Sufismens dynamik – intervju med Abdassamad Clarke

december 4, 2011 Ingen kommentar »
Sufismens dynamik – intervju med Abdassamad Clarke

På bild, från vänster Imam Abdassamad Clarke, Shaykh Abdalhaqq Bewley, Shaykh Ali Laraki.

Översatt av Abdussalaam Nordenhök.

Abdassamad Clarke är född på norra Irland och har studerat matematik och fysik i Edinburgh. År 1973 mötte han sin läromästare shaykh dr Abdalqadir as-Sufi vilket resulterade i att han konverterade till islam. Clarke har studerat Koranen, arabiska och sharia vid al-Azhar- universitetet i Kairo. Han har författad flera egna verk, översatt en mängd böcker från arabiska och driver ett bokförlag ( www.bogvaerker.dk). Han är nu, tillsammans med shaykh Ali Laraki ( http://www.shaykhalilaraki.com/ ) imam vid Ihsanmoskén i Norwich, England ( www.muslimsofnorwich.org.uk ).

MO: Hur kommer det sig att du konverterade till islam? Var vänlig dela med dig av din berättelse.

AC: Shaykh Dr Abdalqadir as-Sufi ( www.shaykhabdalqadir.com ) besökte Edinburgh 1973 tillsammans med en grupp konvertiter som hade tagit emot islam genom shaykhens undervisning. Syftet med resan var att bjuda in människor till islam. Vid tillfället för hans besök studerade jag matematik och fysik i Edinburgh och närvarade vid ett av de öppna möten han anordnande.

Jag samtalade med shaykhen och blev då inbjuden att tillbringa tid tillsammans med gruppen under deras resa. Jag tackade ja, vilket ledde till att jag hamnade i London där jag levde några veckor i deras kommunitet, jag lärde mig utföra bönen och deltog i deras aktiviteter. De bad och åt tillsammans. Den djupa upplevelsen där gjorde att jag blev muslim.

MO: Du är en del av rörelsen Murabitun. Vilka är de?

AC: Ska vi vara helt korrekta så är murabitun faktiskt inte ett namn på en rörelse eftersom Imam Malik, må Gud finna behag i honom, inte accepterade att man kallar sig för något annat än muslim. Murabitun betyder ordagrant ”de som befolkar fästningar”, vilket kan betyda en rad saker, bl. a. de som står som gränsvakter i islams länder för att försvara muslimerna från angrepp, och de som står i främsta ledet vid en drabbning. Jag är inte säker på att jag förtjänar en sådan titel och en sådan rang, därför föredrar jag att betraka mig som en enkel muslim bland andra som bor i en av de kommuniteter som upprättats på shaykh dr Abdalqadir as-Sufis initiativ.

MO: Anser du att sufismen är en legitim del av ortodox islam?

AC: Min egen åsikt är inte så viktig i detta avseende. Låt oss istället se vad de erkända stora lärde säger om sådana ting. Då framgår det att tasawwuf är vetenskapen om ihsan, vilket är omnämnt i den välkända Gabrielhadithen. Guds profet, må Gud välsigna  honom och skänka honom frid, uttryckte i denna hadith de berömda orden, ”Ihsan är att du dyrkar Gud så som om du såg Honom framför dig, ty även om du inte ser Honom, så ser Han sannerligen dig”. Det finns en bred litteratur som behandlar denna andliga vetenskap. Om vi går tillbaka till tiden före den koloniala eran och Muhammad ibn Abd al-Wahhabs ”reformrörelse” i Najd [landskap på den arabiska halvön], och före [reformisterna] Muhammad Abduh och Jamal ad-Din al-Afghani så finner man inte någon som ifrågasätter sufismen. Den hätska kritiken mot sufism är en relativt ny företeelse i islams historia. Om man sedan går ännu längre tillbaka i historien, ända tillbaka till de tidigaste generationerna, så kommer man ganska snart inse att sådana ledande ortodoxa lärde som Imam Junayd, Sahl al-Tustari och Hasan al-Basri , må Gud vara dem nådiga, också var stora sufier. Så svaret är ja, sufismen är en intregrerad del av islam.

MO: Varför är sufismen viktig?

AC: Eftersom de flesta muslimer anser att intentionen är den viktigaste delen i alla gärningar, så måste sufismen tillskrivas den allra största betydelse. Det bygger på profetens egna ord när han förklarade att ”varje gärning bedöms i enlighet med dess avsikt”. Avsikten tar form i hjärtat, så hjärtats renhet är av allra största vikt.  Detta är inget som kommer gratis. Det är mycket enklare att tala om än att utöva. Hjärtat är lättpåverkat och blir lätt nedsmutsat. Det är ett hårt och slitsamt jobb att rena hjärtat, och om muslimerna inte ens känner till själva konceptet, så kommer deras islam med största sannolikhet att bli sträv och rigid. Det är de muslimer som fokuserar alltför nitiskt på yttre detaljer, som oftast bär på hjärtan som huserar flest andliga sjukdomar.  De skriftliga bevisen som visar att man måste arbeta med hjärtat och de inre aspekterna är många både i Koranen och i profetens sunna. En annan sak av största värde är att det renade hjärtat har en otrolig potential att uppleva direkt kunskap om Gud [gnosis], något som på arabiska heter ma´rifa. Denna direkta vetskap om Gud anses av de stora teologerna vara av större betydelse än andra plikter i religionen, ty den vetskapen kan leda till, genom hjärtats rening, att man verkligen på djupet inser Guds majestät som Herre över varje skapat stoffkorn. Under de första generationerna efter profeten Muhammad kallade man vördnadsfullt dem med djup religiös insikt för ´arifîn, det vill säga gnostiker. En ´arif är en person som har direkt kunskap om Gud och som inte uteslutande bygger sin tro på skriftliga eller rationella bevis.  Hur vågar man ifrågasätta själva detta koncept när Gud i den artonde suran, ”al-Kahf” kungör att Han skänkt direkt visdom till sin tjänare al-Khadir? ”De fann Vår tjänare som Vi skänkt Vår nåd och som givits direkt kunskap från Oss” (18:65).

MO: Vissa hävdar att sufismen är passiv och världsfrånvänd. Instämmer du?

AC: Bara någon utan förankring i historien kan påstå något dylikt. Det har inte funnits en enda genuin jihad i syfte att försvara muslimerna mot kolonialismens angrepp under 17- och  1800-talen som inte har letts av sufishaykher. Även de indiska rörelserna, som Deobandi, i dag mest känd för sina anhängare, talibanerna, har sina rötter i sufismen, och håller sig strikt till sharians yttre bud. Å andra sidan, den rörelse som uppstod i Najd i nuvarande Saudiarabien [wahhabismen] stred bara mot andra muslimer och inledde ett uppror mot det legitima ottomanska kalifatet, och därigenom förstörde de den muslimska enigheten.

Men, problemet här är att sufismen för det första inte är en egen variant [skola, sekt] av islam. Sufism är snarare endast en beteckning på en islamisk vetenskap, ihsân. Om inte denna vetenskap om det inre [esoterismen] står i samklang med islams fem-, och trons sex pelare så är en muslims tro ofullkomlig. Många lärde anser att [kunskapen om, utövandet av] den [sufismen] är en individuell plikt, fard ayn, som är föreskriven för varje muslimsk man och kvinna. Således kan det inte finnas något som kallas sufi eller sufimuslim. Den store allmänt erkände lärde ash-Shahrastani beskriver i sitt verk al-Milal wa´n-nihal de 73 sekter som profeten förutspått ska uppstå inom islam. Boken är oerhört detaljerad och tar upp minsta tänkbara kätteri men lustigt nog nämns aldrig ordet sufi och heller inte madhhab, rättsskola.

I denna klassiska text beskrivs vetenskapen om ihsân som en högst naturlig del av religionen. Författaren levde i en tid då det skulle ansetts idiotiskt att hävda att sufiordnarna var sekter av något slag.

MO: Du är av åsikten att papperspengar bör förbjudas och ersättas av guld- och silvermynt. Hur kommer det sig?

AC: Förbud är väl inte det korrekta sättet att hantera saken. Så som med de brittiska punden så är papperspengar i realiteten ett löfte om att innehavaren skall ersättas med si och så många pund. Därför är papperspengar egentligen inte pengar. De äger inget verkligt värde. Det är en skuldsedel. En skuldsedel är inte tillåten att använda sig av för en rad olika transaktioner, däribland för den ytterst viktiga pelaren zakat [den islamiska skatten]. En skuldsedel kan enligt sharia inte användas för transaktioner mellan individer, förutom under väldigt strikta former som regleras av de fyra sunnitiska rättsskolorna. Men situationen är faktiskt betydligt värre än så. Mänskligheten har i tystnad gett bort rättigheten att trycka upp dessa papperslappar med påhittat värde som sedan lånas ut med ränta. De som erhållit detta monopol är en mycket ljusskygg grupp människor.

Resultatet av detta är så ofattbart att om vi räknar siffrorna på dessa papperslappar så kommer siffran vara högre än den samlade reella rikedomen i världen. Det är en så avskyvärd situation att den inte är hållbar i längden.  Det kusliga är att de bankirer som uppfann systemet och håller det vid liv är väl medvetna om att det förr eller senare faller. De är däför i gång med att köpa upp allt av rellt värde som de kan lägga vanterna på. Vi upplever detta i form av ständigt ökade priser på livsnödvändiga saker som livsmedel, olja och jord. Det vi behöver för att hålla oss vid liv. Å andra sidan känner vi väl till en hadith i samlingen Sahih al-Bukhari som beskriver hur en man blev tillsagd att köpa ett får åt profeten Muhammad. På den tiden var en gulddinar fårets normala pris, men mannen lyckades på något sätt köpa två får, sälja det ena och återvända med både guldmynt och får. Hadithen berättar för oss hur stort värde ett guldmynt hade på den tiden. Om vi sedan jämför med dagens värde lär vi oss snart att guld inte har varit utsatt för någon som helst inflation. Man kan i dag köpa samma produkt för samma pris. Det finns liknande historiska bevis som visar på köpkraften i det vanliga romerska guldmyntet. Det rör sig alltså om en tidsperiod på över 2000 år där inflationen är minimal. Man kan därför benämna det som äkta värde.

Papperspengar och elektronisk kredit har den vanvettiga potentialen att expandera i värde i en ofattbar hastighet. Folk är därför motvilliga att ge upp systemet även om det bevisligen leder till hungersnöd, finanskris och ett oacceptabelt förslavande av miljarder människor.  Men murabitun har inte som agenda att lagstadga om att förbjuda papperspengar. Det vi istället vill är att människorna ska ges friheten att själva bestämma vad de vill använda som betalningsmedel så länge det är av äkta värde. Men friheten inkluderar dock inte att vi vill tillåta räntesystemet att fortgå. När folket själva får välja så har de alltid valt guld och silver. Men för oss som muslimer är denna fråga av största vikt eftersom betalningen av zakat räknas som en del av vår gudsdyrkan, och inte som många tror bara som en del av ett välfärdssystem, även om detta också är resultatet av zakat.

Eftersom betalandet zakat räknas till dyrkan måste det följa det mönster som de tidiga muslimerna följde och som varit muslimernas praxis under hela historien fram till modern tid. Zakat måste betalas i guld och silver som en rening av det samlade sparkapitalet i en persons ägo.  Samma motivation som driver muslimer i hela världen, i den nya andan av pånyttfödd islam, att utträtta sin tvagning och utföra bönen med yttersta omsorg, kommer också driva dem att vakna upp i frågan om zakat. Detta kommer leda till att äkta pengar sätts i omlopp vilket oundvikligen kommer leda till att det kriminella banksystemet faller. Detta kommer att gagna inte bara muslimer utan hela mänskligheten.

MO: Anser du att den västerländska civilisationen befinner sig i kris?

AC: Ja, men eftersom vi lever i en tid präglad av världsstaten så är den globala finanskulturen, som visserligen har sitt ursprung i Europa, nu i sanning en global kris. De kinesiska tecknen för kris är en sammanfogning av två tecken: det ena betyder fara och det andra möjlighet. På många sätt har krisen i Europa och Amerika en stor inneboende potential. Det finns många nya gröna kvistar som precis börjat växa ut. Vid en läsaning av vår historia, och vi bör ha i åtanke att historia är en sammanflätning av många olika skeenden, ser vi hur de västerländska folken slitit sig loss från kyrkans förtryck och dess autokratiska godtyckliga styre. Vi måste dock särskilja mellan kristendomen som trossystem, vanliga människors tro, och den politiska organisationen Kyrkan. Sett från ett religiöst, filosofiskt och politiskt perspektiv så har Europa och den västerländska människan strävat mot frihet, rättvisa och sanning. Den sista kedjan som håller henne fast i efterdyningarna av detta fängelse är just det finansiella systemet. Jag måste få ha detta sagt, detta är det värsta oket av dem alla.

MO: Anser du att islam bör förändras i enlighet med tidsandan?

AC: Islam består av dess bud som är klart och tydligt definierade i Koranen och i Guds sändebuds ord och gärningar. Det finns dock en genuin tendens hos vissa muslimska lärde, som har för avsikt att underlätta för massorna genom, att anpassa sig efter tiden och omständigheterna. Många av dessa anpassningar, måste vi minnas, är hämtade ur den islamska principen om nöd. Nöden innebär ju lättnad och det ofta anförda exemplet på det är en svältande man i öknen som bara finner otillåten föda, som då, enligt sharia, blir obligatorisk för honom att äta. Men här bör vi minnas att den svältande mannen först måste göra sitt allra yttersta för att ta sig ut ur öknen. Det är således inte tillåtet för honom att slå upp en kiosk i öknen som säljer otillåten föda. Detta är för oss muslimer att förlöjliga något djupt allvarligt. Det finns en dynamik i vissa av de muslimska rättsskolorna som tillåter att man visst kan möta en ny tid och en främmande kultur utan att kompromissa överhuvudtaget. Detta är inbyggt i själva islam, att då man ställs inför en ny situation absorberar det nyttiga och avvisar det onyttiga. Shaykh dr Abdalqadir as-Sufi sammanfattar det genom att säga att islam inte är en kultur utan snarare ett filter genom vilket kulturen förädlas.

MO: Anser du att en ny europeisk islamisk kultur är på väg att ta form?

AC: Vi lär oss av historien att vart än islam slagit rot så antar den, den kulturella färg som redan existerar där. Således är den kinesiske muslimen både kines och muslim på samma sätt som den afrikanske muslimen är både afrikan och muslim. Vi vet att om islam inte antar europeiskheten så kommer den sannolikt inte att kunna slå rot och överleva här. Men detta [islams framtid] ligger inte i vår makt, det är krafter som bara Gud förfogar över. Vår roll är att vara autentiska, ärliga och sanna mot oss själva. Det är en omöjlighet för oss att bli marockaner, pakistanier eller araber. Vi ser att den unga generationen som är andra eller tredje generationen invandrare är särdeles europeiska och ändå har så många av dem en alldeles konform islam. Det värsta som kan hända är att den klassiska motsättningen mellan ”Islam och väst” predikas. De två är inte på något sätt i opposition mot varandra. Dels för att en sådan fientlig konfrontation inte är logisk och dels för att islam i mitt tycke inte alls är någon fiende till väst. Vi lever i en situation där många är vänligt inställda till islam, faktiskt fler än vi anar. Men vi muslimer befinner oss i en mental illusion skapad av medierna. Shaykh dr Abdalqadir as-Sufi menar att medierna är en av komponenterna i maktens tremannavälde som han definierat som: 1) det finansiella systemet, 2) den politiska klassen och slutligen 3) medierna. Media är en ockupationsmakt som försöker hindra liv och frihet. Men om man går förbi detta och istället talar med vanliga människor så får man en helt annorlunda bild presenterad. Dessa möten mellan vanliga muslimer och vanliga människor av annan trosuppfattning visar att en ny europeisk muslimsk kultur skapas i detta ögonblick.

MO: Vilken kompositör föredrar du – Beethoven eller Wagner?

AC: Din fråga tar mycket för givet. Först bör vi reda ut om det överhuvudtaget är tillåtet att lyssna på musik. Många muslimer säger rätteligen att musik inte är tillåten. Min egen syn på saken är att på grund av kyrkans politiska, intellektuella och andliga tyranni, och den auktoritära struktur den förespråkat, så har den europeiska människan varit hindrad från att säga sanningen. Men sanningen måste hävdas. Det är oacceptabelt och går emot vår mänskliga natur att sanningen ska förtigas, så det var i dessa länder musikerna och poeterna som fann medlen och språket genom vilka sanningen kunde nå ut. Musik är ett språk, men ett språk som talar direkt till känslorna och det mänskliga hjärtats tillstånd. Ett mänskligt språk bestående blott av satser och ord avklätt all känsla är småaktigt. Du kan säga att Bach är en av de många upptäckarna av detta språk och att Beethoven var den mest vältalige i detta abstrakta språk bestående av instrumental musik. Han uttrycker genom musiken det mänskliga hjärtats längtan efter frihet och det gudomliga. Beethoven var en djupt spirituell man. Wagner tog denna fantastiska gåva och kombinerade den med en helt annan uttrycksform, dramat. I hans dramer skapar det talade ordet något helt annat. Det som förenar dem är deras blick riktad mot det gudomliga och mot den mänskliga potentialen att skapa frihet och ett framtida fritt samhälle. Vem som är min favorit är nästan omöjligt att svara på.

MO: Varför bör man konvertera till islam?

AC: Folk finner spår av det gudomliga på många olika sätt. För vissa är det genom intellektuellt resonemang. De finner själva argumentet lockande. För andra är det estetiskt. Vissa blir förälskade i en muslim och kärlekens öga visar dem ömt vägen till islams sanning. Vissa faller för det sociala och finner ett samhällssystem de kan träda in i. Det sista är för mig det mest tilltalande eftersom den sociala strukturen håller på att falna bort och ersättas av en skrämmande samhällskultur präglad av övervakning och tyrannisk kontroll. Ett välfungerande muslimskt samhälle, mänskligt och socialt, förkroppsligar de högsta av de mänskliga egenskaperna, beteendemönstren och läggningarna och är den starkaste inbjudan till islam. När vi väl inser detta så blir det obligatoriskt för oss att glömma bort alla former av missionssaktiviteter och istället så att säga vända oss inåt och satsa på att skapa något reellt. Låt oss exemplifiera genom att ta ett yttrande av Imam Malik som sade att sunnan [den profetiska traditionen] är så som Noaks ark; den som kliver ombord är räddad. Detta är mycket påtagligt och fysiskt beskrivande av något som uppenbart beskriver något betydligt djupare. Vi ska inte falla in i att förminska de profetiska yttrandena genom att trivialisera sunnans djup. Återigen ett uttalande av shaykh dr Abdalqadir as-Sufi som beskriver det med följande ord; vi behöver en islam som en första hjälpen-låda, något som inte tvättas bort i den oerhörda flod som strömmar emot oss. Vi måste ha generositeten att hjälpa så många människor ombord vi bara kan. Profeten Muhammads, må frid och välsignelser vara med honom, kraftfulla islam innebär en karaktär där man försöker rädda så många som möjligt utom de mest envisa förnekarna. Det är ett stort och omfamnande hjärta vi behöver.

MO: Sista frågan. Shaykh Abdalqadirs lärungar bor i kommuniteter. Var vänlig förklara detta koncept.

AC: Shaykh dr Abdalqadir as-Sufi har i stort sett varit helt ensam om att insistera på att hans folk bor tillsammans, etablerar religionen tillsammans, arbetar tillsammans. Både det som berör det profana och det sakrala. Så det gäller alltså både arbetet för att upprätta Guds religion och att samarbeta genom sina yrken och i handel. Murabituns andra generation här i Norwich, barn till den första vågen, består alltså av unga människor med karriärer och yrken, imamer, de som memoriserat Koranen och lärare till nästkommande generation. Vår tredje generation håller nu på att växa upp. Det är första gången detta inträffar i europeisk historia, och detta gäller också för andra murabitunkommuniteter både i Europa och resten av världen. Genom hela historien har folk i Europa anammat islam, men det har aldrig varit bestående. Ibland på grund av sådana illavarslande orsaker som när den kristna inkvisitionen torterade folk för att få dem att lämna islam eller helt enkelt dödade dem. Men andra gånger på grund av att religionen helt enkelt inte riktigt slagit rot eftersom det är en väsentlig skillnad mellan att bara vara muslim och att verkligen upprätta [iqama] islam, precis som det är en stor skillnad på att utföra bönen eller upprätta bönen. Så nu finns det alltså genom shaykh dr Abdalqadir as-Sufi ett stadigt växande antal av kommuniteter både i Europa och i resten av västvärlden, men även i muslimska länder och i Afrika, exempelvis Sydafrika där shaykhen numera är bosatt. De är inte upprättade genom ett ”koncept” utan snarare genom att de växt fram organiskt byggt på folks behov av att bevara deras islam och upprätta dess regler, och genom ömsesidig ömhet för varandra och genom att man trivs i varandras sällskap. Men det är självfallet så att kommuniteterna är underordnade den nödvändiga koraniska kunskapen, profetens sunna och förståelsen av vad denna sunna innebär.

Skriv en kommentar