Relationen mellan Mästare och elev

december 8, 2011 Kommentarer inaktiverade för Relationen mellan Mästare och elev
Relationen mellan Mästare och elev

Shaykh Dr Abdalqadir as-Sufi skrev för 40 år sedan, 1974, då han var elev till sayyiduna Shaykh Muhammad ibn al-Habib om relationen mellan lärljunge och mästare.

”När Jaget i enlighet med dess natur rustar sig för krig måste vi vara väl medvetna om dess subjektiva kapacitet att fortsätta förbereda sig att bestrida, att sabotera och angripa andra ty Jagets själva natur livnär sig på sådan fientlighet och tycks insupa dess energi från dess egen självdestruktivitet. Det betyder att Jaget kommer söka efter att bli bestraffad och att du kommer drivas att finna bödelns piska. Måhända kommer du söka utvägar för att inför dig själv försöka bevisa att du verkligen vill och försöker att undfly ditt Jag men se istället sanningen i vitögat då ditt öde ju bevisar för dig att du alltid finner en destruktiv medspelare. Med andra ord, för detta ditt Jag som står rustat till strid så kommer alla andra att framstå som fiender och du kommer intala dig själv att helvetet hör andra därtill. Om vi återvänder till vår utgångspunkt, eftersom vi har erkänt inför oss själva att Jaget befinner sig i en ändlös spiral av upprepade stridigheter, så måste vi upphöra med detta självömkande spel och återupptäcka vår egen själsliga sundhet som vi ju önskar lära känna. Vi kommer bara finna den i den perfekt balanserade och upplysta Muhammadanska gestalten, frid vare över honom. Vi strävar efter att lära känna vår egen Muhammadanska inre natur. Detta betyder att inhämta visdom. Det är tillräckligt att sitta med en sådan gestalt för att inhämtandet ska ske. Istället för att Jaget söker en fiende och ytterligare självförvållad smärta, kommer vi att vända oss mot Shaykhen. Den man som befinner sig i fullkomlig inre frid, bortvänd som han är från alla dessa inre strider som plågar oss andra. En sådan människa som varken söker bekräftelse eller förnekelse, de två droger som vår egen fortsatta inre strid hämtar sin berusning från.

Shaykhen är beroendeframkallande, sade en av Shaykh al-Kamils sufinoviser.

Om du sitter i solen kommer du bränna dig. Det är tillräckligt. För närvarande kommer vi inte veta varför, vi äger inte den vetenskapliga vokabulären för att beskriva varför eller hur det sker, för sannerligen tillhör denna spirituella överföring inte den solida mekaniska psykologin som vi måste skaka av oss eftersom denna dialektik håller oss fångna.

Shaykhen är inget annat än ett levande exempel. Han är inte ett Sändebud, för Budskapet är redan frambringat, men man skulle kunna kalla honom för just; Budskapet. Han är en Koran och en furqan. Han är den som samlar i sig själv alla former, en förenande kraft, men ändock en urskiljare och även separerande kraft då han tar fasta beslut, väljer och tar emot, utan någon strid. Vi måste rena oss från den vidskepliga bilden av shaykhen som en auktoritet och gurugestalt som så plågar vårt samhälle. Han är inte, och detta måste betonas med största vikt, en superhjälte, en kraftfull varelse, en auktoritet. Han kommer inte att befalla dig hur du ska leva ditt liv, vilket hus du ska ska köpa eller vilken karriär du ska välja, även om han skulle kunna om han så ville. Han kommer inte att lyfta bördan från dina axlar och ta sig an dina egna subjektiva problem, just eftersom det utifrån hans perspektiv inte existerar några problem. Han är blott en spegel i vilken du kan, om du är tålmodig, få se dig själv. Han är en öppenhet och en tomhet. Han är fullkomligt underordnad sig själv som skapad varelse, som åldrande människa, till årets årstider och till vardagens enformighet. Därför är han bortvänd från oss trots att han välkomnar oss och ger oss råd, men han är inte uppslukad av oss. Det finns inget ja till vårt nej och inget nej till vårt ja. På ett till synes irriterande eller skrämmande sätt så tycks han inte ens se oss. Vi skulle kunna döda honom. Han bryr sig verkligen inte! Så vad är det som sker i denne mans inre? Från vår egen fördärvade synvinkel tycks hans inre vara ett super-system som vi inte kan annat än avundas.

Han är onåbar medan vi är sårbara. Han vinner, vi förlorar. Vi inser det, och sålunda underkastar vi oss honom”.

Sayyiduna Shaykh Muhammad ibn al-Habib

Sayyiduna Shaykh Muhammad ibn al-Habib

– Sidna Shaykh Dr Abdalqadir as-Sufi

omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

zp8497586rq

Kommentarer avstängda.