Om mediets natur

januari 4, 2012 Kommentarer inaktiverade för Om mediets natur
Om mediets natur

När Aldous Huxley år 1946 publicerade sin synnerligen insiktsfulla essä med titeln Science, Liberty and Peace, inledde han genom att citera Lev Tolstoy:

If the arrangement of a society is bad and a small number of people have the power over the majority and oppress it, every victory over Nature will inevitable serve only to increase that power and that oppression.

Utifrån de orden konstaterade han vidare att “what was happening then has gone on happening ever since”. Förvisso torde det vara uppenbart att modernitetens teknik och dess vidhäftande ideologisering har omformat människans livsupplevelse och transaktionsmönster. Ändå är det någonting som tenderar att förbises, vilket om inte annat bekräftar Marshall McLuhans berömda ord om att ”mediet är budskapet”.

Innebörden av att ”every victory over Nature will inevitable serve only to increase that power and that oppression” avser främst icke-naturliga fenomen som kapitalistisk ekonomi och dess räntetransaktioner, vilka stärker den rådande maktens förtryck. Utifrån Tolstoys ord kan dock ytterligare insikter ernås, varom Aldous Huxley påpekar att varje icke-naturligt teknologisk utveckling leder till att den makthavande oligarkin befäster sitt styre över den underkuvade befolkningen. Detta grundläggande mönster är således nödvändigt att vara medveten om vid sökandet efter en förståelse av de moderna mediernas konsekvenser för såväl utgivare som mottagare.

I boken The Net Delusion (2011), återger Evgeny Morozov hur Sören Kierkegaard betraktade sin tids medieteknologiska utveckling, då han noterar att Kierkegaard ”lived in interesting times not entirely unike our own” och vidare att:

In the first part of the nineteenth century, the social and political consequences of both the Industrial Revolution and the age of Enlightenment were beginning to manifest themselves in full force. The European “public sphere” expanded at unprecedented rates; newspapers, magazines, and coffee houses rapidly emerged as influential cultural institutions that gave rise to a broad and vocal public opinion.

Till skillnad från sina samtida filosofikollegor som upphöjde denna utveckling till skyarna och prisade dess illusoriskt demokratiska fördelar, menade Kierkegaard att det enbart skulle leda till ”a decline of social cohesion, a feast of endless and disinterested reflection, and a triumph of infinite but shallow intellectual curiosity that might prevent deep, meaningful, and spiritual engagement with a particular issue.” Därom skrev den danske filosofen själv att “not a single one of those who belong to the public has an essential engagement in anything.” Han uttryckte även att allt detta samhällsflorerande nonsens som spreds med de nya medierna ledde till en “abolition of the passionate distinction between remaining silent and speaking.” För Kierkegaard var nämligen tystnaden av yttersta vikt, då han framhöll att “only the person who is essentially capable of remaining silent is capable of speaking essentially.” Den demokratiska masspressens media och dess medföljande mentala förändringar ledde, enligt Kierkegaards förståelse, till åsikter utan reella åtaganden och förverkliganden. Det kan med all tydlighet även sägas karakterisera det samtida internetmediets skendemokratiska följder och relateras till faktumet att ”every victory over Nature will inevitable serve only to increase that power and that oppression.”

Ett annat talande exempel återger Nicholas Carr i sin nyutkomna bok The Shelter: What the Internet is Doing to Our Brains (2010). Där skriver han bland annat om förändringarna som Friedrich Nietzsches filosofi erfor efter att han år 1882 införskaffade en skrivmaskin och övergav sin tidigare vana att filosofera för hand. Anledningen var att hans syn hade försämrats och att handskrivandet blev ohållbart. Med skrivmaskins var det dock möjligt att fortsätta skriva och återigen strömmade orden från tanke till papper. Den nya teknologins medium, varigenom han förmedlade sina tankar, ledde dock till en omvälvande förändring. Angående det skriver Carr:

One of Nietzsche’s friends, a composer, noticed a change in the style of his writing. His already terse prose had become even tighter, more telegraphic. “Perhaps you will through this instrument even take to a new idiom,” the friend wrote in a letter, noting that, in his own work, his “‘thoughts’ in music and language often depend on the quality of pen and paper.”

Därpå svarade Nietzsche instämmande och tillade att “our writing equipment takes part in the forming of our thoughts.” Även den tyske medieforskaren Friedrich A. Kittler anmärker att Nietzsches prosa under denna tid förändrades “from arguments to aphorisms, from thoughts to puns, from rhetoric to telegram style.”

Det bör därför stå klart att varje medium omformar såväl givaren som mottagaren, vilket var en av anledningarna till att det osmanska kalifatets ledare länge lyckades motsätta sig boktryckarkonstens utbredning och dess förödande konsekvenser för människans levande kunskapsförmedling. Går vi än längre tillbaka i historien finner vi även Imam Maliks ord om att ”Människorna i Medina har inga böcker. Ibn al-Musayyab dog utan att lämna en enda bok. Det har nått mig att fadern till den-och-den lämnade efter sig en mulas last med böcker, men ändå hade Ibn Shihab bara en bok innehållandes hans folks stamtavlor.” Vad Imam Malik refererade till var sålunda att människornas i Madina existentiellt förkroppsligade kunskapen och etablerande den som en levande verklighet omkring sig, vilket kan kontrasteras mot det Kierkegaard kritiserade angående samtidens vitt spridda information, men avsaknad av åtaget förverkligande. Att följeslagarna och deras efterföljande generationer i Medina dessutom förmedlades kunskapen direkt från den främsta av källor och intog den i ett levande sammanhang, understryker därtill förmedlingsmediets avgörande betydelse.

Vid en återgång till nutidens teknologi och mediala sätt att inhämta kunskap kan det, i enlighet med det ovan nämnda, konstateras att ju mer teknologiskt avancerat och icke-naturligt det förmedlande medium är, desto mindre handling och förverkligat åtagande återfinns hos mottagaren. Angående en av internetanvändningens följder påpekar Michael Merzenidh, professor i neurovetenskap, att dess ”multitask irrellevancy” leder till att vi “training our brains to pay attention to the crap.” Detta kan inte bara relateras till den berömde romerske filosofen Senecas ord om “att vara överallt är att vara ingenstans”, utan även till profeten Muhammads egna ord, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, om att “en del av fulländningen av en mans islam är hans lämnande av det som inte angår honom.”

Utvecklingspsykologen Maryanne Wolf noterar, i Proust and the Squid: The Story and Science of the Reading Brain (2007), att “We are not only what we read”, utan även att “We are how we read.” Därtill kan det konstateras att vad som framförallt skiljer den samtida människans läsning och kunskapsinhämtning från tidigare generationers, är inte vad den kunskapen innehåller, utan hur kunskapen förmedlas, även om de omformas i relation till varandra. Det är inte heller oävet att säga, med hänvisning till Heideggers filosofiska perspektiv, att vi inte är vad vi tänker, utan snarare att vi är hur vi tänker.

Därmed understryks vikten av att vara medveten om relationen mellan medial förmedling och människans såväl yttre livstransaktion som inre förståelse av tillvaron. Bemöter vi Leo Tolstoys ord om att “every victory over Nature will inevitable serve only to increase that power and that oppression” med den arabiska retorikens insikt om mafhum al-mukhalafa, kan det konstateras att varje seger för naturen och det ursprungliga oundvikligen leder till att makten och dess förtryck faller. Vad förverkligandet av en sådan insikt leder till lämnas dock därhän, då det inte är någonting som återges genom detta medium.

T. Andersson

zp8497586rq

Kommentarer avstängda.