Om den nedärvda skolan – Dr Ahmad al-Raysuni beskriver Imam Mâliks madhhab

januari 30, 2012 Kommentarer inaktiverade för Om den nedärvda skolan – Dr Ahmad al-Raysuni beskriver Imam Mâliks madhhab
Om den nedärvda skolan – Dr Ahmad al-Raysuni beskriver Imam Mâliks madhhab

Vad menar jag när jag säger Maliki-skolan?

Generellt sett, när en skola tillskrivs en viss person, så som Hanafi-skolan tillskrivs Abu Hanifa, Shafi’i-skolan tillskrivs Imam al-Shafi’i, Maturidi-skolan tillskrivs Imam al-Maturidi eller när Ash’ari-skolan tillskrivs Imam al-Ash’ari, så talar denna tillskrivelse om vilken stor roll grundaren utgjort i formuleringen av dessa skolor. Vidare visar denna indikation hur betydelsefull grundaren varit i teorin som ligger till grund för dessa skolor. Emellertid så gäller inte detta när man talar om Maliki-skolan som tillskrivs Imam Malik ibn Anas. Orsaken är att Imam Malik inte skapade denna skola, och han lade inte grunden för den och han formulerade inte dess principer. Snarare var det så att han ärvde denna skola redan färdig och etablerad. Med andra ord, han ärvde detta kompletta och mogna system och han underkastade sig det, och gick vidare i att döma och tolka inom det paradigm som redan fanns. Således, när vi säger Maliki-skolan, så är detta bara legitimt om vi då åsyftar den skola som Imam Malik tillhörde, och alltså inte en skola som betraktar Malik som dess grundare. Malik, vilket är välkänt, ärvde sin kunskap från Medinas lärde, och det var genom denna skolning och kunskap han baserade sina fatwas, och det var på denna grund han byggde. Det mest talande exemplet på detta finner vi i al-Muwatta’, som är fyllt med hans uttalanden så som: ”det som vi är eniga om”, ”åsikten bland oss”, ”i vår stad”, ”jag såg de med kunskap döma så”, ”sunnah så som vi förstått och praktiserat den”, ”jag hörde de med kunskap säga”, ”åsikten som jag fann de lärde följa”, ”det jag mest uppskattar bland det jag hört hos oss”, ”det bästa jag hört bland oss”, och så vidare. Alla sådana meningar vittnar om att Malik bara följde en skola som redan fanns och var etablerad, både i teori och i praxis. Detta är allmänt erkänt bland de som är pålästa om den islamiska juridikens historia. En annan välkänd fakta är också att denna ”rättsskola” blott och enbart är det som ärvdes från den tredje generationens män, bland vilka vi räknar Malik. Han tog från den andra generationen som tog från den första generationen, Profetens följeslagare, både i det kollektiva och det enskilda. Låt oss reflektera lite över följande passage som citeras av Ibn Farhûn i al-Dîbâj:

”Ibn Abî Uways sade att någon frågade Malik: ”När du säger i din bok ’Det som vi är eniga om’ eller ’den åsikt vi håller oss till’ eller ’i vår stad’ eller ’jag såg de med kunskap döma’ eller ’jag hörde de med kunskap säga’, vad är det då du egentligen menar?”
Malik svarade: ”Min bok består mest av åsikter, men jag säger dig i sanning, de är inte mina egna åsikter. De är snarare de åsikter som jag hört från många män av kunskap och föredömliga imamer som jag studerat under. De är dessa som är mest medvetna om Allah. Efter att jag samlat på mig deras kunskap, så gav jag också min egen åsikt, och det är då blott min åsikt om den frågan. Men gällande deras åsikter så är det vad de fann följeslagarna följa innan dem, och jag fann att de höll samma åsikt. Detta är kunskapen vi ärvt genom generationer. Varje åsikt du finner i min bok är samma åsikt du finner hos alla imamer och religiösa ledare som kom före oss. När jag så skriver ’det vi är eniga om’ så talar jag om uttalanden från de som var väl bevandrade i fiqh och kunskap, och då de är helt eniga om i en fråga. På samma sätt när jag skriver ’åsikter vi följer’ så talar jag om åsikten som följts av vårt folk som de ärvt som en regel, och som alla känt till, både ignoranter och de lärde. När jag skriver ’i vår stad’ eller ’några av de med kunskap’ så talar jag om åsikter som är godkända av de lärde här. Gällande de saker jag inte hört något om, då är detta mina egna tolkningar och domar som i sin tur är baserade på de lärde jag mött här. Jag har sökt efter det som förefaller vara sanningen, och om något avviker från Medinas folk så är det min egen åsikt. Således, om det är något jag inte hört direkt från dem så uttrycker jag tydligt att det är min egen tolkning och dom. Mina egna domar är dock baserade på Sunnah, den rådande praxisen hos de med kunskap som är värdiga att följa, och det manér med vilken vi levt och uppfört oss enligt alltsedan Allahs Sändebud och de rättvägledda imamerna. Därför har jag inte avvikit från deras åsikter eller följt något som går emot dem”.

Ibn Taymiyyah skriver om detta:

När det gällde att fastställa hur man skulle agera i en fråga, så följde Medinas folk antingen direkt Allahs Sändebud eller refererade tillbaka på de domar som fastställts av ’Umar ibn al-Khattâb. Det sägs också att Malik ibn Anas tog det mesta av det vi finner i al-Muwatta’ från Rabî’ah, som tog det från Sa’îd ibn al-Musayyab, som tog sin kunskap från ’Umar, som gav dem den profetiska traditionen. Al-Tirmidhi citerar en hadith från Allahs Sändebud i vilken han säger: ”Om inte jag sänts till er, så skulle ’Umar blivit det”. I Muslim och Bukhâri läser vi att han sade: ”Nationerna före er hade återberättare av traditioner, och om det finns en sådan återberättare i min nation så är det ’Umar”. De andra böckerna med profetiska traditioner ger oss följande ord från Profeten: ”Följ de efter mig, Abu Bakr och ’Umar”.

’Umar brukade rådgöra med de äldre följeslagarna så som ’Uthmân, ’Alî, Talhah, al-Zubayr, Sa’d, och ’Abd al-Rahmân, som utgjorde rådslaget. Därför sade al-Sha’bî, ”Beakta de domar som utfärdades av ”Umar, ty han var en man som tog råd”.

Med detta i beaktande, så kan man se att ’Umar ibn al-Khattâb var en stor statsman i områden som politik och ekonomi, krig och fred, juridik och lagstiftande, uppfostran och utbildning. Han var en stor statsman alltsedan den islamiska samhället grundats av Allahs Sändebud fram till han blev martyr år 32 AH. Det är detta som gör honom till den obestridde mest auktoritiva personen inom fiqh, oavsett om det berör det spirituella eller den materiella existensen. Och hur värdig är han inte, då han var en inspirerad återberättare av den profetiska traditionen och som höll fast i Sunnah och sökte undvika fel genom att konsultera med andra? Baserat på vad vi sett så är det ’Umar som utgör den första länken till den fiqh-skola som fanns i Medina. Envar som undersöker al-Muwatta’, om än flyktigt, kommer att se att det är ’Umars fiqh, domar, fatwas och etablerade sedvänja som, efter Allahs Sändebud, utgör strukturen för hela boken. På samma sätt, de som talar om de fundament som utgör Maliki-skolan kommer inte att ha några svårigheter med att se att skolans principer bär ’Umars signatur mycket mer än Maliks. Ty mycket av det som praktiserades i Medina har sin rot, inte bara i den profetiska sunnan, utan i de rättvägledda kalifernas sedvänja, och bland dessa specifikt ’Umar. Beträffande att döma för allmänhetens bästa (al-masâlih al-mursalah) eller att hindra vägen till det förbjudna (sadd al-dharâ’i) så var det ’Umar som först introducerade dem, både i teori och praktik, och det är hans domslut som bäst visar oss hur de skall appliceras. Således, om Maliki-skolan ska tillskrivas en person, så är ingen värdigare än ’Umar.

– Dr Ahmad al-Raysuni

från boken Imam al-Shatibi’s Theory of the Higher Objectives and Intents of Islamic Law”.

Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

zp8497586rq

Kommentarer avstängda.