Det arabiska mindervärdeskomplexet

februari 2, 2012 Ingen kommentar »
Det arabiska mindervärdeskomplexet
Representant för Saudi Arabien i möte med IMF:s direktör Christine Lagarde

USA:s ekonomi är världens största. Dess statsskuld motsvarar 100% av BNP (över 15 400 miljarder dollar). Om inte landet slutar spendera sina pengar på oändliga krig och fundamentalt reformerar sitt ekonomiska system lär det sluta illa. Presidentkandidat Ron Paul vill bland annat återinföra guldstandarden, avskaffa den privata centralbanken FED, avsluta samtliga krig i Mellanöstern och minska USA:s årliga spenderingsbudget med 1000 miljarder dollar under det första året som president. Amerikanerna gör rätt om de röstar fram honom som USA:s president 2012.

Otroligt nog ligger andra länder än USA i en större knipa. Grekland, Portugal, Italien och Irland, för att bara nämna några, har det värre ställt. Detta förklaras främst av att det finns en grundläggande skillnad mellan USA och de europeiska länderna som ingår i den monetära unionen; USA kan fritt trycka nya pengar och därmed devalvera sin valuta. Det kan inte euro-länderna. De är fast i klistret och måste paradoxalt nog skuldsätta sig ytterligare för att blir ”räddade”. Naturligtvis är denna ”räddning” blott temporär. Det enda som håller i längden är att vakna upp och inse fakta: Kejsaren är naken! Man måste ta smällen, lösa upp euron, och börja om på nytt med egna valutor vars värde är anpassat till respektive lands förutsättningar.

Ovanstående till trots finns det ett land i Öst som ligger ännu risigare till, nämligen Japan. Landets statsskuld motsvarar otroliga 220% av BNP.

2011 var året då myten om de riskfria statsobligationerna punkterades en gång för alla. Om räntepanik kunde drabba Italien går ingen nation säker. Vad sägs om ett land vars statsskuld uppgår till 220 procent av BNP? Och som måste låna hälften av de pengar som staten beräknas göra av med nästa år? Att ekonomin går halvknackigt i Japan är visserligen ingen nyhet. Men utsikterna har förvärrats, med en åldrande befolkning och en ekonomi som återigen backar. Japan har levt på att japanerna själva lånat ut de pengar som staten behöver, dessutom till rekordlåga räntor. Men tiden kan vara på väg att hinna ifatt landet, varnade Internationella Valutafonden IMF nyligen. Det vore det sista som världen behöver 2012.
(Andreas Cervenka, SvD, 5 januari 2012)

Bilden av Japan som en framgångsrik och tekniskt överlägsen nation ter sig inte vara annat än en fasad för ett sjukligt inre tillstånd.

Samtidigt som den nuvarande ekonomiska ordningen är på väg att braka samman pågår ett arabiskt uppvaknande i Mellanöstern. Tunisien, Libyen, Egypten och Jemen är länder som det senaste året gjort sig av med sina envåldshärskare. Syrien med den hänsynslösa despoten Bashar al-Assad står på tur. Men istället för att vända sig till islam för att utveckla en fungerande och halal-baserad ekonomi väljer araberna att använda sin nyvunna frihet till att låsa in sig själva i en ny form av slaveri: Ränteslaveriet. Usura. Riba!

Allah förkunnar i Quranen:

[2:278] Troende! Frukta Gud och avstå, om ni är [sanna] troende, från utestående ockervinst.

[2:279] Gör ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Gud och Hans Sändebud. Men om ni ångrar vad ni har gjort har ni rätt [att återfå] ert kapital; ni skadar ingen och lider själva ingen skada.

Egypten är först ut och väntas skuldsätta sitt folk med räntelån värda flera miljarder dollar från både Världsbanken (IMF) och Europabanken (EBRD). Även Saudi Arabien har lovat att vara trogen sin avgud usura och hjälpa till med att förse sina arabiska bröder med räntelån. Libyen går liknande öde till mötes.

Tongångarna bland arabiska politiker idag antyder att EU ses som någon slags ekonomisk förebild. Det är svårt mot bakgrund av EU:s usla tillstånd att förstå varför. Följande text kanske hjälper oss att hitta svaret på denna prekära fråga:

Nothing explains Islamic modernism, the whole rush to Islamic banks, the Islamic state and Islamic democracy, etc., more clearly than this passage by Ibn Khaldun:

22. The vanquished always want to imitate the victor in his distinctive mark(s), his dress, his occupation, and all his other conditions and customs.
The reason for this is that the soul always sees perfection in the person who is superior to it and to whom it is subservient. It considers him perfect, either because the respect it has for him impresses it, or because it erroneously assumes that its own subservience to him is not due to the nature of defeat but to the perfection of the victor. If that erroneous assumption fixes itself in the soul, it becomes a firm belief. The soul, then, adopts all the manners of the victor and assimilates itself to him. This, then, is imitation.
Or, the soul may possibly think that the superiority of the victor is not the result of his group feeling or great fortitude, but of his customs and manners. This also would be an erroneous concept of superiority, and (the consequence) would be the same as in the former case.
Therefore, the vanquished can always be observed to assimilate themselves to the victor in the use and style of dress, mounts, and weapons, indeed, in everything.
In this connection, one may compare how children constantly imitate their fathers. They do that only because they see perfection in them. One may also compare how almost everywhere people are dominated (in the matter of fashion) by the dress of the militia and the government forces, because they are ruled by them.
This goes so far that a nation dominated by another, neighboring nation will show a great deal of assimilation and imitation.
(Abdassamad Clarke, Bookwright, 9 augusti 2008)

För en inblick i hur en islamisk ekonomi på mikro-nivå fungerar rekommenderas följande dokumentär (34 minuter in i klippet börjar inslaget):

Skriv en kommentar