Till försvar av malikiskolans praxis

maj 8, 2012 En kommentar »
Till försvar av malikiskolans praxis

***

Malikiyya.se har valt att översätta följande till svenska med intention att även malikiter på svensk jord ska kunna utföra bönen fridfullt i enlighet med deras madhhabs mashhur-åsikt (den dominerande åsikten) i landets alla moskéer utan att ständigt bli påhoppade av dem som som valt att välja bort de delar av sunnah som inte överensstämmer med deras världsbild.

Sadl al-yadayn (även kallat irsâl) är att placera armarna längst sidorna av kroppen när man ber. Qabd al-yadayn är att placera den ena handen över den andra, antingen över eller under naveln.

Innan vi går vidare till frågan om sadl al-yadayn bland salaf inleder vi med detta:

Att hålla en hand över den andra betyder att placera den högra över den vänstra över bröstet när man står för bön. Den som släpper (sina händer längs med sidorna) gör inget fel och hans bön är sund och korrekt. (Fatawa al-Shaykh ibn Baaz (12/120, 121)


***

Sadl bland salaf

Abu Zur´ah:
´Abd ar-Rahman bin Ibrahim relaterade till mig från ´Abd Allah bin Yahya al-Ma´afiri från Haywah från Bakr bin ´Amr [som sade] att han aldrig såg Abu Umamah (dvs. Ibn Sahl) eller någon från folket i Madinah placera den ena handen över den andra i bönen; men när han anlände i Sham, såg han al-Awza´i och människor placera den ena handen över den andra.

– Abu Zur´ah, Tarikh Abi Zur´ah ad-Damashqi, 1:319 (nr. 1785)

***

Ibn Abi Shaybah:
Abu Bakr relaterade till oss, han sade: Hushaym relaterade till oss från Yunus om al-Hasan [al-Basri] och från Mughirah om Ibrahim [an-Nakha´i] att de [al-Hasan och Ibrahim] brukade be med armarna längst sidorna.

´Affan relaterade till oss, han sade: Yazid bin Ibrahim relaterade till oss, han sade: ”Jag hörde ´Amr bin Dinar säga: ’När [´Abd Allah] Ibn az-Zubayr bad brukade han placera armarna längst sidorna.’” [Not: Ibn az-Zubayr är Abu Bakr as-Siddiqs barnbarn]

´Umar bin Harun relaterade till oss från ´Abd Allah bin Yazid att han sade:

”Jag såg aldrig [Sa´id] Ibn al-Musayyib placera den ena handen över den andra, utan han brukade be med händerna längst sidorna.”

[Not: Sa’îd ibn al-Musayyib (född 637) var den främste juristen från Tabi’îns generation i al-Madinah al-Munawwarah]

Yahya bin Sa´id relaterade till oss från ´Abd Allah bin al-´Ayzar att han sade: ”Jag var i sällskap med Sa´id bin Jubayr då han såg en man be med den ena handen placerad över den andra, denna på denna och denna på denna. Ibn Jubayr gick dit, separerade händerna och återvände till mig.

[Not: Sa’id bin Jubayr var en av de främsta ’ulama från Tabi’îns generation]

– Ibn Abi Shaybah, al-Musannaf, 1:428 (nr. 404)

***

An-Nawawi:
Ibn Mundhir rapporterar från ´Abd Allah bin az-Zubayr, al-Hasan al-Basri och [Ibrahim] an-Nakha´i att man i bönen ska placera armarna längst sidorna av kroppen och inte den ena handen över den andra handen. Al-Qadi Abu at-Tayyib rapporterar detta även från Ibn Sirin.

Al-Layth bin Sa´d sade: ”Man placerar armarna längst sidorna av kroppen, men om man står länge i bön bör man placera den högra handen över den vänstra.”

Al-Awza´i sade: ”Man väljer huruvida man placerar den ena handen över den andra eller om armarna placeras längst sidorna av kroppen.”

Ibn al-Qasim relaterade att Malik föredrog att armarna placeras längst sidorna av kroppen, vilket är den etablerade positionen bland folket i Maghrib från hans följeslagare, eller bland majoriteten av dem.

– An-Nawawi, Majmu´ sharh al-muhadhdhab.

***

Ibn ´Abd al-Barr:
Al-Layth [bin Sa´d] sade: ”Att placera armarna längst sidorna av kroppen i bönen är mer omtyckt av mig [än att placera den ena handen över den andra].”

Al-Awza´i sade: ”Den som vill [be med armarna längst sidorna av kroppen] gör det och den som inte vill låter bli.” Detta är även ´Atas åsikt.

´Abd ar-Razzaq sade: ”Jag såg Ibn Jurayj be och i en izar och en rida’, och han placerade armarna längst sidorna av kroppen.”

Ibn ´Abd al-Barr, At-tamhid li-ma fi al-Muwatta’ min al-ma´ani wa al-asanid, 20:75

***

Imam Ahmad bin Hanbal:
´Abd ar-Razzaq relaterade till oss, han sade: ”Folket i Makkah sade: ’Ibn Jurayj tog bönen från ´Ata’ som tog den från Ibn az-Zubayr. Ibn az-Zubayr tog bönen från Abu Bakr [as-Siddiq] som tog den från Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom.’ Jag såg ingen som bad mer perfekt än Ibn Jurayj.”

– Ahmad bin Hanbal, Musnad Ahmad, 1:13 (nr. 74)

***

Ibn ´Abd al-Barr sade även:

”[…] och att placera den högra handen över den vänstra handen eller att placera armarna längst sidorna av kroppen – allt detta är sunnah i bönen.”
Ibn ´Abd al-Barr, Al-kafi fi fiqh ahl al-Madinah, 1:43

***

Till försvar av Maghribs folk –
Beträffande frågan om Sadl al-yadayn
Att låta händerna hänga fritt längs med sidorna under bönen – Malikiskolans praxis.

Av Lumumba Shakur

***

Åsikterna bland Malikiskolans ’ulama:

Shaykh Ahmad ad-Dardir:
En av malikiskolans lärde Shaykh Ahmad ad-Dardir sade i sitt verk Aqrab al-Maasilik li Madh’hab al-Imam Malik följande:

Det är tillåtet att korsa händerna i en frivillig nafl-bön och det är makruh att korsa händerna under en obligatorisk fard-bön.

Shaykh Ahmad Zarruq:
Vi vill citera en av de allra största ’ulama från malikiskolan, Shaykh Ahmad Zarruq, som i sin kommentar på Ibn Abi Zayds Risala skrev följande:

Den bedjande skall inte placera sin högra hand över sin vänstra hand i en fard-bön, det är emellertid tillåtet i nawafil-böner på grund av att dessa böner kan dra ut på tiden och att man då behöver stötta sig. Shaykh at-Turtushi sade: ”Det är förbjudet att korsa händerna i en fard-bön eftersom det är såsom att man stöttar sig i bönen”… Kunskapens folk i Madinah var oense om korsandet av händerna som stöd var en del av bönens yttre eller ej.

Shaykh ‘Usman dan Fodio:
Det nämns i al-Bayan av Shaykh ‘Uthman ibn Fodio:

Att korsa händerna som stöd i bönen kan summeras i tre åsikter:
-Några säger att det är fullt tillåtet.
-Andra säger att att det är makruh utom när man står upp länge i nawafil-böner.
-Slutligen finns det de som rekommenderar det och de säger att man då griper tag om vänster handled med den högra handen och placerar dem under bröstet.

Och Allah vet bäst.

Sadl al-yadayn i Marocko

Fatwa från Shaykh al-Azhar, Muhammad ‘Illiyish (övermufti i al-Azhar år 1854-1882)

Från boken al-Fath al-’Ali al-Maalik fi-l-Fataawi ’alaa Madhhab al-Imaam Maalik, vol 1, sida 104 till 108.

I Allahs namn, Den Nåderike, Den Barmhärtige
Må Allah välsigna vår mästare Muhammad, hans familj och hans följeslagare och skänka dem frid.

Jag tillfrågades:

All tacksamhet tillkommer Allah som har givit oss Boken och Sunnah som väg och ’ulama som vägleder denna kommunitet. Min herre, var god ge oss domen för att låta händerna hänga längs med sidorna (sadl) i bönen. Är detta från sunnah? Är detta återberättat från Profeten, över honom vare frid, att han gjorde detta eller befallde att det skulle göras? Eller är detta en ijtihad från Ibn al-Qasim och hans följare, och som sådant bevislöst och utan källa i Sunnah, så att de lärde har fortsatt att deklarera att korsandet av händerna (qabd) är makruh i den obligatoriska bönen, eller är det så att de baserar detta på något bevis? Är faktumet att Profeten, frid över honom, lät händerna hänga fritt i slutet av sitt liv, när han var sjuk, ett tillräckligt bra argument som vi bör följa och som abrogerar det som han praktiserat tidigare? Var god besvara oss med hållbara definitiva bevis och något som övertalar oss, så att du må ges fullkomlig glädje i Paradiset i sällskap med Mästaren över alla Adams söner, ’alayhi salam.

Jag svarade med att nedteckna följande:

All tacksamhet tillkommer Allah, som har försörjt oss med Boken och Sunnan och den raka korrekta vägen genom de fyra skolorna (madhahib) och dess fyra imamer, och de som bevarat denna väg genom Hans ynnest, fram till Domedagen och Den som har upphöjt deras efterföljare (muqallidun) till att vara efterföljare av Sunnah och den stora kommuniteten (Ahl as-Sunnah wa al-Jama’ah).

Må frid och välsignelser regna över vår Mästare Muhammad som sade: “När instabilitet (fitan) uppstår och innovationerna ökar och mina Följeslagare baktalas, må de med kunskap (’ulama) då uppvisa deras kunnande, ty om han inte gör det kommer han förbannas av Allah, änglarna och alla andra. Allah kommer inte acceptera något av hans möda eller rättvisa”. Och han sade: ”När de sista ur denna kommunitet förbannar de första och den som känner till vad jag sagt men gömmer det, han kommer ha undanhållit det Allah uppenbarat”. Och han sade: ”Innovatörer uppstår inte utan att Allah låter bevis komma ur munnen från den Han så önskar”. Och han sade: ”Innovatörer är de värsta skapade tingen i hela skapelsen”. Och han sade: ”Innovatörer är helvetets hundar”. Och han sade: ”Den som hedrar en innovatör kommer att vara medskyldig i islams ödeläggelse”. Och han sade: ”Allah accepterar inte innovatörens bön eller fasta eller välgörenhet eller vallfärd eller ’umra eller jihad, och inte hans strävan och inte hans rättvisa. Han lämnar islam så som ett hår lämnar degen”. Och han sade: ”När en innovatör dör så har Islam segrat”.

Må frid och välsignelser även vara över hans Familj, Följeslagarna, Efterträdarna (Tabi’in), Efterträdarna till Efterträdarna (Tab’ Tabi’in) och Sunnans folk från de som följer (muqallidun) de fyra imamerna och religionens pelare.

Du måste förstå att låta händerna hänga längs med sidorna (sadl) i bönen är fastställt från Sunnah. Det praktiserades av Profeten och han befallde att det skulle utföras enligt konsensus bland muslimerna. Därutöver, det är konsensus bland de fyra imamerna att det är tillåtet i bönen. Detta är så allmänt känt bland efterföljare till de fyra imamerna att det utgör en behövlig kunskap om religionen (ma’lûm min ad-dîn bi d-darurah). Detta är det första sättet som Profeten bad på och på vilket sätt han befallde andra att be, över honom vare frid.

Beviset för att det är den första praxisen som Profeten följde i bön och praxisen han befallde andra att be är hadithen som är nedtecknad och nämnd av Malik, må Allah vara nöjd med honom, i al-Muwatta, återgiven av Sahl bin Sa’ad, och som al-Bukhari och Muslim också nämner, vars text är följande: ”Folket blev befallda att placera deras högra hand över deras vänstra hand i bönen”. Beviset är att om de blev befallda att placera händerna på ovannämnda sätt (qabd) så visar det att de tidigare hade låtit händerna hänga längs med sidorna (sadl). Om det inte vore så, så skulle det vara en överflödig och repetitiv instruktion, något som det är otänkbart att pådyvla Laggivaren, över honom vare frid.

Det är även fullkomligt uppenbart att Följeslagarna inte skulle ha praktiserat sadl om de inte bevittnat Sändebudet, över honom vare frid, göra så. Det var sannerligen han som befallde dem: ”Be så som ni sett mig be”.

Beträffande beviset som påvisar att sadl är den sista praxisen som Profeten bad på och även befallde andra ligger i den obrutna praxisen från Följeslagarna (Sahaba) och Efterträdarna (Tabi’in). Detta till den milda grad att Malik sade – så som ibn al-Qasim återberättar i al-Mudawwana: ”Jag känner inte till det” (la a’rifu dhalika) när han tillfrågades om qabd i de obligatoriska bönerna (farida). Det är en omöjlighet att de inte skulle ha känt till vilken Sändebudets, över honom vare frid, sista praxis var eller för dem att ha övergett att följa honom eftersom de följde honom i allt han gjorde och de hade fullkomlig kunskap om hans sätt att utföra saker på och de imiterade honom i bönen. Således sammanfogade Malik deras praxis (’amal) med hadither som var sahîh och som inte motstrider praxisen eller konsensus. Han gjorde detta (’amal) till fundamentet i hans metod (madhhab).

Gällande qabd i de obligatoriska bönerna, så finns det åsiktsskillnader huruvida det är föraktat (karaha), lovvärt (nadab) eller neutralt (ibaha). Detta är så utan att det finns några som helst åsiktsskillnader om faktumet om att Profeten, frid över honom, bad på detta sätt och befallde andra att göra detsamma.
De som favoritiserar qabd som lovvärt och tillåtet har sinsemellan åsiktsskillnader om hur det ska göras. Därför, enligt Maliks skola, finns det fyra åsikter om detta och det har tydligt förklarats av Imam ibn ’Arafa och andra. Bland dessa åsikter är den mest utbredda (mashhur) och det som accepterats av majoriteten av Imam Maliks följare och det som återberättats av Ibn al-Qasim i al-Mudawwana: att qabd är klandervärt (karaha), vilket således bevisar att qabd hade övergetts av Följeslagarna och Efterträdarna och att de bad med sadl så som nämnts. Detta indikerar att den legala befallningen om qabd abrogerats.

Du skall känna till att Ibn al-Qasim tillhör generationen Efterträdarna till Efterträdarna (Tab’ut Tabi’in), en av de främsta generationerna vars förträfflighet var förutspått av det sista Sändebudet, frid över honom. Därutöver, det råder fullkomlig konsensus (ijma’) om Ibn al-Qasims imamat, pålitlighet, exakthet, noggrannhet och moraliska korrekthet. Malikiskolan är ense om att det som Ibn al-Qasim återberättar från Imam Malik i al-Mudawwana äger företräde framför andra återberättelser som motstrider denna. Alla de andra imamerna, från de fyra skolorna, har godkänt denna kedja och adderat: ”Detta är positionen som majoriteten av Maliks följare följer och det är den mest spridda åsikten bland dem”.

Imam an-Nawawi skrev (om sadl al-yadayn) i hans kommentar på Sahîh Muslim: ”Al-Layth ibn Sa’ad är av den åsikten” (föredrog sadl). Al-Qurtubi tillägger, också i en kommentar på Sahîh Muslim: ”Sadl ges prioritet av det faktum att qabd består i att man vilar ena handen på den andra i bönen, något som är förbjudet i Abu Dawud”. Ash-Sha’rani säger i sin Mizan: ”Förklaringen av detta ämne, förutom att det är något Laggivaren, frid över honom, försett oss med, ligger i det faktum att en person som ber och som placerar hans händer under bröstet generellt blir distraherad från att koncentrera sig på Allah. I ett sådant scenario är det bättre att låta händerna hänga längs med sidorna så att man kan fokusera på Allah. Således, om någon anser sig oförmögen att koncentera sig på Allah orsakat av qabd, då är det bättre om han låter händerna hänga fritt”.

Samma sak sades av Imam al-Shafi’i i hans bok al-Umm i vilken han skrev: ”Det är inget fel i att låta händerna hänga fritt i bönen så länge man inte leker med dem”. Den som anser sig förmögen att följa båda villkor skall då placera hans händer under bröstet, något som ses som rekommenderat för honom. Således, åsikterna bland imamerna motstrider inte varandra, må Allah vara nöjd med dem alla.

Du kanske inser att din frågeställning refuserar, och är ställd på ett sådant sätt att den inte ger utrymme för nödvändig acceptans av meningsskiljaktigheter och det som alla är överens (al-mujma’ ’alayh) om måste respekteras. Du måste förstå att du yttrat något motstridigt och uppvisat brist på respekt, något som måste ångras genom att du biter din tunga.

Gällande den motstridighet som begåtts, det är så tydligt när det sägs ” Allah som har givit oss Boken och Sunnah som väg”. Detta betyder implicit att Imamerna och deras följare inte skulle befinna sig på denna väg. Det är en dhahiri (bokstavlig) avvvikelse. Sedan sägs detta i sin tur emot genom att det hävdas ”Allah har gjort al-’ulama till vägledare för denna kommunitet”. Sedan motsägs detta igen när det frågas om Ibn al-Qasim och hans efterföljare gjort en ijtihad utan bevis (dalîl). Således behandlas ’ulama som förrädare och det tvivlas på om man ska kategorisera dem som blott okunniga eller som rebeller. Slutligen, återigen en motsägelse genom att det efterfrågas om ett legalt svar från en som inte ens är värd att vandra på marken som tidigare bevandrats av Ibn al-Qasim och hans efterföljare.

Gällande bristen på respekt, detta berör frågan ”är detta en ijtihad från Ibn al-Qasim och hans följare, och som sådant bevislöst och utan källa i Sunnah?”. Detta antyder att Ibn al-Qasim inte skulle vara en ’alim och vägvisare och att han gör ijtihad godtyckligt utan att basera detta på bevis. Det antyds också att al-fuqaha som följde honom gjorde detta blint, medan de själva befinner sig mellan okunnighet och skrupellöshet.
Hur är detta möjligt, om Sändebudet, frid över honom, sade: ”Denna Dîn skall förmedlas av de rättvisa (’adul) i varje generation”. Och han sade: ”Min kommunitet skall inte förenas i fel”. Och han sade: ”Folket från väst (maghrib) kommer alltid att inneha sanningen och befinna sig i seger hela vägen fram till Den Sista Timmen” (Sahih Muslim). Det finns även andra hadither.

Bristen på respekt uppvisas också i relation till de andra imamerna som accepterade kedjan från Ibn al-Qasim, oavsett om de är hanafiter, malikiter, shafi’iter eller hanbaliter. Utöver detta, du måste veta att brist på respekt för Ibn al-Qasim är en skandal och vanhedrande. Hur kan du hysa så låg respekt för Ibn al-Qasim och hans efterträdare? Hur kan du brista i respekt inför honom och de som bekräftade honom? Därutöver, i detta specifika fall gör Ibn al-Qasim inget annat än återger Imam Maliks exakta egna ord i al-Mudawwana på följande sätt: ”Malik avrådde från att placera den högra handen över den vänstra i de obligatoriska bönerna och han sade: ”Jag känner inte till detta, men det är inga problem med att stötta sig själv i de frivilliga bönerna om de är långa”.
Bristen på respekt är egentligen riktad mot Malik, precis så som hadithen säger: ”Adams son förödmjukar ödet, och Jag är Ödet”.

Hadithen som indikerar qabd finns med i Bukhari och Muslim men och de tar hadithen ur Maliks hand som återger den i sin Muwatta’, men han avrådde från hadithen, så som Ibn al-Qasim återberättar i al-Mudawwana. Denna kedja, utifrån majoriteten av de lärde i denna madhhab, ges företräde framför allt som motsäger den. Det är således förbjudet att säga att hadithen inte nådde Malik och att han inte ägde kunskap om den. Inte heller är det tillåtet att påstå att Malik åsidosatte hadithen på eget initiativ, utan goda orsaker, eftersom det råder konsensus i umman om att man inte pådyvlar Malik sådant beteende. Det handlar om ett konsensus bland efterträdarna som var bland de bästa generationerna. Hadithen som handlar om ”den lärde från Madinah” åsyftar Malik. Samma sak med Tab’ at-Tabi’in fram till våra dagar. Det finns således inget annat att säga än att Malik bekräftade att hadithen (om qabd) är abrogerad. Han återvände till den ursprungliga praxisen (sadl). Detta visar sig i hans ord i al-Mudawwana där han säger: ”Jag känner inte till det” (la ’arifu), vilket betyder att han inte sett att qabd var det som praktiserades av Tabi’in (i Medina).

Den sanna intentionen som dessa hundar har är att baktala Malik, som är mästaren över imamerna i hadith, fiqh, ’amal och wara’ och de som ärvt efterträdarnas arv fram tills våra dagar. Eftersom de är väl medvetna om att baktal av Malik är en förkastlig handling och att det vore att kasta stenar mot sina egna tak så har de tagit Ibn al-Qasim som ursäkt för att fullfölja sina intentioner, i tron om att han är en oviktig figur och att det vara fritt fram att baktala honom istället. Så är det inte, vid Allah! Ibn al-Qasims status är likt Imam al-Shafi’is status och nära Maliks.

Hur rätt hade inte Imam an-Naj’i när han sade: ”Om jag hade sett följeslagarna (sahaba) göra wudu bara till handleden så är det det jag hade följt även om det står skrivet (i Qur’an) ”upp till armbågarna”. Likväl, jag adderar att eftersom Malik sade i kedjan från Ibn al-Qasim i al-Mudawwana att qabd var icke-rekommenderat i de obligatoriska bönerna, så har vi valt att inte praktisera det även om hadithen i al-Muwatta’ och de två Sahîh-böckerna säger så.

Min framgång ligger inte hos någon annan än Allah. Jag söker skydd hos Honom och till Honom skall jag åter föras. Må Allah välsigna vår Mästare och vår älskade Muhammad och hans familj och skänka dem frid.

Allahs Sändebud, frid över honom, sade: ”Det finns tre typer av människor Allah hatar; ateister som befinner sig i al-Haram, de som vill återupprätta jahiliyyahs sedvänjor, och de som kräver en mans blod utan orsak bara för att de vill se det spillas”. (hadith i al-Bukhari, återgiven av Ibn ’Abbas). Och hade sade, frid över honom: ”Skäms ni för att fördöma den som är utan skam? Fördöm dem, så att folket lär känna vem de är!”(hadith från al-Lhatib, genom Imam Maliks kedja). Och han sade, frid över honom: ”Oroar ni er för att folk ska upptäcka vem som är en slyngel? Fördöm de som inte har någon skam och deras onda gärningar och låt folket känna till det!” (hadith i Ibn Abi Dunya, al-Hakim, al-Shirazi, ibn ’Udayy, at-Tabarani, al-Bayhaqi, al-Katib). Och han sade: ”Det är tre ting jag fruktar för min kommunitet: den vise mannens misslyckande, att argumentera om Qur’anen med hyckleri och att förkasta Ödet” (återgivet av at-Tabarani, från Abu Darda).

***

Qarawiyyin Moskén, Fes, Marocko

Qarawiyyin Moskén, Fes, Marocko

 

 

Vidare referenser:

Audio:

Abdullahi Ould Boye. Usul al-Fiqh. Översatt av Hamza Yusuf – Foundations of Our Methodology. (Audio) California: al-Hambra Productions, 1999.

Hamza Yusuf Hanson. Commentary on the Fatwa of Murabit al- Hajj Concerning the Issue of Taqlid. (Audio) California: al-Hambra Productions, 1999.

Böcker:

‘Ahmad ibn Naqib al-Misri. ’Umdat al-Salik. Översatt av Shaykh Nuh Ha Mim Keller – Reliance of the Traveller. Maryland: Amana Publications, 1991.

Bilal Phillips. The Evolution of Fiqh. Saudi Arabia: International Islamic Publishing House, 1996.

Malik ibn Anas. al-Muwatta’. Översatt av Aisha ‘Abdu-r Rahman Bewley och Ahmad Thompson. London: Diwan Press.

Muhammad ibn Ishma’il. Sahih al-Bukhari. Översatt av Muhammad Khan. Saudi Arabia: Dar us-Salam, 1994.

Muhammad Hashim Kamali. Principles of Islamic Jurisprudence. Cambridge: Islamic Texts Society, 1994.

Imam Muslim. Sahih Muslim. Translated by Abdul H. Siddiqui. Pakistan: Sh. Muhamamd Ashraf, 1990.

Qadi ‘Iyad al-Yahsubi. Ash-Shifa. Översatt av Aisha Abdur-Rahman Bewley-Muhammad: Messenger of Allah.

Sayyid Saabiq. Fiqh us-Sunnah. Översatt av Muhammad Sa’eed Dabas och Jamal ad-Din M. Zarabozo. Saudi Arabia: American Trust Publications, 1985.

Taha Jabir al-‘Alwani. Usul al-Fiqh al-Islami. Översatt av Yusuf Talal DeLorenzo och Anas al Shaikh-Ali – Source Methodology of Islamic Jurisprudence. Virginia: International Institute of Islamic Thought, 1994.

Yasin Dutton. The Sources of Islamic Law; The Qur’an, Muwatta’ and Madinan ‘Amal. London: Curzon Press, 1999.

Internet:

‘Abdal-Hakim Murad. Understanding the Four Madhhabs: the Problem with Anti-Madhhabism. London: ISLAMICA Magazine, 1995. (Masud Ahmed Khan’s Homepage: http://www.masud.co.uk/)

Aisha ‘Abdur-Rahman Bewley. The ‘Amal of Madina. (Aisha Bewley’s Homepage: http://ourworld.compuserve.com/homepages/ABewley/)

Qadi ‘Iyad al-Yahsubi. Tartib al-Madarik. Translated by Aisha ‘Abdur-Rahman Bewly-Selections from the Tartib al-Madarik of Qadi ‘Iyad. (Aisha Bewley’s Homepage: http://ourworld.compuserve.com/homepages/ABewley/)

Muhammad Abu Zahrah. Usul al-Fiqh. Translated by Aisha ‘Abdur-Rahman Bewley – The Fundamental Principles of Imam Malik’s Fiqh. (Aisha Bewley’s Homepage: http://ourworld.compuserve.com/homepages/ABewley/)

En kommentar

  1. Ibrahim Al Khaeri 3 januari, 2016 på 03:08 - Reply

    As salamu alaykum

    Intressant! Men är inte haditherna från musanaf ibn abi shayba svaga? Samma sak med rapporterna från nawawi och ibn abdulbarr? De har ingen god kedja? De motsvarar inte ens hasan .. jag vill gärna se andra starkare bevis för majoriteten av rapporterna är svaga här
    Wa salam

Skriv en kommentar