Al-Kisa’i – en av de tio Koranrecitatörerna

maj 12, 2012 Ingen kommentar »
Al-Kisa’i – en av de tio Koranrecitatörerna

Han är imamen, Koranrecitationens och det arabiska språkets shaykh, Abu al-Hasan ´Ali ibn Hamzah ibn ´Abd Allah ibn Bahman ibn Fayruz al-Kisa’i al-Kufi, ursprungligen från Persien (d. 189 e.h.). Abu al-Hasan gavs smeknamnet al-Kisa’i för att han bar

en kisa’ (ett klädesplagg) när han trädde in i ihram.[1] Det har även sagts att han brukade studera Koranen under Hamzah insvept i en kisa’ och att han därefter fick smeknamnet al-Kisa’i.[2]

Utöver Hamzah (som själv förde vidare en av de tio läsningarna, qira’at) studerade al-Kisa’i Koranen under bland andra Ibn Abi Layla och al-Hamadhani. Ibn al-Jazari sade: ”Han var Koranrecitationens imam på sin tid och den kunnigaste i Koranrecitation.”[3] Abu Bakr ibn al-Anbari poängterade att det rådde enighet om att al-Kisa’i, utöver att vara den främste i Korankunskap, även var den kunnigaste i grammatik.[4] Ash-Shafi´i sade: ”Den vars avsikt är att fördjupa sig i grammatik är beroende av al-Kisa’i.”[5]

Han författade ett antal böcker, bland annat om Koranens betydelser, om de olika Koranläsningarna och en sammanfattad text om arabisk grammatik. Al-Kisa’i relaterade även hadith, bland annat från Ja´far as-Sadiq, al-A´mash och Sulayman ibn Arqam.

Al-Kisa’i var mycket populär bland folket. De kom till honom i mängder, vilket gjorde att han var tvungen att samla dem i en stor grupp. Därefter reciterade han Koranen för dem, från början till slut, och de noterade var i verserna han stoppade och startade. Det är även välkänt att kalifen Harun ar-Rashid hyste stor aktning för honom.[6]

Många recitatörer (qurra’) reciterade och studerade Koranen under honom, men de två som främst bevarade al-Kisa’is qira’ah var Abu al-Harith al-Layth (d. 240 e.h.) och Abu ´Umar ad-Duri (246 e.h.). Ad-Duri bevarade även Abu ´Amr al-Basris qira’ah.

Ett av al-Kisa’is läsnings främsta kännetecken är den regelbundna användningen av ”den större imalah” (al-imalah al-kubra), vilket innebär att diverse alif maqsurah, alif mamdudah och, i al-Kisa’is läsning, ta’ marbutah uttalas som ungefär 75 procent ya’ och 25 procent alif. Detta inträffar på vissa ordklasser. Att recitera med den större imalah delar al-Kisa’i med andra qira’at från Irak, exempelvis Hamzahs qira’ah samt Abu ´Amrs qira’ah via ad-Duri (ad-Duri reciterar även med ”den mindre imalah”, al-imalah as-sughra, likt bl.a. Warsh från Nafi´). Även i ´Asims qira’ah via Shu´bah finner vi den större imalah, om än betydligt mer sällan än i läsningarna från al-Kisa’i och Hamzah.

As-Suyuti återberättar från Safwan ibn ´Assal att han hörde Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara med honom, recitera: ”Ya Yahya” (19:12). Det sades till honom: ”Allahs Sändebud, du reciterade med imalah och detta är inte Quraysh dialekt.” Han svarade: ”Det är [från] stammen Sa´ds dialekt.”[7]

I länken under reciterar shaykh ´Abd ar-Rashid Sufi från Somalia Surah ´Abasa enligt al-Layth från al-Kisa’i:

—————
[1] Adh-Dhahabi, Siyar a´lam an-nubala’, 8:131
[2] Siyar, 8:133
[3] Ibn al-Jazari, An-nashr fi al-qira’at al-´ashr, s. 172
[4] An-nashr, s. 172
[5] Siyar, 8:132
[6] Siyar, 8:134
[7] As-Suyuti, Al-itqan fi ´ulum al-Qur’an, 1:300

Skriv en kommentar