’Ulamas deklaration om Gulddinaren

maj 30, 2012 Ingen kommentar »
’Ulamas deklaration om Gulddinaren

‘Ulamas deklaration om Gulddinaren

En grupp ‘ulamas sammanträde år 2001
the 4th Muslim Lawyers’ Conference
Diskussion om Zakat, Islams dinar, marknader och Awqaf

“Det finns inga meningsskiljaktigheter om det ni talar om…”

På den fjärde Muslim Lawyers conference i Potsdam 29 juni-1 juli 2001 samlades en grupp ‘ulama och imamer för att diskutera zakat och relaterade ämnen. Namnen på de närvarande står att finna i slutet av denna sammanställning.
Mötet öppnades av Hajj Asadullah Yates, imam över den muslimska kommuniteten i Potsdam, och han presenterade några signifikanta sakfrågor.

Först talade han om katastrofen att muslimerna använder papperspengar för deras transaktioner eftersom:

Papperspengar är inte småväxel i den klassiska betydelsen av flous som är stöpt av koppar eller nickel och som används i mindre köp och står under värdet av silver och guld.

Papperspengar är ursprungligen en skuldsedel och som sådan förbjuden att handla med enligt fiqh.

Papperspengar är för närvarande inte uppbackade på något sätt och äger alltså inget egenvärde i sig själv.

Sedan talade han om oron att muslimerna betalar deras zakat i papperspengar och som personlig välgörenhet, när den korrekta formen av zakat är att den bör ges till zakat-insamlare utsedda av en amir, och att zakat ska samlas in i guld och silver.

Sedan uppmärksammade han plikten som åligger amirer att etablera marknader där ingen får reservera en plats, utan där envar som dyker upp efter gryningsbönen får ta valfri plats för sin handel och att marknadsplatsen inte ska vara ålagd en avgift. Ingen får kräva hyra på en sådan marknadsplats eller införa skatter på den handel som sker där.
Slutligen talade han om att vi glömt bort awqaf-donationerna i Islam, och de nödvändiga förutsättningarna att det är egendomar som dedikerats till sitt välgörenhetssyfte för all framtid. Dessa donationer var stöttepelaren på vilken den sociala välfärden vilade i den muslimska umman.

Som svar på detta svarade Shaykh Muhammad al-‘Amrawi att det inte finns några meningsskiljaktigheter i dessa frågor överhuvudtaget, och att frågorna är välkända i fiqh. Han ville dock understryka att det var första gången som han själv eller någon av de andra ’ulama som samlats hade hört dessa ämnen tas upp i denna epok. Han sade att allt som fattades var en praktisk väg för att implementera dem.

Shaykh Abu Sayf och Shaykh Muhammad al-’Amrawi varnade för att man inte skulle placera muslimerna i en svår position genom att berätta för dem att transaktionerna som utförs med papperspengar är inkorrekt eller att sättet de betalar zakat är inkorrekt, utan att först ha skapat vägar för dem att utföra dessa transaktioner korrekt, exempelvis genom att skapa marknader där muslimerna kan ägna sig åt handel fritt, och att stöpa dinarer och dirhams så att de kan betala deras zakat.

Beträffande den rent praktiska implementeringen, så nämnde Hajj Asadullah murabituns långa historia där kommuniteterna stöper egna mynt i Tyskland, Sydafrika, Spanien, England och Skottland. En annan deltagare i sammanträdet påminde också om en marknad i Dubai, som med stöd från Dubais stat, stöpte gulddinarer som besökarna på marknaden kunde köpa vid marknadens ingång.

Shaykh Muhammad al-’Amrawi sade att Shaykh ’Illyshs fatwa (referens till denna fatwa läggs som ett addendum i deklarationens slut) om att det inte är tillåtet att betala zakat med eller i papperspengar är en välkänd fatwa. Shaykh al-’Amrawi påminde återigen om att inte göra muslimerna sorgsna genom att påminna dem om detta, och gav rådet att man så snabbt som möjligt skulle vidta praktiska steg att göra gulddinarer och silverdirhams lättillgängliga för muslimerna så att de skulle kunna betala zakat. Samtidigt påminde Shaykh al-’Amrawi om behovet att skapa islamiska marknader där muslimerna kan handla med dinarer och dirhams eftersom det är föga nytta i att ge de fattiga och utblottade guldmynt som de inte kan handla med. Återigen lade han vikt vid att det inte finns några meningsskiljaktigheter om dessa sakfrågor i fiqh, men att allt som fattades var ett praktiskt program för implementering.
Eftersom alla ’ulama, imamer och fuqaha som samlats till sammanträdet var eniga och nått enhällighet i frågorna så nedtecknades en deklaration som undertecknades av alla närvarande med syfte att dra uppmärksamhet till allvaret i dessa sakfrågor, situationen beträffande de vanliga islamiska transaktionerna på marknaden och den overksamma pelaren zakat.

***

De europeiska ’ulamas förklaring och förtydligande

Allt tacksamhet tillkommer Allah, världarnas Herre, och må frid och välsignelser regna över vår Mästare och Allahs Sändebud, och över alla i hans familj och över hans följeslagare.

Vi här församlade i Potsdam 30/6-2001, efter att tillsammans ha studerat de följande frågorna:

1. Ockrets fara för muslimerna, i deras Dîn och för världsekonomin.

2. Signifikansen av awqaf i den islamiska shari’an i det att de är medel för goda projekt, både i kunskap och handling, och att de ska vara menade att vara kontinuerliga.

3. Det brådskande behovet att återvända till zakats signifikans beträffande det faktum att det är en av de fundamentala plikterna i den islamiska dyrkan och eftersom zakat är av värde både utifrån ett socialt och ett ekonomiskt perspektiv, och det akuta behovet att det ska betalas i enlighet med de detaljerade påbuden i shari’ah och att en del av detta är att betala den med shari’ahs valuta (gulddinarer och silverdirhams).

4. Det trängande behovet att återvända till shari’ahs valuta representerat av guld och silver.

5. Plikten att lära ut domsluten i frågan om markadsplatsernas fiqh med beaktande av att maten man äter blir halal baserat på denna fiqh.

6. Signifikansen av att återvända till att respektera shari’ah auktoriteten (amiren) i beskrivningen av vad han är ansvarig för: insamlande av zakat, distributionen av zakat, hisbah-organisationen (övervakandet av marknadsprocesserna för att säkerställa att de är fria från ocker och annan haram transaktioner, struktureringen av awqaf och andra andra sådana funktioner.

Vi föreslår:

1. Uppmuntrandet av att lära ut om dessa sakfrågor i våra fiqh-sammanträden, i våra islamiska skolor, våra islamiska center, och i våra shari’ah-institut.

2. Att varna muslimerna om det brådskande behovet beträffande dessa sakfrågor.

3. Att uppmuntra andra ’ulama och handlare att delta i och embarkera återvändandet till shari’ah valutan (gulddinar och silverdirham) utifrån deras egen kapacitet och deras egen möjlighet i att göra detta.
Och Allah är Den som skänker framgång i att göra det rätta och Den som vägleder till denna väg.

Undertecknat:

• – Muhammad al-’Amraawi, ledamot i förbundet av marockanska ‘ulama, Rissaani, Tafilet, Marocko
• – Al-Khammar al-Baqqaali, Imam, Haag, Holland
• – Ahmad Saabir, Imam, Holland
• – Al-Hussayn ibn Haashim, Imam
• – Abu Sayf Kharkhaash, grundare av the World Association of Fuqaha, direktör för Center för kultur och islamisk forskning, Berlin
• – Mubarak Sa’doun al-Mutawwa’, Advokat, specialiserad i mänskliga rättigheter, Kuwait
• – Malik Abu Hamza Sezgin, turkisk-europeisk ko-ordinator, Maliki ustadh.
• – Abdassamad Clarke, Imam och Maliki ustadh.
• – Asadullah Yate, Imam, Potsdam akademin, Tyskland.

***

Följande är en kommentar av

Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani beträffande

ovanstående deklaration av ’ulama i Potsdam.

 

”Vi är eniga om att det måste finnas en vilja.

Emellertid, Allah nämnde kufr och skapade en stark avsky för kufr redan innan Islam etablerades på dess plats.

Detta är vad vi strävar efter att uppnå: Att skapa en medvetenhet, targheeb och tarheed. Vi måste först och främst stimulera, nej, inprägla en längtan och åtrå efter det hälsosamma (targheeb) och en ovilja och avsky för det ohälsosamma (tarheeb).

Det är Sunnah.

Det är Allahs Sunnah.

Det är Sändebudets Sunnah, Sallallaahu ’alayhi wa-Sallam:

Uppmanade han inte folket att röra sig bort from kufr redan innan Islam kunde börja implementeras (gradvis)?

Jag instämmer inte med den passiva attityden när muslimer säger ”Det du säger är rätt och riktigt, men…”

Detta ”men” som egentligen betyder ”vi måste lägga Islams implementering i frysen tills dess att vi etablerar alternativet”.

Det betyder att att diskussionen läggs på kylskåpshyllan på oviss framtid.

Varför skulle vi då inte också argumentera för att den första lilla kommuniteten muslimer bara skulle informeras om deras samhälles ondska blott och enbart när det hälsosamma alternativet redan hade etablerats i Madinah och serverats till dem på guldfat?

Jag säger detta ärligt. Det är helt fel.

Livet har alltid bestått av targheeb och tarheeb, diagnos och prognos, uppmuntran och avskräckande, upplyftande och censurerande.

Varför skulle folket överge något som är allmänt praktiserat (som låt oss säga papperspengar, makroekonomin, demokratins struktur) för något ovanligt och udda och de inte ens förstått varför de ska välja X och undvika Y?

Även som en praktisk strategi, det skulle inte fungera.

Följeslagarna som befalldes ge upp ocker var alltså då okloka att inte insistera på att de först skulle ges en totalt ockerfri värld?

Detta är bara de ”födda” muslimernas önskan att vilja leva deras liv så som de är utan att behöva förändras.

Det normala är att informera folket: ”Detta är tillåtet och av godo, detta är förbjudet och skadligt”.

Detta är vad vi säger till folket hela tiden.

SANNINGEN ÄR att många muslimer föredrar att värma sig i kufr än att emigrera till det som är tillåtet.

Det är sakfrågan.

 

Ytterligare referenser om gulddinaren från Malikiskolans ’ulama:

Imam Abu Zayd ibn Khaldun (död 1406):

”Uppenbarelsen nämnde dem (dinar och dirham) och länkande många domslut till dem, som till exempel zakat, äktenskap och hudud. Därför måste de inom Uppenbarelsen ha en realitet och specifika mått för taxeringen av zakat och det som domsluten baserar sig på, snarare än icke-shari’ah pengarna. Vet att det är konsensus sedan Islams början och Följeslagarnas tid och Efterträdarna att en dirham i shari’ah är det som när de uppgår till tio stycken väger sju mithqal (en dinars vikt) av guld. Vikten av en mithqal är 72 kornkärnor så att en dirham som är 7/10 är 50 och 2/5 korn. Alla dessa mått är fastlagda enligt konsensus. (al-Muqaddimah)

Och om papperspengar:

Qadi Abu Bakr ibn al-‘Arabi (död 1148):

Allah säger i Qur’anen (3:75)

”Och bland Bokens folk finns de som om du anförtror dem en skatt av guld (qintar) återlämnar den; och det finns de som, om du anförtror dem en enda dinar, vägrar återlämna den om du inte ställer dig över dem”

Tafsir:

”Nyttan som kan härledas ur detta är förbudet att anförtro (amanah) Bokens folk med värdefulla varor. Frågan om att anförtro egendom är lagstiftat av den koraniska texten”. (Ahkam al-Qur’an)

Om dinaren:

Imam Abu ‘Abdallah al-Qurtubi (död 1273):

Allah säger i Qur’anen (4:59):

”O ni som tror! Lyd Allah och lyd Sändebudet och de som är satta att styra över er”

Tafsir:

”Denna ayat är en befallning att lyda Sultanen beträffande sju plikter: Stöpandet av Dinar och Dirham, säkerställa mått och vikter, legala domslut, Hajj, Jumu’ah, de två ’Eid-högtiderna och Jihad”.
(Al-Jami’ li-Ahkam al-Qur’an)

***

Banque Imperial Ottomane - symbolen för det sönderfallande kalifatet som inkorporerat ocker i styret

Banque Imperial Ottomane – symbolen för det sönderfallande kalifatet som inkorporerat ocker i styret

Referens

För att läsaren ska veta vilken fatwa det refereras till av Shaykh Muhammad al-’Awrawi ovan så har Darqawi.se översatt den. Den ingår inte i ’ulamas deklaration ovan utan översätts bara som referens:

En stor traditionell ’alim, övermufti på al-Azhar (1854-1882) Shaykh Muhammad Illysh, gav innan britternas korrumperande av denna anrika läroanstalt fatwa om att papperspengar var ogiltiga värdelösa symboler. Hans fatwa i ämnet lyder:

“Jag tillfrågades om min åsikt beträffande Sultanens sigill (en sorts papperspengar som användes i det nedgångna osmanska kalifatet) som cirkulerar så som dirhams och dinarer. Måste Zakat betalas på dessa, så som om de vore guld eller silver eller handelsvaror eller icke?

Jag gav följande svar:

All lovprisning tillhör Allah och må välsignelser och frid vare med vår Mästare Muhammad, Allahs Sändebud.

Nej, Zakat betalas inte på dessa, eftersom Zakat är begränsat till boskap, vissa typer av sädesslag och frukter, guld, silver och värdet av handelsvaror eller priset på lagrade varor. De ting du nämner är inte inkluderat i någon av ovanstående kategorier.

Du kommer finna en förklaring för detta i de obetydliga kopparmynten med Sultanens sigill som är i cirkulation, och på vilka ingen zakat betalas, eftersom de inte inkluderas i de nämnda kategorierna.
I Mudawwana står det: ”Den som innehar småmynt som uppnår värdet av 200 dirham under ett år är inte ålagd att betala någon som helst zakat för dem, såtillvida de inte är handelsvaror. Då, vad man ska göra är att behandla dem som om de vore varor.

I al-Tiraz, efter att det nämnts att Abu Hanifa och Ash-Shafi’i krävt betalning av zakat på småmynt, eftersom båda ansåg att vad som är väsentligt är att zakat betalas i dess värde, och efter att det nämnts att Ash-Shafi’i haft två motstridiga åsikter om denna sak, så bekräftar han att positionen i rättsskolan är att det inte är obligatoriskt att betala Zakat på mindre småmynt eftersom det inte finns några meningsskiljaktigheter överhuvudtaget att det som är av värde i småmynt inte är deras vikt eller deras mängd, utan i deras värde. Om Zakat var obligatoriskt oavsett vilken substans det rörde sig om, så skulle nisab inte angivits av dess värde, utan enligt substansen och mängden så som är fallet med silver, guld, sädesslag och frukt. Eftersom substansen saknar relevans beträffande om zakat ska betalas, så behandlas det (papperspengar) på samma sätt som koppar, järn eller liknande ämnen.

Och Allah, som ensam är värdig all lovprisning och dyrkan, är Den Mest Vise.
Må Allah välsigna vår Mästare Muhammad och hans familj och skänka dem frid.

Osmanli papperssedel - ej underställd zakat

Osmanli papperssedel – ej underställd zakat

 

Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar