Plikten att ej stå ledarlös – Afrikansk malikism

juni 5, 2012 Ingen kommentar »
Plikten att ej stå ledarlös – Afrikansk malikism

***

För att se Malikiyyas hyllning av Shehu Usman Dan Fodios livsgärning, var god

Klicka här

***

Amir al-mu’mineen Shaykh Usman Dan Fodio, mujaddid och grundare av Sokoto kalifatet,

en malikitisk faqîh tillika sufimästare inom Qadiriyyah tariqan skrev:

Jag säger, och all framgång härstammar från Allah, att det är en plikt för varje enskild muslim att avlägga trohetseden till en amir om han finns tillgänglig. Muhammad ibn ‘Abd ul-Karîm al-Maghili besvarade delegationen från Askia * (se fotnot) när de besökte honom, ”det är inte halal för någon muslimsk gruppering att stå utan ledare ty Allah har deklarerat, ‘Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!”
I Imam Muslims Sahîh finner vi Ibn ‘Umar som rapporterade att Allahs sändebud, må Allah välsigna honom och giva honom frid, sade, ”Den som underhåller sin lydnad kommer möta Allah utan ursäkter på den Sista Dagen. Den som dör utan att ha avlagt trohetsed kommer dö okunnighetens död”

Mansa Musa (1280-1337)- furstarnas kung - Islams beskyddare i Västafrika

Mansa Musa (1280-1337)- furstarnas kung – Islams beskyddare i Västafrika


* (fotnot) Delegationen från Muhammad al-Hajj, härskare över Songhai riket i Västafrika. Från tidigt 1400-tal till sent 1500-tal var Songhai riket ett av de mest omfattande riken i kontinenten Afrikas historia. Den bär namnet Songhai efter dess styrande etniska grupp, Songhai. Rikets huvudstad låg i Gao som varit centrum för Songhai-kulturen sedan 1000-talet. Dess starkaste fäste var Nigerflodens krök i nutida Niger och Burkina Faso.

***

Följande är en summering av de första 23 punkterna om styresskick som nedtecknats i Shehu Usman Dan Fodios bok Wathiqat’l-Ikhwaan. Att återge dessa punkter är viktigt eftersom de utgjorde stommen av detta kraftfulla afrikanska Kalifat ända fram till 1903.

Amir al-mu’mineen Shaykh Usman Dan Fodio skrev:

Jag säger, och all framgång är från Allah: Förstå, O bröder!

(1) Att påbjuda det goda är obligatoriskt enligt konsensus.

(2) Att förbjuda det onda är obligatoriskt enligt konsensus.

(3) Emigration (hijrah) från de otrognas land är obligatoriskt enligt konsensus.

(4) Att ta de troende som sina anförvanter och beskyddare är obligatoriskt enligt konsensus.

(5) Att välja en amir al-mu’mineen är obligatoriskt enligt konsensus.

(6) Lydnaden inför honom och hans representanter (nuwwâb) är obligatoriskt enligt konsensus.

(7) Jihad är obligatoriskt enligt konsensus.

(8) Att utse lokala amirer i de olika delarna av riket är obligatoriskt enligt konsensus.

(9) Att utse domare (qudâ) är obligatoriskt enligt konsensus.

(10) Att rättsväsendet implementerar shari’ahs lag är obligatoriskt enligt konsensus.

(11) Ett lands domar baseras på domslutet av dess politiske amir. Om landets härskare är muslim så är det ett islamiskt land, och om landets härskare är otrogen så är landet ett icke-muslimskt land och det blir obligatoriskt att emigrera ifrån det.

(12) Att bekämpa den otrogne ledaren som aldrig sagt La ilaha illa Allah är obligatoriskt enligt konsensus.

(13) Att frånta honom ämbetet är obligatoriskt enligt konsensus.

(14) Att bekämpa den otrogne härskaren som aldrig sagt La ilaha illa Allah eftersom det är sedvänjan i hans land och som aldrig deklarerat Islam är obligatoriskt enligt konsensus.

(15) Att ta makten från en sådan ledare är obligatoriskt enligt konsensus.

(16) Att bekämpa en ledare som blivit avfällig och som lämnat Islam och övergått till de otrognas religion är obligatoriskt enligt konsensus.

(17) Att frånta en sådan avfällig hans makt är obligatoriskt enligt konsensus.

(18) Att bekämpa en ledare som är avfällig men som utvändigt hävdar sig styra enligt Islam, men blandar islams praxis med kufr är obligatoriskt enligt konsensus.

(19) Att frånta en sådan ledare hans makt är obligatoriskt enligt konsensus.

(20) Att bekämpa muslimer som isolerar sig och inte avlägger trohetseden till en amir när denne inbjudit till att avlägga trohetseden är obligatoriskt enligt konsensus.

(21) Att deklarera en muslim att vara kafir om han gjort sig skyldig till bid’ah är förbjudet enligt konsensus.

(22) Att deklarera en muslim att vara kafir för att han gjort sig skyldig till synder (ma’âsi) är förbjudet enligt konsensus.

(23) Att befinna sig i dar ul-kufr är förbjudet enligt konsensus.

***

Amir al-mu’mineen Shehu Usman Dan Fodio skriver om ’ulama as-su’, ondskans kunskapsmän, i en av hans tidiga skrifter, Ifli-am al-Munkirin:

”Allah den Upphöjde har lovat att sända en lärd man till denna ummah i varje århundrade som skall återuppliva religionen. En sådan lärd man eller mujahid axlar ansvaret att påbjuda det goda och förbjuda det onda. Han kallar till religionens etablerande i folks affärer och etablerande av rättvisa bland dem. Han stöttar sanningen och kämpar mot falskhet, han återupplivar sunnah, bekämpar innovation och motarbetar skadliga sedvänjor. Som ett resultat kommer hans villkor att skilja sig från ’ulama i hans tid och han kommer att vara en främling bland dem, och hans karaktär kommer vara annorlunda än deras, för sådana förnyare är få”.

Folk samlades under Shehu Usman Dan Fodios fana och hans förenande karaktär och de kom från olika delar av Västafrika. Hans metod skilde sig från de andra ’ulama som kallade till sekterisk och exkluderande gruppmentalitet. Många ’ulama började hatpredika mot Shehu Usman och de anklagade honom för att skapa splittring och att han missvägledde folket. Shehu Usman var beredd på att detta skulle ske och besvarade ’ulama as-su’ med brev och skrifter där han tystade deras förtal. Hans skrifter attackerade ’ulama as-su’ för deras metod, och i denna kamp med dåtidens ’ulama författade han över 50 skrifter. Han attackerade i sina verk de korrupta ’ulama as-su’ som var kopplade till maktapparaten och som bara strävade efter att bevara status quo och skydda deras positioner och tillät allehanda onda ting med ursäkten att det var landets sedvänja (’ada). Shehu Usman Dan Fadio skrev om detta:

“Bland ‘ulamas fel är att de tillåter skadliga seder eftersom de är vanliga i landet och de säger att det är landets sunnah. Men denna falskhet och förvirring är enligt ijma’ fel eftersom en sedvänja bara tolereras om den inte motstrider Profetens sunnah. En ur deras led sade till mig: ’Att förbjuda det onda i ett korrupt land är i själva verket den verkliga ondskan’. Detta använder de som ursäkt inför varandra för att tillåta all ondska. Jag söker skydd hos Allah den Upphöjde. Detta är en av judarnas karaktärsdrag”.

Shehu Usman Dan Fodios strategi var att placera i varje moské och i varje by eller stad en lärd man som engagerade sig i att lära folket. Detta exemplifieras i hans bok, Ihya as-Sunna, där han skriver:

”Det är obligatoriskt för varje kunskapsman i varje tid att inte förbli tyst om innovationerna som uppstått och som är allmänt spridda. Sannerligen säger hadithen: ’Envar lärd man som förblir tyst när fitnah uppstår, må Allahs förbannelse vara över honom”. Så i sanning, den som idag gömmer sig i sitt hus är inte ursäktad från hans plikt att lära folket och att vägleda dem till den rätta vägen.

Han citerade också den profetiska hadithen:

”Jag fruktar för min ummah efter mig för ’ulama as-su’ mer än jag fruktar för Dajjal” och när Profeten tillfrågades vilka ondskans kunskapsmän var svarade han: ”De är ’ulama al-alsinah (tungans ’ulama)”.

Han förklarade att förfallet i kunskap och innovationernas triumf i Västafrika berodde på ’ulama as-su’ som han kategoriserade i sexton kategorier; de inkluderade de som hade stor kunskap men som inte omformade det till praxis, de som bara fokuserade på religionens yttre men som i det inre bar på dåliga karaktärsdrag så som fåfänga, hyckleri, äregirighet, önskan att vilja besitta höga positioner, de som tyckte sig själva ha exklusiv rätt att lära ut till folket och som ingick oheliga allianser med de korrupta härskarna och som därigenom gav sin tillåtelse att förtrycka folket, och de som bara gick med i jihad för världslig framgång och sitt rykte.

I Shehu Usman Dan Fodios bok, Asânîd al-Faqîr, uppvisar shaykhen sin stora kunskap i hadith-vetenskapen och att han lärde ut alla de autentiska hadith-samlingarna. Han skriver:

”Eftersom majoriteten av folket idag är okunniga om Shari’ah är det en nödvändighet att det måste finnas en faqih tillgänglig i varje moské och i varje stadsdel som kan lära dem deras religion. På samma sätt är det nödvändigt för varje jurist som avslutat hans fard ’ayn och som är fri att påtaga sig fard kifayah att bege sig till omkringliggande territorium för att lära folket där om deras religions och Shari’ahs plikter”.

Shaykhen skrev 1803 i sin bok Masâ’il al-Muhimmah:

”Muslimer ska inte tillåtas vara i ett tillstånd utan att de svurit bay’ah (trohetsed) till en amir. De ska emigrera från Kufrs land och detta är en plikt. De ska resa sig och bekämpa en icke-muslimsk härskare om det ligger i deras makt att göra det, om de är för svaga ska de inte göra det. Om de finner att deras religion inte kan praktiseras eller att deras egendomar eller personliga säkerhet står i fara skall de emigrera till en plats där trygghet finns. Återigen, om muslimerna ser blodsspillan eller konfiskation av egendomar så måste de evakuera och beger sig dit där detta inte sker”.

Han förklarade dock i sitt verk, Najm al-Ikhwan, att den muslimske ledaren måste lydas, genom att citera hadithen där Profeten, sallallahu ’alayhi wa sallam, tillfrågades:

”Vad säger du om ledarna som begär deras rättigheter från oss men som vägrar att ge oss våra rättigheter?” Varpå Profeten svarade: ”Ge dem deras rättigheter och fråga dem om era rättigheter från Allah för Han kommer säkerligen att fråga dem om det som de anförtrotts med”.

Shehu Usman Dan Fodio förklarar i samma bok, Najm al-Ikhwan, genom att citera Ibn ’Abbas som sade att Profeten, sallallahu ’alayhi wa sallam, sade:

”Auktoritet och Islam är varandras tvillingar, den ena kan inte finnas utan den andra. Islam är grunden medan auktoriteten är dess beskyddare. Det som saknar grund kommer falla samman och det som saknar beskyddare kommer förloras”.

Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar