Islams framtid – Shaykh ’Umar Vadillo

juni 13, 2012 Ingen kommentar »
Islams framtid – Shaykh ’Umar Vadillo

En av Darqawiyyahs fuqara, Nadim al-Rusi, har översatt detta nedskrivna tal, ett råd och en vädjan till muslimerna, av Shaykh ’Umar Vadillo som hölls framför publiken på en Fiqh-konferens år 2004, innan finanskrisen drabbade världen.

generic cialis onlinee

***

Bismillah al-Rahman al-Rahim
As-salaamu `alaykum wa rahmatullah

Shaykh Abdalqadir har bett mig om att framföra några ord om temat; Islams framtid. Självfallet så är Islam oföränderlig och därför är Islam alltid densamma. Islam blev slutligen fastställd i och med Sändebudets död, sallallahu ´alayhi wa sallam, och Islams Dîn kommer att vara densamma ända fram till tidens slut.
Vi förändras. Muslimerna förändras. Hur vi införlivar Islam i våra liv och hur vi tolkar vår Islam har förändrats genom historien och det är detta som har gjort Islams historia möjlig. Det som är viktigt när vi tittar på oss själva och planerar vårt projekt inför framtiden, är först att förstå vad som står på spel när vi talar om Islam. Vad är detta fenomenala ting som vi delar oss emellan, detta eviga, som vi skänkts som lån, som tagits från Sändebudet, sallallahu ´alayhi wa sallam, fram till våra dagar? Det första vi måste förstå är att Islam är komplett. Du kan inte ta en bit av Islam, inte heller kan du ta din Islam från tiden innan den blev komplett, inte heller kan du ta bara från ett av Islams kapitel. Du kanske har hört några människor säga att vi nu lever i svåra tider, och att vi därför måste återvända till tidsepoken i Mekka. Men tidsepoken i Mekka är inte den fullständiga Islams Dîn. Islams Dîn är Madina i slutet av Sändebudets liv, sallallahu ´alayhi wa sallam.

Islam är därför komplett, allt finns där, Islam är redo att användas av oss. Allahs bud är också för eviga och kan inte förändras – förutom naturligtvis genom Hans egen Vilja. Buden som getts oss, Shari’an som vi har, är för alltid. Löften som Allah, subhanahu wa ta‘ala, skänkt oss genom Islams levnadssätt är också eviga, och är därför lika närvarande idag som de var på Sändebudets tid, sallallahu ´alayhi wa sallam. Allahs Tawhid är evig, är idag som den tidigare varit, som den alltid kommer att vara.

Så den viktiga frågan är hur vi förhåller oss i förhållande till detta fenomenala budskap. Islam behöver ingen förändring, den behöver inte reformer: vi behöver reformernas. Under den större delen av 1900-talet pratade en viss grupp människor om nödvändigheten att reformera Islam, samtidigt som deras egna ord i sig självt visade oss beviset på att de hade fel, därför att det inte var Islam som behövde reformeras, utan vårt eget sätt att leva. Vårt öde som muslimer är inte beroende av vad kuffâr gör. Vårt öde är inte beroende av deras styrka, deras odygdiga beteende, hur de till synes kontrollerar de mediala kommunikationerna, emellanåt med en vilja att lära oss vad islam är, deras ekonomi – inget av detta har betydelse för muslimernas öde. Vi är inte beroende av dem. De är beroende av oss.

Nyckeln till att förstå detta öde ligger därför inte i att tolka händelserna så som de sker runt omkring oss eller i tiden vi lever i, utan det är istället någonting mycket mer subtilt men icke desto mindre mycket mer djupgående. Nyckeln till att tolka allt, oss själva och allt runt omkring oss, ligger i förhållandet med Allah, subhanahu wa ta’ala. Detta är hemligheten, detta är själva sakfrågan vilken utgör grunden för om vi kommer att nå framgång i vår uppgift, eller misslyckas. Vår uppgift i förhållande till Allah, subhanahu wa ta’ala, är väldigt enkel men med ett utomordentligt överväldigande resultat. Vi är här för att dyrka Honom. Det finns inget annat syfte. Vårt öde, vårt liv, hela syftet med livet är att lyda Honom, att underkasta sig Honom, att frukta Honom. Och att frukta Honom är att ha taqwa i sitt förhållande till Allah, subhanahu wa ta’ala, detta är det kodande budskapet, detta är själva instrumentet till tolkandet av naturen och av den komplexitet som finns i världen omkring oss. Och det är därför genom detta instrument, genom detta basala instrument, som vi har en chans eller inte har en chans, att skapa ett tillfredställande öde för oss själva.

Precis innan jag begav mig ut på min resa två månader sedan, gav Shaykh Abdalqadir ett antal föreläsningar om just detta ämne; Tawhid i Quranen. En av frågorna, en av nyckelslutsatserna i hans studie var; att om du vill veta, om du vill förstå dig på livet, om du vill förstå dig själv, så behöver du taqwa. Förståelsen av världen, det som skiljer en Mumin från en kafir är Taqwa. Utan taqwa, även om du skulle ha all kunskap om Dîn, även om du skulle memorisera hela sahîh-samlingen Bukhari, så skulle detta inte göra dig till en muslim. Du skulle ändå behöva någonting mycket mer primärt, mycket mer grundligt, vilket är taqwa. Fruktan för Allah, subhanahu wa ta’ala. Och fruktan för Allah, subhanahu wa ta’ala, betyder också att du inte fruktar någonting annat. Rumi har sagt, ”Du dyrkar det du fruktar. Så var aktsam med var du placerar din fruktan.”

Jag har precis kommit från Dubai, och där säger de till dig ”amerikanerna, amerikanerna, amerikanerna”, och man måste då svara dem, ”Ja! Amerikanerna är fantastiska men jag tror inte på La hawla wa la quwatta illa Amerikas Förenta Stater – för det är helt enkelt inte sant.” Det spelar ingen roll hur underbara de verkar vara, hur framstående deras bedrägliga lögner är, de är inte makten, de är inte källan till mitt liv.

Det är bara genom att säga ”La hawla wa la quwatta illa billah” som du har en chans att skapa viss klarhet i ditt liv. Både i ditt liv som individ och kollektivt i relation till andra muslimer. Den enda chansen är just precis att förstå detta, att förstå taqwa. Och detta är grundelementet som utgör basen för vår möjlighet att förstå det som jag nämnde innan, vilket är att vi inte är beroende av kafireen. Inte heller är vi beroende av deras tillstånd, detta eftersom inget av detta har någon som helst betydelse. Allt detta är annat än Allah. Vi är beroende enbart av hur mycket vi blir Hans slavar. Och att bli Hans slavar innebär till sin natur ett ödeläggande av ens egna attribut. Detta är anledningen till varför vi är här, för att dela den här erfarenheten, för att få smaka på den här angelägenheten, för att steg för steg förflytta oss för att kunna förstå vad det innebär att eliminera sin nafs, både som individ och som ett kollektiv.

Sakfrågan som kommer att bringa ett framgångsrikt öde åt muslimerna, är att kunna eliminera vem vi är, att rensa oss själva från bilden av allt annat än att vara slavar till Allah, subhanahu wa ta’ala. Speciellt i dessa tider, eftersom nästan allt som identifierar dig att vara något annat än en muslim arbetar emot dig. Ta bara exemplet med att du är en sydafrikan eller en palestinier. Titta på deras misär, och det finns ingen seger i den palestinska frågan så länge de insisterar på att de först och främst är palestinier, och att de anammar hela det kulturella paradigmet som redan prövats av irländarna och av andra nationalistiska nationers kamp många år innan palestiniernas tid. De skapade konceptet bestående av en nation och en flagga och en nationalsång. Det man fortfarande ser på arabisk tv, varje natt, i slutet av programmen som tar upp alla dessa saker som de producerar för dig, är den här ceremonin som består i att stå inför flaggan, och sjunga nationalsången. Ni känner till allt detta väl och Shaykh Abdalqadir har många gånger uppmärksammat detta för oss.

Det fanns en tid i London då det fanns människor som tjänade pengar bara på att göra flaggor och nationalsånger för dessa människor. Och nu finner du dem i en slags extas i honnör inför denna här löjliga tramset. Men detta talar emot dem och egentligen emot oss alla, både individuellt och kollektivt.

Om du pratar med dessa människor så har de en tes, de har skapat en hel historia, de har kartlagt världen utifrån vad som genererar pengar. Men om du tittar närmare på det, så är allt detta riba, det är haram, från början till slut. Och dessa människor som har försökt befria sig själva från ett liv av misär, vad har de gjort? De har islamiserat kapitalism. Så idag, utifrån deras egen erfarenhet, med sina diplom från de där tredje klassens universitet i USA där de blev utexaminerade ekonomer, kommer de tillbaka till sitt land och de tar en liten bit av Bukhari här och en liten bit där, och de började islamisera banker och försäkringar, och aktiebörsen. Numera finns det till och med en ”islamisk” Dow Jones, om ni inte redan visste. Och så har även Microsoft äntligen blivit islamiserat. Du kan investera i Bill Gates och det är halal (naturligtvis sker detta i deras dollar), i den här spelautomaten som kallas aktiemarknaden. De har islamiserat kreditkort – ja allt som du kan tänka på har blivit islamiserat: konstitutioner, parlament, mänskliga rättigheter, allt.

Deras kunskap arbetar mot oss. Deras expertis som gör allt detta möjligt i detta samhälle arbetar mot oss. Det enda som hjälper dig är din identitet som muslim – den identitet som de vill lösriva dig ifrån. Låt mig säga dig att om du vill prata om konstitutioner, så är idén om en islamisk konstitution lika löjeväckande som islamiska banker, eller islamisk whiskey. Varje gång som du pratar om konstitutioner, kom ihåg att detta uppfanns för 200 år sedan under Franska Revolutionen vars enda syfte det var att eliminera envar religiös identitet, detta är själva essensen av anti-religiösitet. Detta är den innersta meningen av att säga ”Nej nej! Din identitet ligger blott i att vara en skattebetalare. Det som spelar roll är till vem du betalar din skatt. Och det som spelar roll är vilken valuta du använder, och i vilket land du kommer att bli beskattad.” Religionen är sekundär i förhållande till detta. Sekundär i meningen att tolerans, till exempel, hela denna illusion om tolerans, utgör själva grundelementet i att säga ”religion betyder ingenting numera”. Det finns ”hindu muslimer” – detta här, det där och det andra. Den första idiotiska sekten som du kan föreställa dig har en annan teori, och alla ses i samma ljus och är identiska med dig. Allting är detsamma. Och därför är allt detta ingenting. Vilket innebär att den enda religionen som existerar är kapitalism. Detta är en annan sak som är oerhört viktig att förstå.

Så vad finns då kvar efter att du har övergett dessa egenskaper, dessa falska attribut? Det som finns kvar är islams Dîn. Detta är endast för en liten skara av människor, men samtidigt är det endast en handfull av människor som är nödvändigt för skapandet av ett ledarskap. För att öppna vägen. För att göra ogjort det som gjorts fel i 300 år. För att återupprätta Dîn i vår generation. Detta är möjligt. Personen som inte förstår att detta är möjligt, han har redan förlorat sin Dîn, eller förlorat en del av den. Kom ihåg vad Rumi sade: ”Hycklaren (al-munafiq) är den som säger, ”Det som är halal är omöjligt.”” Sannerligen är det helt omöjligt i sig självt, som Rumi påpekar, hur skulle det kunna vara så att Allah, subhanahu wa ta’ala, gett oss befallningar utan verktygen att realisera dem? Självklart har Han gett oss medlen. Faktum är att det som är halal också är det som är lättast att göra. Hans välkända medicin var: ”Om du fortfarande inte förstår, slå ditt huvud i väggen. Och om du fortfarande inte förstår, slå då hårdare!” För att ditt huvud har slutat fungera.
Så Islam är möjligt. Alla medel som vi behöver, och som du behöver som en individ, är tillgängliga för dig, de är inom din räckvidd. Detta kan vara en svår sak att inse, men du måste tvinga dig själv till att förstå att alla de medel som du behöver för framgång i ditt liv och för att leda andra människor till framgång för Allah, subhanahu wa ta’ala, är inom din räckvidd. Om du inte ser, öppna då dina ögon. När du vaknar varje morgon måste du tvinga dig själv att se detta, och du är tvungen att ta det till nästa nivå och sedan nästa.

Du kommer att veta när du är satt i rörelse när du kan titta tillbaka och säga, ”O min Skapare! Detta är var jag tidigare befann mig och detta här är var jag befinner mig nu,” med förståelsen att du kan gå vidare och vidare och vidare, att sökandet efter medel sker med samma hastighet som du rensar ditt eget Jag. Och därför, vad är det vi säger? Alla hinder som du som individ och vi som ett muslimskt kollektiv kommer att stötta på, från detta nu och ända fram till framgången ges, till den slutliga framgången, den ultimata framgången, till det fullständiga etablerandet av Deen i vår tid, all hinder som vi kommer att stötta på är skapade av oss själva. Dessa hinder är till sin natur inget annat än våra egna falska rädslor. Det som du kommer att se varje gång som du stöter ett hinder är dig själv, förstorad i ett IMAX-format! Det är i sanning framför dig. Det som är undangömt framträder inför dig, det manifesteras, och du blir överväldigad. För en Mumin, istället för att stanna när detta händer, så når han insikt och går vidare. Han går vidare för att han vet hur han ska hantera sitt hinder, vilket är att vända sig till Allah, subhanahu wa ta’ala. När du vänder dig till Allah, subhanahu wa ta’ala, så förvandlas den där stängda dörren till tjugo dörrar som öppnas för dig. Och sedan inser du att ”jag rör mig framåt.” Detta här är själva farkosten, själva kärnan i sakfrågan och det som vi firar här under den här sammankomsten – eliminerandet av allt det som är oss själva, allt det som vi kallar för oss själva, denna falska identitet som skapats av historicitet och kultur, och falska föreställningar, allt annat än att vara en Muslim. Utrensningen av allt detta är det som kommer att låta oss nå framgång.

Vad är det vi förväntar oss att se varje gång som vi går djupare in i oss själva, varje gång som vår relation med Allah, subhanahu wa ta’ala, tar ett steg fram, varje gång som vi kommer närmare Allah, subhanahu wa ta’ala – vad är det vi förväntar oss att se? Klarhet. Klarhet. Shaykh ad-Darqawi förklarar många gånger i sina brev, vad det innebär att nå närhet till Allah, subhanahu wa ta’ala, genom att ge upp sin nafs. Han analyserar denna sakfråga på otaliga sätt, i en sådan utsträckning att det blir en vetenskap. De som vill gå djupare i denna fråga, gå till Shaykh ad-Darqawi. Jag tror inte att det skulle kunna göras mer tydligt för dagens människor. Du kommer se att han säger, ”Skala bort det! Ta ut det! Gå iväg! Försvinn! Sätt inte dig själv före dina förpliktelser!” på detta fenomenala sätt. Men hellre eliminera det (dvs jaget). Och det han säger är följande, ”Det som du kommer att bevittna är visshet. Visshet. Visshet som blir som ljus. Visshet gällande “La hawla wa la quwatta illa billah”. Denna visshet, som i sig själv är verkligheten, är som att börja se hela världen på ett fullständigt annorlunda sätt. Allt som tidigare var ett fängelse, blir nu frihet. Allt som tidigare blev ett hinder, blir nu en lösning, en dörr. Jag ber er minnas, det spelar ingen roll hur svårt det blir – återigen ser vi oss själva – vi borde snarare förstå att ju svårare situationen är, och jag måste erkänna att det som äger rum just nu är extraordinära händelser i Islams historia. Vi har aldrig todigare levt utan ett kalifat. Uppgiften må låta stor, men en Mumin måste förstå att med den här stora uppgiften kommer stora medel. Med andra ord, det är för en extraordinär generation som den här gåvan kommer, att Allah , subhanahu wa ta’ala, har gett oss att bringa fram vår Deen i dessa tider. Detta är för extraordinära människor.

”Inna ma’a al-’usri yusra” – med svårighet finns det lättnad. Och denna särskilda svårighet medför speciell lättnad. Det finns en väg och det finns nytta för människorna i denna tid som det aldrig funnits tidigare. För människorna som redan hade allt fixat för sig, har det funnits nytta, naturligtvis. Men det som väntar är extraordinära ting för extraordinära människor. Det är på detta sätt som vi måste betrakta aktuella händelser. Händelser som kommer att vändas med samma lättnad med vilken vi vänder en sida i en bok. Svårigheten kommer inte att vara i vändandet av sidan, det kommer istället vara i oss själva, i att vända oss själva och i att öppna våra hjärtan för att se att boken är där, och att allt vi behöver göra är att vända sidan. Svårigheten ligger i att vända oss själva, inte i de saker som finns framför oss, det som handen kommer att behöva göra är mycket mindre än vad hjärtat behöver göra. Det är därför som Shaykh ad-Darqawi i just denna angelägenhet säger, ”Hjärtats angelägenhet gör lemmarnas angelägenhet irrelevant. Det som du vänder med hjärtat, allt vad du kan göra med ditt hjärta gör allt vad du kan göra med dina händer irrelevant.”

Så därför, var inte en av dem som ser sig själva och säger, ”Vad har jag? Vad kan jag? Vem är jag?” för att fastställa vad du kan göra. Tillåt mig berätta för dig, du borde inte slösa din tid. Du kan inte göra någonting alls. Noll. Dina händer kommer inte att leda dig till någonting, någonstans. Men du har ett verktyg som kan vända omkring allting – allting! Saker som du inte skulle kunna vända med dina händer, även tillsammans med andra, även om alla skulle förena våra styrkor, kan du vända med en sak, med denna, ditt hjärta.

Ditt hjärta har den speciella egenskapen av att göra någonting stort, kollosalt och enormt till någonting pyttelitet. På samma sätt kan hjärtat förändra något pyttelitet och oviktigt till framstående och stort. Någonting avlägset till någonting som är nära dig. Någonting nära dig och som håller dig i fångenskap, till någonting du kastar tillbaka, kastar iväg. Du kan göra detta med hjärtat, men du kan inte göra detta med lemmarna. Detta är vad vi har. Detta är vårt verktyg. Det är med detta som vi kan förflytta oss framåt. Och se med klarhet, se vad som ska göras. Saken kommer att öppnas inför dig som vardaglighetens väsen öppnar sig – som du andas, sedan kommer sakerna att komma och de kommer att öppnas inför dig på ett sätt där det inte finns någon tvekan. Du kommer att veta exakt vart du ska gå. Sakerna kommer att frambringas i klarhet.

Tvekan är den egentliga orsaken till den röra som vi finner oss själva i. Framgång ligger i att identifiera vilka saker som är värda att förändra, i att känna igen problemen framför oss, de jättestora monstren som vi har själva genererat, vilka verkar sätta stopp för allt som har att göra med Islams Dîn – i att förstå att var och en av dessa fiender som vi själva har skapat, dessa är de egentliga verktygen för vår framgång. Vi måste förstå att vi kan vända saker som framstår som stora problem, bara sådär, till den stora lösningen. Att vi kan vända varje del av vår oförmåga till verktyg med vilka vi kan röra oss framåt med.

Det är inte svårt att förstå att en del av muslimernas kamp att röra sig framåt har att göra med det ekonomiska systemet som vi lever i. Ett ekonomiskt system är ingenting. Vad är ett ekonomiskt system? Riba! Riba. Vad är riba? Riba är ingenting, men det har blivit en religion, det har blivit levnadssättet för dagens människa. Det jag sade om konstitutionen är själva kärnan av den här falska religionen, som tvingar alla att följa den utan någon som helst tolerans. Eftersom tolerans bara är applicerbar när det gäller alla andra religioner, inte när det gäller religionen kapitalism. Kapitalismen kan vara hänsynslös, den är inte förhandlingsbar. Du kan inte gå och säga till chefen på din bank, ”Vet du vad, denna månad kommer jag inte att betala dig någon ränta eftersom jag inte tror på den. Faktum är att jag är agnostiker. Den här räntan, behåll du den. Jag kommer inte betala mer.” De kommer inte att titta på denna sak med hög tolerans. Men de kommer att sätta dig i fängelse. Och om du vägrar att gå till fängelset, kommer de att döda dig. Detta är den fulla omfattningen av deras Dîn. Deras engagemang är totalt.

Denna metod i sin helhet är kapitalism. Så det är inte konstigt om vi säger att en stor del av de saker som ska omformas i vår framtid kommer att vara hur islam framträder som slutet på kapitalismen, och att vi kommer att kämpa mot kapitalismen, inte kristendomen. Det är slut med kristendomen. Det finns inget kvar. Det finns en rännil av romantik och lite känslor kvar. De har inte Shari’a, de har inte någonting. Allt du behöver se är ett av dessa program som evangelisterna håller i, och inom loppet av fem minuter kommer du att se vad det hela handlar om. Det har blivit känslor allena. Med händerna resta, och alla dessa förskräckliga saker som de gör. Detsamma gäller även judarna. Den stora majoriteten idag, som Allah, subhanahu wa ta’ala, berättar för oss i Quranen, är ateister. Och vi behöver inte nämna hinduerna och buddisterna, eller någon annan ny grupp skulle framträda, eftersom de är ingenting.
Vi kommer nödvändigtvis behöva göra det. Vi kommer att behöva förändras oss. Och detta kommer att hända, eftersom Allah, subhanahu wa ta’ala, i Quranen redan pratar om denna sak Riba, med klarhet och med ofantlig kraft. Först och främst informerar Han oss: ”Wa ahall Allahu-l-bay’a wa harama riba” – ”Allah har tillåtit handel och förbjudit riba.” Och här berättar Han för oss vad vi ska göra. Där är det som är halal och det som är haram. Därför är muslimernas uppgift att etablera det som är halal.

Han informerar oss också om att Allah och Hans Sändebud har deklarerat krig mot riba och människorna som praktiserar riba, vilket betyder att även om vi inte gör någongting, så kommer riba fortfarande inte att överleva, riba kommer att kollapsa. Detta är saken som vi kämpar mot i dess väsen. Det är en fantasi vars enda öde är att kollapsa. Så, du vill inte bygga ditt hus på en sådan illusorisk fantasi, du vill istället flytta ut ur denna fantasi. Detta kommer att göras av de människor som är kapabla att lämna denna sak för det som kommer att vara den framgångsrika kampen, och de kommer att vara människorna som kommer att visa vägen för andra.

I de kommande skeendena och händelserna som kommer att ske under vår livstid, kommer vi att bevittna den mest signifikanta krisen som kapitalismen någonsin haft, den största. Den kommer att göra händelserna från förra seklet, från 1929, att se ut som en liten hickning. De händelserna som förde med sig en total förändring av världen och de politiska realiteterna av den nuvarande världen, som förde med sig fascismen och Hitler i Tyskland, som fullständigt förändrade den politiska bilden som människorna hade, de händelserna kommer att upprepas igen men på en mycket större skala. Krisen som komma skall, kommer att vara kopplad till dollarn och de finansiella systemen, USA:s fantasisystem – ironiskt, enligt vissa, nu islamiserade: aktiebörsen och alla dessa fantastiska spelmaskiner. Alla dessa saker kommer att utplånas. Det kommer att vara genom dessa händelser och de åren som följer efter krisen, som Islam kommer framstå som motkraften, men ännu starkare. Detta eftersom fascismen inte var en lösning till allt elände, och den var fortfarande en del av kufr.

Islam kommer att vara rösten som kommer att träda fram ur detta ögonblick. Och vi är människorna som förbereder vägen, förbereder oss själva för ankomsten av dessa händelser, som bygger livbåten som du desperat kommer att behöva under de svårigheterna, eftersom all denna kosmetiska ekonomi som vi lever i idag kommer att utplånas. Ju mer beroende du är av den teknologiska maskinen, desto mer kommer du att lida. Så de som är närmare tyngdpunkten i Europa och i Amerika kommer att lida mer än människorna i t.ex. Albanien. Det är mer sannolikt att anta att när denna händelse äger rum, så kommer människorna i Tirana att säga dig, ”En kris på vilken börs sade du? New York?” Men detta kommer inte att vara en kommentar som man har råd med för de människorna som lever t.ex. i London. Eller de som har försörjt sig på denna kosmetiska ekonomi. En handfull människor kommer att vara förberedda. En handfull människor kommer att vara före sin tid och de kommer att bygga upp de verktyg som kommer att ta oss igenom denna kris.

Vid denna tidpunkt kommer man att behöva en kommunitet. Idag är det lätt för människor att säga, ”Nej, Nej. Jag behöver inte tillhöra någon sekt. Eller någon grupp. Eftersom jag klarar mig alldeles finfint på egen hand.” Vilket är totalt nonsens om du är en muslim. Om du är en muslim behöver du en amir, du behöver amr, att tillhöra en kommunitet. Det finns ingen blott personlig moralism såsom de kristna har det, vi har en social realitet. Som individer kan vi inte göra någonting. Dessa händelser kommer att dra oss isär, och kasta oss åt vänster, åt höger och rakt fram, som alla andra. Men som ett kollektiv, kommer vi att kunna svara. Att kunna sluta sig samman kommer inte att vara bara en fråga om val, det kommer att vara en nödvändighet. Och jag välkomnar denna nödvändighet, eftersom även om det faktiskt är lika nödvändigt idag som det kommer att vara nödvändigt då. Det kommer tvinga muslimerna att vakna upp – några av de som bara hänger i periferin, som spelar spelet ”Jag är en muslim på egen hand” och som skapar sina egna regler för hur de bestämmer sina egna öden och den typ av personlig moralism som du finner idag bland människorna.
Att ha en kommunitet kommer att vara nödvändigt. Murabitun är en av de få som tittar på denna angelägenhet, människor som sluter sig samman. En av de få som har format Amr i denna tid. Vi har också i denna tid format en förståelse av oss själva och vår kommunitet, och av firandet av denna vetenskap, tasawwuf, vi lyfter fram från det förflutna och genom att göra den till en väg genom dessa mörka tider fram till en ny dag under vilken vi ännu en gång kan leva under Kalifatet, och vi kan bevittna igen en nation – inte 27- med en flagga, och en Shahada. En nation samlad för att behaga Allah, subhanahu wa ta’ala, för att uppfylla Hans Shari’ah. En nation som kommer att reformera världen, eftersom den inte behöver reformera Shari’ah. Shari’ah kommer att vara själva verktyget, det innersta väsendet av vår existens. Och uppgivandet av våra angelägenheter kommer att ha uppfyllts, såtillvida som vi har eliminerat alla spåren av denna falska kultur som vi bär framåt, kollektivt och som individer. Vi kommer att ha skapat den ena identiteten som kommer att göra oss till människor, vilket är att vara tjänare till Allah, att överlämna sig till Honom, vilket är att vara en Muslim.

As-salaamu ’alaykum wa rahmatullah.

Skriv en kommentar