Sadl och kaliferna, ahl al-bayt, Maliks irakiska följeslagare och Ahmad ibn Hanbal

augusti 25, 2012 En kommentar »
Sadl och kaliferna, ahl al-bayt, Maliks irakiska följeslagare och Ahmad ibn Hanbal

ÖA = Översättarens anmärkning, fn = fotnot.

Sadl al-yadayn (även kallat irsal) är att placera armarna längst sidorna av kroppen när man ber. Qabd al-yadayn är att placera den ena handen över den andra på magen.

Sadl bland kaliferna, ´Ali, ahl al-bayt, Maliks irakiska följeslagare och Madinahs folk

Utdrag ur boken Sadl al-yadayn fi as-salah (Att placera armarna längst sidorna av kroppen i bönen) av Muhammad ´Izz ad-Din al-Ghuryani:

1 – Al-khalifah ar-rashid, Abu Bakr as-Siddiq (رضي الله عنه). Imam Ahmad ibn Hanbal sade: ”´Abd ar-Razzaq relaterade till oss, han sade: Folket i Makkah sade: ’Ibn Jurayj tog bönen från ´Ata’ som tog den från Ibn az-Zubayr. Ibn az-Zubayr tog bönen från Abu Bakr [as-Siddiq] som tog den från Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara med honom’” [ÖA: Musnad Ahmad, 1:13 (nr. 74)]. Ibn az-Zubayr brukade be med armarna längst sidorna av kroppen, vilket de lärda är överens om, precis som Ibn Jurayj, och han tog bönen från ´Ata’ [fn: al-Mughni, 1:334, Nayl al-awtar, 2:201, etc.] (s. 29-30).

2 – Al-khalifah ar-rashid, ´Ali ibn Abi Talib (كرم الله وجهه). Ibn Hazm återberättade från ´Ali (كرم الله وجهه) ”att när han stod länge i bön, brukade han placera sin högra hand på sin vänstra arm (qabd)” [fn: al-Muhalla, 3:313, nr 448]. Denna riwayah visar att ´Ali placerade armarna längst sidorna av kroppen under bönen […] och att ´Ali inte ansåg att qabd var från sunan i bönen, utan det var en handling som han utförde vid behov, som stöd och återhämtning. I Sahih al-Bukhari, i boken om handlingar under bönen i kapitlet om att använda sina händer och armar som stöd när man ber, återberättas det: ”Ibn ´Abbas sade: ’En man kan i sin bön använda vilken del av sin kropp han vill som hjälp.’ Abu Ishaq tog av och på sig sin huvudbonad under bönen, och ´Ali placerade sin hand på sin vänstra handled, utom när han kliade sig eller rättade till sina kläder.” Det vill säga som hjälp, och den bedjande var inte behov av hjälp utom när han stod länge i bön. Detta stärker vad Ibn Hazm återberättade från ´Ali (رضي الله عنه), om att han bad med den ena handen över den andra när han stod länge i bön, och det stärker ovannämnda slutsats om att ´Ali (رضي الله عنه) [normalt sett] brukade placera armarna längst sidorna av kroppen när han bad […] Det uppenbara (ad-dhahir) från det som Ibn Hazm återberättar är att ´Ali inte lade den ena handen över den andra, utom när han stod länge i bön (s. 30-32).

Ash-Shinqiti sade: ”[Textmässigt] finns det inget sunt (sahih) från en enda av al-khulafa’ ar-rashidun om att de placerade den ena handen över den andra i bönen [fn: Kirahah al-qabd, s. 57]” (s. 32).

[ÖA: al-Ghuryani poängterar även att hadithen var i ´Ali säger att ”det är från sunnan att placera den ena handen över den andra under naveln” är svag på grund av återberättaren ´Abd ar-Rahman ibn Ishaq (s. 33). Ash-Shinqitis uttalande verkar åsyfta att det inte finns något sunt från kaliferna om qabd som en sunnah i bönen, och inte nödvändigtvis om qabd som hjälp under bönen.]

3 – Al-khalifah ar-rashid, Ibn az-Zubayr. Ash-Shawkani sade: ”Ibn al-Mundhir återberättade från Ibn az-Zubayr att han placerade armarna längst sidorna av kroppen, och han placerade inte den högra handen över den vänstra” [fn: Nayl al-awtar, 2:201]. Ibn az-Zubayr tog bönen från sin morfar, Abu Bakr as-Siddiq (رضي الله عنه), och Abu Bakr tog den från Allahs sändebud (صلى الله عليه وسلم), vilket nämndes över. Ibn ´Abbas sade (رضي الله عنهما): ”Den som vill se Allahs sändebuds bön (صلى الله عليه وسلم) ska kopiera Ibn az-Zubayrs [fn: Sunan Abi Dawud, nr. 735]” (s. 34-35).

[ÖA: al-Ghuryani påpekar även att Ibn az-Zubayr brukade hjälpa Allahs sändebud och var således nära honom, och Ibn az-Zubayr brukade ofta gå till sin moster ´A’ishahs hus (s. 35).]

12 och 13 – Det profetiska hushållets (ahl al-bayt) två ättlingar, den exemplariske imamen ´Abd Allah ibn al-Hasan ibn al-Hasan ibn ´Ali ibn Abi Talib [Muhammad an-Nafs az-Zakiyyahs far] (رضي الله عنهم) och imam Muhammad al-Baqir (رضي الله عنه). Imam Malik tillfrågades om att placera armarna längst sidorna av kroppen i bönen, varpå han svarade: ”Jag såg den person vars handlingar är ett exempel och följs [i Dîn], ´Abd Allah ibn al-Hasan, göra det” [fn: Al-mi´yar al-jadid, 1:294]. Ash-Shawkani återberättar i Nayl al-awtar [fn: 2:208] att Muhammad al-Baqir var en av de som placerade armarna längst sidorna av kroppen när han bad (s. 40-41).

15 – Malik ibn Anas, Madinahs shaykh på efterföljarnas efterföljares tid. Ibn ´Uyaynah sade: ”Malik är Hijaz folks ´alim, och han är sin tids bevis.” Ash-Shafi´i sade: ”När ´ulama nämns är Malik den ledsagande stjärnan.” Al-Awza´i sade: ”Malik är de lärdas ´alim och Haramayns mufti.” Ahmad ibn Hanbal sade: ”Malik är en imam både i hadith och i fiqh.”

Ibn al-Qasim sade: ”Imam Malik sade om att placera den högra handen över den vänstra handen i bönen: ’Jag känner inte till det i de obligatoriska bönerna (faridah)’, och Malik ogillade det. ’Men i de frivilliga bönerna (nawafil), när man står länge, finns det inga problem med att man stöder sig själv med det [att placera den högra handen över den vänstra]’” [fn: Al-mudawwanah al-kubra, 1:79]. Betydelsen av frasen ”Jag känner inte till det” är ”Jag känner inte till det från imamernas och efterföljarnas praxis (´amal), de som tog sin praxis från sahabah […]” (s. 41-42).

7 – Maliks irakiska följeslagare (al-´iraqiyyun) återberättade från Malik: att placera armarna längst sidorna av kroppen är från det obligatoriska i bönen (wajibat) och att lämna det är från det förbjudna [fn: Risalah mukhtasarah fi as-sadl, s. 9] […] och Maliks irakiska följeslagare är några av islams största lärda, så som Isma´il ibn Ishaq al-Qadi, ´Abd ar-Rahman ibn Mahdi och Hammad ibn Zayd [fn: Majmu´ al-fatawa, 20:315] (s. 52).

[ÖA: Det har även kommit en rapport specifikt från Maliks följeslagare i Basrah (al-basriyyun), om att det är rekommenderat (mustahabb) att placera armarna längst sidorna av kroppen i den obligatoriska bönen och att det är rekommenderat att placera den ena handen över den andra i den frivilliga bönen (Muhammad ´Abid, Al-qawl al-fasl fi ta’yid sunnah as-sadl, s. 28).]

[ÖA: Abu Zur´ah återberättade: ”´Abd ar-Rahman ibn Ibrahim relaterade till mig från ´Abd Allah ibn Yahya al-Ma´afiri från Haywah från Bakr ibn ´Amr [som sade] att han aldrig såg Abu Umamah (det vill säga Ibn Sahl) eller någon från folket i Madinah placera den ena handen över den andra i bönen; men när han anlände i Sham, såg han al-Awza´i och människor placera den ena handen över den andra” (Abu Zur´ah, Tarikh Abi Zur´ah ad-Dimashqi, 1:319, nr. 1785).]

Ahmad ibn Hanbal och sadl

Al-Mardawi:

”[Det har även återberättas från Ahmad ibn Hanbal] att man [i bönen] placerar armarna längst sidorna av kroppen utan restriktion. Det har även återberättats från honom att man placerar armarna längst sidorna av kroppen i den frivilliga bönen (nafl) men inte i den obligatoriska (fard) […]” (al-Insaf, 2:46).

[ÖA: Al-Mardawi poängterar att den etablerade positionen i hanbali-skolan är att den högra handen placeras över den vänstra under naveln, likaså förmedlar han åsikten att man i begravningsbönen placerar armarna längst sidorna.

Wa Allahu a´lam.

Skriv en kommentar