Den dolda sfären och dess fiqh – om kvinnans betjänande i hushållet

september 18, 2012 Ingen kommentar »
Den dolda sfären och dess fiqh – om kvinnans betjänande i hushållet

Malikiyya.se har valt att översätta denna text med dessa ledord från den välkände hanbalitiske sufiern från Herat, ’Abdullah al-Ansari, som skrev ”Kvinnan är nyckeln till säkerheten i varje samhälle och grunden för familjen”.

 

av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

översatt av Abdussalaam Nordenhök

[Domen om kvinnors betjänande av deras makar]

Ett av sätten som man försörjde sig på förr i tiden, speciellt bland de fattiga, de behövande och de utblottade, var att söka familjens försörjning och näring från arbetssysslor inom den kvinnliga sfären i hemmet. På grund av detta vill vi citera vad några av de mest framstående kunskapsmännen yttrat om detta ämne. Vårt syfte med detta är att utrusta varje individ, både män och kvinnor, som befinner sig i ett sådant scenario med en kunskapsbas så de når insikt om sina skyldigheter respektive rättigheter.

Det är faktiskt förbjudet för de som har imân på Allah och på den Sista Dagen att kasta sig ut i okänd terräng innan de känner till Allahs dom i frågan, och detta har påpekats av fler än en av de lärde, nej, snarare är det bättre utryckt att säga att vissa ’ulamas åsikt gör gällande att det råder en enhällig konsensus bland alla lärde i denna fråga.

Låt oss därför påpeka följande: Du borde känna till, min käre läsare, att det återberättats i al-Sahihayn (al-Bukhari och Muslim) att Fatima, härskarinnan över alla världens kvinnor – må Allah vara fullkomligt nöjd med henne – med sina egna händer brukade mala mjöl på uppdrag av hennes make ‘Alî – må Allah vara fullkomligt nöjd med honom. Det har därutöver återberättats att hon även bevattnade marken runt deras hus.
Det är också återberättat i al-Sahihayn att Asmā’ bint Abī Bakrs – må Allah vara nöjd med henna – allmänna kotym att betjäna hennes make az-Zubayr – må Allah vara nöjd med honom – genom att förse och fodra hans häst och skörda dadlar i en dadellund utanför al-Madinah. Andra återberättelser berättar om hur al-Ansars kvinnor – må Allah vara nöjd med dem alla, var vana att betjäna deras makar.
En annan sådan omständighet som också nått oss genom sunda rapporter är att Â’isha – må Allah vara nöjd med henne – sade: “Jag har personligen lagt snittet över halspulsådern på Profetens offerdjur under Hajj, må Allah välsigna honom och skänka honom frid”. Det finns flera andra liknande uttalanden.

Al-Qurtubi skriver om detta:

“Bland de rättslärde finns de som ålagt hustrun plikten till obegränsat betjänande av deras makar när det gäller sysslorna inom hemmet och det finns även de rättslärde som besparat hustrun dessa plikter på liknande sätt. Det perspektiv vi [Malikiyyah] starkt håller oss fast vid är en situationsetik (tafsîl) beträffande denna dom som baserar sig på den rådande sedvänjan. Om hustrun är en kvinna av hög social rang så ursäktas hon från de hårda hushållssysslorna, men om hon härstammar från ett folk som generellt ålägger kvinnan dessa plikter så är det obligatoriskt för henne att utföra dem. Gällande en hustru vars ursprung är okänt och man inte känner till hennes folks sedvänjor så att man inte kan avgöra var hon hör hemma så är den grundläggande positionen att det är obligatoriskt för henne att utföra hushållssysslorna fram tills dess att hon kan bevisa motsatsen”.

Vi vänder nu vår blick mot al-Qâdî ‘Iyâd för att se vad han har att säga:

”Ingen utomhussyssla åläggs hustrun, även om hon har friheten att frivilligt utföra sysslor utomhus för att vara ett gott stöd för sin make och leva med honom på bästa möjliga manér. Gällande hennes inomhussysslor, de arbeten hon utför i hennes eget hem, så som mala mjöl och laga mat, så avgörs detta av kvinnans sociala rang. Om hon råkar vara en överklasskvinna så överlåts tyglarna för befallning eller förbud i hennes egen hand. Det som nått oss från Muhammad (bin al-Mawwâz) är istället följande: ”Om hennes make befinner sig i finansiella svårigheter, så är envar överklasskvinna generellt under plikten att utföra alla sysslor så som knåda bröd, mala mjöl, sopa rent och allt  hushållsarbete som sedvanligt är obligatoriskt för en kvinna.

I hans juridiska utläggningar, när han ombads besvara sin syn på sakfrågan så gav Ibn Abi Zayd al-Qayrawani samma svar som presenterats ovan, alltså att en kvinna inte är ålagd att röra ett finger utanför hemmets väggar.

Det måste tydliggöras att ingen av våra föregångare som vi refererat till här någonsin informerade sin hustru att det inte var hennes plikt att utföra hemmets sysslor så som hon bör. Snarare, när hon väl utför dessa sysslor så ska hennes betjänande bli accepterat som en god gärning utan att man instruerar henne att ändra hennes goda vanor.

Här är orden som Ibn Abi Zayd al-Qayrawani från Malikiyyah använder i denna fråga:

“Om hon vägrar utföra sådana sysslor och makens tillgivenhet till henne därmed minskar på grund av hennes vägran, så kan maken inte kritiseras för detta så länge han inte därmed uppvisar brister i att uppfylla hennes basala rättigheter och inte åsamkar henne någon skada på grund av hennes vägran”. Han lade sedan till: ”Hon är inte ålagd att utföra något vävnadsarbete eller liknande”.

Vad han då menade var att ingen sådan vävnadsplikt åläggs henne oavsett vad hennes sociala rang är och oavsett om hon är rik eller ej.

Följande lades till av al-Qâdî ‘Iyâd:

“Det har återberättats från Sahnûn att det inte är hennes plikt att mala mjöl, även om hon är fri att erbjuda sig utföra sådan betjäning, utom i det fall som hennes make tillhör de som inte är rika och som ägnar sig åt dyrkan, så som Ahl as-Suffa, då det är obligatoriskt för hustrun till en sådan man under dessa omständigheter att mala mjöl [åt andra] även om hon inte maler mjöl åt sin make. Ibn Nafi’ sade om detta: ’Hennes plikt är att hålla hennes hus rent och fint och upprätthålla huset på ett bra sätt”.

Ibn Khuwayz Mindād adderade: “Hennes plikt är även att laga mat och bevattna jorden runt hennes hus, när detta är den rådande sedvänjan i hennes land”.
Det som Ibn Khuwayz Mindād möjligtvis menade med sitt uttalande var att hon är ålagd att bevattna jorden med vatten från en brunn på hennes tomt, eftersom det då är en lätt börda att hämta hem vattnet.

Låt oss nu lyssna på vad al-Burzulī säger om skillnaden mellan en överklasskvinna och en kvinna av annan rang :

“Shaykh Abū Muhammad (al-Abharī), en av de främsta expertjuristerna från den tidiga irakiska grenen av Malikiyyah– må Allah vara honom nådig – brukade återberätta från sina lärare, som han personligen mött, att han en gång fick besök av en kvinna från ett tätbefolkat urbant område som klagade till honom om smärta i hennes händer som orsakats av konstant degknådande, varpå han befallde hennes make att köpa en manlig slav till henne. Vid ett annat tillfälle anlände en annan kvinna från öknen och klagade till honom om att hon brukade mala mjöl, hämta vatten och ved, etc, varpå han befallde henne att hålla fast i hennes make och leva med honom i sämja eftersom beduinerna hustrur ingått äktenskap med dem med dessa osagda outtalade villkor eftersom det är deras rådande modus operandi”.

Al-Burzulī tillägger följande:

“Om vi har en rådande obruten sedvänja, kan det vi nämnt innebära en kombination, i ett och samma kontrakt, av både äktenskap (nikâh) och inhyrd betjäning (ijârah)” [vilket skulle vara förbjudet i Lagen]”.

***

Härledda domar

[domen om en hustrus arbete för sin makes räkning]

Den första härledda domen:

Al-Mashaddālī, (670-745 AH) , en av de algeriska giganterna inom Malikiyyah, tillfrågades om en make som köper ull och djurhudar och tar hem det till sin hustru, och hon använder sig av råmaterialet för att producera färdiga produkter av dessa. Detta är en vanlig praxis bland beduinerna. Efter att ha utfört sitt arbete så vill hustrun ta betalt av sin make för sin utförda syssla. Al-Mashaddālī svar på frågan om detta scenario:

”Hon kan göra detta arbete i egenskap av att vara hustru eller så kan hon göra det för sin egen persons nytta. Det är antingen eller. Om hon utför arbetet i egenskap av att vara mannens hustru så har hon ingen rättighet att kräva betalning från hennes make. I motsats till detta, om hon utför arbetet för egen vinning, så är hon partner i affären och har rätt att få betalt för hennes delsyssla”.

Ursprunget i denna juridiska fråga och den särskiljande appliceringen av detta finner vi i vad Ibn Yunus [=den framstående juristen som författat al-Jami’ som förklarar al-Muwatta’] har återberättat från Imam Malik. Orden som använd i denna grundläggande dom, som baserar sig på vad Abu’l-Hasan har citerat från Imam Malik i al-Mukhtasar, relaterar till den situation där hustrun har utfört vävningsarbete medan verktygen som hon använt sig av för vävningsarbetet varit makens ägodelar. Vinsten från ett sådant arbete ska då delas mellan de två makarna. En del går till henne för hennes arbete, och den andra delen går till maken proportionellt i förhållande till hans verktygs värde.

Shaykh Abū Muhammad Sālih sade:

”Om kvinnans tjänst i detta scenario har sin utgångspunkt i en avtalsenlig bestämmelse, då har vi ett fall där äktenskap blandas med försäljning. Eftersom ett kontrakt med en sådan blandning är förbjuden i Lagen, så är avtalets förening upphävd innan äktenskapets fullbordan men kommer vara gällande efter dess fullbordan. Det är mer fördelaktigt om båda parter inte skulle uppvisa sådan omsorg om dessa sorters villkor och bestämmelser redan från första början”.

Detta betyder alltså att om de två parterna haft samlag så är äktenskapet giltigt, för att Lagen skyddar deras rykte och möjliga avkomma. Men det skulle vara ett äktenskap som vore fâsid, en korrumpt kontrakt med en egentlig brist, men det skulle ändå anses vara ett giltigt eftersom inte allt som i Shari’ah betraktas som fâsid legalt nullifieras. Om istället en sådan union mellan två makar inte fullbordats genom samlag, så träder Lagens dömande kraft in och nullifierar äktenskapet eftersom en sådan blandning av äktenskap och hyrd tjänst (zawâj + ijârah) är förbjuden och vår fiqh tillåter inte att två olika kontrakt mixas samman till ett.

Shaykh Abu’l-Hasan beskrev det med följande ord:

”Ingen rättsverkan som framläggs av Shaykh Abū Muhammad Sālih kan kan påstås existera (= hävas före bröllopet har fullbordats och uppehället för arrangemanget skett i en fullbordande kontext, min anm). Maken har aldrig angivit att hustrun åläggs plikten att utföra vävningsarbete för hans räkning. Hennes vävnadsarbete är således bara en del av hennes berömvärda karaktärsegenskaper som generellt höjer hennes genomsnittliga hemgift, och inget av detta påverkar legaliteten i deras äktenskapskontrakt”.

Läsaren ombeds pausa och reflektera om denna påminnelse från Shaykh Abu’l-Hasan.

***

[Domen beträffande en kvinna som säljer ull för hennes privata nytta]

Den andra härledda domen:

Al-‘Uqbānī (= barnbarnet, Muhammad bin Ahmad bin Qāsim bin Sa`īd, död 871 AH, en välkänd jurist från Malikiyyah från Tlemcenin, Algeriet) tillfrågades om en kvinna som önskar sälja ull för hennes eget privata vinning genom att tvätta det, kamma det, göra tråd och väva det, men hennes make ville förhindra henne från detta.
Hans svar var följande:

”Om makens intention med att förhindra henne är att han vill hindra henne från att vanhedra sig själv och att hennes arbetsprojekt påverkar hans rättighet att njuta av hennes person på ett fullkomligt sätt, då är det hans rättighet att förbjuda henne från hennes projekt. I motsats till detta, om makens intention blott är att åsamka henne skada och förhindra hennes materiella vinst som kan uppstå ur hennes arbete, då har maken ingen rättighet att hindra henne”.

Den grundläggande mas’alah i denna kontexten förklaras av Ibn ’Ât i hans verk at-Turar. I detta verk finner vi att författaren säger följande:

”Om hustrun lämnar hemmet för att gå till floder och bäckar för att tvätta ullen och bomullen så är det makens rättighet att förbjuda henne från detta. I ett annat scenario, om hustrun hyr en persons tjänster som utför dessa sysslor åt henne och utan att hon är delaktig i att lämna hemmet så har maken ingen rättighet att förbjuda detta såtillvida han inte är en förmögen man som vill njuta av sin hustru med högsta möjliga nöje på det vackraste och mest fullkomliga manér. I ett sådant fall har maken laglig rätt att förbjuda henne från att sträva efter sådan arbetsaktivitet”.

[Domen om makens avtalsenliga framläggning av villkoret att hans hustru inte ska ägna sig åt förbjudna handlingar]

Den tredje härledda domen:

Många män lägger fram villkoret att hans hustru inte får använda något av de verktyg som finns i deras gemensamma hus eller använda sig av det som universellt sett är betraktat av folket som en god sed, såtillvida hon inte avsäger sig rätten till hemgiften (mu’akhkhar) som han fortfarande är skyldig henne.
Förbudet att lägga fram ett sådant villkor och förbudet mot att ens stipulera det, har sin utgångspunkt i att det är totalt förbjudet och detta är manifest på flera olika sätt, som är alldeles för självklara för att vi ska behöva specificera det ytterligare. Allah är den som skänker framgång.

***

Vi Malikiyyah reser på en medelväg. Vi säger att hustrun är ålagd betjäna sin make och sina barn i hemmets sfär om maken inte har råd att en hembetjänt anställs, men utan att placera på henne en börda tyngre än hon är förmögen att bära.

Familj från Lappland, tidigt 1900-tal.

Familj från Lappland, tidigt 1900-tal.

Skriv en kommentar