Äktenskaplig upplösning

oktober 4, 2012 Ingen kommentar »
Äktenskaplig upplösning

Äktenskaplig upplösning – sett utifrån ett malikitiskt perspektiv

besvarat av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

***

Fråga:

As salaamu ´alaykum,

Kan en kvinna begära att äktenskapet upplöses baserat på att hennes make inte är förmögen att försörja henne?

Anledningen till att han inte kan försörja henne är inte orsakat av någon sjukdom eller funktionshinder, utan snarare hans temperament och hans oförmåga att behålla ett jobb.

Om maken bevisligen är mentalt instabil och har ett ilsket temperament, till den milda grad att han är likt en jo-jo i förhållande till sitt eget äktenskap – där han vissa dagar är belåten och vill få äktenskapet att hålla och bedyrar att han ska göra allt han kan för att behålla sitt jobb, och vissa andra dagar där han säger att äktenskapet är slut och att han vill att hon kommer hem och samlar ihop sina saker?

Paret har varit gifta i 15 månader och han var varit arbetslös under 13 månader. Han vägrar söka arbete i andra städer i landet och vill inte flytta från sin hemort i Sydafrika, vilket betyder att han i realiteten inte kämpar för att få äktenskapet att hålla.

Min dotter är gift med en sådan man och hon har nu flyttat hem till mig under 2 månader, eftersom hon nyligen fött parets första barn. Hon är osäker om hon vill fortsätta med äktenskapet eller om hon ska skilja sig från honom.

En annan fråga är huruvida min make och jag kan begära att min dotters äktenskap upphävs, eftersom vi ser att vår svärson inte uppvisar några som helst tecken på att han vill stabilisera sig själv och bygga en stabil miljö för henne och deras barn. Jag är nästintill säker, på grund av hennes ”kärlek” till sin make, att hon vill ta honom tillbaka och äventyra hennes och hennes barns framtid eftersom hon inte tycks se saker och ting klart i dagsläget.

Var god ge oss råd.

Svar:

As salaamu ´alaykum,

1] Först och främst, som muslimer ska vi inte förhasta oss att upphäva en laglig relation och heller inte förhasta oss att underminera den manliga auktoriteten vid första minsta tecken på otillräcklighet. Vi strävar snarare efter att uppbygga den inomäktenskapliga kraften på ett sådant sätt att en positiv förändring kan ske inom denna sfär, istället för att hastigt byta ut man nr 1 mot man nr 2 eller att leta efter hastiga lösningar. Det tycks som om du påskyndar en äktenskaplig upplösning, och hets är alltid en dålig följeslagare.

2] Det kan vara så, utifrån vad du berättat, att maken har bi-polära tendenser. Psykologisk och medicinsk hjälp ska inte uteslutas som bra alternativ, såtillvida det inte har bevisat sig omöjligt och långsökt att förvänta sig hans samarbete.

3] Rotorsaken bakom hans oförmåga att ta sig samman och söka jobb och att han begränsar sitt arbetssökande bara till sin hemstad bör undersökas närmare så att man klargör att det inte är orsakat av underliggande psykologiska existentiella problem.

4] En kvinna kan inte ”skilja sig” från en man. Skilsmässa är en av Allahs rättigheter som Han ta’ala uteslutande placerat i mannens hand. Emellertid kan hustrun under vissa specifika omständigheter söka rättsligt beslut om äktenskaplig upplösning hos en Qadi. En av dessa omständigheter är när maken inte kan försörja henne.

5] Om kvinnan däremot kände till att maken var fattig redan när de gifte sig, och det tycks vara det sannolika scenariot i detta fallet, så har hon ingen som helst rättighet att vända sig till en islamisk domstol, och maken borde istället uppmanas att ta hand om sitt hushåll. Om han var fattig och utan materiella tillgångar redan från början, så åligger det inte honom någon plikt att försörja henne. Grunden i denna dom är följande från Allahs, den Upphöjdes, bok: ”Den förmögne skall försörja henne med sin rikedom, och den som lever under knappa förhållanden skall avstå vad han kan av det som Allah har gett honom för hans försörjning. Allah begär inte av någon mer än vad Han har låtit honom förfoga över” (surat at-Talaq). Allah säger sedan i samma vers: “Efter svårigheterna skall Allah skänka er lättnad”.
Mannen ska ändå tillåta henne, i detta fall, att bo hemma i hennes föräldrahem och hennes föräldrar kan försörja henne, såtillvida antingen hon själv genom egen rikedom eller hennes familjs rikedom kan hjälpa honom med de mest basala förnödenheterna [men i detta fall verkar det som om det föreligger en klart uttalad avoghet från hennes familjs sida att låta dem leva tillsammans]. Om maken börjar tjäna pengar under loppet av deras äktenskap, efter hans tidigare fattigdom, så kan hon inte kräva försörjning retroaktivt för den gångna tiden, baserat på den grundläggande regeln som etablerats från den koraniska versen, att en fattig person inte är legalt ansvarig (mukallaf) i frågan om att försörja andra. Eftersom det är så det ser ut så kan maken inte retroaktivt åläggas med legalt ansvar eftersom plikten baserar sig på förmågan, och han var inte skyldig att försörja sin hustru tidigare i äktenskapet när han inte hade några pengar. Den grundläggande regeln i fiqh är att en person som inte är underkastad taklîf i en fråga, med andra ord personen är inte ansvarig i lagen, så finns det ingen immateriell egendom (dayn) som åläggs honom beträffande hans fiktiva mottagare av en sådan plikt, det kallas i vår fiqh för dhimmah, eftersom en skuld inte kan betalas tillbaka om plikten aldrig fanns där från första början.

6] Om det däremot skulle vara så att han haft tillräckliga materiella tillgångar när han ingick äktenskapet (och det verkar inte vara fallet här) så har hustrun i Maliki-skolan valet att söka äktenskaplig upplösning (till skillnad från de striktare tolkningarna av Abu Hanifah och ash-Shafi’i) om han inte längre kan försörja henne, speciellt i fallet när han inte ger henne någon försörjning överhuvudtaget eller att hans försörjning av henne är så bristfällig att det inte möter hennes basala behov. I ett sådant scenario så skall kvinnan träda in inför en domare och denne avgör frågan, oavsett om mannen är närvarande eller frånvarande. Om hennes anspråk visar sig bevisat så upplöser domaren äktenskapet om mannen inte börjar försörja hustrun inom den utstakade tid som framläggs av domaren (återigen för att försöka få äktenskapet att fungera, speciellt om ett barn fötts). Om domaren dömer att äktenskapet är upplöst så blir det en återkallelig skilsmässa = om mannen erhåller tillräckliga medel för att försörja hustrun under ’iddah-perioden (vänteperioden) så har maken rättigheten att ta tillbaka sin fru oavsett om hon medtycker eller inte. Om han inte tar henne tillbaks inom ’iddah-perioden så förlorar han denna rättighet och skilsmässan är komplett och utförd. Separationen medför att de två makarna inte kan återvända till deras äktenskap såtillvida de inte vill skriva under ett helt nytt äktenskapskontrakt som båda samtycker till, att hennes förmyndare godkänner äktenskapet, att man bestämmer en ny hemgift och att detta bevittnas av två vittnen även om bevittnandet handlar om att fullkomliggöra kontraktet och inte påverkar dess validitet.

7] Det kan också vara så (och det tycks faktiskt vara så i ert fall) att makens skadliga beteende gentemot henne (som jag nu baserar bara på ensidigt vittnesmål från din sida, och ditt vittnesmål skulle i en islamisk domstol behöva granskas igen eftersom domar i Islam inte kan utfärdas om bara ena sidan fått beskriva situationen) kan konfiguera en faktiskt darar, en lagligt erkänd skada som åsamkas kvinnan . Om detta bevisas så leder det till, genom domarens avgörande och inte på kvinnans eget initiativ, ett fullkomligt oåterkalleligt upphävande av äktenskapet. Vad som kan kategoriseras som darar är ett brett spektra, och detta finns tydligt framlagt i vår fiqh som erkänner skadan och strävar efter att utplåna den antingen genom äktenskaplig upplösning eller andra juridiska åtgärder så som att två neutrala bedömare lever i parets närhet under en period. Men utrymmet här är alldeles för kompakt för att få in på detta sidospår.

8] Slutligen, kontraktet är något som ingåtts och undertecknats av de två makarna. Du har som mamma inte några direkta lagliga intressen (till skillnad från rent medmänskliga intressen) i denna sakfråga och dispyt och du äger som mamma ingen legal rätt (locus standi) i något av de relevanta juridiska lösningar som jag förklarar i mitt svar ovan. Du kan inte anmäla detta till den islamiska auktoriteten å hennes vägnar, och du bör heller inte försöka tvinga henne att göra så, men du äger rätten att ge henne ärliga råd och att rekommendera de olika lösningarna som en sista utväg. Du borde inte låta din vilja att kontrollera din dotter baserat på ditt subjektiva perspektiv om vad som är bäst för henne, och du borde överlåta det till Allah, som är Den som verkligen kontrollerar alltet. Framgång är bara från Allah.

– Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar