Församlingsbön i en moské som inte leds av moskéns utsedda imâm – utifrån ett malikitiskt perspektiv

oktober 8, 2012 Ingen kommentar »
Församlingsbön i en moské som inte leds av moskéns utsedda imâm – utifrån ett malikitiskt perspektiv

besvarat av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

***

Påpekande: Denna artikel är en presentation av Maliki-skolans position i denna sakfråga, och syftet är inte att vederlägga en annan acceptabel dom från en av Ahl as-Sunnahs andra juridiska skolor, speciellt i detta fallet: Hanafi-skolan.

Fråga:

Jag befann mig i en Jami’ moské i Sydafrika i staden jag arbetar. Klockan var runt 13.45, runt 30 minuter efter Dhuhr-bönen betts i jama’ah i moskén. Jag avslutade min rituella tvagning och frågade tre personer i moskén om de kunde be tillsammans med mig i en liten församlingsbön, så som det vanligtvis går till hos oss. Två av personerna hörsammade min förfrågan, men den siste sade att han skulle utföra bönen ensam eftersom han följde Imam Malik. Jag kände att detta var arrogant och antisocialt och jag blev helt mållös. Jag har växt upp med och blivit uppfostrad sedan barnsben att bönen i församling var 27 gånger bättre än att be ensam. Kan du upplysa mig om denna sakfråga?

Svar:

I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

Må Allah välsigna Hans älskade Sändebud och skänka honom frid och vara honom nådig, han som är Mästare över alla tidigare folk och alla sentida folk, och över hans ädla renade familj, och över alla hans följeslagare som alla utan undantag var rättledda, och alla de som följer dem i godhet i deras fotspår fram tills Domedagen.

Vi inleder:

Den malikitiske mannen du mötte i moskén höll sig bara till sin juridiska skola och har inte gjort något fel. Enligt den madhhab som bär sitt namn efter Dar ul-Hijrahs Imam, så är det faktiskt klandervärt (makruh, även om en sådan praxis inte nullifierar en persons bön) att återupprepa församlingsbönen i en moské där det finns en utsedd imam och som erhåller betalning för att ta hand om moskén och där de fem dagliga bönerna utförs i jama’ah.

För det första, upprepandet (och även att invänta upprepandet) av församlingsbönen motstrider den etablerade Sunnah, och det var inte Islams första generations praxis. Redan från början kan vi se ditt attitydsproblem och felaktiga bedömning som baserar sig på din kulturella uppfostran. Du hade ingen anledning att tro illa om din muslimske broder beträffande hans önskan att vilja hålla fast i Sunnah.

För det andra, det islamiska imperativet att be tillsammans i församling, och det profetiska löftet om att en sådan handling (dess överlägsenhet över individuella böner 27 gånger om) har lagstiftats med syftet och visdomen att man ska sträva efter att utföra bönen i församling på dess riktiga tidspunkt. Att försöka ena muslimerna i en gärning som medför förkastandet och övergivandet av de precisa och bestämda tiderna, och att man tillåts vara upptagen med allt annat än att komma i tid till bönen i församling inför Allah, är fel. Man kan inte ändra och justera dessa tider för att det passar en själv och sedan påstå att man gör det med visdom när det klart går emot orsaken till varför det lagstiftats. Att anlända 30 eller 50 minuter eller en timme försent till församlingsbönen som leds av den stående imamen som ansvarar för moskén, bara för att det passar ens eget schema, är inte en gärning som belönas 27 gånger så som det profetiska löftet säger. Att ens vara av den åsikten är att leka med Dîn och att håna själva syftet, och är egentligen ett godkännande av folks lathet att gå i tid till moskén i tron om att det finns en enkel ”genväg” till att ändå kunna be i jama’ah.

Därutöver, denna trend orsakar bara disharmoni i kommuniteten, och vi ser tydligt att viljan att förena muslimerna i gemensamma möten är en av de allra högsta målsättningarna med församlingsbönen eftersom sekteriska moskébesökare som är fientligt inställda till imamen eller fientliga till de vanliga muslimerna använder detta som en ursäkt att etablera en andra jama’ah efter att den riktiga församlingsbönen redan utförts. Innovatörer är speciellt angelägna att ta fasta på en sådan splittrande möjlighet. När jag besökte England såg jag till exempel folk vars utmärkande signum är toppiga gröna hattar med turban som alltid satt och väntade tills den första och korrekta församlingsbönen var färdig så att de kunde be i deras egen lilla jama’ah längst bak i moskén. Disharmoni stärks genom att man öppnar dörren till detta, och sekterism sprids genom detta. Islam är en harmonisk regelbunden ordning.

Malikiyyahs dom är så som du beskrivit i det scenario du lagt fram. En person kan byta moské och be i en moské där han vet att den stående imamen försenar församlingsbönen. Då kan han hinna i tid till bönen, annars kan han stanna i sitt eget hus och be ensam, såtillvida han inte arbetar eller studerar långt borta och då kan man be ensam i en moské, vilket är precis det du kritiserat brodern för.

Det finns tre undantag från denna regel:

1] I vissa länder har moskéer etablerats med det uttalade syftet att betjäna patrullerande säkerhetspersonal på nätterna, och dessa moskéer står helt oanvända under dagtid. Det betyder att det inte finns någon stående imam vars uppgift det är att se till moskén. I ett sådant scenario kan olika grupper muslimer be i moskén vid olika tidspunkter, låt oss säga om de utför t ex dhuhr i olika omgångar. Detta är fullt lagligt eftersom själva ursprungssyftet för domen om förkastlighet med den andra församlingen inte existerar då.

2] Moskéer som byggs i den muslimska världen bredvid marknadsplatser eller vid vägkanten så att handelsmän eller resenärer ska kunna nyttja dem, utan att de fem dagliga bönerna leds av en stående imam. I dessa är det fullt tillåtet med olika församlingsböner.
Genom analogi kan vi säga att samma dom gäller envar plats som inte har en stående imam eller mu’adhdhin och där folk är av vanan att be i olika omgångar. Här i Sydafrika finner du till exempel universitetsmoskéer eller moskéer inne i affärer eller fabriker eller andra arbetsområden där det inte bor muslimer som ber efter arbetstid.
Observera att malikiterna avskyr upprepandet (eller att man avsiktligt inväntar upprepandet) av församlingsbönen i en vanlig moské som övervakas av en imam och att denna dom inte upphävs om samme imam skulle ge samtycke till en sådan upprepningspraxis, eftersom vi anser att syftet med domen är bredare än bara avoghet mot imamen. Även om det finns två anställda imamer i samma moské så skulle det fortfarande vara förkastligt om en andra grupp muslimer samlas för att be en andra församlingsbön, oavsett vilken imam som leder den.

På samma sätt, Shafi’iyyahs position beträffande en vanlig moské med en betalt imam är identisk. Bönen i en andra församling är förkastlig, oavsett om det sker före, på samma tidpunkt eller efter den riktiga jama’ah som leds av imamen.

Hanâbilah (se exempelvis al-Jazīrī’s Al-Fiqh ‘alā al-Madhāhib al-Arba`ah) talar t o m om ett förbud om imamen inte samtyckt till en andra församling, före eller efter eller under tiden som den egentliga församlingsbönen utförs. Om imamen inte givit sitt tillstånd är det alltså harâm enligt hanbaliterna, och deras bön förklaras ogiltig, och Allah vet bäst.

Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar