Familjehärdens förflyttning till bördigare jordmån – om hustruns flytt med sin make

oktober 28, 2012 Ingen kommentar »
Familjehärdens förflyttning till bördigare jordmån – om hustruns flytt med sin make

Fråga:

En syster har gift sig med en broder som nu insisterar att de ska flytta till en annan stad. Hon vill hellre skilja sig än att flytta med honom. Är det en giltig anledning för henne att få till stånd en skilsmässa, khul’, snarare än att flytta med honom?

Påverkas domen om de har gemensamma barn? Hur ser det ut för en konvertitsyster i en sådan situation, som gifter sig utan att känna till makens rättighet att förflytta hustrun varhelst han behagar och hon erhåller kunskap om en sådan dom först efter giftermålet. Skulle det påverka domen beträffande makens rättighet?

Ustadh Abdullah bin Hamids svar:

När en kvinna gifter sig är det obligatoriskt för henne, enligt Maliks skola, att flytta med sin make varhelst han vill, utom i de fall när följande villkor existerar:

1] Hon kan inte invända mot att flytta om det är inom det område där man inte behöver förkorta sina böner om man reser (se förklarande fotnot nedan)

2] Den nya staden är en stad där shari’ahs lag inte implementeras och hon därmed inte kan praktisera hennes religion.

3] Det föreligger en rimlig fruktan att maken är eller kommer agera fysiskt kränkande gentemot henne.

4] Vägen och färdmedlen till resmålet anses osäkra och otrygga och det föreligger antaglig fruktan och risk för hennes välmåga, rikedom och egendom.

Om något av ovanstående faror 2),3),4) existerar, och ressträckan är längre och som tillåter en individ att förkorta bönerna, i ett sådant fall är det inte obligatoriskt för hustrun att flytta med sin make.

Om ingen av dessa villkor existerar så är det hennes plikt att resa med sin make och flytta med honom.

Beträffande sakfrågan om att hon skulle kunna få en skilsmässa, khul’, eller någon annan slags separation, så är detta reserverat till de lokala religiösa myndigheterna eller kunskapens folk som känner till Shari’ahs lagar gällande separationsprocedurerna, etc.

Både talaq och khul’ ligger i makens ägo. Khul’ är inte kvinnans val och en kvinna kan inte skilja sig från hennes make så som vissa missförstår det som. Det kräver makens tillåtelse och acceptans. Om paret har gemensamma barn så påverkas inte domen av detta. Minderåriga barn äger ingen rättighet att bli tillfrågade om sådana här saker. De skall bara lyda deras föräldrar. Gällande bristen på kunskap om denna dom, så förblir domen opåverkad av detta. En ny konvertits ignorans betyder ingenting. Att söka kunskap är en plikt för envar muslim, och ingen muslim ska göra något innan han eller hon till fullo förstått vad han eller hon ger sig in på.

Och Allah vet bäst.

Was-Salaam

Abdullah

Fotnot till villkor 1 (specifierat av Shaykh Ahmad ’Ali) :

Villkoret ”Hon kan inte invända mot att flytta om det är inom det område där man inte behöver förkorta sina böner om man reser” är något vagt och missbeskrivande och förklarar inte rättvist båda parters rättigheter i äktenskapet. Den korrekta beskrivande förklaringen finner vi i Shaykh al-Wazzanis verk Al-Mi`yaar al-Jadeed där det specificeras att hustrun inte har rättigheten att invända mot en förflyttning så länge resmålets distans inte omöjliggör kommunikation med hennes nära släktingar och att nyheter om hennes person inte ska kunna nå dem, vilket naturligtvis var vanligt i förmodern tid. Numera existerar Skype, Iphone, Internet, etc etc och ”avstånd” som tidigare ansetts långa är numera korta och kommunikationsmedel existerar i överflöd. Dagens trygga och snabba färdmedel kan inte jämställas med mödosamma otrygga karavaner i farlig terräng. Dessa saker måste förklaras på nytt, och inte bara kopieras från böcker som beskriver en annan förmodern kontext, så att man upprätthåller det som är nyttigt och berömvärt (så som framgångsrik kontinuitet i det äktenskapliga livet) och inte tvärtom. Vi måste gå bortom en bokstavlig tolkning av böckerna för att implementera rättvisan och godheten i det givna rummet och tiden vi själva lever i, och Allah vet bäst. Det är även välkänt att det rapporterats från ’Umar bin al-Khattab att han dömde i ett rättsfall där hustrun hade angivit i äktenskapskontraktet att maken inte fick förflytta henne ut från staden. ’Umars dom var: ”En sådan kvinna är förpliktigad att flytta med hennes man”.

– Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar