Ockrets börda – utifrån ett fiqh-perspektiv

november 21, 2012 Ingen kommentar »
Ockrets börda – utifrån ett fiqh-perspektiv

Ocker och ränta – en islamisk förståelse

Shaykh ’Umar Ibrahim Vadillo

Det antas generellt att utifrån våra perspektiv beträffande materiell rikedom att saker och ting aldrig varit så bra som de är idag. Detta antas, trots att vi precis lämnat bakom oss det mest mordiska århundradet i mänsklighetens historia där vi för första gången fått bevittna massförstörelsevapen användas på civilbefolkning, det kolossala utrotandet av ekosystemet och dess fauna, de högsta siffrorna omkomna i hungersnödskatastrofer etc. Alla förgångna och pågående lidanden glöms bort eftersom vi antar att levnadsstandarden för en genomsnittlig person idag är bättre än i någon annan epok. Trots detta, så har inte varit fallet om vi räknar in hela världen. Alltmedan den höga materiella levnadsstandarden uppnåtts för en relativt liten del av världens befolkning så lever den undre halvan fortfarande under fattigdomsgränsen på 2 amerikanska dollar om dagen och halva världen befolkning kollektiva rikedom är mindre än inkomsten för de 387 rikaste individerna. Denna obalans gällande rikedomar går hand i hand med den motsvarande politiska och militära obalansen som har gjort en partikulär nation till den polisiära härskaren över världen.

Under denna omvälvande massiva process och skifte, där rikedomen förflyttas till en liten del av världen, så har muslimerna förlorat deras föregående ekonomiska och politiska status. Den politiska enheten som representerades av Kalifatet, som gav muslimerna en röst i världen, ödelades och istället gavs vi en myriad av olika små nationer som växte fram under FN:s kontroll med dess nya legala ramverk. Stora delar av vår befolkning tillhör nu den undre hälften av inkomsttagarna i världen, och vår gemensamma BNP uppnår inte ens till 1/10 av USA:s BNP. Politiskt splittrade och som ekonomiskt svaga så står muslimerna inför att vara förlorare i det nuvarande ekonomiska systemet. Under denna splittring har vi sett en kontinuerlig erosion av vårt sociala och kulturella leverne vilket i sin tur medfört ökad ilska och frustration bland våra unga muslimer.

Det nuvarande systemet och den ekonomiska obalansen upprätthålls av oss själva genom att vi avleder muslimernas uppmärksamhet från den ekonomiska och den politiska sfären. Det ekonomiska systemet som skapar obalans tas för givet och vi riktar därför vår kamp mot enskilda politiska tyranner som vi projicerar hela vår politiska kampiver på. Under dessa förehavanden så förblir det ekonomiska systemet obestridligt och aldrig ifrågasatt vilket medför att dess fortsatta existens garanteras.

I dess center och kärna är detta obalanserade system som vi kallar kapitalismen baserat på ocker. Ocker är i sig själv en obalans. Mekaniserad ränta genom banksystemet har omformat ett kriminellt kontakt till det medel som inbegriper ekonomisk dominans. Så länge vi förblir slavar under Riba, så kommer vår muslimska nation att fortsätta vara förslavad.

Ett samhälle som missförstått världens dynamik kommer naturligtvis ha det svårt att fokusera på det som resulterar i att vi etablerar vårt mål. Vår förståelse sopas bort genom ögonblickets känslomässighet. Således blir våra handlingar vars intention är ”att göra gott” bortblåst eftersom vi saknar riktning. I dessa omständigheter, ju mer vi kämpar desto mindre uppnår vi.

Att förstå Riba är väsentligt för att förstå kapitalismen. Den islamiska förståelsen av Riba öppnar upp en väg som leder till att återupprätta vår Mu’amalat och därmed skapa verktygen med vilka vi kan segra över det nuvarande systemet. Riba är inte bara negativt. Det öppnar upp en väg till hur vi på ett positivt sätt ska kunna bygga upp det som är halal. Bara genom att vi förblir förvirrade om haram och halal kan våra fiender fortsätta att enkelt ödelägga våra strävanden. I denna text är min intention att förklara denna sakfråga, Riba.

Allah säger i Qur’anen:

“Allah har tillåtit handel men förbjudit ocker”

Jesu vrede mot ocker i Jerusalems tempel

Jesu vrede mot ocker i Jerusalems tempel

Riba är motsatsen till handel, det är att korrumpera handel. Det kan inte finnas någon äkta handel med riba och heller inte något riba med handel. Ändå har riba blivit själva centrumet i dagens kufr, kapitalismen. Av denna anledning är riba den mest signifikanta politiska fråga som vår muslimska nation möter i dag. Riba påverkar varje aspekt av våra liv och kan spåras tillbaka till två institutioner, Banken och Staten. Trots ockrets oerhörda signifikans är muslimernas förståelse av ocker ytlig. De flesta tror att riba helt enkelt bara är ränta. Men ribas verklighet är mycket mera komplex. Missförståelsen beror inte bara på en felräkning; utan är resultatet av indoktrineringen och den medvetna ”utbildningen” som orsakats av två fenomen: För det första, Kalifatets fall, och för det andra, den så kallade reformeringsprocessen ”islamisk reform” som sedan följde. Denna missförståelse öppnade upp för en ”islamisering” av kapitalismens mest viktiga institution, Banken. Den livskraft den öppna marknaden innebär för handeln, på samma sätt är Banken för riba.

En ”reformerad riba” gav de nya ivriga förespråkarna för ”islamisk bankism” ett sätt att rättfärdiga deras handlingar. Det är därför essentiellt att återvända till en ursprunglig förståelse av denna nyckelterm i vår fiqh så att vi kan urskilja vad som är haram och halal. Detta är avgörande för att segra över kapitalismen och dess illusion om makt.

Denna korta introduktion kommer förklara så lätt som möjligt sakfrågan, Riba, i den islamiska juridiken, och korrigera missförståelsen som skapades av ”reformatörerna” och de modernistiska ’ulama.

Riba betyder bokstavligen ”excess” på arabiska. Qadi Abu Bakr ibn al-’Arabi definierar det i sitt verk Ahkam al-Qur’an som:

”Envar överskott i värde mellan produkter och dess motvärde (värdet av den produkt som erhålls)”.

Detta överskott handlar om två frågor:

1] en extra förmån som skapas från en orättfärdigad höjning gällande vikten eller måttet.

2] en extra förmån som skapas från en omotiverad fördröjning.

Dessa två aspekter har gjort att att våra ’ulama har definerat två typer av Riba.

Ibn Rushd sade:

“Juristerna har enstämmigt kommit överens om att riba i buyu’ (handel) är av två typer: fördröjd (nasi’ah) och angiven förmån (tafadul)”.

Det vill säga, det finns två sorters riba:

1] Riba al-Fadl (överskott i värde)

2] Riba an-Nasi’ah (överskott genom fördröjning)

Riba al-fadl handlar om kvantitet. Riba an-nasi’ah handlar om tidsfördröjning.
Det är tämligen lätt att förstå riba al-fadl. I ett lån är riba al-fadl den ränta som överstiger det ursprungliga värdet. Men generellt är det när en part i ett handelsutbyte kräver en tilläggsökning på motvärdet. Någon som ger en annan 100 i utbyte mot något som är värt 110. Detta är också det förbjudna fallet med ’två köp i ett’-transaktioner där två köp sammankopplas i ett kontrakt, där en part åläggs sälja något till ett pris för sedan sälja det igen till den ursprunglige ägaren för ett mindre värde. Det är faktiskt så att en sådant kontrakt i själva verket bara ett svepskäl vari man maskerar ett lån med ränta som ett förmodat köp. Ingen behöver dessa svepskäl idag eftersom du ändå kan få ett lån direkt av banken. Men de s k ”islamiska” bankerna har tillgripit detta gamla trick för att bedra sina kunder och vilseleda dem att tro att det är ett ”murabaha”-kontrakt.

Muslimer och kristna spelar samma lydaktiga melodier på Bankismens luta

Muslimer och kristna spelar samma lydaktiga melodier på Bankismens luta

Att förstå riba an-nasi’ah är lite svårare. Det är en tidsfördröjning (överskott av tid) som artificiellt införs i transaktionen. Det är en omotiverad försening. Detta handlar om ägande av ’ayn och icke-ägande (dayn) gällande ett betalningsmedel (guld, silver, ätbara produkter – som kunde användas som pengar). ’Ayn är gripbar fysisk handelsvara, ofta benämner man det som pengar. Dayn är ett löfte om framtida betalning eller en skuld, eller något vars leverans eller betalning är försenad. Att växla (saraf) dayn mot ’ayn av samma typ är riba an-nasi’ah. Att växla dayn mot dayn är också förbjudet. I ett legalt växlingsutbyte är det enda tillåtna ’ayn mot ’ayn.

Detta förklaras av många ahadith om ämnet. Imam Malik återberättade:

”Yahya återberättade för mig från Malik att han hörde al-Qasim ibn Muhammad säga, ”Umar bin al-Khattab sade, ”en dinar mot en dinar, en dirham mot en dirham och en sa’a mot en sa’a. Något som samlas in senare får inte säljas mot något i direkt i handen”.

”Yahya återberättade för mig från Malik att Abu’z-Zinad hörde Sa’id ibn al-Musayyab säga, ”Det är blott ocker i guld och silver och i det som vägs och mäts från det som förtärs och dricks”.

Hanafi-’alimen Abu Bakr al-Kasani (död 587H) skrev:

”Beträffande riba al-nasi’ah så är det skillnaden (överskottet) mellan fördröjningens avslutning och fördröjningsperioden och skillnaden (överskottet) mellan den gripbara egendomen (’ayn) och den icke-ägda egendomen i det som mäts och vägs av olika slag samt det som mäts och vägs av samma slag. Enligt ash-Shafi’i, må Allah välsigna honom, så är det skillnaden mellan fördröjningens avslutning och fördröjningsperioden gällande mat och värdefulla metaller specifikt”.

Riba an-nasi’ah handlar särskilt om bruket av dayn i växlingsutbytet (sarf) av samma slag. Men förbudet inkluderar försäljning i allmänhet när något som är dayn används som pengar och lämnar dess privata natur och ersätter ’ayn som betalningsmedel.

Imam Malik, må Allah vara honom nådig, illusterar denna poäng i sitt verk al-Muwatta:

”Yahya återberättade för mig från Malik att han hört talas om papperscheckar (sukuk)  som representerade delar av vad marknaden vid al-Jar producerade och som gavs till folket under Marwan ibn al-Hakams tid. Folket sålde och köpte med dessa papperskvitton sinsemellan redan innan de erhållit produktleveransen. Zayd ibn Thabit, en av Profetens följeslagare, må Allah välsigna och skänka honom frid, gick då till Marwan ibn al-Hakam och sade: ”Marwan, har du gjort ocker halal?”. Marwan svarade: ”Jag söker tillflykt hos Allah, vad menar du?”. Zayd ibn Thabit svarade: ”Dessa papperscheckar som folket köper och säljer med redan innan de erhållit produktleveransen”. Marwan sände därför vakter för att samla in dessa papperskvitton från folket för att returnera dem till ägarna”.

Zayd ibn Thabit kallar specifikt dessa papperssedlar (dayn) för ocker ”Dessa papperscheckar som folket köper och säljer med redan innan de erhållit produktleveransen”. Det är tillåtet att använda guld och silver eller matvaror för att betala (handelsutbyte) men det är förbjudet för dig att använda en skuldsedel (ett löfte om framtida betalning) för att betala varor. Det finns ett otillåtet överskott i detta. Om du besitter dayn (skuldsedel) så måste du lösa in den och erhålla den ’ayn (gripbara fysiska produkt) som den representerar och sedan kan du använda det som betalningsmedel (pengar). Du kan inte använda dayn som pengar.

Generellt är regeln att det är förbjudet att sälja något som är fysiskt tillhanda i ens närhet i utbyte mot något man inte har i sin direkta ägo och närhet. Detta kallas rama’ och det är riba.

Imam Maliks Muwatta: ”Yahya återberättade för mig från Malik från ’Abdallah ibn Dinar från ’Abdallah ibn ’Umar från ’Umar bin al-Khattab som sade: ”Sälj inte guld i utbyte mot guld utom det identiska som utbyts mot det identiska. Höj inte en del av det över en annan del. Sälj inte silver i utbyte mot silver utom det identiska mot det identiska, och höj inte en del av det över en annan del. Sälj inte en del av det som finns tillhanda i utbyte mot något som inte finns där. Om någon ber dig att dröja med betalningen när han går hem till sitt hus, så lämna honom inte ur sikte. Jag fruktar rama’ för er. Rama’ är ocker”.

Rama’ är den normativa praxisen i alla våra marknader i dagsläget. Dayn-valutor (papperspengar, kvitton, checker) har ersatt bruket av ‘ayn-valutor (gulddinar och silverdirham). Det var detta ’Umar bin al-Khattab åsyftade när han sade att han fruktade rama’ för oss.

Att sälja med medveten fördröjning är inte något som bara gäller ädelmetaller, utan det gäller även mat. Malik sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, förbjöd att man säljer mat innan man erhållit leveransen”.

Således, vad som är förbjudet i riba an-nasi’ah är tillägget av en artificiellt pålagd betalningsfördröjning som inte hör hemma i transaktionens natur. Vad betyder ”artificiell” och ”transaktionens natur”?. Det betyder att varje transaktion har dess egna naturliga villkor beträffande tid och pris.

Ett lån inkluderar ett fördröjningsöverskott men inte ett kvantitetsöverskott. En person lånar ut en summa pengar och efter en viss tid (tidsöverskott) återlämnas samma summa pengar utan adderat tillskott. Detta tidsöverskott och fördröjning är rättfärdigt och är halal, men om man adderar ett tillskott i kvantiteten som återlämnas så är detta orättfärdigt och haram. Det är då riba al-fadl.

Ett legalt handelsutbyte innebär: ingen fördröjning och ingen adderad kvantitet. En person betalar en summa pengar och utan dröjsmål så ges något av samma värde tillbaka. Fördröjningar är inte rätteligen motiverade i ett handelsutbyte. Om du vill försena betalningen så måste du ta ett lån, du kan inte erhålla ett lån förklätt som ”ett försenat handelsutbyte”. Dröjsmål i handelsutbytet är riba an-nasi’ah.
Att hyra exempelvis ett hus innebär en fördröjd betalning och det är fullt halal. När du hyr ett hus så tar du besittning av det hyrda huset under en tid (ett tidsöverskott) och du betalar tillbaka den (huset) plus hyran (överskottet). Dessa överskott i både tid och kvantitet är rättfärdiga och är halal. Men du kan bara hyra saker som kan bli hyrda. Du kan hyra en bil, ett hus eller en häst. Men du kan inte hyra pengar eller fungibla varor (som mat). Att låtsas som att man hyr pengar är att korrumpera transaktionens natur och det är då riba.
Således har varje transaktion dess villkor som relaterar till dess natur. Du kan inte klippa och klistra och ta en typ av transaktion och applicera den på en annan typ av transaktion utan att du samtidigt korrumperar transaktionen. Att addera omotiverade villkor som innebär överskott in i en transaktion är; riba.
Eftersom dayn i sig själv är en försening så är bruket av dayn begränsat till privata transaktioner och förbjudet som ett allmänt betalningsmedel (pengar). Dayn är per se halal i sig själv, men inte halal att använda som pengar. Dayn är ett privat kontrakt mellan två parter och måste förbli en privat affär. Att överföra dayn från en person till en annan kan göras rent islamiskt, men bara genom att radera den första dayn och skapa en andra. Dayn kan inte cirkulera fritt från vad den representerar. Ägaren måste lösa ut varorna och likvida dayn. Dayn kan inte användas i ett handelsutbyte (en vara som byts mot en annan vara) och den kan inte användas som betalningsmedel. Det är specifikt förbjudet att använda dayn för att betala zakat.

Muslimer som faller knä inför Banken och underkastar sig Mammons styre (scen på muslimer som underkastar sig en otrogen kung från gamla Andalusien)

Muslimer som faller knä inför Banken och underkastar sig Mammons styre (scen på muslimer som underkastar sig en otrogen kung från gamla Andalusien)

***

De muslimska reformatörernas missförståelse av vad riba innebär

Muslimska reformister och modernistiska ’ulama har medvetet strävat efter att jämställa riba med riba al-fadl och helt ignorera riba an-nasi’ah. När de säger att riba bara är ränta så är det en del av missförståelsen.

Denna missförståelse har sitt ursprung i de tidiga reformisterna, speciellt Rashid Rida. Rashid Rida presenterade en ny klassificering av vad Riba är. Rashid Rida särskiljde mellan hur Lagen behandlade vad han benämnde ”Riba i Qur’anen” och ”Riba i Sunnah”. Rashid Risa vidhöll att den första formen av riba var förbjudet i Qur’anen och att detta förbud var allrådande i alla tider. Å andra sidan, vidhöll han, var sunnans texter som förbjöd riba av en ”lättare natur”(!!), enligt honom, och oftast förbjudet men att ocker kan tillåtas i fall av trängande oundvikligt tvång och nödvändighet.

Han vidhöll att den Riba som var förbjuden i Qur’anen var den Riba som är känd som ”Riba al-Jahiliyyah” (att när en låntagare inte betalade i tid så ökade försäljaren priset) och som han felaktigt jämställde med Riba an-nasi’ah. Och han sade felaktigt att Riba an-Nasi’ah (som han fullkomligt missuppfattat) bara vara haram när det gällde sammansatt ränta, och att enskild ränta därför inte täcktes av förbudet. Han kom därför till slutsatsen att ränta som tas emot eller ges av banker inte var förbjudet i Qur’anen, och inte heller i Sunnah.
Han vidhöll även att det förklarande förbudet från Sunnah bara refererade till en specifik typ av växling. Således, om två personer bytte guld med varandra så måste det vara lika mycket guld på bägge sidor och att de två kvantiteterna byts direkt på plats. Han argumenterade att till skillnad från Riba al-Jahiliyyah, så var denna typ av växling okänd bland araberna eftersom han tyckte det var ologiskt att två personer skulle vilja byta två identiska kvantiteter med varandra direkt på plats. Riba al-Fadl sågs som en del av en övergiven praxis av byteshandel när folk bytte guld mot guld (eller liknande), men att detta inte längre praktiserades.

Den välkända hadithen ”från hand till hand” och ”vikt för vikt” som refererar till Riba, har inte förståtts av de modernistiska ’ulama. De kan inte förstå argumentets relevans och hur det beskrivs. Guld mot guld, vikt mot vikt och hand till hand, beskriver balansen i transaktionen. En aspekt refererar till likvärdigheten i kvantiteterna och som handlar om Riba al-Fadl; de andra refererar till köpets direkta natur som handlar då om Riba an-Nasi’ah. Det förbjuder möjligheten att byta guld på plats (’ayn) mot guld som inte finns närvarande på plats (dayn). Detta är mycket relevant eftersom det är så muslimerna blev lurade på sitt guld, genom att de växlade deras guld mot falska löften om guld (papperspengars ursprungliga form). Det medför, för att man ska kunna göra papperspengar halal så har de modernistiska ’ulama ignorerat denna hadiths relevans och sätt att uttrycka sig.
Hadithen handlar om det specifika i att växla Dinarer och Dirhams av olika valörer; och om omöjligheten i ett köp att använda sig av löften om framtida utbetalningar. Båda fall är viktiga och relevanta för oss.

Sammanfattningsvis var Redas perspektiv följande:

A] Riba an-Nasi’ah handlar bara om Riba al-Jahiliyyah. Och det förbjuder bara sammansatt ränta.

B] Riba al-Fadl var relevant för växling, men var sekundärt i sin natur och kunde därför bortses ifrån vid behov (darurah).

Rashid Redas efterföljare anammade samma klassifikation men höll inte med honom om frågan om sammansatt ränta. De instämde att enskild ränta också vara haram, men de samtyckte till att darurah gjorde det legitimt. Och de såg Riba al-Fadl som sekundärt, och bara i frågan om byteshandel.

Sanningen är att både Riba an-Nasi’ah och Riba al-Fadl är förbjudet i Qur’anen. Faktumet är att Qur’anens förbud mot ocker och Sunnahs förbud mot ocker är identiska. Sunnah fungerar bara som en levande kommentar på Qur’anen.

Den Riba som är känd som Riba al-Jahiliyyah innehåller båda Riba an-Nasi’ah och Riba al-Fadl. I denna transaktion är betalningen uppskjuten i utbyte mot en utvidning (fadl).
Men Riba an-Nasi’ah involverar mer än bara Riba al-Jahiliyyah.

***

Följderna av det modernistiska ställningstagandet

Genom att ignorera Riba al-Nasi’as sanna inneboende väsen så har de modernistiska ’ulama undvikit att konfrontera sakfrågan med papperspengar. Låt oss betrakta denna frågam, som modernisterna helt glömt eller missat. Papperspengar kan bara bli betrakat antingen som ’ayn eller dayn, det finns ingen tredje kategori. Låt oss kika på hur vi ska kategorisera papperspengarna och vilken återvändsgränd det leder oss till.

A] Om vi accepterar att papperspengar är dayn så betyder det att det är en skuldsedel som innebär att det finns en plikt om att man ska kunna lösa ut den och betala ut dess påstådda reella värde. Om det vore så kan papperspengar inte användas i monetära transaktioner och är förbjudet i vår fiqh i dess två tillämpningsformer:

1] Dayn kan inte bytas ut mot en annan dayn. Papperspengar som byts mot papperspengar är en skuldsedel som byts mot en skuldsedel, och detta är förbjudet. Imam Malik sade om detta:

”En förbjuden transaktion. En fördröjning som byts mot en fördröjning är att man säljer en skuldsedel, vars utbetalning är skyldig en man, i utbyte mot en skuldsedel från en annan man”

2] Dayn som innebär en skuldsedel där man kan lösa ut den i guld och silver kan inte heller användas som betalning eftersom det går emot den fundamentala befallningen som vi ärvt från Imam Malik där han säger:

”Yahya återberättade till mig från Malik som hört från Nafi’ som hört från Abu Sa’id al-Khudri att Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”Sälj inte guld mot guld utom identiskt mot identiskt och öka inte en del mot en annan. Sälj inte silver mot silver utom identiskt mot identiskt och öka inte en del mot en annan. Sälj inte något som finns tillhanda i utbyte mot något som inte finns tillhanda”

B] Om vi accepterar att papperspengar är ’ayn, så är dess värde bara dess vikt i papper, inte siffran som står på pappret. Om denna papperslapp bara skänks värde genom tvång så är dess värde korrupt och falskt och transaktionen är olaglig i islamisk Lag. Papperspengar används av Staten som en olaglig beskattning och kan inte fungera som ett islamiskt korrekt betalningsmedel.

Att förstå Riba an-Nasi’ah är fundamentalt för att förstå vår position beträffande papperspengar. Anledningen till varför de modernistiska ’ulama anammade deras förvrängda syn på Riba är klart och tydligt för att validera och förklara legitimt något som i sig själv är otänkbart: Bankism. Detta rättfärdigande ledde slutligen till s k ”Islamisk” Bankism. Den islamiska principen om darurah (trängande oundvikligt tvång och nödvändighet) kombinerat med abrogationen av Riba an-Nasi’ah har möjliggjort för dem att rättfärdiga användandet av papperspengar som i sin tur legaliserar fractional reserve bankism som utgör grunden för det moderna banksystemet.

En sann förståelse av Riba an-Nasi’ah avslöjar att papperspengar i sig själv är en form av Riba eftersom dess syfte är att användas på ett sätt som är förbjudet i islamisk rättslära.

En fattig änka vid bankirens generöst uppdukade bord

En fattig änka vid bankirens generöst uppdukade bord

– Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar