Ost utifrån ett malikitiskt perspektiv

december 18, 2012 Ingen kommentar »
Ost utifrån ett malikitiskt perspektiv

Ost utifrån ett malikitiskt perspektiv

av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

***

Shaykh al-Islām Ja`far bin Idrīs al-Kattānī sade följande om domen beträffande europeisk ost:

“Det står skrivet i al-Wansharîsîs verk al-Mi’yar al-Mu’rib att Malik, må Allah vara nöjd med honom, tillfrågades om européernas ost som man finner i deras hus, eftersom det är nämnt att de som är kristna förvarar osten i griskultingars magsäck (infahah). Malik svarade: ”Jag ogillar att deklarera något som är tillåtet (halal) för att vara förbjudet (haram). Jag har inga problem med att en person, emellertid, för sin egen skull ogillar att äta sådant”.

Abu’l-Walīd Ibn Rushd (=farfadern) – må Allah Den Upphöjde vara hans själ nådig – sade följande om denna juridiska fråga:

”Malik ogillade detta utifrån perspektivet om en person subjektivt väljer att avstå på grund av det som sägs om att européerna förvarar deras ost i griskultingars magsäckar. Om Malik inte hört detta rapporterats till honom från en utomstående källa så hade han heller inte undersökt om hur deras ost tillverkas. Detta är så, eftersom Allah den Upphöjde legaliserat deras mat genom Sitt uttalande: ”Denna dag har all god, hälsosam föda blivit tillåten för er; och födan hos dem som fick del av uppenbarelsen i äldre tid är tillåten för er” [surah al-Mâ’idah: 5]. Att äta deras föda är därför tillåten så länge man inte är säker på att den är oren. Om en person fruktar att någon mat besudlats med orenheter och om han blivit informerad om detta då är det rekommenderat för honom att inte äta det”.

Ordet infahah eller infahhah är något gult som utvinns från magens insida från djur som fortfarande diar, och detta pressas genom ylle så att mjölken koagulerar för att den ska omvandlas till ostig konsistens, så som al-Qamus [al-Muhît av al-Fayrûz Abâdî] beskriver. Det beskrivs i Al-Mu`jam al-Wasīt som något syrligt genom vilket surmjölk omvandlas till ost genom koagulering.

Vår mästare ‘Umar b. al-Khattāb skrev till Abū Mūsā al-Ash`arī – må Allah vara nöjd med dem – angående Bokens folks ost i de fall när en betalande muslim är osäker och förvirrad och inte kan särskilja denna ost från ost som producerats av magierna: “Förtär inte sådant som du är säker på har tillverkats av magierna. Men när du är osäker i en fråga så borde du äta det och inte förbjuda dig själv det som Allah har gjort tillåtet för dig”.

Ibn Habîb sade i al-Wâdihah: “Ibn al-Khattâb, Ibn Mas’ūd och Ibn ‘Abbās höll sig noggrannt borta från att äta ost om de var osäkra på huruvida osten tillverkats av muslimer eller av Bokens folk”.

Sidi Ahmad Zarrûq har skrivit följande i sitt verk An-Nasīhah al-Kāfiyah:

”En av de saker som noggrannheten i religiösa frågor berör är européernas ost, till skillnad från andra av deras födoämnen, eftersom det har hörts att den innehåller en del av ett dött djurs magsäck eller grisfett, även om denna ost inte förklaras förbjuden (harâm) eftersom man inte med säkerhet kan vet vad den innehåller”.

Även om Abu’l-Hasan al-Misrī i sin händiga kommentar på Ar-Risālah [= Kifāyah at-Tālib ar-Rabbānī] sade att ett förbud härstammar från rättsskolans jurister som är välkända för deras precisa verifiering av sanningen, så har al-Juzûli förklarat att bara magiernas ost är förbjuden. Han ord i denna sakfråga lyder:

”Detta är så eftersom magiernas ost härdas med infahah (eller infahhah) som man skrapar fram ur unga djurs inälvor, som i deras Dîn inte är tillåtna att slakta. Om magiernas ost förtjockats av en annan metod än infahah så är det tillåtet att äta den. Samma sak förtydligas av at-Turtûshî som författat en text om vad Lagen säger om denna sakfråga, till den grad att al-Qalshānī [det stora tunisiska universalgeniet som författade den allra ypperligaste förklaringen av Ibn Abī Zayds verk Ar-Risālah, min anm] och detta är vad han säger: “Jag har hört att folk vandrar till Shaykh at-Turtūshīs grav I Alexandria för att erhålla välsignelser, och att folk som lider av något betungande behov vid hans grav ber Allah, prisad vare Han, genom hans medling och att de där svär att inte äta européernas ost, och att de då bönhörs av Allah, den Upphöjde. Jag har även hört att detta skett vid upprepade tillfällen”.

Al- Qalshānīs ordval bevisar att ovannämnda är applicerbart i samma grad i en situation där en person har styrkt att den europeiska osten verkligen innehåller infahah som i ett scenario där han är osäker, även om det vanligaste är att deras ostar faktiskt innehåller infahah, och domen i Lagen bedöms i enlighet med vad som är närvarande. Om inget sådant finns i deras ost, så återvänder man till själva grundregeln gällande Bokens folks föda, nämligen tillåtligheten.

Idag, så som vi kan se, så är den mesta av den kommersiella osten producerad genom FPC* som inte är löpe och man skall då inte gå in och mikroskopiskt undersöka saken och försöka finna spår av löpe från kadaver. Sådant beteende är inte wara’ eller religiös noggrannhet, som Imam Malik och andra lärde noga poängterat. Emellertid, det mesta av den kommersiella FPC tillhör registrerade varumärken som ägs av storföretag och vi stöttar allt annat än det som är ”halal och tayyib” om vi stödjer sådana storföretag genom att köpa vår ost från dem. Vi måste betrakta Lagen och dess syften mer holistiskt än så. Sannerligen, små kristna gårdar som i deras ostar använder deras eget löpe från normalt slaktade djur producerar föda som är närmare tillåten föda. Det bästa valet skulle givetvis vara att köpa sin ost från muslimska eller ekologiska organiska små gårdar där ost produceras med vegetabliskt löpe som förtjockningsmedel.

I verkligheten, även i det gamla kristna Europa så använde man traditionellt löpe som tillverkats genom att man tvättat ett ungt djur bland de djur som idisslar (inte en kulting) efter att djuret slaktats och saltats in. Detta handlar alltså om unga diande kalvar, lamm eller getter. Detta var innan den billigare metoden med mikroskopiskt framställd löpe och massproduktion och fiktiva företagspersonligheter uppstod. Ironin i det hela är att den verkliga ondskan handlar mer om dessa fiktiva företagspersonligheter och hur detta koncept går emot shari’ah, och alltså inte minimala djurextrakt från Ahl al-Kitabs slaktade djur.

Så frågan om det är tillåtet att köpa ost från ekologiska gårdar eller vanlig ost i affären besvaras med: Ja.

*FPC- Fermentation-produced chymosin. Det är när man producerar ett enzym genom bakterier, svamp eller jäst med syftet att få ner priset och öka produktionen och volymen.

– Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

Skriv en kommentar