Den starka muslimska kvinnan

januari 21, 2013 Ingen kommentar »
Den starka muslimska kvinnan

Khawla Bint Al-Azwar

översatt av Abdussalaam Nordenhök

Khawla bint al-Azwar var en stark kvinna från Islams tidiga epok. Hennes tidiga barndom är relativt okänd och bilden av hennes barndomsmiljö vag. Vi känner bättre till hennes vuxna liv och återberättelserna om hennes mod och uppoffring för Islam. Khawla blev en legend redan under sin egen livstid och hennes minne hedras fortfarande. Hennes namn högtidhålls än idag genom att en rad skolor och militärakademier i den muslimska världen bär hennes namn. Hon var en orädd ledargestalt och inspirerade både män och kvinnor att kämpa för vad de tror på och att aldrig ge upp. Hon var sann mot sina ideal in i det sista. De historiska källorna nämner en rad bataljer i vilka Khawla deltog, främst i erövringen av Sham, det vi idag känner som Syrien, Jordanien och Palestina. Vid ett tillfälle kämpade hon maskerad för att rädda sin bror Dirar efter att de bysantiska soldaterna tagit honom som krigsfånge. Vittnen berättar att hennes mod i strid var större än många män. När hon inte kämpade med sitt svärd hjälpte hon till att vårda de sårade islamiska krigarna.

Hon var dotter till en av de arabiska klanhövdingarna från ätten Bani Assad, och hennes klan omfamnade Islam redan i dess första dagar. Hennes fars namn var antingen Malik eller Tarik men var mer känd under sitt namn al-Azwar. Hennes bror, Dirar, var en svärdsman och bard och var välkänd för sitt mod, visdom och kunnighet i skaldekonsten. Dirars kärlek för sin syster och hans absoluta tillit till hennes karaktär och styrka var legendarisk. De två syskonen var oskiljbara och var varandras följeslagare i allt de företog sig. Dirar skolade sin syster i svärdskonsten och hennes expertis blev sedermera vida känd. Khawla var även en poet som bemästrade bardens uttrycksformer. Hon var brunett, lång och smal och var vida känd för sin skönhet.

Hon var okänd fram till slaget vid Ajnadin, nära Jerusalem, där hennes bror Dirar förlorade sitt spjut när han föll av sin häst. Han togs där till fånga av de bysantiska styrkorna. Khawla iklädde sig en manlig svärdsmans kläder och grep till vapen och red ensam mot den romerska hären. Hon kämpade sig långt in i de romerska leden. De muslimska krigarna betraktade hennes mod med stor entusiasm i tron om att hon var en man.

Historikern al-Waqidi återberättar i sitt verk ”Futuhat ash-Sham”:

“I striden vid Bayt Lahia nära Ajnadin betraktade Khalid en man till häst, iklädd svarta klädnader med en stor grön sjal svept över bröstet. Denne stridsman bröt igenom de romerska leden som en pil. Khalid och de andra som följde honom förenade sig med dennes strid alltmedan Khalid undrade vem den okände krigaren var”.

Rafi’ ibn Umayrah al-Ta’i var en av krigarna. Han beskrev hur den okände ryttaren bröt fiendens led och försvann in i deras led och återvände sedan med blodindränkt spjut. Ryttaren anföll igen och igen utan fruktan. Hela den muslimska hären var oroade och bad för ryttarens välgång. Rafi’ och de andra trodde att den okände ryttaren var Khalid som var legendarisk för sitt mod och militära förmåga. Men plötsligen anlände Khalid med några ryttare och Rafi’ frågade ledaren: ”Vem är denne man? Vid Allah, han bryr sig inte om sin egen säkerhet”.

Khalid svarade att han inte visste vem mannen var men att han beundrade dennes mod. Han befallde därefter att hela den muslimska hären skulle angripa likt en enda man för att beskydda denna ensamma hjälte. De var fascinerade över den mystiske ryttaren som jagades av ett antal bysantiska riddare över slagfältet. Den okände ryttaren vände om och dräpte en riddare för att sedan fortsätta sin flykt och därefter vända åter för att dräpa ytterligare en.

Till slut förlorade den bysantiska armén och flydde. Khalid började leta efter den mystiske ryttaren och fann till slut denne indränkt i blod. Khalid prisade ryttarens mod och frågade om denne kunde identifiera sig. Ryttaren svarade inte på Khalids tilltal och försökte fly bort men hindrades av de muslimska krigarna. De frågade igen om ryttarens identitet. Till slut svarade ryttaren med feminin stämma: ”Min amir, jag svarade inte dig på grund av min blygsel. Du är en stor ledare, och jag är blott en kvinna med brinnande hjärta”. Khalid frågade vem hon var och fick svaret: ”Jag är Khawla bint al-Azwar. Jag färdades med härens kvinnor och när jag fick reda på att fienden tillfångatagit min bror så gjorde jag vad jag gjorde”. Khalid befallde då de muslimska krigarna att jaga den flyende romerska armén och lät Khawla leda denna attack i jakt på hennes bror. Vid middagstid var segern fullkomlig och den romerska armén tillintetgjord.

Khalid sände Khawla och ett antal muslimska ryttare för att finna de tillfångatagna muslimerna. Efter en vild jakt hann de ifatt en romersk styrka som färdades med krigsfångarna. Ytterligare en strid utkämpades och de romerska fångvakterna dödades och fångarna fritogs.

I en annan strid så bröts Khawlas spjut och hennes häst föll varpå hon togs till fånga av fienden. De romerska soldaterna attackerade kvinnornas läger och tog dem till fånga. Deras ledare gav kvinnorna i gåva till deras härförarare och befallde att Khawla skulle föras ensam till hans tält. Hon var ursinnig och valde att dö hedersamt istället för att leva ett liv i förnedring. Hon höll ett tal inför de andra tillfångatagna muslimska kvinnorna och uppmanade dem att slåss för deras frihet och heder eller att dö. Kvinnorna hörsammade hennes ord och beväpnade sig med tältpålar och angrep de bysantiska vakterna. De formerade sig i en tät cirkel så som Khawla föreslagit.

Historikern al-Waqidi återberättar att under Khawlas ledning dräpte de muslimska kvinnorna 30 romerska soldater. Den romerske ledaren var ursinning över det som inträffat och attackerade kvinnorna med sina riddare efter att ha försökt locka dem med många löften. Han försäkrade Khawla att han ämnade ta henne som hustru och låta henne bli en furstinna i Damaskus. Hon svarade honom med förakt: ”Jag skulle inte ens låtit dig vakta mina får och kameler. Hur kan du inbilla dig att jag skulle förnedra mig själv och leva med dig. Jag svär att jag skall hugga av ditt huvud för din oförskämdhet”. I den kommande striden höll kvinnorna stånd med deras långa tältpålar. Plötsligen anlände Khalid med den muslimska hären och över 3000 romerska soldater dödades. Kvinnorna som deltog i denna strid vittnade om att Khawla ensam dödade fem riddare samt deras ledare som förnedrat henne.

I en annan batalj överrumplades muslimerna av en numerärt överlägsen romersk armé. Många flydde, en Khawla och de andra kvinnorna mötte de flyende muslimerna och ifrågasatte deras mod och tvingade männen att återvända till slagfältet. Männen var mäkta imponerade av hur Khawla tog ledningen över en motattack. Männen vände sina hästar och förenade sig med henne och slaget blev slutligen en seger.

En av männen som var närvarande den dagen vittnade: ”Våra egna kvinnor var mycket strängare mot oss än våra fiender. Vi kände att det var lättare att återvända och strida än att behöva bemöta kvinnornas ilska”.

Hon var en legend under sin egen livstid och förblir en legend än i våra dagar. Khawla lärde både män och kvinnor att man måste kämpa för vad man tror på och att man aldrig ska låta sig besegras.

Skriv en kommentar