Dars av Shaykh Muhammad al-Fayturi Hamudah

januari 29, 2013 Ingen kommentar »
Dars av Shaykh Muhammad al-Fayturi Hamudah

***

översatt av ’Abdalkarim Nilsson

Det är en plikt att förälska sig i Allah. När man ikläder sig den Muhammedanska formen som man valt för sig själv så måste man återvända till den tills dess att man är förvissad, och att den befäster sig själen och att man blir fängslad av den. Då blir den ens transportsmedel till himlarna. Själen är ljus, och Allah är himlarnas och jordens ljus. Själen kommer ifrån Allah. Allah sade till Profeten, sallallahu ’alayhi wa sallam, ”Själen är från Allah.” Det är en befallning, och den härrör från Allah för att befallningen är själva själen.

 

Min broder i denna tariqa! Det finns något oerhört – Folk brukade vara mer angelägna och entusiastisk än vad de är idag. I mina tidigare dagar, när jag bodde i Misurata, så fanns det antingen femtio eller sextio personer, både män och kvinnor i khalwa, men ingen av er är satta i rörelse eller ens upprepar Allahs namn! Påminnelsen rensar hjärtan från dess passioner och dess lust och aptit för dunya, så hjärtan som består av Allahs ord och hjärtat pumpar endast Allahs ord och går därmed aldrig vilse. En sådan person kommer se Allah omedelbart eftersom vart än du vänder ditt ansikte så finner du Allahs ansikte.

Varför sover folk? Försök utföra det som är möjligt. Det finns ingen egentlig distans mellan dig och Allah. Allah är närmare dig än du är dig själv. Du kommer missa festen med all serverad mat. Du kommer känna dig hungrig efteråt bara för att du inte accepterade inbjudan. Detta är tariqa som leder till Allah och kunskap. Det är inte en väg som består av möten. Du kommer säga, ” Vi kommer endast för att göra dhikr och det är tillräckligt.” Blott med orden ” Allah Allah” och det är det hela, och sedan går alla hem till sitt eget. Vi vill varje persons hus skall omformas till en zawiyya, så att alla kan göra dhikr, recitera wirden, att alla alltid befinner sig i Allahs sällskap och följer Allahs befallning.

Denna dunya har ingenting med oss att göra. Vi arbetar i dess mitt med våra händer, vi arbetar inte i dess mitt med våra tungor. Tungans arbete är att göra konstant dhikr. Tungan bör alltid minnas ordet ´Allah´. Det som är helt gratis blir då ovärderligt. I första stadiet på denna tariqa så är många människor inte medvetna om deras nafs. Inte heller vi själva var medvetna när vi inledde färden. Endast nyligen lyckades vi uppnå tygling av nafsen. Hursomhelst, om du arbetar hårt så uppnår du slutligen målet – Det härrör från en god hantering.

Men hur skall du fly från dunya och dess manifestationer? Dunya är väldigt frestande. Bli inte slukade av dunya, bli inte fängslad av den och ta inte in den direkt in i ditt hjärta. Låt dunya tjäna dig. Varför hindrar den dig? Den är inte värt någonting inför Allah, inte ens värdet av en flugas vinge. Hur kan den hindra dig från att minnas Allah? Det är du som hindrar dig själv, nafs, shaytan, hawa. När hjärtats åder har brunnit upp så finns endast Allahs namn kvar. Gjutjärnet kommer inte smälta förrän den är upphettad, upphettad av elden tills ingenting är kvar. Den har ingen spår kvar från dess begynnelse, förutom Allah. Men människornas hjärtan är fulla av illusioner. När någon dör så lämnar han inget spår – Endast det som har skett genom Allahs öde. Så tänk på er själva!

– Omtolkat till svenska av Abdalkarim Nilsson

Skriv en kommentar