Det Nya Sverige

(en tankeramsa)

Här i Svea rike står tiden stilla
det gråa slasket
de gröna barren
vi mår så fruktansvärt illa

Här sjunger alla röster stumma
biter sig i tungan
slår på sin ljudlösa trumma
säger nej
in i handen
så du inte stör
så ingen hör
smälter in som fotspår i sanden

Hatet är inte glödande
men stilla
som isen
som sakta fryser ner
och kalkylerar
därför ännu mer förödande
i sitt desperata själsdödande

Om vi lyssnar noga
bakom tiden
så finns det målat i kurbits
i dalablått
toner som sig inte vill foga
sig själva in i leden

Ur led är tiden
det är så man säger
så många grejer
som vi målat över
med grått och stål
med stora fönster
den moderna stilen
det är nåt som söver

Vi måste vakna,dansa
skaka om varandra
inte klandra
alla andra
som kom för att leva
överleva krigen
söka oss tillbaka
till den stampade stigen
där passar mjuka stegen
som ingenting behöver
som vill ge
och dela med sig
av den stora jästa degen
det bröd som vi ska dela
inte kalla för vår egen.

– Författat av Latifa