Korparnas dans – Artikel av Abdussalaam Nordenhök

mars 19, 2013 En kommentar »
Korparnas dans – Artikel av Abdussalaam Nordenhök

***

När jag bekvämt, här i trygga Sverige 2013, satt och översatte en signifikant text, och bemödade mig om att återge författarens rika ordflora inför en svensktalande publik, fann jag mig själv uppmanad att författa några egna ord för att understryka vissa existerande gränser för våra filosofiska resonemang.

Dagens muslimer tycks sörja president Hugo Chavez bortgång mer än de sörjer de uppskattningsvis 80 000 muslimska liv som gått till spillo i Syrien. Vårt tema för dagen berör frågeställningen om kuffars efterkommande liv och försöket bland modernistiska grupperingar att dölja Koranens (Guds) ärliga ord ”kâfir” med toleransens övertäckande dimma.

I dessa tider av förvirring där visdom och information tycks bli betraktade som synonymer vill jag fritt tillstädja mig själv att minnas Odens två korpar, Hugin och Munin. Jag vill tillåta mig att använda mig av de mest provokativa symbolerna hämtade från ett Pantheon av avgudar (asa-”gudar”) från vår egen kulturs forntida kufr. Nej, hör och häpna, vikingarna var inte muslimer. Mitt medvetna val ämnar leda till reflektion hos den sysslolösa läsaren som råkat snubbla över denna text i Internets vildväxta djungel. Vi blandar inte oljefärg med vattenfärg på den målarduk vi färgsätter med vår tankes pensel. Vår värld är mångfacetterad och består av en myriad kulturer, folkslag, religioner och perspektiv, men blott en enda väg utgör Veritas; Islam = Dîn al-Haqq. Det är Islam som Världarnas Herre deklarerat Sin upphöjda förnöjsamhet över. Det är Islam som de facto är Sanningen. Det är inte en procentuell och beräknande fråga huruvida Islam utgör 90 % av sanningen och andra ”mysigare” och ”bekvämare” religioner står för 10 %.

Vad vi däremot som reflekterande nyfikna varelser kan hämta näring från är andra religioners och kulturers myter och legender. Här är spelrummet fritt. Visdom finns för den som söker. Människan har i alla tider och epoker varit mästerlig på att framföra djupa insikter genom mytframställning. De två korparna Hugin och Munin, vars uppgift det var att informera ”guden” Oden om alla världarnas skeenden, är i sig själva en kraxande symbol för: Information. De två fjäderfäna är insamlare och de är inget annat än bärare av khabar (information) men inte i sig själva besittare av hikma (visdom). De förde blott genom viskningar vidare de händelser som de betraktade i världens fyra hörn till den högste guden Oden, den asagud som inte ens förmådde skapa världen ensam och därför bättre benämns som hjälpade kock med gudomliga kryddor. Pilen som lagts an och riktats mot sitt byte är inte identisk med svampplockarens korg. Det finns en reell distinktion mellan den föda som blott samlats in (khabar) och den föda man medvetet och med tålamod jagat (hikma). Spirituell näring är identisk med fysisk näring i detta avseende. Men eftersom Oden även var skaldekonstens gud och som sådan representerade det allra ädlaste av den mänskliga kommunikativa förmågan så förstår vi instinktivt att retoriken, hur grandios den än är, inte är ipso facto Sanning. Vi vill hellre som muslimer hedra ugglan, det stillasittande nattdjuret som är symbolen för den givande (på arabiska infâq) och besvarande visdomen. När korparna mekaniskt rapporterar är istället ugglan det djur och symbol som bär på den inneboende visdomens hemligheter. Korparna flyger till oss medan vi tvingas färdas till ugglan. De två kan inte likställas. Insikt och faktamängd kan inte mätas med samma måttstock.

Visdomens färd är lika viktig som dess brunn. Medias nyhetsrapportering kan inte jämföras med läsandet av klassikerna. All nyhetsrapportering som når oss idag är bara en orientering. Men att hastigt blicka över en skattkarta är inte detsamma som att finna den nedgrävda skatten. Modernitetens människa och hennes formliga bad i sådan överflödande information är därför i sin natur olik den kloka ugglans mer kontemplativa utgivande av visdom. Vi tillåter oss studera både Zeus, Oden och Jupiter och envar annan myt men vår religion är Islam och inget annat. Vi vågar inte ens ställa oss själva frågan om vikingarna gavs en felaktig bild av islam och därför refuserade den. Det är inte en sund frågeställning att undra huruvida vikingarna kommer tillbringa evigheten i Valhall eller i Jannah? Det är snarare vår uppgift att fråga oss hur vi ska vägleda oss själva, våra familjer och våra muslimska kommuniteter till en säker och trygg paradisisk väg. Envar som knackar på vår dörr släpps in som gäst, men vi uppdiktar inte att socialisten Hugo Chavez gästar Islams hus. Sunnitisk islam refuserar klart och tydligt den mu’tazilitiska trosdoktrinen om al-manzilah bayna al-manzilatayn (en position mellan helvetet och paradis). Irans president Ahmadinejad gick ut i media och yttrade:

”Även om Hugo Chavez inte längre är med oss så är jag säker på att hans oskyldiga själ stigit upp i himlarna och en dag kommer återvända tillsammans med Jesus och än en gång hjälpa mänskligheten att etablera fred, rättvisa och godhet”.

En sådan ’aqîda (trosdoktrin) tillhör inte islam. Vi tillåter oss därutöver att ifrågasätta den nyintroducerade kaliforniska rättsskolan och dess hejdukar som gömmer sig bakom det självhyllande namnet Traditionell Islam. Bland denna amerikanska rättsskolas principer finner vi extrem tolerans och lagom ickeprovokativ förståelse av Islam filtrerat genom ”amerikanska principer” och en illa dold försmak för ickeislamisk demokrati. I likhet med spektaklet med den förljugna Amman deklarationen från år 2004 är denna noggrant orkestrerade rörelse benägen att hitta udda uttalanden ur vårt muslimska arv för att uppdikta, förvisso med bardisk stämma, ett nytt etos där vi i Islam numera har 8 och inte 4 valida rättsskolor. Botemedlet mot denna rörelses gift är att hålla sig till de avlidna ’ulamas trosdoktrin och att bita sig fast i majoritetens perspektiv och inte att söka efter isolerade fatawa som till synes förespråkar tolerans, modernism, feminism, socialism eller valfri annan vulgär –ism. En av lärarna inom denna amerikanska nyuppfunna ’aqîda-skola gick öppet ut efter Hugo Chavez död och sade:

”Vi måste vara ärliga mot oss själva och sluta med kuffar-retoriken för en sekund. Det finns många muslimer som finner det oerhört oroande på en mänskligt plan att en person som offrat hela deras liv för att tjäna Gud genom att betjäna mänskligheten, lidit tillsammans med de fattiga och de utblottade, skänkt föda till de hungriga, hjälpt i att hela de sjuka, kommer sändas till Helvetet i all evighet bara för att de råkar vara kristna eller råkar vara något annat än muslim och att de inte hade rätt teologi. Å andra sidan, hur orättvist det än är, så menar de att motsatsen till sådana helgonlika personer kommer sändas till Himmelen blott för att de var muslimer, Har allt snack om att Muhammad, frid över honom, sändes som en nåd till hela mänskligheten bara varit tomt snack? Att tänka på detta sätt är lika med en missförståelse”.

Låt oss säga det igen, ovan framlagda kaliforniska filosofiska tes är inte Islam oavsett hur många ijazât (diplom) amerikanerna kan lägga på bordet. Det måste nämnas att experterna i ’aqîda konsekvent gav ett svar inom denna mas’alah, vem som är kâfir eller inte? Vi håller fast i den klassiska positionen som bestrider den kaliforniska neo-traditionalismen som kan tänjas och formas i vilken riktning som helst för att passa en paketerad islam-produkt. Vad som också är viktigt att poängtera för läsaren är att jag här fritt använder mig av ordet kalifornisk som en arketypisk samlingsterm för apologetisk islam och alltså inte riktar mig mot någon specifik person eller lärosäte. Vi förespråkar inte heller att delikata ’aqîda-frågor tillåts debatteras av muslimer som är infekterade av modernismen. Det tillhör ’ulama och experterna att samtala om dessa ting bakom lyckta dörrar. Att medvetet hylla ikhtilâf som ett sorts nygammalt recept på framgång är helt enkelt inte godtagbart. Man kan därför inte anamma al-Ghazzalis vaga position i frågan och duka upp den på bordet för att belåtet se de vanliga muslimerna glufsa i sig. Den framdukade maten på ett sådant smörgåsbord kan inte smältas av den vanlige muslimen. Det är som att fodra hästarna i stallet med rysk kaviar. Den som dukar upp en sådan maträtt har en oneklig modernistisk agenda hur mycket han än döljer sig bakom ”traditionen” och hur retorisk han än må vara eller även han mirakulöst skulle komma flygande i luften klädd i fina ”traditionella” klädedräkter. Vad vi måste minnas är att vacker retorik är en sorts hypnos som kan trollbinda lyssnaren. Den begåvade talaren kan imponera genom sin oerhörda kunskap. Genom den information han hämtat ur det islamiska arvet och på guldfat serverar till den törstiga massan vinner han ryggdunk och vox populi höjs till hans fördel. Men dagens läxa är identisk med morgondagens läxa såväl som gårdagens läxa, vi håller oss till den stora majoriteten lärde utan att gå vilse i isolerade åsikter.

Vår vördnad för framstående och modiga kuffâr är fullkomligt legitim. Även om vi respekterar hjältar som Hugo Chavez, Che Guevara eller Karl XII så pådyvlar vi inte imân (sund gudstro) på dessa stora män. Imân är hjärtats ödmjuka underkastelse inför den information som är sann, nämligen att Gud är en och att Muhammad är sanningens sista avgörande definition. Vi minns Sayyiduna ’Ali ibn Abi Talibs skrivna ord till sin guvernör i Egypten: ”Minns att de människor du styr över antingen är dina bröder i tron (muslimer) eller dina jämlikar i Adam (mänskligheten)”. Detta är vårt perspektiv och detta är legitim kärlek. Att abrogera ordet kâfir på grund av missriktad tolerans är däremot förbjuden kärlek. Och hos Gud allena vilar all framgång. Av denna anledning vill vi dela med oss av en fråga som ställdes till en av nutidens ’ulama bland Malikiyyah och tillika expert i ‘aqîda, Shaykh ’Ali Laraki al-Hussayni, som är en av de ’ulama som öppet gått ut och kritiserat den förljugna ’Amman deklarationen.

Fråga: ”Vad är den tillförlitliga domen gällande Hugo Chavez och huruvida han befinner sig mellan kufr och imân (manzilah bayna manzilatayn) och att han i efterlivet kommer förbli på en plats mellan paradis och helvete? Var han ovetande och oinformerad av islams budskap och sanningen? Är inte den profetiska emigrationen från Mecka till Medina gällande, utan istället ondskans emigration från Riyadh till det nu heligförklarade ’Amman”.

Shaykh ’Ali Laraki al-Hussayni: Vad mig anbeträffar så tycker jag om Hugo Chavez och beundrar hans mod. Ibn Abi Zayd al-Qayrawani sade i sin al-Risalah: ”Och Gud skapade hämnden, så evighetens helvetiska boning tillhör den som förnekar Gud och begränsar Honom beträffande Hans verser och Hans Profeter och förnekar deras uppenbarelser”.

Fråga: ”Vad är domen gällande att man ska ha blivit presenterad (daw’a) Sanningen?
Vad är de välkända villkoren i detta och dess utforming i islam? Eller är det inte från kraven att man uttrycker det (iman) specifikt? Vad är den starka positionen bland Ahl as-Sunnah?

Shaykh ’Ali Laraki al-Hussayni: Enligt min ödmjuka åsikt är [den tillräckliga] presentationen av detta islamiska kall att Islam ska vara tillgängligt. En person som inte möter direkta hinder i att lära känna de islamiska principerna om han söker dem [är ansvarig]. Jag hävdar att det inte existerar några hinder alls idag och att islam är lättillgängligt. Men det finns vissa områden dit islam inte nått och där man inte kan lära sig om islam. Men detta är ett undantagsfall och ytterst ovanligt. Vår faktiska dom (al-hukm) är att daw’an nått hela världen, och Gud vet bäst.

Efter att ha berört vissa av dessa frågor tvingas vi idag mynta en ny term, skörbjuggsislam. De tappra sjömännen som vågade sig ut på de sju haven drabbades ofta av denna sjukdom, orsakad av brist på vitamin C. De drabbade var ofta pirater, äventyrare, soldater, krigare (den kategori som man ofta benämner samhällets främlingar – ghuraba). Men tappra människors sökande efter utopins guldstad El Dorado kan i sig själv utgöra sjukdomen. Ju mer de sökte desto sjukare blev de. Ju längre bort över ovissa horisonter desto större risk att drabbas av skörbjugg. Det krävdes en innovativ kapten i form av James Cook för att få bukt med skörbjuggen. Hans lösning att ta med citroner på resan var enkel. Likaså är det idag en stark kapten och insiktsfull visionär som behövs för att förhindra att det Muhammadanska skeppet går på grund när vi styr farligt nära modernismens korallrev. Under sjöresorna före Cooks ankomst kunde upp till hälften av besättningen avlida i skörbjugg. Vi har inte råd att offra halva vår västerländska ummah.

Trots att vår omsorg och oro som för många läsare förmodligen kan te sig brysk så är det nödvändigt att vi medger att vi i vår tid finner att de modernistiska ivrarna är de allra finaste, ödmjukaste och mest drivna utav människor. Mina tankar skall därför ingalunda ses som en onyanserad kritik av den kaliforniska ”femte madhhaben” som trots sina fel även uträttat stordåd för denna Muhammadanska umma i sökande efter Allahs belåtenhet. Att kritisera en sakfråga är inte detsamma som att onyanserat angripa gudstjänare eller en rörelse i dess helhet. Men godhet och snällhet är inte Sanningen. Det är inte så man bedömer sanningshalten i ett påstående. Vår måttstock är Koranen och Sunna tolkat av den överväldigande majoritetens (al-jama’ah) ’ulama. När vinden fyller modernisternas segel och ligger dem i ryggen har de måhända blivit dumdristiga. Det är lätt hänt att man ser sin egen framgång som att Allah är belåten med ens agenda. Til syvende og sidst, Islam är inte fina emotionella youtube-videos. Islam är att underkasta sig Lagen och Sanningen, i det inre och det yttre, och att färdas genom detta liv i visshet om att Allah ser och hör.

Medinas imam, Malik ibn Anas, sade: ”Det finns bara en Sanning. Två motstridiga uttalanden kan inte bägge vara korrekta”. 

Och må det regna frid och välsignelser över det sista Sändebudet, Sanningens Profet, och över hans renade hushåll och ätt samt över alla hans följeslagare utan minsta möjliga undantag.

Abdussalaam Nordenhök

En kommentar

  1. Said Bak 9 april, 2013 på 16:04 - Reply

    En annan vacker artikeln från herr Nordenhök. Må Allah belöna honom.

Skriv en kommentar