Den fatimidiske gestalten – Qadi Ibn Khaldun

maj 2, 2013 En kommentar »
Den fatimidiske gestalten – Qadi Ibn Khaldun

Inledning av Abdussalaam Nordenhök

I all historisk forskning måste den balanserade historikern särskilja mellan mytens upphöjda gestalter och faktiska reella människor som levt sina liv i denna jordiska sfär och nu ligger begravda i väntan på Domedagen. Den levande profeten Jesus är inte densamma som den kristna mytens Jesus. Den levande vägvisaren och hjälten al-Husayn är inte densamma som shiismens eller den shiitiserade sunnismens myt om al-Husayn. Den levande mannen Salahuddin al-Ayyubi är inte densamme som mytens Saladin. Vi vill inte inleda detta förord med att trötta ut läsaren med ytterligare exempel, men faktiskhet och legend kan aldrig jämställas. Eftersom nedanstående text är författad av historikern par excellence, Qadi Ibn Khaldun, vill vi göra honom rättvisa genom att hålla oss inom den krassa realismens sfär och sträva efter objektivitet för att lämna myterna därhän. Någon annan får ta på sig ansvaret att reda ut myternas snårskog. Vårt intresse och vår frågeställning är: Vad är egentligen historia? I vissa fall är historia blott fragmentariska lämningar som i exemplet med de grekiska logograferna som blandade saga med verklighet. I andra fall är historia ett kritiskt granskande av källorna för att komma nära det faktiskt inträffade. Man talar om att historien kan studeras utifrån olika perspektiv så som klass, kön, etnicitet. Historien är alltså underställd en frågeställning eller en utgångspunkt. Det vore förmätet att hävda att de muslimska historikerna på något sätt befunnit sig i en immun bubbla i detta avseende. De flesta muslimska källorna som beskriver tidig muslimsk historia och som överlevt är irakiska och beskriver därför dåtidens händelser i ljuset av ett specifikt irakiskt perspektiv. Att Irak är shiismens ursprungliga hemvist är således i allra högsta grad en påverkande faktor för hur vi uppfattar vår muslimska historia. Att granska källorna lär oss mycket om oss själva och vår egen projektion. Historia är därför likt alla andra vetenskapliga discipliner en väg till självkännedom. Självkännedom är ett av de nödvändiga stegen för att lära känna Gud, ma’rifah, och bör därför som sådan vara en prioritet för envar muslim som söker sin Herre. Inom psykologin talar man om projektionen som en term som används för att beskriva hur en individ som inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer dessa egenskaper för att försvara sin självbild. Sayyiduna ’Ali hade snarare beskrivit det som talande metafor, att hunden skäller åt det den inte känner till. Vår mästare ’Alis metafor är rikt beskrivande i sin fåordighet men vi bör tillägga att detta gläfsande mot det okända sker både på ett inre och yttre plan. Detta bör vi minnas när vi studerar Ibn Khalduns ofta provokativa och utmanade livsfilosofi. Vi vill inte riskera att befinna oss på den gläfsande hundens nivå, varken i förhållande till våra egna inre landskap eller i hur vi betraktar den yttre världen. Ibn Khaldun uppfattas ofta av sina fiender som polemisk men rotorsaken till kritiken är att han utmanar vårt sätt att betrakta fenomen. Ibn Khalduns sanning blir därför en ovälkommen gäst vid det bord som serverar smakrika myter och kryddiga legender. Människans ovilja att objektivt ifrågasätta vad hon själv placerat på en pidestal medför att en försvarsmekanism aktiveras och man kommer kunna identifiera en antipati mot informationen som en naturlig sköld. Nu råkar det det vara så att tiden ingalunda ska betraktas som en rak linje likt en infantil skolboksframställning. Historien är ett landskap och man finner däri både dalar, berg, urskog och öknar. Det är en orättvisa mot all form av saklighet att förneka existensen av myter och legender. Människan är en projicerande varelse och skapelsen ligger framför henne likt en spegelbok. Envar reflekterande individ som ämnar förstå skapelsens majestätiska bok, både i dess fastlagda ödesform såväl som i bokens pågående skeende i nuet, inser att myter inte blott är något ur det förgångna. Myter finns i nuet och myter projiceras på framtida skeenden. Man bör heller inte förglömma att denna skapelsens bok som människan håller i sin hand består av en oändlig myriad av kapitel som ännu är olästa och det är detta som vi i vår begränsade tidsuppfattning benämner ’Framtiden’. Alla dessa tre instanser av skeendet; historien, nuet och framtiden, är delar av samma flöde. Eftersom de utgör en helhet så bör de betraktas i samma ljus.

När Ibn Khaldun skriver om historieförvanskning så bör detta rimligtvis också inkludera såväl nuet som framtiden. Han skriver:

Osanning är något som naturligt påverkar historisk information. Det finns olika anledningar som gör detta ofrånkomligt. En av dessa är en partianda för olika åsikter och skolor. Om själen är opartisk i hur den tar emot information så granskar den informationen med det kritiska öga som informationen förtjänar och dess sanning eller osanning blir därmed tydlig. Emellertid, om själen är befläckad med partiskhet för en särskiljd åsikt eller sekt så kommer den acceptera utan ett ögonblicks tvekan den information som förenlig med deras åsikt. Fördomar och sekterism förmörkar den kritiska andan och hindrar kritiskt granskade. Resultatet är att falskhet accepteras och återberättas.

Malikiyya.se har översatt Ibn Khalduns passage om den fatimidiske gestalten från engelska. Den ursprungliga översättningen från arabiska är utförd av Abdassamad Clarke. Som vår lärare och mentor är det därför lämpligt att citera Clarke i hur han betraktar dessa sakfrågor. Han skriver:

There is another sense in which we can talk of myth as something deep and enriching, something that is a dimension of history itself, that is a richness and is enriching. But the pseudo-myth is never thus; it is always a pestilential and dangerous affair. And it becomes so when it detaches itself from history. There are a number of reasons for that, foremost among which are the various reasons that disqualify most scholars from talking about or benefitting from history. Our ‘ulama’ and many scholars, including some historians, are largely not qualified to talk about history and even when they do, it amounts to nothing much better than telling funny, tragic, awful or edifying stories.

När Clarke talar om historia så bör detta utvidgas till att även inkludera nuet och framtiden. Clarke skriver: ”Because of our ignorance of history and our ‘ulama’s ignorance of of history, certain events have come to assume mythic proportions”. För att undvika mytens fälla måste vi gå bortom vår infantila benägenhet att välja saga framför skolning. Ibn Khaldun är en ypperlig mästare i ”ifrågasättandets konst” och bör tas som vår rådgivare i detta ämne. Abdassamad Clarke skriver:

Again, in our case this is exacerbated by the great mass of transmitted narratives and the uncritical acceptance of data simply because it has been cited by someone eminent somewhere. History books are replete with historians citing each other until like a great Chinese whisper, no one knows where it all began. Our Arabic sources are sometimes no better. Great great ‘ulama’ uncritically cite events and conversations simply because they make too good a story to miss, failing to analyse those events and reported words to see if they are feasible. This is most obvious to the modern reader when he finds ‘history’ books replete with magical events that make little sense and which contradict known geographical and physical possibilities. But, as Ibn Khaldun says with some exasperation, they have done so simply because of the names of the eminent people who cited these fabulous and fantastic events. That means, however, that those same historians are just as unreliable when they cite down-to-earth events that had and still have huge political ramifications, simply because they only apply the methodology of the reliability of the narrators. Thus, it behoves us when we read the work of ‘authorities’ to retain the use of our critical faculties and not swallow everything whole. In the case of history, people often place great reliance on scholars who are excellent in other disciplines but who are utterly unreliable in transmitting historical data, because people assume that their excellence in other sciences necessarily equips them to transmit history accurately, which it does not. But again, it would be a mistake to limit this to Muslim scholars, who actually do have a science of criticism of narrators, when it applies equally widely to Western historiography and even to the operation of the media today.

Som avslutning på denna inledande tanke måste läsaren påminnas om att Ibn Khaldun, likt alla andra stora tänkare i världshistorien, blivit orättvist påhoppad. Han var en man med fiender, mycket likt Jesus och fariséerna. Deras anklagelser har bland annat handlat om att Ibn Khaldun var oskolad i hadith. Till detta vill vi bara addera att Ibn Khaldun var den siste malikitiske lärde som memoriserade hela det enorma malikitiska verket al-Mudawwana al-Kubra och han blev utnämnd till högste domare i kunskapslandet Egypten åtta gånger. Han lärde ut de sex hadith-samlingarna och det var en omöjlighet för någon utan ijazah och tillhörande kunskap att erhålla en sådan position. Men hundarna lär fortsätta gläfsa, och det är Allahs eviga Sunnah i skapelsen. Och all framgång är från Allah, den Upphöjde.

***

Förord av Abdassamad Clarke

Detta utdrag är en inkomplett översättning av en långt längre sektion vari Ibn Khaldun granskar konceptet om al-Mahdi och undersöker haditherna som rapporterats om honom.

Om vi först blickar igenom de ’aqidah-texter som är allmänt vedertagna och erkända, så som at-Tahawi, an-Nasafi, ibn Abi Zayd al-Qayrawani (ur hans Risalah och Kitab al-Jami’) så finner vi att ingen av dem nämner tron på al-Mahdi som en fundamental del av den islamiska trosdoktrinen men de nämner alla Jesus återkomst, frid över honom, och Dajjals framträdande. Den enda texten som inte nämner just detta är ar-Risalah vars ’aqidah-sektion är av ett kortare slag.

När vi vänder oss till hadith-litteraturen så finner vi att varken Imam Malik i sin Muwatta eller Imam al-Bukhari i sin samling nämner något överhuvudtaget om al-Mahdi medan Imam Muslim nämner en hadith om att det vid tidens slut kommer framträda en nobel och generös kalif vars namn är okänt. Det är otänkbart att dessa stora imamer skulle ha utelämnat en fundamental ’aqidah-doktrin. Signifikansen av denna översatta sektion nedan har inte som syfte att förneka att det vid ett visst okänt datum i Islams framtid anländer en rättledd kalif, men det är inte en av de fundamentala ’aqidah-doktrinerna och det är vilseledande att uppdikta villkor och ”sitta och vända på Mahdins ankomst” innan vi kan etablera islamiskt styre eller gå ut i jihad eller att återupprätta kalifatet.

I textens slutskede ägnar Ibn Khaldun ett stycke åt vad de sufiska texterna säger om al-Mahdi och han tar upp några historiska personligheter i Nordafrika som gjorde uppror och hävdade att de själva var denne Mahdi-gestalt. Ibn Khaldun skriver att om det finns en Mahdi så kommer han uppstå genom den politiska maktens dynamik så som al-Muqaddimah beskriver och alltså inte som någon sorts apokalyptisk fantasigestalt som vissa källor tycks föreslå.

Denna granskning nedan är inte den slutgiltiga auktoritativa framläggningen i denna fråga, och Ibn Khalduns kapitel mötte starkt motstånd och kritik från andra hadithlärde genom tiderna, men det är också invävt i dessa vetenskaper att möta motstånd och det finns ytterst få lärde som lyckats undvika kritik i en eller annan åsikt de anammat. Viss kritik mot Ibn Khaldun är emellertid fullkomligt grundlös, ett sådant exempel är påståendet att han inte var lärd i hadith. Detta är en skränig osanning eftersom han var ytterst skolad i hadith och undervisade i både fiqh och hadith i Kairo och en av hans elever var den välkände Ibn Hajar som är en av de största auktoriteterna i ämnet.

Vad som berör oss allra mest i vår egen kontext och detta kapitel är av stort värde för oss i vår egen tid eftersom de profetiska haditherna som talar om al-Mahdi ges stor signifikans och prioriteras framför våra faktiska plikter. Vi kan därför tala om att Mahdi förvandlats till en “al-Mahdi al-Muntadhar” (den väntade Mahdin) och som av en av våra bekanta fyndigt omdöpte till “al-Mahdi al-Muntadhir” (Mahdin som väntar).

Från Qadi Ibn Khalduns al-Muqaddimah

Sektion 51 av al-Muqaddima. Kapitlet rörande Fatimiden (al-Mahdi) och de åsikter som folket hyser i denna sakfråga och avslöjandet av detta.

Ni bör känna till att det allmänt accepterats (mashhur) bland de muslimska massorna (al-kaffah) genom tiderna att vid tidens slut så kommer det framstå en man från ahl al-bayt som kommer hjälpa religionen och skapa rättvisa och muslimerna kommer följa honom och han kommer vinna full kontroll över de muslimska länderna. Denne man kommer kallas al-Mahdi. Dajjals framkomst och allt vad detta medför och alla villkor för Timmens ankomst är fast förankrat i sahîh-litteraturen och det kommer ske efter Jesus återkomst, frid vare med honom och efter att han nedstigit och dräpt Dajjal. Eller så kommer Jesus framträda samtidigt och kommer följa al-Mahdi som imam för bönerna. Vissa argumenterar för detta med hjälp av hadither som de hadith-lärde fört vidare. De som helt förnekar al-Mahdi har granskat dessa hadither och bestridit dem med hjälp av andra hadither. De sentida sufierna har tagit en annan åsikt gällande denne Fatimidiske gestalt som en källa för gudomliga indikationer och de förlitar sig på inre upplysning som bevis för deras väg.

Vi kommer nu ta upp de hadither som förts vidare om denna sakfråga och vad gäller de som förnekar haditherna och anser dem falska och vi ska undersöka kedjan (isnad) i de hadither som går emot bestrider detta fenomen och vi kommer sedan ta upp sufiernas ord så att det sunda och autentiska kommer bli klart och tydligt för er, in sha Allah.

En grupp imamer återberättade haditherna om al-Mahdi och vissa av dessa är at-Tirmidhi, Abu Dawud, al-Bazzar, Ibn Majah, al-Hakim, at-Tabarani, och Abu Ya’ala al-Mawsili, och de härleds från en grupp av Följeslagarna så som, ‘Ali, Ibn ‘Abbas, Ibn ‘Umar, Talhah, Ibn Mas’ud,Abu Hurairah, Anas, Abu Sa’id al-Khudri, Umm Habibah, Umm Salamah, Thawban, Qurrah ibn Iyas, ‘Ali al-Hilali och ‘Abdullah ibn al-Harith ibn Jaz’ med kedjor (isnad) som de som förnekar Mahdin kritiserar, och detta kommer vi beskriva, och det är känt bland ahl al-hadith att de faktorer som medför att en återberättare av hadith ses som förkastlig prioriteras framför de faktorer som medför att en återberättare ses som trovärdig. Så när vi finner ett fel i några av dessa återberättare i kedjan som gjort misstag på grund av slarv eller dåligt minne eller svaghet eller med åsikter som kan försvaga hadithens sundhet så kommer detta att försvaga hadithens styrka. Säg inte: ”Sådana här fel kan vi också finna i de två Sahih-volymerna” eftersom det råder konsensus i umman att vi accepterar dem båda och att vi agerar i enlighet med dem båda, och konsensus är det bästa och största skyddet. Andra böcker än de två Sahih-samlingarna råder det inte samma enighet om. Du kommer få tillfället att undersöka dessa kedjor (isnad) som nått oss genom de kunniga i hadith.

Abu Bakr ibn Abi Khaythamah gick alltför långt, enligt vad as-Suhaili återgivit från honom, i hans ihopsamlande av hadither som handlar om al-Mahdi, och han sade: ”En av de allra underligaste av dem är en isnad som Abu Bakr al-Iskaf nämnde i sitt verk Fawa’id al-Akhbar med en kedja som går tillbaka till Malik ibn Anas från Muhammad ibn al-Munkadir från Jabir som sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Den som förnekar al-Mahdi har därmed blivit kafir, och den som förnekar al-Dajjal har blivit en lögnare”. Och han sade: ”Och solens uppgång från dess plats är att jämföra med detta i min åsikt”. Detta är extremt beteende och Allah vet bäst om Malik ibn Anas sunda väg, och Abu Bakr al-Iskaf är misstänkt av de hadith-kunniga för att återge påhittade hadither.

Beträffande at-Tirmidhi och vad han och Abu Dawud återgivit med deras två kedjor som går tillbaka till Ibn ‘Abbas genom ‘Asim ibn Abi an-Nujud, som var en av de sju Qur’an-recitatörerna, från Zirr ibn Hubaysh från ‘Abdullah ibn Mas’ud från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, att han sade: ”Om det inte återstod mer av världen än blott än dag så skulle Allah förlänga denna dag och skicka en man från mig, från mitt hushåll, vars namn är likt mitt namn och vars fars namn är likt min fars namn”. Detta är Abu Dawuds återgivna ord och han förblev tyst om den och han sade i sin välkända bok att det han var tyst om var korrekt. Tirmidhis ord lyder istället: ”Världen kommer inte förgås förrän en man från mitt hushåll kommer ta makten över araberna, vars namn kommer vara likt mitt namn”. Och i en annan variant lyder hadithen: ”…förrän en man från mitt hushåll regerar”. Bägge hadither är sunda och han återgav dem även från Abu Hurayra. Al-Hakim sade: ” “Ath-Thawri, Shu’bah, Za’idah och andra imamer återberättade detta från ‘Asim. Han sade: ”Kedjan genom ’Asim från Zirr från ’Abdallah är sund och traditionerna från ’Asim är sunda och han var en av muslimernas imamer. Ahmad ibn Hanbal säger emellertid om ’Asim: ”Han var en rättskaffens man, reciterade Qur’anen och var god och trovärdig men al-’Amash har bättre minne än honom och Shu’bah brukade föredra att hellre återberätta från al-’Amash när han försökte granska en hadiths tillförlitlighet. Al-Ijli sade: ”Folket var inte eniga om ’Asims återberättelser från Zirr och Abu Wa’il och indikerade att det fanns svagheter i hans återberättelser från dessa två”. Muhammad ibn Sa’d sade: ”Han var trovärdig men begick många fel i sina hadither”. Ya’qub ibn Sufyan sade: “Det finns tvivel i hans hadither”. Abdarrahman ibn Abi Hatim berättade: “Jag sade till min fader att Abu Zar’ah sagt att ’Asim är trovärdig och han svarade mig då: ”Detta är inte hans plats och Ibn ’Ulayyah sade om honom att alla som heter ’Asim har ett dåligt minne”. Abu Hatim sade: ”Min åsikt är att han är rättskaffens och hans hadither är goda men trots detta så är han inte en man som minns hadither”. Det finns olika uttalanden om honom från an-Nasa’i. Ibn Harrash sade: ”Hans hadither är diffusa”. Abu Ja’far al-’Aqeeli sade: “Det har inte yttrats onda ord om honom, men han hade dåligt minne”. Ad-Daraqutni sade. “Det fanns tvivel angående hans memorization”. Yahya al-Qattan sade: “Jag har inte stött på en enda man vars namn är ‘Asim utan att han hade dåligt mine”. Han sade också: ”Jag hörde Shu’bah säga att ‘Asim ibn Abu an-Nujud återberättade till oss, och folk är som folk är”. Adh-Dhahabi sade: “Han var sannfärdig i sin recitation och sämre än detta i hadith, och om någon debatterar med oss och säger att de två shaykherna (Bukhari och Muslim) återberättade från honom så svarar vi att de tog emot hans hadither som stärktes av andra hadither och förlitade sig inte på honom som enda källa, och Allah vet bäst”.

Abu Dawud återgav i sitt kapitel om al-Mahdi en återberättelse från ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, i en kedja som löper genom Qatan ibn Khalifah och al- al-Qasim ibn Abi Murrah och Abu at-Tufail från ’Ali som hörde Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, säga: ”Även om det enda som återstod av tiden vore en enda dag så skulle Allah sända en man från mitt hushåll som skulle skänka rättvisa så som det tidigare funnits orättvisa”. Även om Ahmad, Yahya ibn al-Qattan, Ibn Mu’in, an-Nasa’i och andra ansåg att Qatan ibn Khalifah var trovärdig så sade al-Ijli om honom: ”Han återberättar goda hadither men det finns shi’ism i honom”. Ibn Mu’in sade: ”Han är en trovärdig shi’ah”. Ahmad ibn Abdullah ibn Yunus sade: ”Vi brukade hoppa över Qatan och ansåg honom förkastad och tog inte emot hadither från honom”. Han sade också: ”Vi brukade gå förbi honom och lämna honom ifred så som man lämnar en hund ifred”. Ad-Daraqutni sade om honom: “Han får inte lov att användas i bevisföring”. Abu Bakr ibn ‘Ayyash sade: “Jag förkastade att ta emot återberättelser från honom på grund av hans rättsskolas ondska”. Al-Jurjani sade: “Han är en kättare som inte är att lita på”.

Abu Dawud återgav också en hadith med en isnad tillbaka till ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, från en kedja som löper genom Marwan ibn al-Mughirah och from ‘Umar ibn Abi Qays och Shu’ayb ibn Abi Khalid och Abu Ishaq an-Nasafi som rapporterade från ’Ali som sade medan han tittade på sin son al-Hassan: ”Denne min son är en Herreman så som Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, beskrev honom och en man kommer födas från hans ätt som kommer bära samma namn som er Profet, salla’llahu ‘alaihi wa sallam, och han kommer likna honom i hans karaktär men inte i hans utseende och han kommer fylla jorden med rättvisa”. Harun sade: ” Umar ibn Abi Qays återberättade från Mutarrif ibn Tarif från Abu’l-Hasan från Hilal ibn ‘Umar som hörde ’Ali säga: ”Jag hörde Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, när han sade: ”En man kommer komma från bortom floden och han kommer vara känd som al-Harith som kommer att förbereda inför en man som kommer vara känd som Mansur som kommer underlätta för Muhammads familj så som Quraysh anordnade saker och ting för Allahs Sändebud, salla’llahu ‘alaihi wa sallam, och det är en plikt för varje troende att hjälpa honom”. Eller så sade han: ”att församma honom”. Abu Dawud sade inget om denna hadith. Men han sade i ett annat stycke: ”Harun tillhör shi’ahs avkomma”. Och as-Sulaymani sade: ”Det finns olika åsikter om honom”. Abu Dawud sade om ‘Umar ibn Abi Qays: “Ingen skada. I hans hadither finns det misstag”. Adh-Dhahabi sade: “Klart och tydligt. Han gjorde antaganden”. Gällande Abu Ishaq som var shi’ah, så är det bevisat att han blev förvirrad i slutet av sitt liv, även om han finns som med återberättare i de två Sahih-böckerna. Hans återberättelse från ’Ali är avklippt, och på samma sätt är hans återberättelse från Harun ibn al-Mughirah i Abu Dawud avklippt. Gällande den andra kedjan från Abu’l-Hasan och Hilal ibn ‘Umar finns okända personer och Abu’l-Hasan är en okänd person som bara nämns i Mutarrif ibn Tarifs återberättelse.

Abu Dawud rapporterade även från Umm Salamah, radiya’llahu ‘anha, att hon sade: ”Jag hörde…” och i Al-Mustadrak genom ‘Ali ibn Nufayl från Sa’eed ibn al-Musayyab från Umm Salamah att hon sade: ”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, säga: ”al-Mahdi är från en av Fatimas ättlingar”. Orden från al-Hakim lyder: ”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, nämna al-Mahdi och han sade: ”Ja, han är verklig och han är från Fatimas ättlingar”. Al-Hakim talar inte om hadithen och säger inte om den är sund eller svag, men Abu Ja’far al-’Aqeeli säger att hadithen är svag. Han sade: ” ‘Ali ibn Nufayl är inte en man som följs och detta är en okänd hadith från andra än honom”.

Abu Dawud återberättade även från Umm Salamah från Salih Abu’l-Khaleel från en av hans vänner som återberättade från Umm Salamah att han sade: ”Det kommer att uppstå meningsskiljaktigheter när en kalif dör, så en man från Medina kommer fly till Mecka och folket i Mecka kommer flockas kring honom och benämna honom som kalif emot hans vilja och svära trohetseden till honom mellan Ka’bans hörn och Ibrahims maqam. En här kommer sändas ut emot honom från Sham (Syrien) och jorden kommer sluka dem i den vattenlösa öknen mellan Mecka och Medina. När folket ser detta, så kommer al-Abdal från Shams folk att färdas till honom och Iraks folk kommer svära trohetseden till honom. Sedan kommer en man från Quraysh resa sig i uppror vars morbröder är från stammen Kalb och en här kommer skickas ut mot dem och segra och den som inte närvarar när Kalbs krigsbyte delas upp kommer bli besviken. Så han kommer dela upp bytet och kommer agera i enlighet med deras Profets sunnah, må Allah välsigna och skänka honom frid, och han kommer kasta Islam vid dess nacke på jorden. Han kommer styra i sju år”. En annan rapport säger ”Nio år”.

Därutöver, Abu Dawud återberättade detta från Abu’l-Khaleel från Abdullah ibn al-Harith från Umm Salamah, och detta kommer förtydliga för dig att det finns en helt okänd person i föregående kedja eftersom den andra kedjan består av män som återfinns i de två Sahih-böckerna och som inte anklagats för oegentligheter eller att det finns underlag för baktal emot dem. Det har sagts att det är en av återberättelserna från Qatadah från Abu’l-Khaleel, och Qadahah var en mudallis (en person som hoppar över att berätta vilken person som berättat hadithen till honom, måhända för att denne person ansetts förkastlig) och han återberättade även hadither genom att använda ordvalet ”Jag hörde detta från den-och-den som hörde hadithen från den-och-den” (för att undvika att behöva namnge personerna i kedjan). Hadither från en mudallis accepteras inte såtillvida han inte uttryckligen namnger personen som han hört det ifrån. Därutöver så nämns inte al-Mahdis namn i hadithen. Men Abu Dawud nämnde det ändå i sitt kapitel om al-Mahdi.

Abu Dawud återgav också, och al-Hakim gjorde det också, en hadith från Abu Sa’id al-Khudri att han sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Al-Mahdi är från mig, med tydliga ögonbryn och kroknäsa, och han kommer fylla jorden med rättvisa och jämlikhet så som det tidigare funnits orättvisor och förtryck. Han kommer ha sju år”. Detta är orden som Abu Dawud återger och han var tyst om det. Orden från al-Hakim lyder: ”Al-Mahdi är från oss, hushållet, med en stolt krokig näsa och tydliga ögonbryn och han kommer fylla jorden med rättvisa och jämlikhet så som det tidigare funnits tyranni och orättvisor, och han kommer leva så här, och han visade upp sin vänsta hand och två fingrar på hans högra hand, pekfingret och tummen, och höll ner de tre andra fingrarna”. Al-Hakim sade: ”Detta är en sahih hadith enligt Muslims måttstock, men ingen av de två (Bukhari och Muslim) återberättade detta”. Det råder delade meningar i frågan om att försöka bevisa någonting med hjälp av ‘Amran al-Quttan. Bukhari accepterade honom bara som ett extra stöttande bevis och inte som första källa. Yahya al-Qattan vägrade acceptera hadith från honom och Yahya ibn Mu’in sade om honom: ”Han är inte stark” och han sade även: ”Han är intet”. Ahmad ibn Hanbal sade: “Min förhoppning är att han vore en god källa”. Yazid ibn Zurai’ sade: “Han var en Haruri (kharijit) och han var av åsikten att svärdet kunde svingas mot Qiblans folk”. An-Nasa’I sade: “Han är svag”. Abu ‘Ubaidah al-Ajiri sade: ”Jag frågade Abu Dawud om honom och han svarade mig att han var tillsammans med al-Hasan (al-Basri) och att han inte hört något annat än gott om honom. Men en annan gång hörde jag honom säga: ”Han är svag. Han utfärdade en fatwa angående Ibrahim ibn ‘Abdullah ibn Hasan (som var en man som gjorde uppror mot Abbasiderna för att erhålla kalifatet och sedermera dräptes) som tillät att blod spilldes”.

At-Tirmidhi, Ibn Majah och al-Hakim rapporterade från Abu Sa’id al-Khudri med en kedja genom Zayd al-’Ammi från Abu Sadeeq an-Naji från Abu Sa’id al-Khudri att han sade: ”Vi var rädda att saker skulle börja inträffa, så vi frågade Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, …
”I min ummah kommer det finnas en Mahdi. Han kommer komma ut och leva i fem, sju eller nio. ”Zayd var den som var osäker”. Vi frågade: ”Vad är detta?”. Han svarade: ”År”. Han sade: ”Så han kommer till Mahdin och säger: ”O Mahdi, skänk mig”. Så han kommer att lägga fram sin mantel så att han ska kunna bära det som Mahdin ger honom”. Detta är Tirmidhis ord och han sade: ”Det är en god hadith” och han återberättade den genom mer än en kedja från Abu Sa’id från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid.

Ibn Majahs och al-Hakims ord lyder: ”Det kommer finnas en Mahdi i min ummah, och om det förkortas så är det sju, och om inte så nio, och min ummah kommer välsignas genom honom med en välsignelse som man aldrig hört om. Jorden kommer ge god skörd och ingenting kommer sparas, och rikedomen den dagen kommer ligga i högar så att en man kommer stå upp och säga: ”Mahdi, skänk mig” och han kommer svara: ”Ta för dig”.

Beträffande Zayd al-’Ammi, även om ad-Daraqutni, Ahmad ibn Hanbal och Yahya ibn Mu’in sade att han var from, och Ahmad sade att han var bättre än Yazid ar-Rafashi och Fadl ibn ‘Isa, så sade Abu Hatim om honom: ”Han var svag. Han brukade skriva ner sina hadither och han kan inte användas som bevis”. Yahya ibn Mu’in sade på annan plats: “Han är ingenting” och han sade även: ”Han skriver ner sina hadither och han är svag”. Al-Jurjani sade: “En som envisas starkt”. Abu Zar’ah sade: “Han är inte stark och berättar grundlösa hadither och är svag”. Abu Hatim sade: ”Han är inte sådan, och Shu’bah återberättade från honom”. An-Nasa’I sade: “Han är svag”. Ibn ‘Adi sade: “Det mesta av det han återberättar är svagt, utom det som Shu’bah återberättade från honom, och han var den svagaste av alla de som Shu’bah återberättade ifrån”. Det har sagts: ”Tirmidhis hadith uppstod som en kommentar till det Muslim återgav i sin Sahih i hadithen från Jabir som sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”I min ummas slutskede kommer en kalif som kommer sprida rikedom utan att räkna det”. I Abu Sa’ids hadith sade han: ”En av våra khulafa kommer sprida rikedom”. En annan variant från de två lyder: ”I tidens slutskede kommer en kalif att dela ut rikedom och han kommer inte räkna det”.

I Muslims hadith nämns inte Mahdin och det finns inte någon indikation att det är han som åsyftas i hadithen.

Al-Hakim återberättade genom al-’Awf al-A’rabi från Abu as-Sadeeq an-Naji från Abu Sa’id al-Khudri att han sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Timmen anländer inte förrän jorden fyllts med tyranni, orättvisa och hat, och sedan anländer en man från mitt hushåll som kommer fylla jorden med jämlikhet och rättvisa så som det tidigare fyllts med orättvisa och hat”. Al-Hakim sade om den: ”Den är sahih enligt de två shaykhernas villkor, men de återberättade den inte”. Al-Hakim återberättade också genom Sulayman ibn ‘Ubaid från Abu as-Sadeeq an-Naji från Abu Sa’id al-Khudri som sade att Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Mahdin kommer i slutet av min ummah, och Allah kommer skänka honom regn att dricka och landet kommer frambringa grödor och han kommer dela ut rikedomar utan hinder och det kommer finnas mycket boskap, och umman kommer vara stor. Han kommer leva i sju eller åtta (här åsyftas år)”. Al-Hakim sade om detta: ”Det är en hadith vars isnad är sahih, men de två återberättade den inte”. Men ingen av de sex samlingarna återberättade något från Sulayman ibn ‘Ubaid även om Ibn Hibban ansåg honom trovärdig och han sade att ingen sagt något illa om honom. Därutöver återberättade al-Hakim genom Asad ibn Musa från Hamad ibn Salamah från Matar al-Warraq och Abu Harun al-’Abdi från Abu as-Sadeeq an-Naji från Abu Sa’id att Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Jorden kommer fyllas med tyranni och orättvisa, sedan kommer en man av min avkomma och han kommer ha sju eller nio, och jorden kommer fyllas med rättvisa och jämlikhet så som det tidigare fyllts med tyranni och orättvisa”. Al-Hakim sade om detta: ”Det är en sahih hadith enligt Muslims villkor eftersom det återgavs av Hamad ibn Salamah och från hans shaykh, Matar al-Warraq, men beträffande hans andra shaykh Abu Harun al-’Abdi så återberättade han inget från honom och han är ytterst svag och är misstänkt för att vara en lögnare och det finns ingen anledning att återge imamernas ord om honom och där de avslöjar hans lögner. Den som återberättade hadithen från Hamad ibn Salamah, Asad ibn Musa, så är hans smeknamn Asad as-Sunnah (Sunnans lejon) och Bukhari sade: ”Hans hadither är välkända” och han och Abu Dawud och an-Nasa’i använde honom som bevis, men han sade om honom: ”Han är trovärdig men om han bara hade lämnat att samla hadither så hade det varit bättre för honom”. Muhammad ibn Hazm sade om honom: “Hans hadither förkastas”.

At-Tabarani återberättade i sitt verk his al-Mu’jam al-Awsat en berättelse från Abu al-Wasil ibn ‘Abd al-Hamid ibn Wasil från Abu as-Sadeeq an-Naji från al-Hasan ibn Yazid as-Sa’di, en av Bani Bahdalah, från Abu Sa’id al-Khudri att han sade: ”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, säga: ”En man från min ummah kommer anlända och tala i enlighet med min sunnah. Allah, den Allsmäktige, kommer sända ner regn åt honom från himlen och jorden kommer ge välsignelser och jorden kommer genom honom att fyllas med jämlikhet och rättvisa så som den fyllts med tyranni och orättvisa. Han kommer styra denna ummah i sju år och han kommer vara bosatt i al-bayt al-maqdis”. En grupp återberättade detta från Abu as-Sadeeq och ingen av dem hade med någon person mellan Abu Sa’id och honom utom Abu al-Wasil som rapporterade den från al-Hasan ibn Yazid från Abu Sa’id. Abu Hatim nämnde att denne al-Hasan ibn Yazid är okänd förutom denna kedja från Abu Sa’id och att Abu as-Sadeeq nämner honom. Adh-Dhahabi sade i al-Mizan: “Han är helt okänd”. Därutöver nämner Ibn Hibban honom som trovärdig. Gällande Abu al-Wasil som återberättade den från Abu as-Sadeeq så är han inte med i någon kedja bland de sex samlingarna, men Ibn Hibban nämnde att han var trovärdig men på en andra plats, och han sade: ”Han har återberättat från Anas och Shu’bah och ’Itab ibn Bushr tog emot från honom.

Ibn Majah återgav i sin bok as-Sunan från ‘Abdullah ibn Mas’ud genom Yazid ibn Abi Ziyad från Ibrahim från ‘Alqamah från ‘Abdullah att han sade: ”Vi var tillsammans med Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, och några män från Bani Hashim anlände. När Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, såg dem fylldes hans ögon av tårar och hans hy ändrade färg. Jag sade: ”Vi ser något i ditt ansikte som vi ogillar”. Så han sade: ”Vi från detta hushåll, Allah har valt nästa liv för oss framför detta liv, och folket från mitt hushåll kommer utsättas för prövningar, och kommer spridas ut och utvisas fram tills ett folk anländer från öst och de kommer bära svarta fanor och de kommer fråga om nyheter men kommer inte ges det så de kommer strida och skänkas segern och ges det de frågar om, men de kommer inte acceptera det förrän de skänker det till en man från mitt hushåll och han kommer fylla jorden med jämlikhet så som det fyllts med tyranni. Den av er som ser detta välkomna honom även om det kryps över snö för att nå fram”. Denna hadith är känd bland de hadith-lärde som ”hadithen om fanorna”. Shu’bah sade om hadithens återberättare, Yazid ibn Abi Ziyad: “Han var en raffa’” vilket betyder att han berättade okända hadither (och tillskrev dem till Profeten, salla’llahu ‘alaihi wa sallam). Muhammad ibn al-Fadeel sade: “Han var en av Shi’ahs stora imamer”. Ahmad ibn Hanbal sade: ”Han var ingen hafidh” och han sade: ”Hans hadither stämmer inte”. Yahya ibn Mu’in sade: “Han är svag”. Al-’Ijli sade: “Hans hadith kan tas emot”. Abu Zar’ah sade: ”Han är inte stark, han skriver ner hadith och kan inte användas som ett bevis”. Abu Hatim sade: ”Han är inte stark”. Al-Jurjani sade: “Jag hörde att hans hadither anses svaga”. Abu Dawud sade: “Jag känner inte till någon som förkastade hans hadither men vem som helst förutom honom är att föredra i mitt tycke”. Ibn ’Adi sade: ”Han är en av shiiterna från Kufa, och är svag och han skriver ner hadither”. Muslim rapporterade inte från honom förutom om andra hade rapporterat detsamma. För att summera, de flesta anser honom svag, och imamerna har öppet deklarerat honom svag i denna hadith som han hört från Ibrahim från ‘Alqamah från ‘Abdullah, alltså ”hadithen om fanorna”. Wakee’ ibn al-Jarrah sade om hadithen: “Den är ingenting”. Ahmad ibn Hanbal sade detsamma. Abu Qudamah sade: “Jag hörde Abu Usama säga angående hadithen från Yazid från Ibrahim som nämner fanorna: “Även om Abu Usama skulle ha svurit en ed femtio gånger framför mig så skulle jag inte tro på den. Är detta Ibrahims madhhab? Är detta ’Alqamas madhhab? Är detta ‘Abdallahs madhhab?”. Al-’Aqeeli återberättade hadithen bland hans svaga hadither, och adh-Dhahabi sade: ”Den är inte sund”.

Ibn Majah återberättade från ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, genom Yasin al-’Ijli från Ibrahim ibn Muhammad al-Hanafiyyah att hans fader hörde hans farfar (’Ali) säga: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Mahdin är från oss, hushållets folk. Allah kommer frambringa rättvisa genom honom på en natt”. Även om Ibn Mu’in sade om Yasin al-’Ijli: “Han har inte fel” så har Bukhari sag tom honom: “Det finns olika åsikter om honom” och detta ordval är en av hans tekniska termer som visar att han ser honom som svag. Ibn ’Adi berättade denna hadith från honom i al-Kamil och adh-Dhahabi gjorde detsamma i al-Mizan för att förklara att den är förkastad och han sade: ”Han är välkänd för detta”.
At-Tabarani återberättade i sitt verk al-Mu’jam al-Awsat från ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, att han sade till Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid: ”Är al-Mahdi från oss eller från någon annan, O Allahs Sändebud?”. Han svarade: ”Nej, han är från oss. Genom oss kommer Allah att avsluta så som Han genom oss påbörjade. Genom oss kommer de räddas från shirk och genom oss kommer Allah ena deras hjärtan efter deras tvistande så som Han tidigare enat deras hjärtan efter tvisterna om shirk”. ’Ali sade: ”De troende eller de otrogna?”. Han svarade: “En som är utsatt för prövning och en otrogen”. I denna kedja finns ’Abdullah ibn Luhay’ah som är svag och vars tillstånd är okänt. I kedjan finns även ‘Umar ibn Jabir al-Hadrami som är ännu svagare. Ahmad ibn Hanbal sade: ”Många saker som bör förkastas har nått oss genom Jabir och han brukade ljuga”. An-Nasa’I sade: “Han är inte trovärdig”. Han sade: ”Ibn Luhay’ah var en galen gammal man med svagt intellekt. Han brukade säga att ‘Ali befann sig i molnen och han brukade sitta med oss och när han såg ett moln brukade han säga att det var ’Ali som var i molnet”.

At-Tabarani återberättade från ‘Ali, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: “Det kommer uppstå en prövning vid tidens slutskede och män kommer utvinnas så som guld utvinns ur gruvorna så sänd inte förbannelser över Syriens folk, men bara deras värsta, eftersom bland dem återfinns al-Abdal. Ett regnmoln från himlen kommer att skickas mot Syriens folk som kommer delas upp så att om rävarna skulle strida emot dem så skulle de segra. Vid denna tidpunkt kommer en man från mitt hushåll med tre fanor. En som bedömer hans här kommer säga ’De är 15000’ och en annan som bedömer hären kommer säga ’De är 12000’. Deras rop kommer vara ”Amit!” (Dräp!). De kommer ha sju flagger och under varje flagga kommer det vara en man som söker ett kungadöme. Allah kommer döda dem alla och förena muslimerna och välsigna dem i både avstånd och åsikter”. I denna kedja finns ‘Abdullah ibn Luhay’ah som är svag och vars tillstånd är okänt. Al-Hakim återberättade denna hadith i al-Mustadrak och sade: ”En sahih hadith men de två (Bukhari och Muslim) återberättade den inte”. I hans återgivande finns orden ”Sedan kommer Hashimiten att framstå och Allah kommer förena folket”. Ibn Luhay’ah är inte med i denna variant och kedjan är sahih så som han säger.

Al-Hakim återberättade i al-Mustadrak från ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, genom Abu at-Tufail från Muhammad ibn al-Hanafiyyah att hans sade: ”Vi var tillsammans med ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, och en man frågade om al-Mahdi. Han svarade: ”Hur långt är detta från sanningen?”. Sedan räknade han med sina händer till sju och sade: ”Han kommer framstå i tidens slutskede i en tid då en man säger ’Allah, Allah’ så kommer han dödas för det. Allah kommer förena spinkiga människor runt honom så som molnen och förena deras hjärtan så att de inte behöver någon och inte gläds över att folk går med dem. Deras antal kommer vara likt antalet vid Badr och de första kommer inte vara bättre och de sista kommer inte nå dem och de kommer vara likt Taluts följeslagare när de gick över floden”. Abu at-Tufail sade: ”Ibn al-Hanafiyyah sade då: ”Vill du ha detta?”. Jag sade: ”Ja”. Han sade: ”Han kommer komma ut från dessa två berg”. Jag sade: “Vid Allah, jag kommer inte lämna berget förrän jag dör”. Han dog vid berget i Mecka. Al-Hakim sade: “Detta är en sahih hadith enligt de två shaykhernas (Bukhari och Muslim) standard”. Men egentligen är den bara enligt Muslims standard eftersom Ammar adh-Dhahabi och Yunus ibn Abi Ishaq finns i kedjan och Bukhari tog inte emot hadith från dem. ‘Amr ibn Muhammad al-’Abqari är också i kedjan och Bukhari använder aldrig honom som bevis. Därutöver hade Ammar adh-Dhahbabi shiitiska åsikter. Även om Ahmad, Ibn Mu’in, Abu Hatim och an-Nasa’i accepterar honom så sade ‘Ali ibn al-Madani från Sufyan att Bushr ibn Marwan skar av hans hälsenor. Jag frågade: ”Varför gjorde han det?”. Han svarade: ”Som straff för att han blivit shi’ah”.

Ibn Majah återberättade från Anas ibn Malik, må Allah vara nöjd med honom, genom en kedja från Sa’d ibn ‘Abd al-Hamid ibn Ja’far från ‘Ali ibn Ziyad al-Yamami från ‘Ikrimah ibn ‘Ammar från Ishaq ibn ‘Abdullah från Anas att han sade: ”Jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, säga: ”Vi som är ättlingar till ‘Abd al-Muttalib är Paradisets herrar, jag själv, Hamzah, ’Ali, Ja’far, al-Hasan, al-Husayn och al-Mahdi”. Även om Muslim återberättade från ‘Ikrimah ibn ‘Ammar så gjorde han detta bara om det fanns andra kedjor som sade detsamma. Några deklarerade att han var en svag återberättare och andra såg honom som godtagbar. Abu Hatim ar-Razi sade om honom: ”Han var en mudallis (som dolde luckorna i sin kedja genom att utelämna återberättarnas namn) och han förkastas fram tills dess att han säger ‘Ali ibn Ziyad hörde hadithen själv. Adh-Dhahabi sade i sitt verk al-Mizan: “Vi vet inte vem denne person är” och han sade: “Den korrekta synen på honom är från ‘Abdullah ibn Ziyad och Sa’d ibn ‘Abd al-Hamid även om Ya’qub ibn Abi Shaybah sade att han var trovärdig”. Yahya ibn Mu’in sade om honom: “Ingen skada skedd”. Ath-Thawri talade emot honom eftersom han sett honom utfärda fatwas och göra misstag i dem. Ibn Hibban sade: ”Han var en av de som återberättade i överdrivna mått, så han kan inte användas som bevis”. Ahmad ibn Hanbal sade: “Sa’id ibn ‘Abd al-Hamid påstår han hörde Maliks böcker direct, men folk förkastar det, och här är han nu i Bagdad och ingen ser honom som bevis så hur skulle det kunna vara så att han hörde dem?”. Adh-Dhahabi såg honom som en av dem vars ord inte skadar. Al-Hakim återberättade i al-Mustadrak i en kedja från Mujahid från Ibn ’Abbas som utelämnade denne person. Mujahid sade: ”Ibn ’Abbas berättade för mig: ”Om jag inte hört talas om att du är likt en person från hushållets folk så hade jag inte berättat denna hadith för dig”. Han sade att Mujahid sade: ”Då är det en beslöjad hadith och jag kommer inte föra den vidare till de som ogillar den”. Han sade: 2Ibn ’Abbas sade: ”Från oss, hushållets folk, finns det fyra personer, as-Saffah, och al-Mundhir och al-Mansur och från oss kommer al-Mahdi”. Han sade: Mujahid sade: ”Förklara dessa fyra för mig”. Ibn ’Abbas sade: ”Rörande al-Saffah så komer han döda sina vänner och förlåta sina fiender. Gällande al-Mundhir, så tror jag han sade: ”Han kommer distribuera mycket rikedom och kommer inte bli arrogant och han kommer spara bara lite åt sig själv. Beträffande al-Mansur så kommer han skänkas halva segern över sin fiende så som Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, gavs och hans fiender fruktade honom på ett avstånd av två månader och al-Mansurs fiender kommer frukta honom på en månads avstånd. När det gäller al-Mahdi så kommer han att fylla jorden med rättvisa så som det tidigare varit fyllt av tyranni och under hans livstid kommer de vilda odjuren vara trygga och jorden kommer att kasta ut bitar av dess lever”. Jag frågade honom: ”Vad betyder bitar av dess lever?”. Han svarade. “pelare av guld av silver”. Al-Hakim sade: “Denna hadith har en sund kedja men de två (Bukhari och Muslim) återberättade den inte”. En av återberättarna i kedjan är Isma’il ibn Ibrahim ibn Muhajir som hörde det från sin fader, men Isma’il är svag. Rörande hans fader Ibrahim, även om Muslim återberättar från honom, så anser de allra flesta att han är svag.

Ibn Majah återberättade från Thawban att han sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Tre personer kommer strida med varandra i en tid då ni kommer vara stolta. Dessa tre kommer vara söner till en kalif, men ingen av dem kommer vinna. Sedan kommer de svarta fanorna från öst och de kommer döda dem på ett sätt ingen tidigare dödat på”. Sedan nämnde han något jag glömt, därefter sade han: ”Så när ni ser honom så ge honom er trohetsed även om ni måste krypa över snö, för han är Allahs kalif, al-Mahdi”. Personerna i kedjan är sådan som återfinns i de två sahih-samlingarna förutom Abu Qalabah al-Jarmi, och adh-Dhahabi och andra sade att han var en okänd mudallis som inte namngav sina källor och inte förklarade var han hört det ifrån, och sådant accepteras inte. I kedjan återfinns också ‘Abd ar-Razzaq ibn Hammam som var en okänd shi’ah som blev blind i slutet av sitt liv och blev senil. Ibn ’Adi sade: ”Han återberättade hadither om vissa personers dygder som ingen annan samtycker till och de förklarar att han gjorde detta på grund av sin shiism”. Ibn Majah återberättade också från Abdullah ibn al-Harith ibn Jaz’ och az-Zabeedi genom Ibn Luhay’ah från Abu Zar’ah fråm ‘Umar ibn Jabir al-Hadrami från ‘Abdullah ibn al-Harith ibn Jaz’ att han sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigan och skänka honom frid, sade: ”Ett folk kommer från öst och de kommer underlätta för Mahdins auktoritet”. At-Tabarani sade: “Detta är något udda från Ibn Luhay’ah” och som vi tidigare sett i frågan om ’Alis hadith som at-Tabarani återberättade i sin al-Mu’jam al-Awsat, och Ibn Luhay’ah är svag, men hans shaykh ‘Umar ibn Jabir är ännu svagare än honom. Al-Bazzar återberättade i sin Musnad och at-Tabarani i sin al-Mu’jam al-Awsat, med Tabaranis ordval från Abu Hurayra från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Al-Mahdi kommer vara från min ummah, även om bara lite tid, så sju, och om inte det så åtta, och om inte det så nio, och min ummah kommer välsignas med en välsignelse utan dess like och himlen kommer öppnas med rikliga mängder regn och jorden kommer inte förvägra sina grödor och rikedom kommer finnas i stora högar. En man kommer ställa sig upp och säga: ”O Mahdi, skänk mig!” och han kommer säga: ”Ta!”. At-Tabarani och al-Bazzar sade: ”Detta är något udda från Muhammad ibn Marwan al-’Ijli.”. Al-Bazzar lade till: ”Och vi känner inte till en enda som följer honom”. Även om Abu Dawud ansåg honom trovärdig och Ibn Hibban likaså, och Yahya ibn Mu’in sade: ”Han agerar korrekt” och sade en gång: ”Det finns inget fel i honom” men trots detta så var de oense om vad de skulle anse om honom. Abu Zar’ah sade: “Han är inte trovärdig och korrekt enligt mig”. Abdullah ibn Ahmad ibn Hanbal sade: “Jag var närvarande och såg Muhammad ibn Marwan al-’Ijli när han återberättade hadith men vi skrev inte ned någonting från honom. Jag förkastade hans återberättelser med intention, men några i vårt sällskap skrev ner vad han sade” och han förklarade honom som svag.

Abu Ya’la al-Mawsili återberättade i sin Musnad från Abu Hurayra att han sade: ”Min intime vän (khalîl) Abu’l-Qasim, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Timmen inträffar inte förrän en man ur mitt hushåll träder fram och dräper dem tills de återvänder till sanningen”. Han sade: ”jag sade: hur många år kommer han styra?”. Han svarade: ”Fem plus två”. Han sade: ”Jag sade: Vad menas med detta?”. Han svarade: ”Jag vet inte”. Denna isnad används inte som bevis. Även om Basheer ibn Naheek talade om honom så sade Abu Hatim: ”Han används inte som bevis”. Men de två shaykherna (Bukhari och Muslim) tog emot från honom och folket såg honom som trovärdig och de såg inte Abu Hatims ord som ett bevis emot honom, förutom att Raja’ ibn Abi Raja’ al-Yashkuri sade att folk var oense om hans trovärdighet. Abu Zar’ah sade: “Trovärdig”. Yahya ibn Mu’in sade: “Han är svag”. Abu Dawud sade: “Han är svag” men han kallade honom rättledd. Al-Bukhari återberättar en hadith från honom. Abu Bakr al-Bazzar återberättade i sin Musnad och at-Tabarani i sin al-Mu’jam al-Kabir och i al-Awsat från Qurrah ibn Iyas att han sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Jorden kommer definitivt att fyllas av tyranni och orättvisa och när den är helt fylld med tyranni och orättvisa så kommer Allah sända en man från min ummah vars namn kommer vara likt mitt namn och vars faders namn kommer att vara likt min faders namn. Han kommer fylla jorden med rättvisa och jämlikhet så som det tidigare funnits orättvisa och tyranni. Himlen kommer inte hålla tillbaka dess regn och jorden kommer inte hålla tillbaka dess grödor. Han kommer leva bland er i sju, eller åtta eller nio”. I kedjan finns Dawud ibn al-Muhibbi ibn al-Muhrim som återberättar från sin fader och de är bägge extremt svaga.

At-Tabarani återberättade i sin al-Mu’jam al-Awsat från ibn ’Umar att denne sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, var tillsammans med en grupp Muhajirun och Ansar och ‘Ali ibn Abi Talib var på hans vänstra sida och al-’Abbas var på hans högra sida och al-’Abbas började bråka med en man från Ansar och denne Ansari blev grov mot al-’Abbas. Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, fattade tag i al-’Abbas hans och ’Alis hand och sade: ”Från dennes avkomma och från dennes avkomma i en tid när jorden är full med tyranni och orättvisa så kommer det komma någon som fyller jorden med jämlikhet och rättvisa. När ni ser detta så måste ni gå till ungdomen från Tamim eftersom han kommer från öst och håller i Mahdins fana”. I denna kedja ’Abdallah ibn ’Umar (ej följeslagaren) och ‘Abdullah ibn Luhay’ah och de är bägge svaga. At-Tabarani återberättade i sin al-Mu’jam al-Awsat från Talha ibn ‘Ubaydullah från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, att han sade: ”Det kommer uppstå en prövning och om ena sidan vill sluta fred så kommer den andra söka konfrontation, fram tills dess att en röst från himlen säger: ”Er amir är den-och-den”. I denna kedja finns al-Muthanna ibn as-Sabah som är extremt svag, och Mahdin nämns inte tydligt i hadithen men den är nämnd i kapitlet om denne.

Detta är alltså de hadither som imamerna återberättat om al-Mahdi och om hur han kommer framstå vid tidens slut. Som du kan se är de inte fria från kritik förutom ett litet fåtal.
De som förnekar denna fråga håller fast i vad Muhammad ibn Khalid al-Jundi återberättade från Aban ibn Salih ibn Abi ‘Ayyash från al-Hasan al-Basri från Anas ibn Malik som sade att Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Det finns ingen Mahdi förutom ’Isa bin Maryam”. Yahya ibn Mu’in sade om Muhammad ibn Khalid: “Han är trovärdig”. Al-Bayhaqi sade: ”Det är bara Muhammad ibn Khalid som återberättat detta”. Al-Hakim sade om honom: ”Han är en okänd man”. Det finns olika åsikter om denna isnad, och vissa gånger återberättas den som ovan och då tillskrivs den Muhammad ibn Idris ash-Shafi’i och i vissa fall återberättas den från Muhammad ibn Khalid från Abban från al-Hassan från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, i form av en mursal-hadith. Al-Bayhaqi sade: ”Både denna kedja och den andra går tillbaka till Muhammad ibn Khalid och han är okänd, från Abban ibn Abi ‘Ayyash och han är en av dem vars hadither inte tas emot, från al-Hassan från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, så dess kedja är ofullständig (mursal). I kort är hadithen svag och oroande”. Det har sagts: ”Det finns ingen Mahdi förutom ’Isa ibn Maryam” vilket betyder att ingen annan kommer tala ur sin vagga (mahd) förutom ’Isa, men denna tolking (ta’weel) försöker refusera argumentationsformen eller att jämka mellan den och andra hadither och den motsägs av Jurays hadith och andra ovanliga hadither.

När det gäller sufierna så var de tidiga generationerna inte engagerade i detta. Deras diskurs handlade blott om att bekämpa nafsen (mujahada) genom handling och dess resultat i lycka och inre tillstånd. Rafidas (shiiterna) diskurs om imamskapet handlade om ’Alis, må Allah vara nöjd med honom, överlägsenhet och hävdandet att hans imamskap gavs honom specifikt av Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, och att de sade sig vara fria från de två kaliferna (Abu Bakr och ’Umar) så som vi tidigare förklarat om deras rättsskola. Sedan uppstod deras tal om den ”ofelbare” (ma’sum) imamen och deras skola förgrenade sig i många olika skolor. Ur dessa uppstod Isma’iliyyah som hävdade att imamen var en inkarnation och att de döda imamer dött en skendöd genom metempsykos och andra som väntade på deras återkomst. Det fanns andra som väntade på att Ahl al-Bayts auktoritet skulle återvända och de tolkade in detta genom de hadither om al-Mahdi som vi tidigare nämnt. Sedan fanns det bland sentida sufier prat om avslöjandet (kashf) och vad som ligger bortom sinnesuppleverlserna. Många började prata utan kunskap om inkarnation och varats enhet och de delade uppfattningar med Imamiyyah och Rafidah eftersom de sade att imamerna var gudomliga och att Gud hade tagit besittning i dem. De inledde även prat om Qutb och Abdal som är en imitation av Rafidahs madhhab gällande Imamen och hans nuqada (hövdingar). De började härma shiiternas tal. De delades upp i sekter och började bära utmärkande klädedräkter så som al-khirqah (den lappade manteln) som de påstod att ’Ali lagt över al-Hassan al.-Basri och att denne lovat att följa hans väg och att detta ärvts till al-Junayd, en av deras shaykher. Det finns inget som är känt genom sunda och autentiska källor att ’Ali, må Allah upplysa hans ansikte, specifikt handlade om just ’Ali. Snarare var alla följeslagarna förebilder på denna stig och att specificera ’Ali luktar av shiism, och deras överlöpande till shiismen och deras kommunitet. De började också prata om al-Qutb och i Isma’iliyyahs böcker och Rafidas böcker och de sentida sufiernas böcker är fulla av ämnet om väntan på Fatimiden. Några av dem har lärt ut det till andra och andra har blivit skolade i detta av andra och det är byggt på fragil grund från bägge läger. Några av dem försöker förmodligen söka bevis i astrologi och gissningar om massakrar och om detta kommer vi tala i nästkommande kapitel. De av de sentida sufierna som talade allra mest om ämnet om Fatimiden var Ibn al-’Arabi al-Hatimi i hans verk ‘ Unqa al-Maghrib och ibn Qissi i sitt verk Khal’ an-Na’layn och ‘Abdalhaqq ibn Sab’een och Ibn Abi Wasil och dennes elev i hans kommentar på Khal’ an-Na’layn . Det mesta av deras diskussioner handlar om mysterium och metaforer och de själva och de som kommenterat på deras ord talar otydligt. Fokuset i denna madhhab på denne gestalt är enligt Ibn Abi Wasil att profetskapets sanning och vägledning uppstod efter en tid av blindhet och fel och att kalifatet sedan följde och därefter kungadömet och att det efter kungadömet återgick till tyranni och arrogans och falskhet. De sade att Allahs välkända repetativa sunnah är att saker återgår till hur de än gång varit och därför är det en nödvändighet att profetskapet måste leva vidare genom wilayah och khilafah och efter kungadömets auktoritet återgår det till kufr och de indikerar att detta är vad som hände efter profetskapet och efter kalifatet och efter kungadömet, i dessa tre grader. På samma sätt säger deatt helgonaskapet hos denne Fatimid och antydandet av Dajjals ankomst efter hans framträdande och att kufr kommer finnas efter detta är liknande tre grader. De säger att eftersom khilafah tillhör Quraysh genom en shari’ah-dom som folk enats kring och som är en enighet som inte försvagas genom den som förnekar det och inte studerat detta så är det en nödvändighet att imamatet ska tillhöra en familj som är närmare Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, än Quraysh, antingen i det yttre att det tillhör någon så som Bani Abd al-Muttalib eller i det inre att det tillhör den i den profetiska familjen som äger denna verklighet och att denna familj är de som han inte givit en speciell titel. Ibn al-Arabi al-Hatimi angav hans namn i sin bok ‘Unqa al-Maghrib och gav honom smeknamnet “silverklossen” och åsyftade genom detta hadithen i al-Bukhari från kapitlet om “Profeternas sigil”. Han, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Jag är likt den som var före mig från profeterna som byggde ett hus och och fullföljde byggandet förutom en tegelsten, och jag är denna tegelsten”. De tolkar detta som att Profeternas sigill är denna tegelsten och fullkomliggörandet som att Profeten erhöll profetskapet. De liknar sedan wilayah med de olika nivåerna av profetskap och att den som är fullkomlig är likt profeternas sigill, vilket betyder att den som erhåller helgonaskap är att likna vid den som erhåller profetskap. Kommentatören ser denna rang som denna tegelsten som nämnts I hadithen. De har en relation och tegelstenen är en represenation. I profetskapet säger man att tegelstenen är av guld och att helgonaskapet består av silver. De gör en liknelse där guldet motsvarar Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, och silvret motsvarar det Fatimidiska helgonet som de väntar på. En av dem är profeternas sigill och den andra är helgonens sigill. Ibn al-’Arabi sade, så som Ibn Abu Wasil återberättade från honom: ”Denne efterlängtade imam är från Hushållet och från Fatimas avkomma och han träder fram efter att kha faa jeem lämnar Hijaz”. Hans symbolik visar tre bokstäver, med tre nummervärden (antal år). Genom att använda bokstäver i alfabetet enligt deras numeriska värde, dessa är kha med en prick över vilket betyder 600, och faa är qafs syster och betyder 80, och jeem har en prick under vilket betyder 3. Det betyder år 683, alltså i slutet av 600-talet. När denna tidpunkt har passerat och gestalten inte trädde fram så antog deras följare att dessa siffror betydde att han skulle födas detta årtal och hans öppna tillkännagivande skulle ske först år 710AH och att han var en imam som skulle komma från Väst. Om hans födelse så som ibn al-’Arabi säger var år 683AH så skulle hans ålder vara 36 när hans uppror sker. De hävdade att Dajjals framträdande skulle inträffa 743 dagar efter den Muhammadanska dagen, och den Muhammadanska dagen inleds enligt dem dagen då Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, dog och 1000 år framåt. Ibn Abi Wasil sade i sin kommentar på boken Khal’ an-Na’layn att det efterlängtade helgonet kommer utföra Allahs befallning och som indikerats av Muhammad al-Mahdi och helgonens sigill, och han är inte en profet utan endast en wali. Han sade, må Allah välsigna och skänka honom frid: ”En kunskapsman bland hans folk är likt en profet för denna ummah”. Och han sade: ”Kunskapsmännen i min ummah är likt profeterna från Bani Isra’il”. De goda nyheterna upphörde aldrig och han ärvde den Muhammadanska dagen på 500 år som är likt en halv dag och detta har shaykherna förklarat och lagt emfas på och de har givit oss de goda nyheterna att hans tid är nära och nära annalkande. Han sade: ”Al-Kindi nämnde att denne wali är den som kommer leda människorna i middagsbönen och han kommer förnya Islam och göra rättvisan manifest och han kommer erövra den andalusiska halvön och nå Rom och erövra staden och sedan resa till öst och erövra Konstantinopel och erövra staden. Jordens kungadöme kommer vara i hans hand och muslimerna kommer vara starka och Islam kommer upphöjas och den hanifitiska religionen kommer renas och tiden mellan Salat adh-Dhuhr till Salat al-’Asr kommer vara en bönetid. Han, ‘alaihi’s-salatu wa’s-salam, sade: “Det som ligger mellan dessa två bönetider är en enda tid”. Al-Kindi sade också: ”De arabiska bokstäverna utan prickar, de som inleder surorna i Qur’anen, och deras totala antal är 743 och sju av dessa är Dajjaliska i sin natur, och sedan kommer ’Isa stiga ned vid ’Asr-tiden och reformera världen och lammen kommer leva i fred med vargarna. Sedan kommer icke-arabernas kungadöme efter att de omfamnat Islam efter ‘Isa att bestå i 160 år enligt antalet prickar i bokstäverna som är Qaf, Ya, Nun och 40 år av dessa kommer vara rättvisa”. Ibn Abi Wasil sade: “Hadithen som återberättats som lyder: “Det kommer inte finnas någon Mahdi förutom ‘Isa” betyder att det inte kommer finnas en Mahdi vars vägledning är likt ‘Isas och det har sagts att ingen kommer tala ur vaggan (mahd) förutom ‘Isa, och detta motbevisas genom Jurayjs hadith”.

Det har återberättats i den sunda hadithen: ”Denna angelägenhet kommer bestå fram tills Timmen anländer och det har funnits 12 kalifer från Quraysh och vissa av dem kommer att leva i Islams begynnelse och andra vid Islams slutskede”. Han, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”Kalifatet efter mig kommer bestå i 30 eller 31 eller 36”. Detta inträffade vid sluet av al-Hassans kalifat och början av Mu’awiyahs kalifat så att början av Mu’awiyahs kalifat är ett kalifat i kalifatets inledning så att han är de sjätte kalifen. Gällande den sjunde kalifen så är han ‘Umar ibn ‘Abd al-’Azeez och de resterande fem kaliferna är från Ahl al-Bayt från ’Alis avkomma vilket bevisas genom hans uttalande: ”Du är besittaren av de två hornen (eller generationerna, av umman)” vilket betyder att han var kalifen i dess begynnelse och hans ättlingar kaliferna i dess slutskede. Det är mycket troligt att de som hävdar att ’Ali ska återvända försöker bevisa det genom denna hadith. Så det första skedet, enligt dem, är att solen ska stiga från den plats den går ned.

Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”När Khosrau dör kommer det inte finnas någon Khosrau efter honom, och när Caesar dör kommer det inte finnas någon Caesar efter honom. Vid Honom i vars hand min själ ligger, ni kommer distribuera deras rikedomar för Allahs skull” och ’Umar bin al-Khattab distribuerade Khosraus rikedomar för Allahs skull. Den man som kommer förgöra Caesar kommer också distribuera hans rikedomar för Allahs skull och är den man som kommer erövra Konstantinopel. Så välsignad vare denne amir och välsignad vare denna armé, och detta har han, må Allah välsigna och skänka honom frid, berättat. Hans styre kommer bestå i flera år och det betyder från 3 till 9 men det har också sagts 10. Det har också sagts 40 och vissa återberättelser säger 70. Gällande antalet 40 så är det hans eget styre och de fyra kaliferna från hans hushåll efter honom som kommer styra hans angelägenhet, frid vare över dem alla. Han sade: ”Astrologerna nämner att hans styre och hans familjs styre efter honom består i 159 år. Styret kommer bestå av khilafah och rättvisa i 40 år eller 70 år och sedan kommer villkoren förändras och det kommer bli ett kungadöme”. Detta är vad Ibn Abi Wasil säger.

I en annan passage säger han: ”Isas nedstigande kommer ske vid salat al-’Asr på den Muhammadanska dagen när tre fjärdedelar förflutit. Han sade: ” Al-Kindi Ya’qoub ibn Ishaq säger i sin bok al-Jafr i vilken han nämner de astrologiska konstellationerna att Qur’anen når Taurus vid ”Da Ha”s inledning med två bokstäver, ’Dad’ med ett diakritiskt märke och ’Ha’ utan ett diakritiskt märke, vilket betyder 698 efter Hijrah och att Messias då kommer stiga ned och styra jorden så länge som Allah vill”. Han sade: ”Det har återberättats i hadithen att ’Isa kommer stiga ned på den vita minareten öster om Damaskus.

– Omtolkat till svenska av Abdussalaam Nordenhök

En kommentar

  1. Abdussalaam Nordenhök 4 maj, 2013 på 11:21 - Reply

    Imam Malik ibn Anas var extremt försiktig återberätta hadith och från exakt vem han accepterade kunskap från.

    Han sade, ”Jag accepterar inte någon kunskap från fyra typer av människor:

    1) En person som är känd för att vara dum, även om alla andra människor skulle återberätta från honom.

    2) En person som deltar i eller begår kätteri eller kallar andra till innovation i religionen.

    3) En person som ljuger i vanlig konversation med människorna, även om jag inte anklagar honom för att vara en lögnare i fråga om att återberätta hadith.

    4) En person som är en gudsfruktig dyrkare eller en lärd man, men som inte ordentligt memorerar vad han återberättar.

Skriv en kommentar