Barnens underhåll (nafaqa) efter en skilsmässa

juni 2, 2013 Ingen kommentar »
Barnens underhåll (nafaqa) efter en skilsmässa

Besvarat av Shaykh Ahmad ‘Ali al-‘Adani

Att betala för barnens livsförnödenheter är obligatoriskt för fadern under villkoret att fadern inte är förhindrad att betala genom sin fattigdom och att han överhuvudtaget har råd att betala. Om fadern kan betala så betalar han det han har råd med och är inte ålagd att betala något utöver det. Modern till barnen har inte någon som helst rättighet till nafaqa överhuvudtaget. Det är blott barnen som är innehavare av denna rättighet från sin fader.

Därutöver, att betala nafaqa till barnen är obligatoriskt för fadern bara om barnen är fattiga och inte äger egen inkomst. Om modern av staten ges en pengasumma, i form av barnbidrag eller bostadsbidrag, varje månad så är detta barnets egendom och modern är bara mottagaren och distributören av denna summa om det är till henne staten väljer att betala ut denna summa. Barnen anses då inte vara fattiga, helt enkelt för att de själva äger monetär egendom. Därför skall denna summa som staten månatligen betalar ut också i första hand användas för barnens försörjning, innan något annat används. I egentlig mening är det dock fadern, i sin egenskap av barnens wali (förmyndare) som skall erhålla dessa donationer i barnens namn.

Domen är att en person som ges försörjning genom lagen eller äger egendom genom arv eller från en waqf, eller skänks en donation etc får sin försörjning finansierad genom denna egendom. Rotprincipen i fiqh är faktiskt så att betalningen av nafaqa inte är en oföränderlig plikt i sig själv, det ses blott om en form av assistans och hjälp. En person, vuxen eller barn, som äger egen egendom behöver inte skänkas sådan assistans.

Så om bidraget som ges till barnen av staten är tillräcklig för deras behov så är fadern inte ålagd att betala någonting alls. Fadern kan dock skänka dem extra om han så önskar. Om det finns ett underskott efter att barnens pengar används så kan fadern balansera upp detta genom att ge barnen mer. Han är bara ålagd att göra detta om han materiellt kan uppfylla det och åläggs inget utöver sin kapacitet. Moderns sociala status och levnadsstandard är irrelevanta, och modern är inte barnens förmyndare (wali) , och det är barnen som är i behov av faderlig omsorg och det är fadern som bestämmer över barnens levnadsstandard och förblir barnens förmyndare. Gällande barnens vårdnad så är faderns wilayah (förmyndarskap) en mer central rättighet och väger tyngre än hidana (barnpassningen). Om fadern flyttar till ett annat land eller en annan stad så måste barnens moder även efter en skilsmässa flytta med till denna nya plats för att få fortsatt hidana. Att faderns wilayah (förmyndarskap) väger tyngre än moderns hidanah (barnpassning) visar sig även i att den frånskilda modern aldrig får neka fadern att spendera tid med sina barn närhelst han så önskar och behagar. Fadern äger rättigheten att uppfostra barnen på daglig basis, trots moderns hidana. Pengar som tillhör barnen, så som bidrag från en donator (statligt eller privat) tillhör barnen och tillhör alltså inte modern. Det är faderns rättighet som barnens förmyndare (wali) att erhålla och vakta sådana donationer och bidrag i barnens namn och distribuera summan för deras nafaqa. 

Ytterligare några ord om underhåll. Bönen är en bekräftad plikt och förblir en oföränderlig plikt och dyrkan. Underhåll (nafaqa) är tvärtom definierad i Lagen som en hjälpande handling (muwâsât). Detta är både vad fiqh och usûl al-fiqh lär oss.

Men vad betyder detta?

Plikten är sammanbunden med ett syfte, och vilar villkorligen på denna ändamålsenliga pelare.
Till exempel, om ett minderårigt barn äger egendom som han erhållit genom arv, eller om barnet ges en donation (statligt bidrag eller gåva) eller erhåller överskottet från en waqf som upprättats till barnets fördel, i dess helhet eller till viss del, och denna inkomst räcker för att betala barnets livsförnödenheter så är det från dessa inkomstkällor som barnets nafaqa tas. Barnet behöver inte mer assistans och faderns underhållsplikt är lagstiftat i Islam med syftet att hjälpa en nära anhörig som behöver assistans. Även om fadern var rik så skulle det inte vara hans plikt att betala underhåll överhuvudtaget eftersom barnen har en egen inkomstkälla. Fadern är ännu mindre ålagd att hjälpa dem om han är fattig och helt enkelt inte har pengar att skänka dem.
En fattig fader belastas inte med en sådan plikt eftersom syftet med lagstiftningen beträffande nafaqa är ett sätt att säkerställa att den som är i behov av hjälp även ges hjälp, och den fattiga fadern som är materiellt oförmögen att betala är därför inte ålagd denna plikt.
Lagen är klar och tydlig, plikten att betala underhåll till barnen med egen inkomst åläggs inte en oförmögen fader, återigen baserat på samma princip; barnen är inte i behov av obligatorisk hjälp.

Detta är Lagen, fylld med visdom och balans. Den realistiska och barmhärtiga Lagen.

***

Följdfråga 1:

Betyder detta att bidrag (barnbidrag och bostadsbidrag) från den svenska välfärdsstaten som är skattefinansierad, och som muslimerna blivit vana vid i Väst och betraktar som självklarheter kommer att betraktas som tillräcklig nafaqa om barnen rent konkret kan leva på det och inte saknar något materiellt? Detta är ju en tidigare okänd form av donation från en tredje part (som inte är modern eller fadern eller annan släkting till barnet), i detta fall den svenska staten. Kommer detta anses vara tillräcklig nafaqa, i detta nya scenario som de tidigare fuqaha (juristerna) inte stötte på?

Svar på följdfråga 1:

Ja. Denna inkomst är barnets inkomst och det betyder att barnet inte är i behov av assistans. Det som jag beskrev ovan var olika former av denna generella princip och de klassiska ‘ulama använde sig naturligtvis av illustrationer vanliga på deras egen tid. Bland de exempel jag beskrev fanns donation. Definitionen av en donator i fiqh gör inte skillnad mellan en donator som är kafir eller en donator som är muslim. Det scenario du beskrev är en praktisk manifestation av samma rotprincip i fiqh: Det staten betalar till ett barn i form av bidrag, finansierat av skattemedel, är egendom som barnet själv äger och detta medför att barnet inte behöver mer underhåll från sin fader. Inget hindrar fadern, om han äger de finansiella medlen, att skänka barnet extra utav sin generositet och som en ren favör, så som du beskrivit ovan. Och Allah vet bäst.

Följdfråga 2: 

Vad är wajib (obligatoriskt) för fadern i frågan om att förse kläder till sina barn efter en skilsmässa?

Svar till följdfråga 2: 

Nafaqa till barnen, inklusive kläder, är beroende av att fadern har de ekonomiska tillgångarna efter att hans egna och hans hustrus behov är säkerställda. Riktlinjen och gränsdragningen är det som anses ma’rûf = det är alltså beroende av faderns finansiella situation, samt den generella kulturen i det landet barnen lever. I Väst ses en uppsättning kläder som byxor, tröja och skor, och i andra länder kan det röra sig om en jallabiyyah. Generellt sett, så som ash-Sharh as-Saghîr av shaykh Ahmad ad-Dardir beskriver; sedvänjan kräver 2 uppsättningar kläder; en uppsättning för sommaren och en uppsättning för vintern. Detta är faderns plikt och han är inte ålagd att skänka sina barn mer. Men endast en uppsättning kläder (byxor, tröja och skor) anses i shari’ah också tillräckligt i ett varmare klimat där bara en uppsättning kläder behövs. Men även detta är beroende på att fadern anser sig ha råd.

Skriv en kommentar