Barnuppfostran enligt den Heliga Lagens föreskrifter

juni 8, 2013 Ingen kommentar »
Barnuppfostran enligt den Heliga Lagens föreskrifter

Barnuppfostran enligt den Heliga Lagens föreskrifter

av Qadi Abu Bakr ibn al-‘Arabi

***

Ett utdrag från boken Närhetens stege av Qadi Abu Bakr ibn al-‘Arabi

Var medveten om att ett barn är ett heligt förtroende som placerats i händerna på barnets föräldrar. Barnets rena hjärta är en ovärderlig och oskyldig själ som är tom på intryck och bilder; men den har potentialen att mejslas och den har potential till att få en böjning mot vad som än fångar dess förkärlek. Därför, om barnet under sin uppväxt vänjs vid det goda och förvärvar kunskap om vad som är rätt, om det växer upp på sådant sätt, då blir barnet framgångsrikt i denna värld och i den nästkommande världen och hans föräldrar, lärare och vårdgivare kommer att ta del av belöningen. Däremot, om ondska inpräntas i honom och han blir försumlig, likt ett djur, då kommer han att vara olycklig och fördömd, och synden ligger då på hans vårdgivares och vårdnadshavares nackar. Sannerligen, Allah, upphöjd vare Han, har sagt, ”Skydda er själva och er familj från Elden” (66:6). Och precis som fadern skyddar sitt barn från en eld i denna värld så är det även obligatoriskt att han skyddar honom från elden i den kommande världen, varav det senare är av större vikt.

Skydd utgörs av disciplinering och kultivering men också att lära barnet ypperlig moralisk karaktär. Barnet måste skyddas mot dåligt umgänge, barnet får aldrig tillåtas att vänja sig vid lyx, och inte heller bör det hos barnet framkallas en kärlek till prålig elegans eller till bekvämlighet. En sådan jordisk kärlek att barnet slösar hela sitt liv i jakten efter dessa ting och därigenom förtjänar evig fördömelse.

Det är likväl viktigt att man ägnar särskild uppmärksamhet åt barnet ända från födseln och endast anförtror barnet åt en from religiös kvinna, som äter av vad som är lagligt och som tillgodoser omvårdnad av barnet eller amning. Detta eftersom den mjölk som frambringats av det otillåtna, är berövad gudomliga välsignelser. Därför, när ett barn får näring av sådan mjölk under barnets kritiska tillväxtperiod, knådas mjölken in i hans grundläggande natur så att han av sin natur kan komma att ha en böjning för vidriga saker.

När den fantasifulla urskiljande perioden först visar sig hos barnet, bör man se till att ett vakande öga kastas över honom. Detta sker när tecknen på blygsamhet först träder fram i barnet. Därför, om han är blyg och lämnar vissa gärningar, så är det sannerligen på grund av ljusflödet i hans intellekt. Detta medför att han uppfattar vissa saker som motbjudande och annorlunda och därigenom praktiserar han blygsamhet i förhållande till vissa saker i motsats till andra. Detta är vägledning för honom och en gåva från Gud, detta indikerar god moral, ett rent hjärta och att han kommer att ha en ett sunt intellekt när han når puberteten. Därför bör ett blygsamt barn aldrig klandras; istället bör hans blygsamhet och urskillning användas för att hjälpa hans moraliska utveckling.

Så fort som glupsket märks hos honom, bör han tränas att inte äta snabbt, att tugga sin mat väl, att inte äta oupphörligt och att inte smutsa ner vare sig sina händer eller kläder. Han bör enbart bli matad med enkelt bröd regelbundet för att inte bli van vid att äta någon krydda vid sidan om. Att äta stora mängder bör man tala dåligt om inför honom genom att jämföra någon som gör så med ett djur, och ett barn som äter mycket bör bli tillrättavisat i barnets närvaro medan ett väluppfostrat barn som äter sparsamt, bör prisas i hans närvaro.
Han bör läras att älska att föredra andra när man äter och att inte hänge sig mycket till maten. Han bör även tränas till förnöjsamhet med maten oavsett vilken typ av mat det är. En preferens för vita kläder i motsats till färgade kläder eller silkeskläder bör inpräntas hos honom. Och det bör ofta upprepas för honom att sådana kläder är utmärkande för kvinnor eller feminiserade män och varje gång som man ser ett barn bära färgade kläder eller silkeskläder bör detta ses ned på och förklaras som motbjudande i hans närvaro.

Vid det här läget i barnets utveckling, blir det absolut nödvändigt för honom att bli inskriven vid ett lärosäte för att han ska sysselsätta sig med lärandet av Koranen, Profeternas ord, berättelser om de rättfärdiga och om goda människor och annat dylikt. Han bör hindras från att lyssna på sensuell poesi och bör hållas på avstånd från litteraturens folk om de på ett felaktigt sätt hävdar att detta anses vara nödvändigt för uppnående av en elegant och medkännande läggning, eftersom detta sannerligen kommer att så korruption i barnets hjärta.

Närhelst ett barn visar god karaktär eller ett berömvärt handlingssätt, är det absolut nödvändigt att han blir ärad, prisad offentligt och belönad på ett sätt som är behagligt för honom. Om han någon gång uppför sig på ett olämpligt sätt bör detta ignoreras och döljas inför andra. Vi bör inte heller försöka avslöja felaktigheter eller berätta för barnet att det är tänkbart att människor kommer att avsky sådana som honom. Detta gäller speciellt om barnet själv försöker gömma det dåliga uppförandet och ivrigt försöker dölja det, eftersom avslöjandet i sådana fall sannerligen kan inpränta oförskämdhet i hans karaktär på så sätt att han följaktligen inte längre skulle bry sig om huruvida han bli ertappad eller inte för sitt dåliga uppförande. Om han dock håller fast vid det dåliga uppförandet, bör han bestraffas, i enskildhet, och förmås att förstå vikten av brottet. Det bör sägas till honom, ”om detta kommer ut så kommer du att bli förödmjukad, offentligt!”. Akta dig dock från att regelbundet håna honom då detta kan få honom att ignorera klander och att engagera sig i motbjudande handlande och att göra ord verkningslösa.

Fadern måste se till att den respektingivande effekten, så som tillrättavisande tal, bevaras genom att bara skälla på barnet ibland. Mödrarna bör sätta skräck i barnet genom hot om faderns inblandning och genom att förhindra barnet från att begå motbjudande handlingar. Att sova under dagtid bör vara förbjudet eftersom detta skapar lathet. Man bör dock aldrig hindra dem från att sova när som helst under natten men man bör neka dem en bekväm madrass med syftet att härda deras lemmar och för att förebygga övervikt så att barnet inte finner sig tillrätta med bekvämlighet,  istället bör barnet vänjas vid grovhet beträffande säng, kläder och mat.

Det är nödvändigt att barnet förbjuds från att göra saker i hemlighet, särskilt när han vet att det är fel, så att om han lämnas ensam så kommer han vänja sig vid motbjudande ting. Likaledes bör han ges rutiner att under vissa dagar promenera, träna och sporta så att han inte blir lättjefull. Detta bör göras till barnets vana under vilken han utsätter sina lemmar, inte går hastigt eller låter sina händer dingla löst, utan håller de nära sitt bröst.

Han bör förhindras från att skryta för sina vänner om någonting som hans föräldrar äger eller om sin mat, kläder eller andra bekvämligheter. Han bör präglas av ödmjukhet, och lära sig generositet gentemot alla som han interagerar med och att uppvisa mildhet när han pratar med andra. Han bör hindras från att inledningsvis ta emot någonting från andra barn då detta inte är lämpligt för ett blygsamt barn. Dessutom bör han informeras om att upphöjdhet ligger i att ge och inte i att ta och att tigga är en ogärning även om han är fattig. Han bör veta att tagande och girighet är förödmjukande och skamligt och att dessa drag tillhör hundarnas karaktär, se hur de viftar med sina svansar i hopp om en bit mat.

Generellt är det klandervärt för ett barn att älska eller åtrå pengar. Barn bör varnas mot pengar med större betoning än varningar mot ormar och skorpioner. Detta eftersom faran med att barn älskar och åtrår pengar är mer allvarlig än faran av dödligt gift, och detta gäller även för vuxna. På liknande sätt bör han vänjas vid att inte spotta vid sammankomster, att inte snyta sig i närvaro av andra och inte heller sitta med benen i kors. Han bör inte stryka sin haka med sin handflata, och han bör inte heller vända sin rygg mot någon. Inte heller bör han vidröra sitt huvud med sin underarm, eftersom detta är ett tecken av lathet. Han bör bli lärd i hur man sitter och han bör hindras från att prata för mycket, samtidigt som det klargörs för honom att detta är ett tecken på oförskämdhet och ett drag av barnslighet och simpelhet.

– Omtolkat till svenska av ‘Abdalmumit al-Rusi

Skriv en kommentar