Imam al-Ghazzalis presentation av Salafs ’aqîdah

november 2, 2013 En kommentar »
Imam al-Ghazzalis presentation av Salafs ’aqîdah

Salafs tro beträffande de allegoriska återberättelserna

(ur boken Iljâm al-’Awâmm ’an ’ilm al-Kalâm – Hindet för de olärde i att engagera sig i spekulativ teologi)

översatt av Abdussalaam Nordenhök

***

Ha kännedom om att detta är den oomtvistade sanningen, varom det icke existerar debatt mellan de som äger inre bedömningsförmåga, gällande salafs metod (madhhab al-Salaf), åsyftande Följeslagarnas och Efterträdarnas tillvägagångssätt. Låt mig nu illustrera detta genom dess bevis. Salafs tillvägagångssätt, och detta är vad som utgör sanningen i vårt perspektiv på frågan, var att envar person som stöter på de kontroversiella svårtolkade haditherna är att han är ålagd sju plikter, Frikännande, Bekräftande, Bekännelse om den egna oförmågan, Tystnad, Röstnedläggelse, Behärskning, Underkastelsen av frågan till de lärde.

Beträffande frikännandet (taqdîs) så menar jag att det betyder att personen frikänner Herren, Upphöjd och Prisad, från kroppslig karaktär och kroppsdelar.

Beträffande bekräftandet (tasdîq) så innebär det det fasta tron på att det som Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, nämnt är sanningen och att han är sannfärdig i allt han säger och att sanningen är vad han uttalat och åsyftat.

Beträffande att bekänna den egna oförmågan (al-i’tirâf bi al-’ajz) så är det att erkänna att man inte kan känna till hans (må Allah välsigna och skänka honom frid) inre avsikt och att detta ligger utanför ens givna förmåga och att denna fråga inte är ens angelägenhet och uppgift.

Beträffande tystnad (sukût) så betyder det att man inte ställer frågor om dess betydelse och att man inte gräver i det och att man har kännedom om att sådana frågeställningar är förbjuden innovation (bid’ah) och att framförandet av sådana frågor sätter en persons tro i fara och att personen då står på tröskeln till att avsäga sig sin tro genom att han sysselsätter sig med det utan kunskap.

Beträffande röstnedläggelse (al-imsâk) så innebär detta att man inte förvanskar eller ersätter uttalandet med ett annat språkbruk, och att man varken adderar eller subtraherar någon till eller från uttalandet, eller att man kombinerar eller separerar några ord. Snarare, man ska bara nämna uttalandet med dess ord på det sätt det uttryckts utan grammatisk klassificering eller att böja dess ord.

Beträffande behärskning (al-kaff) så betyder det att hindra ens hjärta från att granska eller reflektera över det.

Beträffande att underkasta betydelsen till de lärde (al-taslîm li ahlihi) så betyder det att bara för att man själv blir förvirrad, på grund av den egna oförmågan, att det felaktigt därmed betyder att frågan var förvirrande också för Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, eller för de sannfärdiga (siddîqîn) eller för Allahs intima vänner (al-awliyâ’).

Dessa sju punkter var varje enskild person från Salaf eniga om i att det var plikter för alla människor, och man ska inte tro att Salaf hade olika syn på detta.

En kommentar

  1. Annie 28 juli, 2015 på 13:06 - Reply

    Vad Salafi säger om ”waseela”?

Skriv en kommentar