Helgonaskapets dawla – Imam ’Alis styresskick

december 5, 2013 En kommentar »
Helgonaskapets dawla – Imam ’Alis styresskick

Den fjärde kalifen och det profetiska hushållets mästare ’Ali ibn Abi Talibs brev till sin guvernör över Egypten Malik al-Ashtar

översatt av Abdussalaam Nordenhök

***

I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige

Detta är vad gudstjänaren ’Ali, de troendes anförare, påbjuder Malik ibn al-Harith al-Ashtar i hans åtagande och i utnämningen som guvernör över Egypten, och att han skall samla in dess skatter och bekämpa deras fiender och upprätta välstånd bland invånarna och bringa välgång till landet. Han befaller honom att frukta Allah och att föredra lydnad inför Allah framför allt annat och att följa det Han befallt i Sin Bok, både det som är obligatoriskt och det som är älskvärt, ty ingen når välgång utom genom följande av detta, och ingen störtar sig i fördärvet utan att det är genom att avvisa eller förneka detta. Han ålägger honom därutöver att hjälpa Allah i sitt hjärta och med sin hand samt tunga ty sannerligen skänker Han, upphöjd i Sitt majestät, segern till den som hjälper Honom och upphöjer den som upphöjer Honom. Han befaller honom att kämpa mot de lägre begären i själen och att kuva ingivelser och nycker ty sannerligen dras själen åt det onda såtillvida Allah inte är nådig.

Och akta dig, Malik, för jag sänder dig till ett land som styrts av regeringar, både rättvisa och orättvisa, före dig och folket kommer kritiskt granska ditt uppförande precis så som du kritiskt granskat guvernörerna före dig. Folket kommer tala om dig med samma ord som du talade om de före dig och de rättfärdiga bevisar sin dygd bara genom att det som Allah låtit flöda över Hans tjänares tungor. Så låt din största skatt vara dina rättfärdiga handlingar. Kuva dina ingivelser och öva dig i självkontroll inför det som förbjudits för dig ty sannerligen är kontrollen över det egna jaget en bra måttstock beträffande det som den avskyr och det den hatar. Fyll ditt hjärta med barmhärtighet inför dina undersåtar och älska dem och var god gentemot dem. Var inte som rovdjuren som vakar över sitt byte i hopp om att förtära dem.

Dina undersåtar är av två slag, antingen din broder i religionen eller din broder i mänskligheten. De felar och är otillräckliga omedvetet eller medvetet. Så skänk dem din förlåtelse och nåd ty du äger auktoritet över dem, men det finns de som äger auktoritet över dig och Allah har auktoritet över dem. Han hoppas att du tillfredsställer deras behov och kommer pröva dig genom dem. Låt inte din själ strida mot Allah ty inför Honom kan du bara förlora, och du är beroende av Hans förlåtelse och nåd. Så känn ingen ånger när du friar någon och bli inte lycklig av att straffa någon. Låt inga ingivelser får dig att agera i hast om du kan undvika det. Säg inte ”Jag är er makthavare. Jag befaller och skall lydas” ty detta bidrar till hjärtats korruption och religionens urvattnande och påskyndar ödet. Om din auktoritet skänker dig arrogans och fåfånga så minns Allah ovan dig och Hans makt att göra med dig vad du inte själv äger makt till. Detta kommer lindra din ambition och hålla ditt hastande under kontroll, och skänka åter till ditt intellekt det du förlorat. Akta dig för att jämföra dig med Allah i Hans makt ty Allah förnedrar envar tyrann och skrävlare. Var rättvis med Allah och var rättvis med folket och skydda dem från dina släktingar och de bland dina undersåtar som du favoritiserar. Om du misslyckas med detta kommer du vara en förtryckare. Och den som förtrycker Hans tjänare kommer få vetskap om att både Allah och Hans tjänare kommer bestrida honom. Allah godkänner inte argument från de som bekämpar Honom. Förtryckaren kommer ligga i kamp med Allah fram till dess att han slutar och ångrar sig. Inget medför Allahs straff och upphävandet av Hans nåd så som den som ägnar sig åt förtryck. Ty Allah hör varje förtryckt människas åkallan och är vaksam över förtryckarna.

Låt den mest älskvärda av dina handlingar vara att agera rättfärdigt och rättvist och att du lyssnar på klagomål både från de vanliga undersåtarna (al-’amma) och eliten (al-khassa). Elitens missnöje kompenseras genom folkets uppskattning. I goda tider fnns det inga människor som är en sådan börda för makthavaren så som när eliten söker hans favör och det finns inga människor som hjälper honom lika lite som dem när tiderna är dåliga. Det finns ingen som avskyr rättvisa mer än dem och som framför sådana krav som dem och som är mer otacksamma än dem och som är mer oförlåtande än dem och som är mer otålmodiga inför det skiftande ödet än dem. I motsats till detta står religionens pelare, samstämmigheten, och att de vanliga undersåtarna är de som kämpar mot fienden. Så uppför dig gott emot dem. Låt de bland dina undersåtar som letar efter andras fel befinna dig långt ifrån dig och förakta dem. Ty alla människor har fel och det är guvernörernas uppgift att täcka över deras fel. Så visa inte upp folks fel och sök inte efter det som är dolt. Din uppgift är att rena det som du känner till. Allah kommer döma i de frågor du inte känner till. Så försök att placera en slöja över deras fel så som du själv önskar bli beslöjad. Befria dig från allt hat mot folket och och hugg av föraktets rep. Ignorera allt som är dolt. Var inte hastig i att lyssna på baktalaren ty baktalaren är en lögnare även om han framstår som en god rådgivare. Tillåt dig inte att rådfråga den snåla ty de hindrar din generositet och får dig att frukta fattigdom.

Lyssna inte på den fege som försvagar dig i dina angelägenheter och inte heller på den girige för deras girighet kommer smycka dig med orättvisa. Sannerligen är snålhet och feghet och girighet att hysa låga tankar om Allah. Den värste av dina ministrar är den som hjälpte de onda människorna före dig och deltog i deras synder. Så låt dem inte träda in i din cirkel för de är hjälpare till syndarna och tyrannernas bröder. Det bästa alternativet är att söka dig till dem som är intelligenta och dugliga och som inte tyngs av deras synder och som inte hjälper tyrannerna i deras tyranni eller hjälper en syndare i deras synd. Sådana människor kommer inte belasta dig och kommer till din undsättning och kommer vara de mest älskvärda gentemot dig och minst dragna till andra än dig. Så välj ut sådana personer som intima följeslagare och spendera tid med dem i det dolda och det öppna. Inom denna grupp så välj ut den som talar mest sanning även om det är bittert för dig att höra, och som går emot dig när du utför det Allah avskyr även om det är smärtsamt för dina lägre begär. Umgås med de som är kända för deras fromhet och uppriktighet och träna dem att inte smickra dig och hylla dig för saker du inte utfört. Överdriven hyllning göder stolthet och leder till fåfänga. Ställ inte de fromma och de syndiga i samma led framför dig för det förminskar de fromma och upphöjer syndarna i deras synd. Döm dem så som de dömt sig själva. Var medveten om att inget leder till guvernörens ömhet till sitt folk så som hans goda beteende gentemot dem och att han hjälper dem i hårda tider och att han inte ålägger dem mer än de kan bära. Så sträva efter en situation där du ömmar inför dina undersåtar för det kommer spara mycket tid för dig. Den som är mest värdig till din tillit är den som anser att din prövning är av godo och den som är minst värdig din tillit är den som ansåg att din prövning var dålig.

Slit inte itu landets goda vanor som etablerats av de före dig vilket ledde till att folkets enades och välgång blomstrade. Inför inga nya vanor som går emot de sedvänjor som redan är etablerade. Ty om du gör det kommer den som införde dem belönas och den som avskaffade dem straffas. Studera med de som har kunskap och samtala med de som har visdom om vad som leder till välmående i landet och vad som ledde till dina föregångares framgång. Var medveten om att folket består av olika klasser, och att ingen av dessa kan befinna sig i välgång utan de andra och ingen av dem kan fungera utan de andra. Bland dessa finner du Allahs krigare (junûd Allah), förvaltarna (kuttâb) som administrerar de vanliga människorna såväl som eliten. Domarna (qudât al-’adl) som upprätthåller rättvisan och etablerar ömhet (rifq), de som betalar jizya och de som betalar kharâj bland de skyddade folken (ahl al-dhimma) och muslimerna, häribland handelsmännen och hantverkarna och de lägsta klasserna av fattiga och behövande. Allah har föreskrivit varje klass dess del och har skapat ett bindande avtal (ahd) mellan Honom själv och oss och varje klass tillkommer rättigheter och skyldigheter i enlighet med Hans Bok och Hans Sändebuds sunnah, må Allah välsigna honom och hans familj och skänka dem frid. Beträffande soldaterna, så är de genom Allahs nåd undersåtarnas borg, guvernörernas besmyckning, religionens styrka, och vägarna till säkerhet (subul al-amn). Undersåtarna kan inte klara sig utom genom soldaterna, och soldaterna i sin tur kan inte klara sig utan avkastningen av kharaj som Allah skänker dem, genom detta kan de strida mot deras fiender och etablera välgång och tillfredsställa deras behov. Dessa två klasser, soldater och bönder, kan inte klara sig utom genom en tredje klass, domarna, administratörerna och skribenterna, genom att dessa upprätthåller kontrakten, skapar harmoni mellan intressen och nyttor och hur de sköter de specifika och de generella samhälleliga angelägenheterna. Alla dessa klasser behöver för deras välbefinnande och fulla funktion de handelsmän och hantverkare som samlar gods och upprättar marknader. De tillfredsställer de andra klassernas behov genom deras samla de resurser som andra tillverkar. Slutligen har vi den lägsta klassen som består av de fattiga och de som är satta i nöd och som behöver assistans och tjänster. I varje klass har vi en gudagåva av myckenhet och varje klass har sin egen relation till guvernören som ser olika ut beroende av rådande välgång. Guvernören kan inte uträtta de plikter som han är ålagd utom att han söker Allahs hjälp och styrka så att han upplivas i sin rättskaffenhet och att det tar sig uttryck i tålamod både i välgång och olycka.

Utse bland dina soldater ledare som du litar på i deras uppriktighet gentemot Allah och Profeten och din Imam, de som har renast hjärtan och är mest förträffliga i deras överseende (hilm) och som kontrollerar deras ilska och gärna förlåter folks fel och är mjuk mot de svaga och sträng mot de starka och som inte låter sig provoceras av våld och som inte är för svaga för att reagera. Håll fast i de med nobel släkttavla och de som tillhör de fromma familjerna med välkända namn och rykten och håll fast vid de män vars kännetecken är mod, tapperhet, generositet (al-sakhâ’) och tolerans (al-samâha) ty de utgör en grupp vars nobilitet utmärker dem och är en grupp med heder. Övervaka också föräldrarnas uppfostran av deras barn. Tillåt dig inte att förundras över dig själv när du stärker dem. Förminska ingen godhet även om det är något litet av det som du lovat dem för din mildhet är ett kall (al-dâ’iya) för dem. Be dem om goda råd och låt dem lita på dig. Överge inte din övervakning av dem till förmån för något annat du anser viktigare för det kommer en situation när de ges nytta av även det minsta goda du skänker dem och de kan inte klara sig utan detta. Låt den högsta av dina soldater vara den mildaste mot folket och den som utmärks av riklig generositet och att de och deras efterträdare har tillräckliga medel. Låt deras oro handla om en sak, att bekämpa fienden.

Sannerligen, sin vänlighet mot dem kommer att få deras hjärtan att ty sig till dig. Den största glädjen för guvernörerna är när deras land uppnått rättvisa och att detta leder till folkets kärlek. Sådan kärlek kommer inte visas såtillvida deras hjärtan inte är trygga. Deras råd kommer inte vara sunda utom genom guvernörens beteende och att de känner att bördan är lätt och att de inte ängsligt hoppas på att guvernörens styre ska ta slut. Så fyll dem med hopp, hylla dem med ord, och tala gott om deras tapperhet ty sannerligen medverkar deras mod till nytt mod och uppmanar de lata, om Allah så önskar. Erkänn de modigas handlingar och låt ingen ta åt sig äran för en annans handlingar och misslyckas inte med att hylla den som förtjänar det. Låt inte en mans nobla släkt få dig att se hans små handlingar som stora, och låt ingen enkel mans släkt få dig att se hans stora handlingar som små. Lita på Allahs och Hans Sändebud i varje fråga som bekymrar dig eller när du är osäker ty Allah den Upphöjde har uppenbarat till ett folk Han älskade att vägleda: ”O ni som tror, lyd Allah och Sändebudet och de bland er som skänkts auktoritet. Och om ni har meningsskiljaktigheter så hänvisa till Allah och Hans Sändebud”. Att lita på Allah betyder att följa det som är klart och tydligt i Hans Bok, och att lita på Sändebudet betyder att följa hans föredöme i det som förenar och inte det som splittrar människorna. Utse domare bland de som du anser är mest kapabla bland dina undersåtar, de som inte blir förvirrade av svåra frågor och som inte blir arga när folk söker deras hjälp och som inte är envisa i deras fel och som är hastiga i att vända sig till sanningen när de stöter på den, de som är opartiska och som inte nöjer sig med en ytlig förståelse och snarare undersöker på djupet och som undviker tvetydigheter och som är bäst på att argumentera och som inte rubbas av de fall som läggs framför dem och som är mest tålmodiga i att nå sanningen och hårdast när de väl nått fram till sanningen och som inte påverkas av smicker och lockelser. Sådana människor är sällsynta.

Undersök sedan hans domslut ofta och betala honom rikligt så att han lever gott och inte är i behov av folk. Ge honom en hög rang som även dina närmaste inte vågar hoppas på. Han ska känna sig trygg i din närvaro och skyddas mot folks anklagelser. Granska dem kritiskt ty denna religion har hamnat även i onda människors händer som utnyttjat den för denna världens goda. Var noga med dina administratörer. Undersök dem noggrant och utse inte någon baserat på favorisering eller partiskhet ty det leder till orättvisa och förräderi. Välj erfarna ödmjuka män bland de rättfärdiga hushållen och de familjer som har lång islamisk historia ty de är mest nobla i deras karaktär och mest hedersamma och minst giriga och känner bäst till konsekvenserna. Betala dem generöst för det kommer stärka dem och leda till att de upprätthåller välgången och inte missbrukar deras makt, och låt dem inte vara olydiga inför dina befallningar eller svika ditt förtroende. Undersök deras handlingar genom att utse övervakare som är kända för deras ärlighet för att vaka över dem. Din hemliga övervakning kommer leda till att de motiveras att hedra deras löften och vara milda mot undersåtarna. Undersök också dina tjänare så att ingen ägnar sig åt förräderi och när dina övervakare enats om en sak och du anser bevisen tillräckliga så döm ut spöstraff. Låt honom lida för hans handlingar. Förnedra honom och kalla honom förrädare och klä honom i vanära.

Undersök noga frågan om kharaj (skatten) så att de undersåtar som lever av det frodas ty detta är källan till deras välgång och se till att samla in skatten på rätt sätt så att även andra når välgång. Det finnas ingen välgång för någon utom genom bönderna ty alla utan undantag är beroende av landsskatten. Låt sin oro över skörden vara större än din oro över att driva in skatten ty ingen skatt kan drivas in om det inte finns någon skörd. Den som kräver skatter utan att gynna jordbruket ödelägger landet och förstör människorna. Hans styre kommer vara kortvarigt. Så om folket klagar på bördan eller bevattningen eller bristen på regn eller en förändring i jorden efter en översvämning så lätta deras börda så att du kan hoppas att det löser sig. Låt ingen gåva till dem vara en börda för dig själv för varje gåva är en investering som ger avkastning och smyckar ditt styre och du kommer kunna skörda deras hyllningar och vara stolt över att ha uppnått rättvisa. Du kan lita på att avkastning från dem genom att du gav dem uppskov och du kommer kunna lita på dem eftersom de är vana vid din mildhet och rättvisa. Det är möjligt att du kan komma att bli beroende av dem och då kommer de bära din börda med glädje för ett välmående land klarar av den börda du ålägger det. Landets ödeläggelse inträffar bara genom att människorna är ödelagda och genom att guvernörerna vill samla på sig rikedomar och folket känner sig otrygga och när de inte gynnas av den föredömliga läran.

Var aktsam med dina skribenter och välj ut de bästa av dem att sköta dina angelägenheter. De brev som innehåller de känsligaste frågorna och hemligheter bör bara anförtros de skribenter vars moral du litar på och de som inte blir arroganta av deras ställning och som säger emot dig inför publik och som inte är försumliga i att ge dig dina administratörers brev och som följaktligen sänder ut dina svar. Han får inte försvaga några av dina överenskommelser. Han får inte vara okunnig om sin egen kapacitets värde ty den som inte värdesätter sig själv kan inte heller värdesätta andra. Lita inte bara på ditt eget omdöme och din egen tillit för vissa vet hur de ska presentera sig själva inför makthavaren genom betjänande och falskhet men de äger ingen uppriktighet eller lojalitet. Så undersök dem noggrant och se vilka goda män som litat på dem före dig, och lita på den vars dygd imponerat på folket och vars goda rykte är välkänt. Detta kommer vara ett bevis för dig inför Allah och gentemot den som utsett dig.

För varje del av ditt styre så utse en huvudansvarig bland dina myndighetspersoner, bland de som inte fruktar sakers myckenhet. Varje fel som dina skribenter utför kommer att tillskrivas dig själv.
Ta hand om hantverkarna och handelsmännen. Behandla dem väl och uppmana andra att göra detsamma. Bland dem finner du de bofasta och resenärerna som reser med sina varor och de som tjänar sitt uppehälle genom deras händers förtjänst. De är en källa till nytta och genom dem uppnår du förmåner. Genom dem får du varor från fjärran länder som färdats över hav och land, från slätter och berg, och från obebodda platser där ingen vågar bosätta sig. De befinner sig i ett tillstånd av frid (silm) och de behöver inte frukta något från dem, och de befinner sig i försoning (sulh) och du behöver inte frukta tumult från dem. Undersök deras angelägenheter med noggrannhet, både de som befinner sig i ditt lands olika hörn och de i din närhet. Var aktsam, trots det goda jag nämnt, för det finns de bland dem med snålhet och girighet och fallenhet att samla rikedom på hög och de som fastställer orättvisa priser, ty Allahs Sändebud förbjöd detta, må Allah välsigna honom och hans familj och skänka dem frid. Låt handel frodas med rättvisa genom priser som inte skadar endera part, varken försäljaren eller köparen. Inom denna klass finns det också tiggare men även de som lider av nöd men som inte tigger. Hörsamma Allah beträffande deras rättigheter ty Han har lagt detta ansvar i dina händer. Skänk dem från statskassan (bayt al-mâl) en liten del av muslimernas krigsbyten ty de som är nära och de som är fjärran har samma rättigheter. Att vaka över deras rättigheter är din uppgift.

Låt ingen brådska få dig att glömma dem för du kommer inte förlåtas ens ett litet övertramp gentemot dem om du väljer något annat över dem. Så var orolig för dem och se inte ner på de med förakt. Fäst ett vakande öga över de som inte kan nå dig och som hindras av män med höga poster. Utse män du litar på bland de fromma och ödmjuka som kan berättar för dig om deras problem. Behandla dessa människor med respekt så att Allah kan ha överseende med dig när du möter Honom för dessa människor behöver din rättvisa mer än andra. Var noga med dina skyldigheter gentemot de faderlösa och de gamla, de som saknar medel men ändå inte tigger. Detta är betungande för guvernörerna och upprätthållandet av alla rättigheter är betungande men ändock lätt om Allah gör det lätt och för de som strävar efter det kommande livet och som håller fast deras själar med tålamod och som litar på den sanning som Gud lovat dem. Använd en liten del av din tid till att personligen se till de med speciella behov och ge dem av din tid och sitt med dem offentligt med den ödmjukhet som är lämplig inför Allah, din Skapare. Håll dina soldater, vakter och ledare ifrån dem så att de inte räds att tala öppet inför dig ty jag hörde Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och hans familj och skänka dem frid, ofta säga ”En nation där de svaga förtrycks av de starka kommer aldrig vara välsignad”. Bär med tålamod deras bryska ord eller olämpliga ord och visa inget förakt mot dem. Allah kommer då skänka dig nåd och belöna din lydnad inför Honom. När du ger någon något så gör det med generositet och om du inte kan ge någon någon så ursäkta dig med elegans.

Det finns de saker som du personligen måste ta itu med. Bland sådant tillhör att besvara dina ledare själv om dina skribenter är oförmögna att göra det, eller att du besvarar folkets ansökningar om dina medhjälpare inte lyckats med det. Utför varje dag det som tillkommer dagen för varje dag innehåller dess uppgift. Välj ut den största delen av din tid för att ägna dig åt din egen själ, det som är mellan dig och Allah, även om varje ögonblick är tillägnat Allah och intentionen i varje ögonblick är för Honom, och dina undersåtar kommer då känna sig trygga med dig. Låt utförandet av dina obligatoriska handlingar (farâ’id) som tillkommer Allah vara det medel som leder till att din religion blir ren inför Allah. Skänk Allah din energi, både nattetid och dagtid, och utför det som för dig nära Honom, och gör det fullkomligt utan att bli matt eller svag och tvinga din kropp till dess yttersta gräns. När du leder folket i bön så gör det utan att få dem att avsky dig eller att du är alltför medgivande för det finns det bland folket som har speciella behov. Sannerligen frågade jag Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och hans familj och skänka dem frid, när han sände mig till Jemen ”Skall jag leda dem i bön?”. Han svarade mig ”Led dem i bön utifrån den svagaste bland dem och var barmhärtig mot de troende”.

Utöver allt detta, håll dig inte fjärran från ditt folk under långa perioder för om guvernörerna isolerar sig från folket så leder det till brister i hans styre. Sådan isolation leder till att guvernören inte erhåller information om det som är dolt för honom och leder till att det lilla framstår som stort och det stora framstår som litet, det som är vackert framstår som avskyvärt och det avskyvärda framstår som vackert. Guvernören är bara en människa. Han kan inte känna till det som är dolt från honom. Det finns inga synliga tecken som ger inblick i sanningen och de synliga uttrycken kan inte särskilja sanning från lögn. Du kan bara vara en av två typer, antingen är du en man som skänker sig själv åt sanningen, och varför ska du då isolera dig själv och hindra dig själv att skänka folk deras rättigheter eller från att utföra goda handlingar? Eller så är du en man som vägrar att skänka sig själv och då kommer folket hastigt att sluta be om din hjälp och misströsta din givmildhet. Detta trots att hjälpen till folk inte är en börda, oavsett om det handlar om klagan om orättvisor eller ett krav på rättvisa i transaktionerna. Guvernören har sina favoriter och sina intima vänner, och bland dem finns de som är arroganta och orättfärdiga i handel. Hugg av roten till dessa människor genom att skära av källan till deras ofog genom att du inte ger dem land. Låt dem inte hoppas att du ska skänka dem land för det hade bidragit till att de som lever av landet hindras att nå vatten eller ta sig an gemensamma uppgifter och bördan faller på dem medan vinsten tillkommer den som givits landet och du gynnas inte av sådant. Skammen (’ayb) kommer falla på dig, både i detta liv och i nästa.

Upprätthåll det goda oavsett om det gäller de nära dig eller de i fjärran. Var ståndaktig och modig i detta oavsett hur detta drabbar dina favoriter och dina nära och kära. Sök efter goda konsekvenser även om det är betungande ty dess resultat kommer vara av godo. Om någon av dina undersåtar misstänker dig för någon orättvisa så presentera ditt fall öppet så att du oskyldigförklaras och renas från misstankar. Sådant beteende leder till självkontroll och utgör en välvilja till ditt folk och din vädjan kommer hjälpa dig stötta dem på sanningens väg.
Avfärda aldrig ett fredsförslag från din fiende om det finns gudomlig acceptans av förslaget för sannerligen i freden finner du vila åt dina soldater, lättnad av dina bekymmer och säkerhet för ditt land. Men håll fast vid vaksamheten över dina fiender när du väl slutit fred med dem för det är möjligt att fienden slutit fred bara för att få dig att känna dig trygg. Så vidhåll aktsamhet och var noga med att inte vara naiv i sådana situationer. Men om du och din fiende ingår ett avtal eller om han erhåller ditt beskydd (dhimma) så håll fast vid ditt löfte och hedra din plikt att skydda honom. Låt ditt eget liv vara en sköld för vad du åtagit dig, för det finns ingen gudomlig plikt som enar människor trots att de tidigare haft olika åsikter så som att hedra sitt löfte. Polyteisterna hedrade detta dem sinsemellan och även med muslimerna och de avskydde förräderi. Så vanhedra inte ditt löfte om beskydd, och håll fast vid din ed, och bedra inte din fiende ty bara en okunnig usling (jâhil shaqiyy) vågar sig på att trotsa Allah. Allah har sannerligen låtit Sitt löfte och Hans beskydd vara ett medel som leder till trygghet och att Hans nåd sänker sig över Hans tjänare, en befäst fristad vari de finner ro och ett beskyddande lä dit de hastar sig. Så låt det inte finnas någon korruption eller förräderi eller svek. Gå inte in i avtal som innehåller svaga punkter och leta inte efter svaga punkter när avtalet väl slutits. Låt ingen svårlöst fråga få dig att bryta ett avtal som Allah gjort bindande för dig. Sannerligen, ditt tålamod inför prövningen och ditt hopp att nå en lösning och gott slut är långt bättre än att agera försåtligt och sedan frukta konsekvenserna och att tyngas av ett krav (tilba) från Allah som du inte kan söka bot för i detta livet eller nästa.

Akta dig för att spilla blod. Inget leder till mer hämnd och konsekvens och leder till välsignelsernas upphörande eller döden än att orättvist spilla någons blod. På Domedagen kommer Allah den Upphöjde inleda med att döma mellan Sina tjänare som spillt blod. Så försök inte stärka ditt styre genom att spilla blod för en sådan handling kommer bara leda till försvagning och att sänka ditt styre. Sannerligen leder det till dess kollaps. Du har ingen ursäkt inför Allah eller inför mig och du avsiktligt mördar någon, och detta förtjänar dödsstraff. Om du faller i ett fel eller din tunga eller din hand går till överdrift när du utdömer ett straff, även om det blott är ett slag som leder till någons död, så låt inte din arrogans över din makt få dig att söka en ursäkt att inte betala böter till personens släktingar. Akta dig för din självgodhet och att du imponeras över dig själv och älskar smicker ty detta är Satans bästa sätt att utplåna dygd (ihsân) bland al-muhsinîn (de dygdiga). Akta dig för att låta dina undersåtar stå i skuld till dig för det goda du skänkt dem, eller att de överdriver din godhet eller att du lovar saker du inte håller. Att låta människor stå i skuld hindrar dygden och överdriften avlägsnar sanningens ljus, och att bryta löften gör dig förtjänt av både människors och Allahs förakt. Allah den Upphöjde säger ”Det är sannerligen förkastligt inför Allah att ni säger något ni inte gör”. Akta dig för att rusa in i saker innan dess rätta tidpunkt och för att slösa bort möjligheten att handskas med dem, och från att uppvisa envishet när en sak är svårlöslig eller att du är svag i att ta itu med saker när de måste lösas. Placera varje sak där det hör hemma och ta itu med det när det är dags. Akta dig för att bevilja det som alla män äger lika del av och för att försumma det som brådskar ty detta kommer tala emot dig och leda till onytta för dig själv och för andra. Snart kommer slöjan som döljer alla angelägenheter att lyftas upp och du kommer sökas av de som som blivit kränkta. Kontrollera din stolthet och häftiga humör och din hands styrka och din tungas skärpa. Vakta dig själv mot alla dessa impulser och dröj med att använda din styrka fram tills din ilska lagt sig och du återigen har självkontroll. Men du kan inte uppnå detta utom genom att du håller dig sysselsatt med åminnelse av din Herre och minns att du skall föras åter till Honom. Det är en plikt för dig att minnas vad som tidigare inträffat i det rättvisa styret och de dygdiga vanorna och hur Profeten uppträdde, må Allah välsigna honom och hans familj och skänka dem frid, och plikterna som finns i Allahs Bok. Så följ det som du sett oss utföra i alla dessa ting och sträva med hela din själ i enlighet med dessa plikter under mitt mandat. Jag litar på att mitt mandat över dig är ett bevis över dig så du har ingen ursäkt i din själ att följa dina nycker. Jag söker Allahs gunst genom Hans nåds riklighet, och vid Hans makts styrka, att både du och jag ska göra det som behagar Honom, och att vara sanna inför Honom och inför Hans skapelser och att vi förtjänar gudstjänarnas hyllning och att vi efterlämnar goda spår i länderna. Jag söker från Honom en fullkomlig välsignelse och aldrig outsinande heder och att Han skänker både dig om mig ett lyckligt slut (al-sa’âda) och vittnesmål (al-shahâda). Sannerligen tillhör vi Honom och till Honom skall vi föras åter. Och frid över Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och hans renade hushåll och skänka dem frid.

 

En kommentar

  1. Fatima Hussein 11 december, 2013 på 23:22 - Reply

    Väldigt bra översatt broder. Må Allah (swt) belöna dej

Skriv en kommentar