Upprorens tid – Yazid ibn ’Abd al-Maliks kalifat

december 18, 2013 Ingen kommentar »
Upprorens tid – Yazid ibn ’Abd al-Maliks kalifat

Yazid ibn ’Abd al-Malik – upprorens epok

Sammanställt av Abdussalaam Nordenhök

Efter ’Umar II:s död tog den tredje av ’Abd al-Maliks söner över kalifatskapet, Yazid II (som regerade mellan år 720-724). Det var Yazid som bad begravningsbönen över ’Umar ibn ’Abd al-’Aziz ibn Marwan. Yazid II är mest känd för sitt avbrott av den toleranta umayyadiska politiken gentemot de kristna undersåtarna och för hans islamiska nitiskhet genom hans ”ikonoklastiska dekret” som befallde att alla kristna statyer och ikonmålningar inom riket skulle förstöras. Yazid II tog över kalifatet år 720 och ärvde från sin företrädare ’Umar II upproret i ’Iraq som leddes av den f.d. umayyadiske generalen Yazid ibn al-Muhallab. Den välkände juristen Hasan al-Basri som var ’Umar ibn ’Abd al-’Aziz guvernör över Basra var en av de som stöttade Yazid ibn ’Abd al-Maliks styre och varnade irakierna från att revoltera. När han blev tillfrågad om varför han stöttade Yazids styre så förbjöd han strängeligen sina följare att kämpa mot kalifen och det återberättas att han sade om de irakiska upprorsmännen: ”Vid Allah, dessa människor är syndare”.

Ibn Kathir återberättar ”Under dessa dagar förespråkade al-Hasan al-Basri folket att vända sig bort från fitnah och försökte få folket av avhålla sig och han förbjöd det strängeligen”.

Tabari återberättar att Hasan al-Basri sade till irakierna:

”O folk, stanna i era hem och behärska er själva. Frukta Allah, er Herre, och döda inte varandra på grund av denna värld eller för er girighet eller för saker som ändå inte kommer gagna de som söker dem, ty Allah är inte nöjd med människor på grund av vad de äger. Det har aldrig tidigare varit inbördeskrig utan att de flesta av upprorsmakarna varit retoriker, poeter, ignoranter, tiggare, och fåfänga män. Ingen är trygg från inbördeskrig utom den okände personen som håller sig undan eller en välkänd person som fruktar Allah. Så låt de gömda bland er hålla sig till sanningen och hålla sig ifrån världsliga ting som folket tävlar om. Vid Allah, låt honom vara nöjd med Allahs syn på honom så att han hedras, och låt honom vara nöjd med hans plats i världen. Gällande de bland er som är välkända, de borde hålla sig tillbaka från att tävla om denna värld så att Allah blir nöjd med dem. Den rättfärdige och lycklige är en sådan person, och Allah kommer vägleda honom och ge honom gott. Imorgon, på Domedagen kommer en sådan person vara mest nöjd och välkomnas av Allah”.

Ibn Sa’d återberättar från ’Umar ibn Yazid:

”Jag hörde al-Hasan al-Basri under Yazid ibn al-Muhallabs uppror då det anlände en delegation. Han befallde dem att stanna i deras hus och stänga dörrarna. Sedan sade han: ”Vid Allah, om folket blott hade haft tålamod när de prövas genom en orättvis makthavare, då hade Allah skänkt dem en utväg. Men de rusar emellertid mot sina svärd och kommer därför utelämnas till deras svärd. Vid Allah, inte ens en enda dag av sådant har frambringat något av godo”.

Suyuti återberättar att kalifen Yazid sade: “Följ ‘Umar ibn ‘Abd al-’Aziz uppförande”.

Ibn Kathir skriver ”Denne Yazid som vi nämnt tidigare brukade besöka ’ulamas möten och sitta inför dem innan han blev kalif. Därför var han beslutsam att imitera ’Umar ibn ’Abd al-’Aziz när han tog sig an kalifatet. Det han dock misslyckades med var att avhålla sig från dåligt umgänge”.

Tabari återberättar om kalifen Yazid ibn ’Abd al-Maliks beteende mot Ahl al-bayt:

”’Abd ar-Rahman ibn al-Dahhak ibn Qays al-Fihri friade till Fatima bint al-Husayn (ibn ’Ali ibn Abi Talib) men hon svarade: ”Vid Allah, jag vill inte gifta mig för jag har små barn att uppfostra”. Hon försökte hålla honom borta utan att reta honom för hon var rädd för honom. Men han pressade henne och sade: ”Vid Allah, om du inte gifter dig med mig så kommer jag piska din äldste son [’Abdallah ibn al-Hasan] eftersom han druckit vin”. Vid detta tillfälle, sköttes det militära registeret i Medina av Ibn Hurmuz, en soldat i den syriska armén. Yazid [ibn ’Abd al-Malik] skrev till Ibn Hurmuz att förebereda räkenskaperna och sända registret. Han gick då och besökte Fatima bint al-Husayn för att ta farväl av henne. Han sade: ”Finns det något jag kan göra för dig?”. Hon svarade: ”Informera de troendes anförare om hur ibn al-Dahhak uppfört sig mot mig”. Fatima skickade ett sändebud till Yazid med ett brev om vad som hänt och påminde Yazid om deras gemensamma blodsband som länkande dem samman, och hon nämnde hur Ibn al-Dahhak hotat henne och hur han uppfört sig. Ibn Hurmuz och Fatimas sändebud anlände samtidigt. Ibn Hurmuz talade med Yazid som frågade om situationen i Medina. När han frågade om det fanns några nyheter så berättade ibn Hurmuz ingenting om bint al-Husayn. Sedan ropade kalifens betjänt ”Må Allah skänka de troendes anförare välgång. Ett sändebud från Fatima bint al-Husayn är här”. Då sade Ibn Hurmuz: ”Må Allah skänka vår ledare framgång. Den dag jag reste så gav Fatima bint al-Husayn mig ett budskap till dig”. Sedan berättade han vad som skett. Yazid klev av sina kuddar och utbrast: ”Din oäkting!, varför har du inte informerat mig om detta redan när jag frågade dig om nyheterna?”. Ibn Hurmuz hävdade att han glömt bort det. Sedan gavs sändebudet inträde i rummet. Yazid tog brevet och läste det och började slå med sin käpp på marken och och skrek: ”Hur vågar ibn al-Dahhak göra så? Vem kommer ge mig glädjen i att höra honom skrika av smärta medan jag vilar på min kudde?”. En person sade: ”’Abd al-Wahid bin ’Abdallah ibn Bishr al-Nadri”. Då bad Yazid om papyrus och skrev följande brev med sin egen hand som sedan gavs till ’Abd al-Wahid som befann sig i at-Ta’if: ”Var hälsad, Över till sakfrågan. Jag utnämner dig som guvernör över Medina. När du får detta brev, så res dit och avsätt ibn al-Dahhak. Ge honom böter på 40 000 dinarer och tortera honom så jag kan höra honom skrika medan jag vilar på min kudde”.
Kalifen sade: ”Jag kommer aldrig förlåta honom för vad han gjort”.

Enligt den medeltida persiske historikern at-Tabari så tog Yazid II över makten i februari år 720 och lät sina styrkor bekämpa de kharijiter som kalifen ’Umar velat förhandla med. Inledningsvis vann kharijiterna segrar men till slut vann de umayyadiska styrkorna och den kharijitiske ledaren Shawdhab dödades. Historikern Ibn Khaldun skriver om Yazid II:s styre:

”Under Yazid ibn ’Abd al-Maliks regering blev Ibn Hubayra guvernör i Iraq och effektiviserade myntframställningen. Hans ansträngningar fullföljdes av Khalid al-Qasri och Yusuf ibn ’Umar”.

Tabari återberättar om hur folket i Ifriqiyyah dödade deras guvernör och utsåg en annan av Yazid ibn ’Abd al-Maliks guvernörer i hans ställe:

”De skrev till Yazid ibn ’Abd al-Malik följande: ”Vi har inte avsagt oss lydnaden till dig. Men Yazid ibn Abi Muslim införde saker som inte ledde till Allahs och muslimernas förnöjsamhet så vi dräpte honom och återinsatte din förre guvernör”. Yazid ibn ’Abd al-Malik skrev tillbaka: ”Sannerligen var jag själv missnöjd med Yazid ibn Abi Muslims politik och jag bekräftar härmed återigen Muhammad ibn Yazid som guvernör över Ifriqiyyah”.

Det är ett exempel på projicerande historieskrivning i hur denne kalifs personlighet framställts. När hans livskärlek dog tycks kalifen ha drabbats av en depression och satt och vakade över hennes kropp i flera dagar och vägrade begrava henne. Det shiitiska irakiska narrativet, som ofta tenderar att beskriva dolda händelser utan vittnen och vidare abrogerar förbudet mot förtal, beskriver därför kalifen som nekrofil. Tabari återberättar om händelsen:

”Yazid ibn ’Abd al-Malik vägrade träffa någon i sju dagar efter att Habâbah dog. Det var på Maslamahs rekommendation för att han fruktade att Yazid skulle framstå som svag i folkets ögon”.

Yazid ibn ’Abd al-Malik ämnade följa sin föregångares strikta politik och avsatte även en släkting från positionen som general när han fick reda på att han spenderat sin lagliga del av krigsbytet på sig själv och sin familj. Ibn Kathir återberättar om ’Umar ibn ’Abd al-’Aziz bekräftade av Yazids dygd:

”Vissa människor har ifrågasatt Yazids religion, men detta är inkorrekt. Hans son al-Walid ibn Yazid var sannerligen en fasiq vilket vi skall beskriva, men det fanns inga fel i Yazid själv.

’Umar ibn ’Abd al-’Aziz skrev ett brev till Yazid där han utsåg honom till sin efterträdare: ”Jag känner inte till något annat än hur du öppet levt och jag ser inte detta kalifat i någons annans händer än i dina händer. Vid Allah, Allah är med Muhammads ummah och du kommer snart dö. Så lämna världen till de som baktalar dig och anställ de som inte ursäktar sig inför dig. Frid”.

Skriv en kommentar