Den rättfärdige kalifen al-Hassan ibn ‘Ali

mars 15, 2014 Ingen kommentar »
Den rättfärdige kalifen al-Hassan ibn ‘Ali

Abu Muhammad, al-Hassan, Amir al-Mu’minîn, barnbarn till Allahs Sändebud,

må Allah välsigna och skänka honom frid,

och den han älskade allra mest.

Han är den siste av de rättledda kaliferna enligt hadithens text. Han föddes i mitten av Ramadan det tredje året efter emigrationen. Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, namngav honom al-Hassan. Hans ’aqiqah var på den sjunde dagen och hans hår rakades av och vägdes och vikten gavs bort i välgörenhet i silver. Abu Ahmad al-Askari sade: ”Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, namngav honom al-Hassan och hans kunya kom att bli Abu Muhammad. Ingen hade detta namn i Jahiliyyah. Ikrimah ibn ’Abbas, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, brukade bära al-Hassan på sina axlar. En man sade: ”Vilken välsignad varelse du rider du, älskade barn”. Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, svarade: ”En välsignad ryttare”.

Al-Bara ibn Azib sade: ”Jag såg Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, placera al-Hassan ibn ’Ali på sina axlar och han sade: ”O Allah, jag älskar honom sannerligen så älska honom”.

I al-Bukharis samling återberättar Abu Bakrah: ”Jag såg Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, på predikstolen och bredvid honom satt al-Hassan ibn ’Ali. Han vände sig emot folket och vände sig sedan mot honom och sade:”Mitt barn är en mästare. Måhända kommer Allah skapa sämja mellan två muslimska grupper genom honom”.

Abu Bakrah, må Allah vara nöjd med honom, återberättade även: ”När Sändebudet, må Allah välsigna och skänka honom frid, ledde folket i bön så brukade al-Hassan ibn ’Ali klättra upp på hans rygg när han föll med pannan emot golvet och han gjorde detta flera gånger. Folket frågade honom: ”Du gör detta och vi har inte sett dig göra så här med någon annan”. Han svarade: ”Mitt barn är en mästare och Allah kommer förena två stora muslimska grupper genom honom”.

’Abdallah ibn az-Zubayr, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Profetens familj liknar honom och den han älskade allra mest var al-Hassan. En gång såg jag honom klättra upp på hans nacke och han lyfte inte huvudet förrän han hoppat av. Jag såg honom, må Allah välsigna och skänka honom frid, när han befann sig i ruku’ och han sprang mellan hans ben och kom ut från andra sidan”.

Al-Bukhari återberättar från Abu Malikah som berättade från ’Uqbah ibn al-Harith att han sade: ”Abu Bakr ledde oss i bön och avslutade bönen. Han såg al-Hassan ibn ’Ali leka så han tog fatt i honom och lyfte upp honom på sina axlar och sade: ”Vid Allah, han liknar Profeten och liknar inte ’Ali”. ’Ali började skratta när han hörde detta. Fatima, må Allah vara nöjd med henne, brukade också skratta när något liknande nämndes.

Zahir ibn al-Arqam sade: ”Al-Hassan ibn ’Ali började prata och en man från klanen Azdashanuwah ställde sig upp och sade: ”Jag vittnar om att jag sett Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sätta honom i sitt knä och att han sade: ”Den som älskar mig skall också älska honom. Informera de som inte är här”. Om det inte vore för Profetens generositet, må Allah välsigna och skänka honom frid, så hade jag inte talat med någon.

Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, återberättar att Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, sade: ”O Allah, jag älskar honom så älska den som älskar honom”.

Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, sade: ”Jag har aldrig sett al-Hassan ibn ’Ali utan att han grät floder från hans ögon”. En dag när Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, gick ut från moskén så befann jag mig på marknaden och vi gick till Qaynuqah-marknaden. Sedan återvände han till moskén och sade: ”Kalla på min son”. Al-Hassan gick fram till honom och satte sig i hans knä. Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, placerade sin mun på hans mun och sade: ”O Allah, jag älskar honom sannerligen så älska den som älskar honom”. Han återupprepade detta tre gånger.

Det sägs att al-Hassan gick till fots till hajj tio gånger. Han sade: ”Jag skäms inför min Herre att anlända till Hans hus annat än till fots”. Han skänkte bort all sin egendom tre gånger för Allahs skull och behöll bara sina sandaler. Han skänkte bort allt två gånger om.

Hans, må Allah välsigna och skänka honom frid, uttalande var korrekt när han sade: ”Min son är en mästare”.

Al-Hassan gavs kalifämbetet efter sin faders bortgång och 40 000 svor honom trohetseden att kämpa med honom till döden. De lyssnade på al-Hassan, må Allah vara nöjd med honom, och älskade honom, så som de andra regionerna; under sju månader, ’Iraq, Khurasan, Jemen, Arabien och andra. Han gav över auktoriteten till Mu’awiyah, må Allah vara nöjd med honom, utan konflikt eftersom han oroade sig att muslimernas blod skulle spillas. När han tilltalade folket i Kufa innan Mu’awiyahs ankomst sade han: ”O Folk, vi är era ledare och era gäster. Vi är Profetens hushåll som Allah renat fullkomligt”. Han fortsatte fram till dess att ingen av de närvarandes snyftningar bröt ut i gråt. När Mu’awiyah, må Allah vara nöjd med honom, anlände till Kufa sade han: ”Stå upp, O Hassan, och tala om för folket vad som skett mellan dig och mig”. Al-Hassan ställde sig upp framför dem och prisade Allah den Upphöjde och sade sedan: ”För att inleda, O folk, så har Allah väglett er genom den första av oss och besparat ert blod genom den siste av oss. Är inte de klokaste av er även de mest rättfärdiga och de svagaste de som är mest syndiga? Denna angelägenhet har orsakat meningsskiljaktigheter mellan mig och Mu’awiyah. Beträffande min rättighet så lämnar jag den för Allahs skull för att bespara Muhammads nation och undvika blodspillan”.

Den store lärde al-Saban sade: ”När han avsade sig kalifatet var det för Allahs skull. Allah ersatte det med ett spirituellt kalifat och än idag är helgonens ledare (qutb) , i varje tid, ingen annan än en person ur den profetiska familjen”. Av de ledare som inte tillhörde denna ättelängd har vi Abu al-’Abbas al-Mursi, så som det återberättas från hans student al-Taj ibn Ata’illah.

Hans karaktär var from och han löste tvister. Hans broderskap var stabilt både i svårigheter och i goda tider. Hans förnöjsamhet låg i hans strävan för dygden. Han brukade säga till sina barn och sin broders barn: ”Lär er kunskapen och om ni inte förmår lägga det till minnet så skriv ner det och förvara det i era hem”.

När al-Hussain kom till honom så sade al-Hassan: ”Käre broder, jag råder dig att inte söka kalifatet, ty jag svär vid Allah att jag inte ser framför mig att Allah kommer förena i oss både den profetiska ättelängden och den världsliga makten. Akta dig för att följa Kufas dårar ty om du gör det så kommer de få dig att ångra dig och det finns ingen nytta i att ångra sig”.

Ibn Sa’d återberättar från Sa’d ibn ’Abdarrahman att hans fader sade: ”En grupp från Quraysh satt och skröt om sig själva en efter den andre. Mu’awiyah sade då till al-Hassan ibn ’Ali, må Allah vara nöjd med dem; ”Vad hindrar dig från att tala när du begåvats med det bästa talet?” Han svarade: ”De har inte nämnt någon heder eller dygd utan att jag är dess spets och dörr. Så varför tala om jag redan är utmärkt?”.

I Shaykh al-Akbar (ibn ’Arabi) dialoger så återberättar han att Mu’awiyah, må Allah vara nöjd med honom, då han befann sig tillsammans med ädlingarna från Quraysh tog till orda: ”Berätta för mig om den allra bäste personen beträffande hans fader, moder, farbror, faster, morbror och moster och farfar och moder”. Ibn ’Ajalan ställde sig upp och pekade på al-Hassan, må Allah vara nöjd med honom, och sade: ”Det är han som har ’Ali ibn Abu Talib som fader och Fatima, dotter till Allahs Sändebud, som moder. Hans mormor var Khadija bint al-Khuwaylid och hans morfar var Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid. Hans farbror Ja’far at-Tayyar, må Allah vara nöjd med honom, är i paradiset, och hans faster var Umm Hani bint Abi Talib, och hans farbröder och fastrar är Profetens släktingar, må Allah välsigna och skänka honom frid. Folket tystnade och al-Hassan, må Allah vara nöjd med honom, ställde sig upp. Sedan sade en man från Saham-klanen: ”Befaller du oss att prisa honom, ibn ’Ajalan?” Ibn ’Ajalan svarade: ”Jag säger inget annat än sanningen. Ingen söker skapelsens förnöjsamhet genom olydnad till Skaparen utan att han inte finner frid i detta livs angelägenheter och han kommer gräma sig i efterlivet. Klanen Hashim är ett upplyst löfte och skyddets eldstad. Är det inte så, O Mu’awiyah?”. Han svarade: ”Ja, vid Allah”.

Al-Hassan, må Allah vara nöjd med honom, dog förgiftad när han var femtio år enligt en åsikt och han begravdes i al-Baqiah.

Al-Hafiz al-Suyuti säger i verket ”Kalifernas historia”: ”Al-Bayhaqi återberättade från ibn ’Asakir från Abu al-Mundari Hisham ibn Muhammad att hans fader sade: ”Al-Hassan ibn ’Ali hade det svårt. Han gavs 100 000 årligen av Mu’awiyah, må Allah vara nöjd med honom, och han höll det innestående ett år och det tyngde honom. Så han bad om ett bläckhorn så att han skulle skriva till Mu’awiyah, och han nämnde det till mig men höll det tillbaka. Senare såg han Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, i en dröm och han sade: ”Hur mår du, O Hassan?” Han svarade: ”Jag mår bra, käre far”. Sedan klagade han om att utbetalningen dröjt. Han sade: ”Bad du om ett bläckhorn för att skriva till skapelsen och nämna detta?” Han svarade: ”Ja, det gjorde jag. Vad skall jag då göra?” Han svarade: ”Säg, O Allah, placera hopp i mitt hjärta för Dig allena och hugg av mitt hopp till någon annan fram tills jag inte förlitar mig på någon annan än Dig. O Allah, hur svag är jag icke, mina handlingar bristfälliga, skapa inte en vilja i mig eller att jag är oförmögen att fråga, och få inte min tunga att vända sig till någon av de Du givit något, varken de första eller sista, med fast tro, och rädda mig från detta O Försörjare av allt skapat”. Al-Hassan sade: ”Jag svär vid Allah, det dröjde bara en vecka till det att Mu’awiyah sände mig 1000 5000. Jag sade: ”All lovprisning tillkommer Allah som inte glömde vem som nämnde Honom eller avvisade hans bön”. Jag såg Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, som frågade: O Hassan, hur mår du? Jag svarade: ”Jag mår bra, O Allahs Sändebud. Sedan talade han om vad som skett. Han sade: ”Käre son, det är så de bör förlita sig på Skaparen och inte förlita sig på Hans skapelse”.

– Hämtat ur Sharaf al-Mu’abad li Ali Muhammad

Skriv en kommentar