Vägledning i istikhâra-bönen

april 30, 2014 Ingen kommentar »
Vägledning i istikhâra-bönen

Vägledning i istikhâra

av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

översatt av Abdussalaam Nordenhök

***

Vad betyder egentligen istikhâra? Det betyder att du ber Allah, den Upphöjde, att Han väljer (yakhtâr) det bästa för dig av två ting: i valet mellan att du undviker att utföra en handling eller att du utför den. Khârallah betyder ”Allah valde”; Istakhârallah betyder ”Han (tjänaren) ber Allah vatt välja åt honom”. Shâdhili-vägen fokuserar på att man släpper kontrollen och låter Allah välja.

Vad är det juridiska värdet av istikhâra? Med andra ord, vad är dess dom (hukm) i Lagen? Det är en rekommenderad handling = det är mustahabb. Detta gäller i alla fyra sunnitiska skolor.

Är istikhâra en viktig sak? Ja, och beviset finner vi i den välkända hadithen i Sahih al-Bukhari som understryker att Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, brukade lära upp sina Följeslagare om detta precis på samma sätt som han lärde dem koraniska verser = Han, salla Allahu ´alayhi wa sallam, lärde dem det och uppmanade dem att de i sin tur lärde upp andra.

Även om istikhâra (att låta Herren välja) är en värdefull livsprincip i det stora hela, så borde orden som återberättats från Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, hållas fast vid eftersom de innehåller både baraka (välsignelser) i både form och innehåll.

Hadithen i Sahih al-Bukhari nämner att Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, brukade lära ut att man skall använda sig av istikhâra i alla angelägenheter = både gällande detta livet och det nästkommande.

Istikhâra utförs alltså inte i frågor som berör denna Dîns obligatoriska plikter som envar muslim är ålagd att utföra. Inte heller utförs istikhâra beträffade förbjudna frågor, och i de ting som vi är ålagda att lämna. Istikhâra utförs heller inte om val som är tillåtna men klandervärda (makrûhât) eftersom juridiken redan givit oss svaret. Så vad är då de legitima saker varigenom istikhâra blir användbart?

a. Det neutralt tillåtna (mubâh) generellt sett, så som att starta ett företag.
b. De rekommenderade handlingarna (mandûbât) så länge en rekommenderad handling inte baseras på tyngre bevis (dalîl) än en annan rekommenderad handling. Till exempel, om du vill välja mellan två goda muslimska kvinnor i äktenskap, eller om du vill resa ut för att studera religionen och vill välja mellan två goda platser. Här är istikhâra användbart. Du kan emellertid inte göra istikhâra om du ska välja mellan en handling som är neutralt tilltåtet (mubâh) och en rekommenderad handling (mustahabb) eller en fard kifâya (en kollektiv plikt). Det är till exempel en kollektiv plikt att arbeta fram en fiqh-manual för svenska muslimer på deras eget språk om det inte redan existerar, och du kan då inte göra istikhâra mellan att hjälpa till att översätta en mysig sufisk text som redan finns på marknaden och att arbeta med en juridisk bok om de obligatoriska plikterna.

Hadithen som al-Bukhari återger i sin Sahih berättar: Profeten, salla Allahu ´alayhi wa sallam, sade: ”Om någon av er utvecklar en intention (hamma)” så bör han utföra istikhâra. Detta betyder att istikhâra bör ske innan man utvecklar en fast vilja att göra något. Det betyder även att man inte gör istikhâra om en tanke bara dyker upp utan att man verkligen utvecklat en intention.

Det bästa sättet att utföra istikhâra är att recitera formulan efter att man utfört två bönecykler (rak’atayn). Frasen ”två bönecykler” innebär att det inte gäller de obligatoriska bönerna men inkluderar alla sunnah-böner, nawafil och liknande. Till exempel, om man ber två bönecykler efter den obligatoriska nattbönen eller två bönecykler för att hälsa moskén så kan man efter dem recitera istikhâra-formulan, såtillvida att intentionen att läsa den fanns innan bönen påbörjades. Man behöver alltså inte utföra en specifik bön innan istikhâra, även om det är fullt tillåtet att göra det. Man kan läsa endast surat al-Fatiha i dessa bönecykler, eller en valfri sura efter al-Fatiha om man så önskar. Den bästa suran är surat al-Ikhlas (= suran om dedikerad uppriktighet, där du erkänner att Han är ensam ägare av all makt och att du inte äger någon makt). Du kan även recitera ”Din Herre skapar och väljer vad Han vill” (surat al-Qasas, vers 68) i den första bönecykeln och ”Då Allah och Hans Sändebud gjort sitt val, så tillkommer det inte någon bland de troende männen och kvinnorna att välja” (surat al-Ahzâb, vers 36) i den andra bönecykeln. Orsaken till varför man väljer dessa två verser är uppenbart. Du kan läsa al-mushaf för att memorisera dessa verser på arabiska. Om en person av någon anledning är oförmögen att be två bönecykler så är det tillåtet att endast recitera istikhâra-formulan, baserat på den islamiska principen från den profetiska hadithen: ”Om jag befaller er att göra något, så gör så gott ni kan”(Sahih al-Bukhari).

Det är inte otillåtet för en person att göra istikhâra för en annan persons räkning, men den sistnämnde erhåller då ingen belöning även om man hoppas att man vinner något för någon annans räkning.

Det är en rekommenderad handling att rama in sin istikhâra med lovprisning av Allah och att sända salawat över Profeten, må Allah välsigna och skänka honom frid, både före och efter. Beviset för detta är den allmänna etiketten rörande böner, och istikhâra utgör inget undantag.

Vad ska man göra efter att man läst istikhâra? A.) När man läst den så går man direkt till handling och utför endera val som man är osäker kring, utan någon väntetid, så som det förklarats av al-Subki (en kunskapens borg och den korrekta doktrinens beskyddare som segervisst refuterat ibn Taymiyyahs misstag). B.) Man inväntar sitt hjärtas indikerande, så som al-Nawawi säger.

Vad gör man om hjärtat inte känner sig lockad av endera val som han överlåtit till Allah att välja om? Han repeterar istikhâra. Om det finns en tidsgräns och han fortfarande är osäker så väljer han det enklaste valet, eftersom detta i egentlig mening betyder att Allah ges auktoritet.

Om ens hjärta lutar mer åt den ena valet, eller man haft en dröm eller en annan person haft en dröm så är det också en indikator.

En muslim, oavsett om det är en kalif eller kung eller en enkel man, kan alltid dra nytta från istikhâra och kan upphöjas av Allah genom att leva det, precis på samma sätt som med imân, bön, gudsåminnelse, att stå på ’Arafât-slätten iklädd en enkel ihrâm eller att Allah talar till honom på Domedagen.

Slutligen, de bokstavliga orden i hadithen tycks indikera att man bör utföra istikhâra ofta, närhelst en situation uppstår. Detta skapar inte utrymme för att man utför istikhâra i förskott för vad som än kan komma att uppstå under dagens lopp. Emellertid, Muhyid-Dīn ibn ‘Arabī och hans likar sade att de prövat detta och de sade att det innehåller all godhet. Men ändock ett varningens ord: En sådan praxis för de tränade sufierna är inte lämpligt för alla muslimer. Att känna sig själv är vägen till att lära känna Allah.

Skriv en kommentar