Imâm Mâliks ståndaktighet inför maktens förtryck

maj 4, 2014 Ingen kommentar »
Imâm Mâliks ståndaktighet inför maktens förtryck

Imām Māliks ståndaktighet inför maktens förtryck

En insamling för att hjälpa muslimer som hålls fängslade.

Av Abdassamad Clarke

översatt av Abdussalaam Nordenhök

Att placera detta ämne i dess kontext med syftet att stärka det nobla och nödvändiga arbetet för att hjälpa de som hålls inlåsta, ofta torterade och i fångenskap, är en uppgift som jag inte är säker att jag är värdig att göra. För det första finns det ett behov att beskriva den historiska kontexten och våra imamers situation i deras möte med den politiska makten under en dynasti, Bani al-’Abbâs. Sedan finns det även ett behov av att förklara vår egen politiska situation som vi lever i för att se om det finns några paralleller med vår nuvarande situation, eftersom vi lever under en politisk dagordning där politikerna betjänar den globala finansiella eliten, och de tillsammans skalar bort vår genom århundraden europeiska och amerikanska legala tradition och historia för att sänka människan till ett nytt slaveri. Först och främst finns det ett behov av att förtydliga händelsen med Imam Malik och hans möte med makten. Inte med kalifen al-Mansur utan med Madinas guvernör.

Maliks prövning

År 147 AH förbjöd Medinas guvernör Ja’far ibn Sulayman ibn ’Ali al-’Abbasi, kusin till kalifen al-Mansur, att Imam Malik skulle återberätta en viss hadith som berörde ogiltigheten av en skilsmässa som uttalats under tvång. Imamen insisterade på att återberätta hadithen varpå guvernören befallde honom arresterad och han blev bestulen på sina kläder, rakad, piskad 70 gånger, och blev placerad bakochfram på en åsna som leddes runt i Medina. Men detta hindrade inte Malik. Snarare höjde han sin röst och ropade ut: ”Den som känner mig är den som känner mig. Den som inte känner mig skall veta att jag är Malik ibn Anas och jag deklarerar att en skilsmässa som uttalats under tvång är ogiltig”. Guvernören såg att Malik inte lät sig kuvas och släppte honom. Efter denna incident stärktes Maliks rykte i Medina och folket hyste vördnad inför honom. Signifikansen av detta datum är att blott två år tidigare, år 145 AH, hade Muhammad ibn ‘Abdullāh ibn al-Ḥasan an-Nafs az-Zakiyyah lett ett misslyckat uppror för att ta kalifatet. Det hävdas ofta att både Malik och Abu Hanifa stöttade hans krav och att Abu Hanifa fängslades år 146 AH och dog i fängelset 148 AH just p.g.a hans ställningstagande i denna fråga. Det är inte så känt idag att Muḥammad an-Nafs az-Zakiyyah var en alldeles särskilt framstående figur under sin tid. Under turbulensen då Bani Umayyas kalifat nådde sitt slut och Bani al-’Abbas och andra hyste en förväntan att en person från Muhammads familj skulle träda fram och kräva kalifatet så lades det stor vikt vid honom och detta stärktes av faktumet att hans namn var samma namn som al-Mahdi sades skulle bära: Muhammad ibn ’Abdallah. Både han och hans bror dog i upproret och en tredje bror, Idris, flydde västerut och blev grundare av en dynasti namngiven efter honom som där blomstrade i olika former ända fram till våra dagar. Guvernören i Medina, Ja’far ibn Sulayman, som al-Dhahabi nämner med högsta respekt, hade erhållit guvernörskapet över Medina följande år 146 AH. Han tog emot trohetseden från folket i Medina för kalifens räkning och det skedde under dödshot och med löftet att om folket bröt trohetseden så skulle de vara automatiskt vara skilda från sina fruar. Det var först då Malik ställde sig emot makten och det handlade inte om an-Nafs az-Zakiyyas förlorade kamp utan om principen om bay’ah. Malik förlät guvernören eftersom han tillhörde Profetens klan, Bani Hashim.

Malik och hans relation med Bani al-’Abbas

Denna incident åsido, Maliks relation med kaliferna från Bani al-’Abbas var artig och baserad på ömsesidig respekt. Utan fruktan gav Malik råd och rekommendationer och förbjöd och befallde dem. Al-Mansur var också den som befallde Malik att författa sin Muwatta. De flesta anser att detta skedde innan år 150 AH, med största sannolikhet efter Maliks prövning med Medinas guvernör. Krönikorna som beskriver mötet mellan Malik och al-Mansur visar oss tydligt hur den sistnämnde högaktade Malik. Efterkommande kalifer fortsatte att hedra Malik.

Så vad var bakgrunden till denna prövning?

Under islams första århundrade efter det att Allahs Sändebud, må Allah välsigna och skänka honom frid, gått bort så bevittnade umman en hastig befolkningsökning genom alla de som inte känt Profeten men som omfamnade tron, och ett enormt flöde av rikedom och nyerövrat territorium. De nya muslimerna kom från många olika slags bakgrunder medan Följeslagarna var de som bevittnat honom om än en enda gång. En Efterföljare var någon som haft samröre med Följeslagarna under längre perioder. Det fanns således stora befolkningsgrupper som hade väldigt lite inblick och förståelse om Dîn och de hade heller inte de karaktärsdrag som de som höll sig till ’ulama och salihun. Detta första århundrade var fyllt av olika rörelser som hade väldigt olika synsätt på vissa aspekter i ’aqîda och andra rörelser som anammade radikala ställningstaganden i synen på ledarskap. Muslimerna kan delas in i fyra stora grupper i synen på ledarskap:

1. De som ansåg att ledaren bör vara den mest duglige mannen, och detta har varit muslimernas position alltsedan Abu Bakr, som sågs som den bäste mannen tätt följt av ’Umar.
2. De som ansåg att ledaren bör vara en mest duglige mannen men specifikt från ’Ali ibn Abi Talibs och Profetens dotter Fatimas ättlingar, och detta är shiismens grund, även om man bör i åtanke att shiism så som den tog sig form under de tidiga århundradena inte har mycket gemensamt med dess nutida form vars ursprung är den safavidiska innovationen i Iran.
3. Bokstavstroende och fromma dårar som refuserade Qurayshs och Ahl al-Bayts rätt till khilâfa.
4. De som vägrade strida och som vägrade att slåss mot muslimerna, och det är från denna grupp som den samhällsklass vi benämner som ’ulama uppstod, och i ett senare skede även de sufiska ordnarna.

Makt och kunskap, kaliferna och de rättslärde

Maktapparatens uppgift är att etablera de aspekter av religionen som är fard kifaya, så som att bygga moskéer, utse imamer och qadis, etablerandet av marknadsplatser, marknadsinspektörer, att stöpa mynt, skydda gränserna och jihad. För allt detta behövs det kunskap. Kunskapen att styra över människorna i fred och krig är en mycket annorlunda kunskap som skiljer sig från juridiken, så att redan från de första dagarna av profetskapet så fanns dessa två grupper och levde i en symbiotisk relation med varandra och det har inte alltid varit lätt. När det var som värst var de rättslärde å ena sidan likt härskarnas privata butlers och å andra sidan motståndare som befann sig i fullkomligt fiendskap. Båda dessa grupper hade sina argument. Den koraniska versen lyder ”O ni som tror, lyd Allah och Sändebudet och de som givits auktoritet över er” och den tredje kategorin uppfattas som amirerna av majoriteten av juristerna. Vissa har ansett att denna tredje kategori är juristerna, så som Malik. Det finns således en dynamisk spänning mellan dessa två grupper och de besitter bägge den lingvistiska, textuella och rationella rätten till lydnad.

Kriget mot Terror

Hoppet fram till vår egen tid är ett långt hopp. Världsordningen under vilken vi lever hävdar att den avlägsnat les anciens règimes på grund av deras autokratiska natur men paradoxalt nog är det allmänt känt att vi lever under ojämförbar totalitarism med globala och totala ambitioner.

Medicifamiljen och bankismen

Nu är det viktigt för oss att utöver kunskapen om den islamiska maktens sanna natur att även känna till maktens natur i den värld vi själva lever. Det har sitt ursprung i Italien under den tidiga renässansen då specifika bankirfamiljer, speciellt Medicifamiljen, upphävde förbudet mot ocker. Fram till dess hade detta varit förbjudet i kristendom men alla hade ändå brutit emot förbudet, däribland Påven själv. Från denna tid ända fram till vår egen tid har den obevekliga logiken om en ständigt växande ekonomisk kurva uppbackat av ockerlån och bankism växt från att vara en dold och hemlig angelägenhet till att bli en central pelare som bär upp kommers, politik och samhälle. Eftersom det i sitt väsen är en orättvis handling att ta ut ockerränta på lån så har styresskicket förändrats från att vara lagens och rättvisans upprätthållare till att bli beskyddaren av en orättvisa i massiv skala. Alla andra orättvisor härstammar från denna fundamentala förvanskning av styresskickets viktigaste uppgifter. Utmaningen vi står inför är att vi korrekt ska nå insikt om hur styresskicket förvanskats, men det är ännu desto viktigare att förstå hur handel fungerar och att vi kämpar för att upprätta rättvisa transaktioner för alla människor.

Mālik, Muwaṭṭa’ och Mudawwana

När vi undersöker Maliks Muwatta’ är en av de mest centrala aspekterna i Kitab al-Buyu’ – kapitlet om de kommersiella transaktionerna – förbudet mot ocker och hur man upptäcker det och undviker det. Ännu desto viktigare, i det mycket mer omfattande verket av Sahnûn, boken al-Mudawwana al-Kubra, i den fjärde volymen i den utgåva jag äger, så tillägnas bara en fjärdedel åt dyrkan, alltså de fyra pelarna i islam, och de tre andra fjärdedelarna tillägnas de transaktioner som handlar om äktenskap och skilsmässa, slakten av djur och omfattande kapitel om de kommersiella transaktionerna.

Pengar

Arbetet för att återupprätta en kommers utan ocker kan ibland te sig alltför omfattande, och på ett mänskligt plan tar vi itu med en sak åt gången. Om det fanns en sådan central sak att inleda med så är det hur viktigt det är att nå insikt om den historiska övergången då människor övergav praxisen att handla med guld och silver och istället började köpa och sälja med skrivna dokument som påstod sig representera sant ägande över guld och silver. Den andra förändringen inträffade vid Andra Världskrigets slutskede när bara ägarna över dollarn kunde lösa in dem mot guld. Den tredje förändringen skedde under Nixons era när länken mellan dollarn och guldet fullständigt klipptes av och vi lämnades med en valuta som mer och mer bestod av elektroniska signaler mellan datorer och papperspengarna bara blev småpengar. I dessa tre skeden överfördes makten till den finansiella eliten och de gavs makten att uppdikta pengar ur tomma intet precis som de behagade och kunde spendera det som de ville, vilket de glatt gjorde i deras globala shoppingturer. Missförstå inte. Kriget mot Terror och liknande aktioner har som mål att sätta människorna och muslimerna i skuld och att gå från ett traditionellt leverne utan ockerräntor till att bli skuldbelastade konsumenter. Orsaken är att banksystemet måste befinna sig i konstant tillväxt eller dö. Glöm oljan och de fossila bränslena. Detta är den egentliga motorn i maskineriet. Så som Ezra Pound sade, ”En nation som inte sätter sig själv i skuld driver ockrarna till vansinne”.
Varje nation måste alltså tvångsöppnas upp inför aktiemarknadens fria härjningar så att den internationella bankireliten kan mjölka befolkningen torr så som myror torkar ut rosor, och för att bankirerna godtyckligt ska kunna spekulera och spela bort deras valutor eller köpa deras land för påhittade pengar som de uppdiktat ur tomma intet. Jobbet framför oss är att vi erkänner hur central frågan om rättvis kommers är, och att vi erkänner att Islams Dîn och dess fiqh är nyckeln. Den operativa faktorn är zakat som skall tas på all offentlig egendom, landegendomar, jordbruksprodukter och boskap, och från storföretag och minor, medan privatpersonen kan betala det själv till de kategorier som den Ädla Boken nämner. Detta inbegriper rikedomscirkulation precis som blodet i kroppen behövs för att hälsan ska skyddas. I denna fråga behöver vi både kunskapens folk och maktens folk, makt och kunskap. Från kunskapens folk tar vi en läxa från Imam Maliks leverne, han lärde sig från sin kommunitets shaykher, och de i sin tur stöttade honom. Detta är kunskapspersonens natur. Ensamvargen i biblioteket är inte vårt rättesnöre.

Skriv en kommentar