Den europeiska sedvänjans legitimitet

augusti 7, 2014 En kommentar »
Den europeiska sedvänjans legitimitet

Fråga: 

Ärade mentor,

Beträffande den europeiska sedvänjan om att adoption eller giftermål medför namnskifte, föreligger det en nyansskillnad eller distinktion gällande subtraktion och addition? Det vilar en profetisk förbannelse över individen som subtraherar, alltså den muslim som förnekar eller förkastar sin sanna släkttavla, eftersom ett sådant refuserande är en stöld av sanningen och ett avvisande av själva kärnan i Lagens syfte: att skydda nasab (ättelängden).

Men vad säger Lagen om addition, alltså att en adopterad person eller en gift kvinna använder sig både av sin sanna ättelängd och sin biologiske faders namn men också lägger till ett nytt familjenamn utan att på något sätt förneka sitt första efternamn?

 ***

Svar av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

Det finns inget fel med en sådan praxis.

Sedvänjan, oavsett kultur, är en källa i vår shari’a. 

Det gäller då bara sedvänjan som ett folk lever i enlighet med, och det gäller bara sedvänjor som inte ligger i konflikt med shari’a.

Lagen har lämnat utrymme för människornas olika kulturella sedvänjor i det som de praktiserar dem sinsemellan. Lagen erkänner också att sedvänjan kan specificera redan existerande domar (ahkam). Sedvänjan föder alltså inte fram, ur sig själv, olika domar, och inte heller kan sedvänjan specificera ahkam som Lagen inte tolererar att de specificerar.

Men ovanstående kulturella praxis ligger inte i konflikt med shari’a. Däremot är det strängeligen förbjudet att avsäga sig sitt eget efternamn till förmån för makens namn eller en adoptivförälder, och Allah vet bäst.

En kommentar

  1. Abdussalaam Nordenhök 7 augusti, 2014 på 07:44 - Reply

    En av våra muslimska malikitiska förfäder från kunskapsstaden Timbuktu, Mali, skrev följande för 600 år sedan:

    Den som inte informerar sina barn om hans förfäder har ödelagt barnet, gjort sin avkomma arvslös, och skadat sina efterkommande den dagen han dör.

    Den som inte skapar nytta utifrån sin egen härkomst och anor har sannerligen förgrumlat sitt förstånd

    Den som inte är engagerad i sin stamtavla, har förlorat sitt förnuft.

    Den som försummar sitt ursprung har nått egen dumhets kritiska punkt.

    Den som inte är medveten om sin ättelängd är den vars inkompetens är manifest.

    Den som är ignorant beträffande sina egna rötter är som den vars intellekt har ödelagts.

    Den som inte känner till sin uppkomsts källa, hans heder har kollapsat.

Skriv en kommentar