Den ofrånkomliga beskattningen

augusti 30, 2014 Ingen kommentar »
Den ofrånkomliga beskattningen

Den andra oundvikliga bördan

Författat av Imam Abdassamad Clarke

Översatt av Abdussalaam Nordenhök

”Två ting i livet är oundvikliga: döden och beskattning.” – Benjamin Franklin

Den pågående finanskrisen är en global angelägenhet. Skillnaderna mellan öst och väst, norr och söder blir mer och mer irrelevanta. Medan världen färdas mot vad den NASA-bekostade rapporten analyserat som en oundviklig kollaps vars orsak är ”tänjandet av resurserna på grund av den ekologiska möjligheten” och ”det ekonomiska uppdelningen av samhället i elit och fattiga (1)”, så blir frågan om att prata om den ekonomiska uppdelningen mer och mer akut för vår egen skull. Så som vi kommer presentera här, så är den nuvarande beskattningen något som substantiellt bidrar till denna uppdelning.

Beskattningens spektra
Beskattningens spektra enligt islam representeras av två extremer: för det första, de talrika texterna från Qur’an och Sunnah och den profetiska praxisen som ålägger oss betalning av zakat, och dess insamlande och distribution av insamlare som specifikt utnämnts av den muslimska makthavaren; för det andra, det religiösa förbudet mot beskattning på handel förutom tull på handelsmän som kommer från områden utanför den muslimska världen.

Moms eller Maks

An-Nawawi sade: ”…maks är en rebellisk handling och en av de stora synderna.”

Maks är en procentuell beskattning, vanligtvis 10 %, som tas från handelsmännen på en marknad. Med andra ord en beskattning på handel i europeisk mening, förutom att den europeiska beskattningsnivån numera är en fördubbling av den ursprungliga procentkvoten. Den enda legitima orsaken för att beskatta handelsmännen är kostnaden för att upprätthålla själva marknadsplatsen.

Zakat
En central raison d’être (orsak för dess existens) för styresskickets existens är att säkerställa de kommunala plikterna och dyrkan, det allra viktigaste är bönen, salah, och allmoseskatten, zakat. Den muslimska makthavaren är förpliktigad att samla in rikedom från de rika och välmående och distribuera det till de fastställda kategorierna, och en av dessa kategorier är de fattiga och utblottade. Även om zakat i sig själv inte handskas med all form av rikedom och inkomst eller påstås lösa fattigdomsproblematik så påvisar dess existens hur viktigt det är med dessa frågor. Styresskickets jobb är att upprätthålla detta fokus på en allmän välfärd bland människorna genom att lyfta fram zakats centrala roll i samhället. Precis som med alla individuella plikter så är det bättre att plikten utförs offentligt framför människorna så att rättvisan inte bara implementeras men också blir visuellt synbar. Jag utgår från att läsaren här förstår att ”den muslimska makthavaren” kan vara både en ledare för en mycket liten muslimsk kommunitet, eller en kung, eller en sultan som styr över ett stort välde. Även om zakat samlas in av kunnig personal med integritet och som specifikt utnämnts av makthavaren så är det inte en frivillig välgörenhet men heller inte summor som tillhör maktapparaten. Zakat får inte användas för att bekosta styresskickets utgifter och projekt på något som helst sätt, även om intentionen är nobel. Det enda undantaget är de som samlar in zakat och distribuerar det för de har viss rätt att erhålla en del av summan. Logiken bakom detta är uppenbar. Om insamlarna inte skulle erhållit någon som helst ersättning för sitt utförda arbete så skulle de utsättas för frestelser som skulle kunna leda till korruption. Zakat får inte ens användas för nobla och viktiga projekt så som att bygga moskéer, madrasas och sjukhus eller bygga vägar, avloppssystem eller annan infrastruktur. Zakat kan heller inte användas till lön, varken till ledaren eller hans administration. Summan måste distribueras lokalt och skall inte sändas till fjärran land, förutom undantagsfall om det lokalt inte existerar några fattiga, och heller inte finns några resenärer och heller inte finns folk som är belastade av låneskuld, och det inte heller finns några slavar att befria, och det inte finns några nya konvertiter eller ickemuslimer vars hjärtan behöver mjukas upp, och det heller inte finns soldater som krigar för Allahs skull. Bara i ett sådant fall får zakat sändas till annan ort som är i behov. Zakat får inte skickas till andra sidan jorden, inte ens till svältkatastrofer. Allt detta gäller för den obligatoriska zakat-plikten. Men det måste samtidigt påpekas att frivillig välgörenhet naturligtvis får sändas till folk i nöd varhelst de befinner sig och detta utgör en rekommenderad handling. Men principen att först hjälpa de som är nära till hands betyder att zakat är befriat från den paradoxala effekten som dagens välgörenhet ofta orsakar, nämligen att man underminerar ekonomin i det land man försöker hjälpa.

Jizya
Självfallet hade det muslimska styret en mängd andra inkomstkällor som inte var lika restriktiva. Den första inkomstkällan var jizya, den beskattning som togs från vuxna ickemuslimska män (inte från gamla, kvinnor och barn) som antingen genom vapenmakt eller fredsfördrag ingått en pakt med det muslimska styret att leva under deras beskydd, och ett sådant kontrakt är känt som dhimma. Denna skatt har numera flitigt diskuterats eftersom det påstås att den är ”diskriminerande” och ”förnedrande”, trots att det rör sig om ett belopp på fyra dinarer per år, vilket i dagens valuta är ungefär 7000 svenska kronor årligen, och minns nu att ickemuslimerna inte heller behöver betala zakat. Denna beskattning ålades inte de fattiga ickemuslimerna och sannerligen gavs de fattiga ickemuslimerna istället pengar från den muslimska statskassan (bayt al-mâl). De flesta skulle idag stå i kö för att få gagnas av sådana årliga beskattningsvillkor.

Tull – ’Ushr – en tiondel
En ytterligare legitim inkomstkälla för maktapparaten var den beskattning, vanligtvis 10 %, som samlades in från ickemuslimska handelsmän som tull när de färdades in i muslimska områden för att bedriva handel.

Kharaj
En väldigt stor del av beskattningen kom från kharaj-skatten som var en landskatt på den jord som införlivats med det muslimska riket genom fredsfördrag eller militär seger. Det kunde betalas i både pengar eller produkter. Det låg ungefärligt på samma nivå som den zakat som muslimerna betalade, och ickemuslimerna var inte ålagda att betala zakat. Under ’Umars kalifat så önskade krigarna att dela upp de erövrade områdena mellan krigarna men ’Umar vägrade. Några av de allra mest fruktsamma och inkomstbringande områdena var de irakiska områdena som kallades as-Sawad, en bördig jord med massiv dadelodling. När Abu Hurayrah anlände från Bahrain (2) med 500 000 dirhams från jizya och kharaj, som var en enorm summa så accepterade ’Umar rådet från en av rådsmedlemmarna om att instifta diwan-räkenskaperna och att upprätta stipendier. Detta var början på den flod av inkomst vars höjdpunkt nåddes när det irakiska as-Sawad blev en enorm waqf (ickebeskattad stiftelse) till muslimenas gagn. Kharaj-intäkterna från as-Sawad och al-Jabal nådde under ’Umars tid 120 miljoner (3) waf (en waf är en dirham och en halv daniq) (5) (6). Höjdpunkten nåddes år 30 under ’Uthmans kalifat så som as-Suyuti beskriver i Tarikh al-khulafa då Jur och många provinser i Khorasan erövrades, Naysabur öppnades genom fredsfördrag, och några säger att staden erövrades. Tus och Sarkhas öppnades upp genom fredsfördrag, och även Marw och Bayhaq öppnades upp genom fredliga överläggningar. När dessa inkomstbringande områden införlivades så blev ’Uthmans intäkter enorma och rikedom nådde honom från alla riktningar (7).

’Umar hade tidigare handskats med rikedom som fram tills då inte ens folk kunde drömma om då han instiftade en gigantisk waqf-stiftelse för muslimernas välstånd och muslimerna erhöll stipendier i enlighet med deras rang och hur tidigt de konverterat till islam, och han började med Profetens fruar och sedan krigarna som stridit i Badr och så vidare. Inkomsterna från jizya och kharaj kunde användas fritt och var inte underställt samma restriktiva regler som zakat. De kunde användas för den allmänna välfärden och för administrationen. Som vi sett tidigare så använde ’Umar dessa summor för att hjälpa muslimer som var fattiga och levde under press att försörja sig.

Kunglig auktoritet och dynastierna
Man brukar få höra att den muslimska civilisationen började förtvina genom att ett kungadöme etablerades och att intäkterna började användas för kunglig pompa och ståt. Men ibn Khaldun argumenterar för kungadömets nödvändiga natur och att den kungliga prakten hade ett syfte. Eftersom en av islams fundamentala syften är att applicera Lagen, och för att Lagen säkerställer rättvisan, så har den kungliga auktoriteten ett syfte i att skydda Lagen och man bör respektera kungadömet för att man respekterar Lagen. Ibn Khaldun citerar en incident från den första muslimska generationen som klart beskriver sakfrågan.

När Mu’awiyah med pompa och ståt och fina klädnader mötte ’Umar ibn al-Khattab när han anlände i Syrien så klandrade ’Umar honom och sade ”persiskt kungligt uppförande (Kisrawiyyah) O Mu’awiyah?” Så han svarade honom, ”Amir al-mu’mineen, jag befinner mig vid krigsfronten och möter fienden direkt och vi måste tävla med dem genom att smycka vårt krig och vår jihad”. ’Umar blev tyst och fann inget fel i detta eftersom han hade lagt fram ett religiöst argument utifrån religionens sanning. Om hans syfte vore att klanda pompa och ståt i dess princip så hade han gått emot det persiska kungliga beteendet och bett honom lämna det. ’Umar kritiserade bara de aspekter av det persiska kungliga beteendet som innebar falskhet, orättvisa, tyranni och deras unga mäns (shibl) sedeslöshet och hur de inte dyrkade Allah. Men Mu’awiyah besvarade honom att syftet inte var att härma det persiska beteendet i deras falskhet men att syftet var att behaga Allah, och ’Umar var därför tyst om saken (8).

Detta argument är centralt i Ibn Khalduns tes. Övergången från ’Umars visionära samhälle där alla resurser användes till den allmänna välfärden till ett samhälle där vissa summor gick till eliten var nödvändig. Emellertid, baserat på den mänskliga tendensen till avundsjuka och bitterhet så har några invånare i palatset alltid insett att den nödvändiga rollen för den kungliga auktoriteten varit att upprätthålla lag och ordning och de har sett intäkterna som deras att distribuera, och sålunda har en stor del av befolkningen strävat efter att uppnå det liv som de såg sultaner och kungar leva. I Europa var det denna helvetiska avundsjuka som bidrog till nästa steg i utvecklingen.

Staten
Det är ett måste att förstå utvecklingen så att vi kan konfrontera vår nuvarande situation: ”Statens” framkomst. Detta är ett specifikt europeiskt fenomen som sedan globaliserats till den milda grad att några missuppfattat att vi behöver en ”islamisk stat”. När den europeiska maktbalansen stod mellan det habsburgska riket och den romerska katolska kyrkan och stridigheterna frambringade en Reformation, som i sin tur ledde till ett 30-årigt krig och därefter den westfaliska freden år 1648 så definierades staterna som suveräna kungastater. Den nya politiska kartdragningen tog ett betydelsefullt steg under franska revolutionen 1789-1799. Staten var inte längre definierad utifrån vem som var kung men istället som ”Nation” och ”Folk”, i detta fall den franska nationen. Men det var en totalt uppdiktad entitet utan någon egentlig realitet. ”Frankrike” beboddes av en rad olika folk med olika kulturer och med en mängd olika språk. Så som Shaykh Dr Abdalqadir as-Sufi visat i sitt mästerverk Return of the Bedouin så var det ofrånkomliga resultatet med att uppdikta en ”Nation” ett påföljande folkmord där de som inte passade in i den nationella profilen sållades ut. De utrotade inte aristokratin men revolutionen vände sig istället mot andra obekväma grupper i Frankrike som de massakrerade på det mest förfärliga manér. Detta mönster har sedan upprepat sig varhelst denna ”Nation-Stat”-feber brutit ut. Det var även orsaken till osmanernas kollaps. Varje grupp på Balkan, serber, kroater, bosnier, makedonier, greker och albaner ville ha deras egen nation-stat och resultatet var folkmord på de folk som inte passade paradigmet. Detta är också sant i Turkiet som förvandlades från att ha varit en land med rik kulturell mix av muslimer, kristna och judar och ett styresskick där kurder och albaner lätt assimilierades, till att bli ett nästan exklusivt turkiskt rike med ett obekvämt ”kurdisk problem” (9).
I Europa skedde denna utveckling simultant med framväxten av en ny medelklass som strävande efter samma sorts lyx som de inbillade sig att kungligheter och aristokratin en gång i tiden njutit av. Således ville alla ha en bit av statskassans intäkter, och där det inte visade sig möjligt så blev de istället kunder hos bankerna för att kunna bekosta sitt leverne.
Jordbruksrevolutionen medförde en nästan global urbanisering där de rurala folket trängdes samman i nya städer och en och annan megapolis, och Staten fick en helt ny karaktär och blev arbetsgivare och försörjare åt massiva folkmängder, vilket lett till att vi i dagens EU ser att ungefär hälften av befolkningen arbetar åt Staten, till och med när de är arbetslösa. Därför är det väldigt få som höjer rösten mot beskattningen eftersom de försörjs av statsintäkterna.

Banken
Parallellt med Statens uppkomst så växte bankerna och de nationella bankerna kom så småningom att växa samma med Staten och de två blev oskiljbara. De bekostade statens utgifter och som konsekvens tar de emot en stor del av statens intäkter i form av ränta. I Storbritannien år 2012 så var den årliga kostnaden för att täcka över statsskulden ungefär 43 biljoner engelska pund (525 biljoner svenska kronor). Det är ungefär 3 % av bruttonationalprodukten vilket innebär att varje hushåll i Storbritannien betalar i genomsnitt 2000 pund (24500 svenska kronor) i skatt bara för att betala av räntan (10). Därutöver har ekonomen Margrit Kennedy beräknat att ungefär 45 % av priset för de saker som folk behöver för att överleva går till att betala av räntan allena (11). Vi talar naturligtvis om en kontext som är allmän verklighet, från Öst till Väst, bland muslimer och ickemuslimer, där Staten låter de rika vara helt skattebefriade men istället beskattar de människor som enligt shari’ah definieras som utblottade. De flesta lönetagare definieras av shari’ah som utblottade, eftersom shari’ah-definitionen av en fattig person är den som inte har tillräckligt till sina nödvändiga behov trots att de äger sitt hus eller har en inkomst. Den mer specifika shari’ah-definitionen är den som inte äger ett års förnödenheter för sig själv och sin familj. De flesta av världens arbetare skulle idag betraktas som fattiga och inte ens vara ålagda att betala zakat och istället få lov att erhålla zakat-utbetalning om man dömde med shari’ah. Detta förklarar den annars oförklarliga fientligheten som media och den politiska klassen visar mot Islam. Islam betraktas som fientligt inställd till deras makt och rikedom. Men likväl är detta absurt eftersom islam inte hyser ett socialistiskt agg mot makt och rikedom i sig själv, men tvärtom respekterar både makten och rikedomen. Det är en av islams allra mest centrala värderingar och ”Lagens syfte, maqasid ash-shari’ah, är att bevara rikedomen och muslimerna har alltid sett bevarandet av rikedomen som en god sak och har alltid främjat kommers och handel med iver. Det har istället i vår samtid blivit muslimerna som på grund av brist på insikt om bankism och finans som anammat papperspengar och ocker.

Inkomstbeskattning – darîba
Så kommer vi slutligen till en beskattning som Islam inte godkänt men där islam kan hjälpa oss förstå hur utvecklingen skett. Den moderna termen för inkomstskatt – darîba – används på ett sätt som avslöjar dess natur. Under den klassiska eran så var det vanligt att slavar som bemästrat ett visst hantverk jobbade ute på marknaden. De var vanligtvis tillåtna att komma och gå fritt och kunde således fritt praktisera deras färdigheter och tjäna egna pengar, och vanligtvis arbetade de för att kunna köpa sig fria från sina ägare. En del av överenskommelsen var att ägaren beskattade sin slav med en viss summa som slaven skulle ge honom, och det kallades darîba.
Inkomstbeskattning är i sig själv en väldigt ny företeelse. I England infördes den först år 1799 under Napoleonkrigen och var då en nödåtgärd och inkomstbeskattningen avskaffades igen år 1816 när kriget tog slut. Den återinfördes år 1842 av Robert Peel. Inkomstbeskattningens belagda historia är att den användes som nödåtgärd, ibland för att bekosta militären eller få bukt med budgetunderskott. Den infördes för sista gången under Första Världskriget och har sedan dess aldrig avskaffats. En relik av dess tillfälliga natur kan man betrakta i den årliga ritualen då den brittiska budgeten presenteras och då man hävdar att dess raison d’être är att denna extrabörda fortfarande är en nödvändighet för befolkningen. Naturligtvis så är det få personer som känner till denna ovanliga fakta och ännu färre som yrkar på inkomstbeskattningens avskaffande.

Slutligen anländer vi till en tid i historien då beskattningen har nått aldrig tidigare skådade proportioner och ändå är det så många som är direkt beroende av utbetalningar så att det nästan inte finns någon som motsätter sig. Vem är det som beskattar vem och varför? Naturligtvis har bankernas närvaro i ekvationen ännu inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Emellertid är faran med sådan massiv beskattning att den utgör ett hinder mot det kulturella och ekonomiska livet som den livnär sig på och alltså bryter ner samhället.

Ibn Khaldun om överdriven beskattning

”…när en dynasti följer religionens nedärvda väg (sunan) så ålägger den folket bara sådana skatter som stipuleras av den religiösa lagen, så som välgörenhet (sadaqa), landsskatt (kharaj) och skyddsskatt (jizya). Detta utgör, som alla vet, en lätt beskattning eftersom välgörenhetsbeskattningen på egendom är låg.
…När beskattningen och bördorna på folket är lätta så har folket energi och viljan att utföra saker. Kulturen växer och frodas, eftersom lägre skatter medför tillfredställelse (12).

Han går sedan detaljerat igenom hur illegal beskattning gradvis kryper sig in steg för steg så att folk nästan inte märker det och sedan blir en accepterad del av ekonomin och det samhälleliga mönstret men slutligen leder till kulturens kollaps eftersom viljan att utföra någon kvävs under beskattningens börda:

”Så småningom belastar beskattningens tyngd folket och överbelastar dem. Tung beskattning ses därefter som en plikt och blir en tradition, eftersom ökningen skett gradvis, och till slut vet ingen vem som specifikt höjde dem eller samlade in dem…Slutligen, civilisationen ödeläggs, eftersom all motivation för kulturell aktivitet hindras. Det är dynastin (styret) som får lida i denna situation, eftersom det är dynastin som tjänar på kulturell aktivitet (13)”.

Men inget av allt detta är oundvikligt och Ibn Khaldun citerar personer så som Salahuddin al-Ayyubi och Yusuf ibn Tashfin som bägge avskaffade illegal beskattning och införde islams lätta beskattning. Det är denna korta artikels syfte att ta upp den nuvarande obalansen och överdrivna beskattningen och detta ligger både i de rikas och de fattigas intresse och för att vi ska ha en framtid i ett globaliserat samhälle.

1 Citerat i tidningen the Guardian “Nasa-funded study: industrial civilisation headed for ‘irreversible collapse’?” by Nafeez Ahmed: http://www.theguardian.com/environment/earth-insight/2014/mar/14/nasa-civilisation-irreversible-collapse-study-scientists
2 Inte dagens moderna stat med samma namn, utan ett stort område I nordöstra Arabien.
3 Tio dirhams väger lika mycket som sju dinarer. En waf-dirham har samma vikt som –mithqal- som en dinar.
4 The dirham väger 2.975g och dess värde är $7.00 USD, €5.50 EUR or £4.34 GBP (27/9/2013).
5 En daniq är en sjättedel av en dirham. Så en waf är 1.416 dirhams. Kharaj-intäkten var sålunda 169,960,000 dirhams till ett värde av £737,626,400 eller något under biljon engelska pund. Ha dock i åtanke att silver idag är grovt underskattat av en rad olika orsaker så denna summa representerar egentligen bara en bråkdel av den egentliga köpkraften i kharaj-intäkterna.
6 Ibn Sa‘d, at-Tabaqat al-Kubra.
7 Abdassamad Clarke, the Muslim Faculty of Advanced Studies, Höstens modul 2013 : Muslim History, Early Madina, the lecture on Jihad.
8 Min egen översättning.
9 Läs även “A Balkan Tale” (http://www.balkantale.com/videos.php) för att lära dig om osmanernas förfall och den förfärliga statismen som växte fram.
10 https://en.wikipedia.org/wiki/United_Kingdom_national_debt#Cost_of_servicing_the_debt
11 Margrit Kennedy talar om räntefri ekonomi: https://www.youtube.com/watch?v=QuBy3BzCXwg
12 Ibn Khaldun, al-Muqaddima, Rosenthals översättning, vol.2, p.89
13 Ibid, sida.90-91

Skriv en kommentar