Myt i verkligheten – Tage Lindbom

april 18, 2015 Ingen kommentar »
Myt i verkligheten – Tage Lindbom

En av svensk islams pionjärer och hans analys

av den icke-hierarkiska samhällsmodellen

Malmöiten Tage Lindbom, sidi Zayd, analyserar nedan den icke-hierarkiska samhällsmodellen utifrån ett muslimskt perspektiv. Denne mans fjäderpenna dansar lätt över orden men likväl är den doppad i ett högst allvarsamt bläck. Född 1909 och avliden år 2001 vilket medför att han sannerligen var ett av 1900-talets barn och därmed är försedd med ett panorama över det århundrade som passerat. Nedan tar han sig an en av de myter som påverkat den moderna människans livsvillkor. I vår syn på Tage Lindboms arv bör vi som nutida läsare alltid ha i åtanke att vi alla är tidsandans barn och ofrånkomligt påverkas av de strömningar vi möter, oavsett om det är perennialism, marxism eller konsumism.

Nedan: Marxismen, såsom den analyserades av Tage Lindbom i boken Myt i verkligheten: En studie i marxism (1977). Detta textstycke får sin relevans genom nödvändigheten av att lära känna sin fiende. Marxismen är i sin kärna en antites till islam på varje punkt.

”Den av Morgan* hävdade uppfattningen att privategendomen är ett resultat främst av en teknisk och civilisatorisk utveckling, att frånvaron av egentlig privategendom är ett uttryck för teknisk och samhällelig primitivitet, har av marxismen, främst genom Engels, tolkats om till att en urkommunistisk ordning funnits, som brutits ned av makthungriga usurpatorer, som därmed lagt grunden till förtryck och alienation.
Utifrån denna socialantropologiska frihandsteckning och förvanskning av Morgans försiktiga och på ett ofullständigt material grundade omdömen bygger Marx och Engels upp en historisk tolkning av privategendomens uppkomst som en brutal maktusurpation och djupt omoralisk kränkning av människans ’Urwesen’. På grundval av denna tolkning utformas marxismens frihetslära. Varje maktförhållande är ett förtryck. Redan familjen är upprättandet av ett maktvälde, då husfadern är den produktive maktinnehavaren, varigenom hustru och barn är föremål för en exploatering. Ty familjen är främst av allt en produktionsenhet, vari husfadern-härskaren tillägnar sig ’mervärdet’ och därmed alienerar de övriga familjemedlemmarna.
I det marxistiska tänkandet finns frihet endast i den totala jämlikheten. Varje form av över- och underordnande, varje hierarki, varje vertikalt förhållande i den mänskliga samlevnaden är ett slaveri. För marxismen är människan endast en intressevarelse, vars relationer till medmänniskor är intressebestämda. Det mellanmänskliga förhållandet är sålunda primärt ett maktförhållande. Trohet och förpliktelse, hängivenhet och förtröstan, tillit och kärlek, glädjen i att tjäna, att oegennyttigt ge av sina själsliga och kroppsliga krafter till en annan människas bästa – allt detta är för marxismen idel falska föreställningar, uttryck för efterblivenhet eller hyckleri. Fri är människan endast i den meningen att hon i sina livsyttringar, det vill säga tillvaratagandet av de sinnliga intressena, ej är underställd någon makt, mänsklig eller överjordisk. Ty även religionen exploaterar människan, gör henne andligt till en ’främling’ inför sig själv, alienerar henne, därför att hon överlämnar sitt andliga öde till en utanför stående, högre, främmande makt: Gud.” (ss. 81-82).

Vidare fortsätter Lindbom:

”Kommunismen är den nödvändiga gestalten och den verkande principen för den närmaste framtiden, men kommunismen är ej som sådan målet för den mänskliga utvecklingen.
’Din härskande tanke vill jag höra och icke det att du sluppit undan ett ok’, låter Nietzsche sin Zarathustra säga. Har då människan även för Marx en högre bestämmelse än genomförandet av sin egen befrielse? Vad vill Karl Marx ytterst med sin människa? Lärofadern Hegel ville det andligas seger, och bäraren på jorden av denna andlighet var människan. Men i Hegels system fanns ännu ett rum åt Skaparen: Gud var erkänd och Hans skapande allmakt var oomstridd. I marxismen finns ingen Gud.
Det är människan, som träder i Guds ställe. Människan är den materiella, sinnliga verklighetens högsta uppenbarelseform. Människans uppgift är ej blott att befria sig från förtryckets, alienationens ok. Människans högsta uppgift är att ersätta Gud, och detta gör hon därigenom att Karl Marx utropar henne till Skapare. Det är detta Marx ytterst vill med människan. Karl Marx’ människa bär fram den totala gudlösheten.” (ss. 84-85).

* Lewis H. Morgan (d. 1881). Amerikansk socialantropolog som utförde studier om ”ursamhället”.

Skriv en kommentar