De fyra frukterna och nådens sallad – om madhhabism

maj 5, 2015 Ingen kommentar »
De fyra frukterna och nådens sallad – om madhhabism

Fyra frukter

av Abu Tufayha al-Fakihani och Abu Must al-Kiviki

 ***

 

Abstract

Fyra frukter.

En apelsin. Ett äpple. En banan. En kiwi.

 

Problem

En park med grönt gräs, en porlande bäck, och höga träd som majestätiskt vajar i vårbrisen. Trädkronorna sträcker sig mot himlen. Knopparna börjar så sakteliga slå ut i blom. Träden har överlevt en kall och lång vinter för att de har starka rötter. Nådens regn har varit generöst denna vår. Det är nu en solig vårdag och sunnanvinden smeker milt och behagligt mången kind i parken. När vi blickar ut över parken ser vi olika sällskap som alla brer ut sina dukar i det gröna gräset och bjuder in till picknick. Överväldigad av denna generositet stannar den hungrige parkbesökaren till och lägger huvudet på sned. Vilket sällskap ska han gästa?

De skäggiga unga männen i parkens periferi vill göra en fruktsallad. Trots att de med passion vill att alla frukter huggs i småbitar och blandas samman till en röra så suktar de egentligen efter att först och främst plocka ut kiwibitarna som de anser vara ”den starkaste frukten”. Resultatet är dock att de sitter hungriga med frön i korgen men ingen frukt. Om de inte lyckas med sitt projekt så kastar de alla fyra frukter i en mixer så att ingen ska kunna identifiera apelsiner, äpplen, bananer och kiwis. I deras synsätt är det bättre att sörpla på en smoothie i blindo än att avnjuta en solmogen apelsin i blindo.

I parkens mellersta glänta har nytraditonalisterna samlats till sång och picknick. De säger att alla fyra frukter är likvärdiga och identiska och att man kan välja att äta vilken av dem som helst, men Gud nåde dig om du blandar och plockar ut både bananer och äpplen. Frukterna betraktas som identiska men man får inte ens skära upp dem på samma skärbräda. Det förefaller ändå märkligt att det finns en passion att till varje pris hålla isär frukterna om de är identiska i deras identiskhet och jämlika i deras jämlikhet och lika sanna i deras sanning. Nytraditionalisterna är aggressivt fientliga mot att blanda samman de fyra frukterna till en fruktsallad trots att de i samma andetag yttrar att de fyra frukterna är precist identiska och är enäggsfyrlingar (klicka här). Hur en apelsin och ett äpple och en banan förväntas ha identisk smak, trots att de alla är näringsrika men ändå olika frukter, är ett mysterium som ännu inte besvarats. Äppelciderns mästare sade:

”Det finns bara en frukt. Två olika frukter kan inte bägge vara samma frukt”.

En grupp säger att apelsinen är den bästa frukten för att apelsinträdet planterades tolv år innan äppelträdet, men glömmer bort att äppelträdet växt fram ur sin egen ursprungliga trädgård.

En grupp säger att bananen är närmast sanningen eftersom vetenskapen systematiserat bananträdet bland de träd som har djupast rötter och dricker direkt ur grundvattnet.

En grupp säger att den frälsande trädgårdsmästaren bara tycker om apelsiner och att världen bör äta apelsiner i väntan på hans ankomst så vi är redo med apelsinjuice när han väl anländer.

En grupp säger att äpplen är bättre för att de andra tre frukterna importerats från fjärran land med längre färdväg vilket ökar risken att de skulle multna innan de når fram.

Lite längre bort på en kulle har modernisterna samlats. De vill bespruta alla frukter med giftigt besprutningsmedel så att skalet ska se aptitligt ut för moderna människor vana vid glans och elegans utan att ta hänsyn till att frukternas innehåll då kan kontamineras och människan långsamt förgiftas. Deras mål är att destillera fram ett juicekoncentrat så att de i fabriken ska kunna framställa en fruktläsk med hög sockerhalt så att världens alla frukthatare ska bli imponerade över att vi också minsann kan vara moderna.

Ett annat parti har medvetet slagit läger så långt borta från alla andra som möjligt. De har ett partiprogram som säger att alla fyra frukter är genomruttna och att man istället ska äta grönsaker, för att det är en annan familj – den enda familjen som har renats från orenheter (rijs) i växtriket. De kivas emellertid om man ska äta gurka eller tomat eller morot så fram till den frälsande trädgårdsmästaren  kommer och avgör vilken grönsak som har bäst näringsvärde så bör vi inte äta grönsaker ute i samhället men istället i hemmets lugna vrå knapra på morötter som tvättats i våra sorgetårar.

Det finns en grupp som argumenterar för att en apelsin är närmare till hans egen familjs trädgård och han säger:

”min familj är ju apelsinätare så då måste jag också äta apelsin. Min pappa vet inte ens hur en apelsin smakar eller ser ut, men han kommer bli fly förbannad om jag byter till äpplen eller bananer”.

Samma grupp argumenterar även för att majoriteten äter apelsin. Deras argumentet om majoritetens fruktpreferens är ohållbart eftersom ogräs växer snabbare än fruktträd. Om man inte sköter om sin trädgård så kommer majoriteten av jordlotten belamras med ogräs.

Ett annat argument de presenterar är att apelsin är enklare att äta i vår tid och i vårt land för att majoriteten fruktälskare kommer från apelsinfarmer eller är barn till folk som fötts i apelsinfarmer där man inte odlat apelsin på över 100 år. Det underliga är alltså att bara en handfull av dessa apelsinälskare ens vet hur en apelsin ser ut. Man kan också i dessa kretsar höra argumentet: ”Vi vill egentligen äta äpplen men det finns inga äppelexperter i landet och alla äppelexperter talar engelska, så vi äter apelsin istället”, trots att samma personer ägnar all sin vakna tid åt att läsa engelskspråkig fruktmedia, titta på engelskspråkiga fruktfilmer och fruktföreläsningar och lyssna på engelskspråkig frukt-nashid.

En fruktälskare som tror sig vara smart kavlar barskt upp byxorna och säger:

”Jag vill inte ha apelsiner, äpplen, bananer och heller icke kiwis. Jag vill inte heller ha gurka, tomat eller morot. Jag vill bara ha Frukten och Grönsaken”.

Samme person vill nå fram till Frukten och Grönsaken genom att på egen hand sila igenom en hel lada fylld med frösäckar. Jakten på nålen i höstacken har då fördelen att man inte följer någon trädgårdsmästare blint. Istället för att lyssna på de fyra trädgårdsmästarna så väljer han att följa en enskild medeltida kiwiodlare blint trots att han av kiwimästarna anses ha genmanipulerat kiwin. 

Lösning

I naturens eget skafferi har vi fyra frukter. Alla fyra förser oss med näring och alla fyra har kontinuerligt under århundraden räddat oss från spirituell skörbjugg (det vetenskapen benämner som brist på C-vitamin). Alla fyra frukter är vackra, ursprungliga och goda. Alla fyra frukter mättar och upprätthåller hälsan. Til syvende og sidst, folk kommer ha sin preferens. Vissa kommer ha en passion för apelsiner och andra kommer vurma för äpplen. Det finns de som älskar bananer och dessvärre finns det i vår tid väldigt få som odlar kiwis med omsorg. Det finns ingen poäng i att kritisera andras smaklökar. Likväl måste envar fruktälskare få utlopp för sin passion för endera frukt och tillåtas yttra att en av frukterna smakar bättre än de andra. Att föredra den godaste frukten är inte att kritisera den mindre goda frukten. Att älska bananer betyder inte att man hatar apelsiner. Att älska äpplen betyder inte att man hatar kiwis. De är väldigt få människor som avskyr någon av dessa välsmakande frukter, förutom en och annan fruktsalladsfanatiker vars smaklökar avskyr sötma och älskar beskhet.

Fruktsallad är en nåd men ack så missförstått. Genmodifiering och annan korruption bör avskaffas. De ursprungliga frukterna smakar bäst utan tillsatser.

Skriv en kommentar