Skapandet av en naturlig identitet

maj 23, 2015 5 Kommentarer »
Skapandet av en naturlig identitet

av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

(läs biografi här)

***

Problemet med islam i det så kallade Väst är att det är individbaserat. Överallt annars har hela nationer, kommuniteter, städer, byar, klaner eller stammar omfamnat islam kollektivt. En av de större fördelarna med detta var att ’asabiyyas helhetlighet försäkrade en balans och höll extrema individer i schack. ’Asabiyya är ett förenande kitt som binder folk samman. Om en hel grupp tillsammans omfamnade islam så fanns det ingen möjlighet för den etablerade sedvänjan att kunna åsidosättas såtillvida den inte direkt motsade religionen. Den inre kollektiva balansen försäkrade sig om att deras seder och värderingar bevarades och att deras redan existerande livsmönster kunde berikas av det islamiska etoset.

Beträffande det moderna Väst där enskilda individer omfamnar islam så är dessa individer styrda av sina egna individuella impulser. En av de rådande impulserna bland människorna idag är deras känslomässiga avståndstagande från deras eget samhälle som faktiskt existerar som en konkret och reell miljö runt dem, och att de känslomässigt förkastar den kufr (gudlöshet) som återfinns i deras familjer och i samhället. Naturligtvis är detta synsätt, ”la ilaha” (ingen gud), hälsosamt och nyttigt såtillvida det även balanseras med den bejakande kraften i ”illa Allah” (utom Gud).

Eftersom enskilda individer saknar den naturliga balanserande kraften som finns i kollektivet så drivs de av sin egen underkastelse att förkasta värderingarna hos den egna familjen och det egna samhället och de tenderar att ofta bli extrema, obalanserade och således att bli extremister och osunda. Detta leder till en ond cirkel där det blir progressivt svårare och svårare att balansera denna gruppering av västerländska muslimer vars numerära storlek bara ökar men där ingen ’asabiyya naturligt bildas. Blotta antalet innebär att den extrema obalansen i många av dessa individer, som är en sjukdom och måste behandlas som en sjukdom, vinner legitimitet bland deras muslimska trosfränder av västerländsk härkomst. Det blir en norm om man nu inte till och med ska benämna det som själva normen. Vi måste därför tala öppet om detta tillstånd.

Det måste finnas en tänkande infödd elit som vägleder och som äger insikt om dessa mekanismer. De ska kunna intervenera och styra folket till balans, med visdom men med kraft. De måste ha en medvetenhet om hur man bejakar en känsla av nationell samhörighet som stöpts i ursprungslandets sedvänjor.

Den första punkten är naturligtvis att ledarskapet över de västerländska muslimerna inte kan tas om hand av invandrare, varken av individer eller av kommuniteter, eftersom invandrarnas existentiella färdplan är radikalt annorlunda. Invandrarna är därför i sin helhet inte lämpade att ta sig an den historiskt förankrade verkligheten bland de västerländska muslimerna och kunna identifiera sig med dem inifrån. En visdomens ”apartheid” är därför lämplig. Jag använder en sådan horribel term med full visshet. Jag levde i Sydafrika under större delen av mitt liv och jag har bevittnat apartheid med mina egna ögon, både före och efter, och jag använder mig av ord som ska tolkas med visdom och den som fördummande misstolkar mina ord gör det på egen risk.

Det finns ingenstans att emigrera till i dagsläget. Islam kan praktiseras ännu sämre i de traditionella muslimska länderna. Dessutom kan man inte med en penna stryka över det som Allah genom ödet fastställt och som skett över lång tid, nämligen att en massiv muslimsk närvaro tagit sig form i Rum (Europa) och i de slaviska länderna. De västerländska muslimerna är en realitet som man inte kan bortse ifrån och de måste samla sig i kommuniteter som kombinerar islam med de lokala traditionerna. Det är absurt att de västerländska muslimerna skulle betrakta sig själva som tillfälliga resenärer i deras egna länder eller att folk som flyttar till en plats skulle betrakta sig själva som turister på genomresa utan något som helst ansvarstagande gentemot värdlandet. Västerländska muslimer måste kategoriskt befria sig själva från det ofta skadliga och fördärvliga inflytandet från de traditionella muslimerna: araberna, afrikanerna, turkarna, och folk från indo-pakistansk kultur, men ändå samtidigt umgås med dem och ta till sig de sunda värderingarna som dessa folk kan bära på.

Om vi talar om Salman al-Farisi som ett exempel så måste det kontextualiseras. Han begav sig ut på en färd i jakt på sanningen och sökte den sanning som finns i sanningen. Sanningen är inte något som återfinns i traditionella muslimska länder, och jag har levt och verkat i många av dessa länder och dessa länder är bevisligen stöpta i dekadens. Att vara lojal mot Salman al-Farisi i dagsläget innebär att vi utvecklar en balanserad och integrerad praxis av vår Dîn på den plats vi bor. Vi behöver en elit som äger reell visdom och som inte bara repeterar utnötta klichéer som de lärt sig i några skolböcker och som inte är kopplat till verkligheten.

5 kommentarer

  1. Said Allan Bak 23 maj, 2015 på 15:12 - Reply

    En riktigt bra artikel och man kan bara hålla med slutsatsen.

  2. Ibn sina 14 juli, 2015 på 03:46 - Reply

    Ännu mer fred vare med dig,

    Det gläder mig att läsa dina ord.
    Detta då jag tror mig ha förstått budskapet.

    Tankar jag vill dela med mig:

    Det finns även invandrare som har levt hela sitt liv i Sverige och som omfamnar islam(upptäcker sin religion på nytt) efter en viss ålder eller då man börjar reflektera över religion ordentligt. I vissa fall kan individen finna islam på ett sätt som inte skiljer sig mycket från en västerländsk individ som har accepterat islam.

    När man då har levt hela sitt liv i Sverige, så har man automatiskt fått den mentaliteten och de värderingar som en västerländsk individ har. Den ”eliten” som nämns ovan skulle kunna berika sig med även sådana muslimer.
    I många fall tänker dessa muslimer att Sverige är deras land och älskar landet som dess ursprungsbefolkning.
    Min poäng är, för just dessa individer, när det kommer till kritan så är det inte mycket som skiljer.

    Vad tycker ni om denna tanke?

    Jag har inte funderat på detta mycket jag kan mycket väl ha fel. Ursäkta om jag har trampat fel någonstans.

  3. Abdussalaam Nordenhök 14 juli, 2015 på 08:57 - Reply

    Dina tankar omfamnas gladeligen, ibn Sina.

    Du har med all säkerhet belyst en viktig aspekt av frågan och det föreligger ingen anledning att be om ursäkt för dina flödande tankar. Vi bjuder in tusen bagare för att knåda degen utan att för den sakens skull tillåta varje man att addera salt. I det gemensamma bearbetandet av ingredienserna får vi slutligen en rikare deg som kan föda desto fler. Naturligtvis finns det i varje sakfråga en nödvändighet av både en övergripande generalisering och en fördjupande nyansering.

    Friedrich Hegel skrev:

    ”En idé är alltid en generalisering, och generalisering är reflektionens rikedom. Att generalisera indikerar tankekraft.

    Vi behöver inte vara skomakare för att veta om våra egna skor passar, lika lite som vi är i behov av att vara män av en yrkeskår för att tillskansa oss kunskap om universella angelägenheter”.

    Så tillåt aldrig någon att lägga lock på dina tankar eller försöka kontrollera dig eller dina perspektiv.

    Av relevans för din fråga så föreslår jag att du läser även denna korta text, om inre seende och främlingaskap i gemenskapens mitt:

    http://malikiyya.se/2014/05/08/en-stolt-nation-av-oskolad-renhet/

    Därutöver skrev Friedrich Nietzsche:

    ”Jag vill leva ett tag bland muslimerna, på platser där deras tro är som starkast; så att min bedömning av alla europeiska angelägenheter blir skarpare”.

  4. ibn Sina 14 juli, 2015 på 21:39 - Reply

    Må freden vara över dig,

    Jag har läst texten ”Stolt nation av oskolad renhet”.
    Jag kan känna igen vissa av mina egna tankar i den texten. Samtidigt väcker det en viss tankeverksamhet.

    Att vara en ummy, så som min moror, må gud vara barmhärtig över henne, betyder i de flesta fall att man inte kan läsa eller skriva. I din text menar du att de(i de första muslimska generationerna), blev inte ”exponerade” av de texter och doktriner som kom från folk som tillhörde andra religioner, så som kristendom och judendom. Samma sak gäller bankismen och feminismen.
    Vad jag förstod menar du att detta skapade en renhet.

    Mina egna reflektioner:
    När jag gick i universitetet hade vi tentor, vi var tvungna att svara rätt i tentorna för att visa att vi har förstått kurslitteraturen. Ibland var man sjuk och ett annat tentamentillfälle erbjöds, för att förhindra fusk fick vi samma tentor men frågorna hade modifierats. Vi behövde inte ändra på vad vi skulle läsa in till täntan för att klara oss.

    I analogi med detta tänker jag mig att gud har testat människorna på jorden i alla tider. Varje individ har fått ett test som är skräddarsytt efter individen och den tid och miljö individen lever i. Vidare vill jag betona miljön man lever i, jag själv lever i ett mångkultureltt samhälle. Mina vänner och grannar kan vara muslimer, kristna eller judar.

    Som muslim tänker jag att, för att klara av att leva i detta samhälle måste jag lära mig hur andra tänker. Hur vissa system fungerar och vad vitsen är med sådanna system. Jag kan inte neka något när jag inte har förstått vad jag nekar.
    Därför menar jag att man måste läsa om andras religioner och de system som finns i väst. jämföra och analysera, ibland kan man hitta kopplingar som är intellektuellt värdefulla.

    Jag själv beblandar mig i samhället och lär mig ständigt hur andra tänker och respektera det. Den dagen då någon frågar mig varför jag inte köper ett hus när jag kan ta ett lån kan jag svara med rimliga intellektuella svar. Svar som min medmänniska kan beggripa.

    Vore jag ummy, skulle jag varken kunna läsa frågorna i tentan eller skriva ner mina svar. Jag förstår att detta inte är budskapet av texten. Dessvärre finns det många som tror sig kunna klara av tentan genom att vara ummyeen. Därför ville jag påpeka detta.

    Jag vill betona att mina reflektioner har ingen kritik till texten, därför hoppas jag inte att någon missförstår mig.

  5. Abdussalaam Nordenhök 15 juli, 2015 på 08:29 - Reply

    Att vara ummî bör snarare betraktas som att vara fri från modernitetens programmering och ska absolut inte missförstås som att vara analfabet och okunnig. Vi hyllar varken okunskap eller lovordar fientlighet mot litteratur. Lärdom och extensiv insikt frambringad av djuplodande studier är inte en motsats till ummiyyahs renhet. Det handlar snarare om vem som äger inre frihet och vems tankar som är betingade och fängslade. Det handlar om en avprogrammering från tidens etos. Fokus är att vaska fram den ursprungliga kärnan, och det indikerar varken ett reaktionärt fastlåsande i 600-talets Arabiens sedvänjor (ty vi befinner oss här och nu och inte där och då) eller att man projicerar postmodernism på vår tro, så som nämnda exempel: Bankism och Feminism, för att inte nämna Stat-ism. Inte heller vår relation till Ahl al-Kitab och vår vördnad för dem är en motsats till begreppet ummî. Vi är fria att studera och lära oss från dem, men utan att imitera dem i deras fel. Varje tid, precis som du påpekar, har sin egen prövning men samtidigt är människornas arketypiska prövningar eviga och identiska i varje epok.

Skriv en kommentar