Förkorta khutban och bespara folket från prövningar

maj 30, 2015 En kommentar »
Förkorta khutban och bespara folket från prövningar

Sammanställd av T. S. Andersson

Det är välkänt att man som böneledare inte bör utföra alltför långa böner i moskéerna. Detta baseras på hadithen som bland andra Imam Malik förmedlar i sin Muwatta’ från Abu az-Zinad från al-A’raj från Abu Hurayra att Guds sändebud ﷺ sade:

När någon av er leder folket i bön, utför en kort bön eftersom det finns svaga, sjuka och gamla bland dem. Men när ni ber för er själva så utför så långa böner ni behagar.

Vad vissa imamer dock inte tycks komma ihåg är att detta naturligtvis även gäller fredagsbönens förkunnelse (khutba). Om Profeten ﷺ bad imamerna att förkorta bönen – islams viktigaste pelare efter trosbekännelsen – för att undvika otillbörliga prövningar för svaga och sjuka, skulle detta inte även gälla fredagsförkunnelsen?

Imam Muslim förmedlar i sin autentiska ḥadith-samling från ’Ammar ibn Yasir att Guds Sändebud ﷺ sade:

Längden på en mans bön och kortheten på hans khutba är tecken på hans djupa förståelse (fiqh). Så förläng bönen och förkorta khutban – det finns sannerligen hänförelse i klart och kärnfullt tal (inna min al-bayan la-sihran).

I denna hadith återfinns en direkt befallning från Guds Sändebud ﷺ att förkorta förkunnelsen. Den tydliggör även att en kort khutba är ett tecken på förståelse (fiqh), vilket varje muslim bör åtminstone sträva efter – i synnerhet imamer som förkunnar inför människor och leder dem i bön.

Detta tydliggörs även i följande hadith som Imam al-Bukhari förmedlar från Jabir ibn ’Abd Allah som sade att Mua’dh ibn Jabal brukade be med Guds Sändebud ﷺoch sedan gå för att leda sitt folk i bönen. En gång ledde han folket i bön och reciterade Surat al-Baqara. En man lämnade bönen och utförde en kort bön för sig själv. När Mu’adh fick reda på det sade han, ”Han är en hycklare (munafiq).” När mannen hörde vad Mu’adh hade sagt om honom så gick han till Guds Sändebud ﷺ och sade, ”Guds sändebud, vi är folk som arbetar med våra egna händer och bevattnar [odlingarna] med hjälp av våra kameler. Igår natt ledde Mu’adh oss i bönen och reciterade Surat al-Baqara, så jag gick iväg och bad min bön ensam. På grund av det anklagade han mig för att vara en hycklare.” Därpå sade Guds Sändebud ﷺ tre gånger, ”Mu’adh! Sätter du folket på prövningar? (Bokstavligen ”skapar du fitna för människor”) Recitera istället ’Vid solen och morgonljuset’ (Surat ash-Shams – 91) eller ’Prisa din Herres, den Högstes namn’ (Surat al-A’la – 87).”

Precis på samma sätt bör förkunnaren hålla förkunnelsen kort och undvika att utsätta sitt folk för prövningar (fitna).

Det är även välkänt att den som besitter någon form av kunskap i religionen bör tilltala människor i religiösa frågor på ett sätt som åhörarna förstår och kan tillgodogöra sig. Som ’Ali ibn Abi Talib sade, ”Tilltala människor på ett sätt som de förstår. Eller vill ni att Gud och Hans sändebud ska förnekas?” En anledning till att khutban bör vara kort är att människor har svårt att ta till sig längre föredrag och att sådana oftast har motsatt effekt. Och då talar vi inte ens om förkunnelser på opassande språk som de inte förstår – dvs. annat än arabiska eller svenska när det gäller svenska moskéer.

Ibland hörs dock argument för längre förkunnelser som exempelvis ”Folk behöver undervisning och tillrättavisning och fredagens khutba är en av de få tillfällena där den muslimska allmänheten kan ta del av sådant.” Eller, ”Folk klarar av att se på tv och film under flera timmar, men de klarar inte av att lyssna 45 minuter på en khutba och eftersom fredagens khutba är obligatorisk, så borde folket stå ut.” Sådan skönmålning av dåliga handlingar är dock inte tillräckligt för att direkt trotsa den profetiska vägledningen. Som Gud säger i Hans Bok, ”Kan den som stöder sig på ett klart vittnesbörd från sin Herre jämföras med den vars dåliga handlingar skönmålats för honom och som följer vad de själva tycker och önskar.” (47:14)

Det händer ibland att någon klagar på khutbans längd eller att den förmedlas på ett främmande språk och får till svars, ”Ni behöver inte komma till oss. Det finns flera andra moskéer här i staden som har korta förkunnelser på arabiska eller svenska, ni kan väl gå till dem?”

Detta är fullständigt oacceptabelt. Dessa människor har inte kommit till ”er”. De har kommit till Guds hus för att utföra sina förpliktelser som muslimer. Att ha moské som inte kan tillgodose detta utan istället driver bort muslimer från sina förpliktelser är inte en moské baserad på den profetiska traditionen. Kommer människor till en moské så ska imamen eller moskéns ledning inte utsätta dem för prövningar genom långa böner, långa förkunnelser och tal på språk de inte förstår. Gud säger i Sin Bok, ”Vem är mer orättfärdig än den som förhindrar åkallan av Guds namn i Hans hus och arbetar för att jämna det med marken?” (2:114)

Allt detta utgår från den ovan nämnda hadithen om att ”när någon av er leder folket i bön, utför en kort bön eftersom det finns svaga, sjuka och gamla bland dem. Men när ni ber för er själva så utför så långa böner ni behagar.”

Dessutom är det tydligt från de förkunnelser som bevarats från Guds Sändebud ﷺoch de rättvägledda kaliferna att de brukade hålla korta kärnfulla förkunnelser som berörde människorna. Men det kanske är så att vissa förkunnare i Sveriges moskéer anno 2015 har längre och viktigare saker att säga än de ovan nämnda?

Förekomsten av långa förkunnelser har dock förutsetts av Profeten ﷺ. Följande hadith som Malik förmedlar från ’Abd Allah ibn Mas’ud tillskrivs visserligen inte Guds Sändebud ﷺ, men det är tydligt att Ibn Mas’ud hämtade den förmedlade kunskapen om framtidens muslimer från honom ﷺ.

Malik förmedlar från Yahya ibn Sa’id att ’Abd Allah ibn Mas’ud sade till en viss man:

Du lever i en tid vars förstående lärda (fuqaha’) är många och vars koranrecitatörer är få, i vilken Koranens lagar upprätthålls och dess ord försummas, i vilken få människor frågar och flera människor ger, i vilken folket utför långa böner och förmedlar korta förkunnelser (khutba), och i vilken de föredrar sina goda handlingar framför sina egna begär. Men folket kommer att erfara en tid vars förstående lärda är få och vars koranrecitatörer är många, i vilken Koranens ord bevaras och dess lagar försummas, i vilken flera frågar men bara ett fåtal ger, i vilken de förmedlar långa förkunnelser (khutba) och utför korta böner, och i vilken de föredrar sina egna begär framför sina goda handlingar.

Vi kan bara konstatera att Guds Sändebuds framtidssyn ﷺ förmedlad av Ibn Mas’ud, har inträffat. Nog lever vi i en tid av långa förkunnelser där vägledningen i Guds bok har försummats. Men som Imam Malik sade, ”De sista av denna trosgemenskap kan bara rättas till genom det som rättade till de första.”

Gud är tillräcklig för oss och den bästa beskyddaren.

En kommentar

  1. Buhlul 9 juni, 2015 på 13:00 - Reply

    Bra! Skulle vilja tillägga att den som gör khutbah bör göra så på ett språk man behärskar. Språkförbistring är inte ett allt för sällsynt problem. Tafatta översättningar på engelska eller svenska duger inte! Än värre om man dessutom har mage att översätta Koranverser och hadither på ett tarvligt sätt…

Skriv en kommentar