Åsikten om två taslim i bönen inom malikiskolan

juni 30, 2015 Ingen kommentar »
Åsikten om två taslim i bönen inom malikiskolan

Sammanställt och översatt av T.S. Andersson

I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige

Guds frid vare över profeten Muhammad och hans familj och följeslagare

Följande översättning är hämtad från Sadiq al-Ghariyanis Mudawwana al-fiqh al-Maliki wa-adillatihi (1:358-60). Den består av en kort och koncis framläggning av den alternativa och enligt flera lärda övervägande åsikten (rajih) inom malikiskolan att bönen avslutas med två avslutningshälsningar (taslim) varav den första är obligatorisk och den andra är rekommenderad (mustahabb).

I sektionen angående bönens lättare sunna-moment (sunan khafifa) och rekommenderade delar (mustahabbat) listar al-Ghariyani:

Den andra taslim åt vänster

Det gäller såväl den som ber enskilt som imamen och den som följer imamen. Bland de autentiska haditherna förmedlas det från Sa’d ibn Abi Waqqas som sade, ”Jag brukade se Guds sändebud ﷺ göra taslim åt höger och åt vänster så att jag kunde se vitheten av hans kind.” Det återberättas i vissa förmedlingar av Sa’ds hadith att al-Zuhri fick höra den och utbrast att han inte hade hört denna hadith från Guds sändebud ﷺ. Då svarade Isma’il ibn Muhammad, ”Har du hört alla hadither från Guds sändebud ﷺ ?” Al-Zuhri svarade, ”Nej.” Han sade, ”Hälften då?” Al-Zuhri svarade, ”Ja.” Då sade Isma’il ibn Muhammad, ”Räkna den här till den hälften som du inte har hört.”

Återberättelsen från Malik att han brukade göra två avslutningshälsningar

Mutarrif förmedlar i al-Wadiha att den som ber enskilt gör taslim åt både höger och vänster. Han sade, ”Så brukade Malik göra i sin personliga praxis.” Al-Baji sade, ”Baserat på det så bör även imamen göra två taslim.” Standardåsikten (al-mashhur) hos våra lärda utgår från Ibn al-Qasims förmedling som säger att både imamen och den som ber enskilt bara gör en taslim och enbart vrider huvudet lite lätt åt höger. Deras huvudsakliga bevis är hadithen från ’A’isha att ”Profeten ﷺ brukade göra en enda taslim i sin bön” och faktumet att denna enda taslim var det medinska folkets praxis (’amal ahl al-madina) som hade förmedlats från stora lärda via stora lärda, eftersom denna taslim räknas till bönens uppenbara moment som inte döljs från allmänheten. Därför är det brukligt att använda det medinska folkets praxis (’amal) i den här frågan precis som i frågan om böneutropet (adhan). Av den anledningen räknade Ibn ’Abd al-Barr meningsskiljaktigheterna angående taslim till meningsskiljaktigheterna angående tillåtna saker (al-mubah) precis som meningsskiljaktigheterna angående böneutropet – båda åsikterna är tillåtna utan att de kan förkastas.

Åsikten om två taslim är dock övervägande (rajih) i fråga om bevis. Angående de föregående hadithen från ’A’isha så har hadith-experterna (al-huffaz) sagt att dess kedja med största sannolikhet stannar vid ’A’isha [och inte kan tillskrivas Profeten ﷺ]. Och även om vi skulle anta att den kan tillskrivas Profeten ﷺ så överväger den inte haditherna som pekar på att Profeten ﷺ brukade göra två taslim.

Relaterade frågor om taslim

Den som följer imamen gör inte taslim förrän imamen är färdig med sina två taslim om imamen brukar göra två taslim. Om den som följer imamen uttalar sin taslim efter imamens första taslim [och innan den andra] så är det tillåtet men går emot det föredragna alternativet. På samma sätt så utför inte den som har missat delar av bönen sina missade delar förrän imamen har gjort två taslim om han är en av de som gör två taslim. Om den bedjande ställer sig upp efter imamens första taslim så har han gjort fel men sätter sig inte ner igen.

Den som följer imamen uttalar den första taslim högt på en ljudlig nivå så att den som sitter intill honom kan höra, eftersom det inbjuder till svar för den som sitter vid hans sida. Han uttalar den andra taslim så att han själv kan höra och den till vänster om honom om det finns någon där. Om det inte finns någon till vänster så uttalar han det tyst.

Den som följer imamen avser med sin andra taslim att svara både imamens taslim och den till vänster om det finns någon till vänster. Det förmedlas i hadithen från Samra (i Abu Dawuds samling) att han sade, ”Guds sändebud ﷺ beordrade oss att göra taslim åt våra imamer och göra taslim åt varandra.” Det förmedlas även i al-Mudawwana från Ibn ’Umar att han brukade göra taslim åt höger och sedan besvara imamens taslim.”

Qadi Abu Bakr ibn al-’Arabis varning om att ge en tredje taslim

Standardåsikten (mashhur) bland våra lärda är att den som följer imamen gör tre taslim: med den första så avser han att avsluta bönen, med den andra så avser han att besvara imamen och med den tredje så avser han att besvara den till vänster om honom om det finns någon där. Qadi ibn al-’Arabi varnade dock för denna tredje taslim och sade, ”Den som följer imamen gör enbart två taslim. En åt höger varigenom han avslutar bönen och en andra åt vänster för att besvara imamen och de andra som följer imamen.” Sedan sade han, ”Men akta er för den tredje taslim för den är sannerligen en förkastlig innovation (bid’a)! Det har inte bekräftats från Profeten ﷺ eller hans följeslagare och hadithen från ’A’isha är bristfällig (ma’lul).” Det är precis som han sade.

* För ett möjligt argument mot Ibn al-’Arabis ståndpunkt och till försvar för standardåsikten i malikiskolan, se följande artikel: http://malikiyya.se/2013/06/29/maliki-skolan-bevis-for-3-taslim-dvs-att-saga-as-salamu-alaykum-aven-till-imamen-nar-man-avslutar-bonen/

Skriv en kommentar