Migration till Europa

augusti 26, 2015 Ingen kommentar »
Migration till Europa

Fråga: 

”Finns det något i shari’a som kräver att en muslim är förpliktad att vara förespråkare för muslimsk migration till Europa?

Svar av Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani: 

Nej, i allra högsta grad tvärtom. Hur man än väljer att kategorisera eller benämna västerländska länder så är det fullkomligt uppenbart att man inte kan kategorisera dem som Dar al-Islam, alltså en plats där Lagen väsentligen tillämpas. Migration (hijra) till sådana länder är inte det normativa påbudet i denna Dîn, tvärtom. Den enda frågeställningen som ens är värd att ta upp är huruvida det är tillåtet eller förbjudet att emigrera till sådana länder (och detta kan göras med historiska analogier till vad som skett tidigare och med inblick i hur juristerna sett på frågan i vår historia). Med detta sagt, det råder inget tvivel om att vi i vår samtid bevittnar en massinvandring där folk byts ut och att detta sker enligt Allahs vilja, som allena styr över allt, och att detta sker i den sista tidscykeln. Genom att detta rent sakligt redan sker så kommer vissa muslimer belönas för det och andra muslimer straffas för det. Dels de som håller fast vid religionen mitt i Västs kufr och dels de som utvandrat av världsliga skäl, efter att i sina muslimska hemländer varit okunniga om islam men som sedan upptäcker religionen på nytt, kommer bedömas fördelaktigt. Andra som byter ut efterlivet mot det billiga priset av den teknologiska glamour som finns i den dunya som styrs av kufr kommer distansera sig från frälsningen precis så som de distanserat sig från deras hemländer. Ledaren för den sufiska Haqqani-rörelsen har uppmanat muslimer att undvika att emigrera till Väst och istället vara nöjda med att kunna leva ut religionen fast vara fattiga. Samma sak har yttrats av Shaykh ’Ali Laraki. De har övertygande juridisk bevisföring som de lägger fram.

Muslimsk migration till västerländska länder hjälper till att etablera religionens bevis i geografiska områden som tidigare inte mött en sann presentation av islam. Men det finns baksidor.

A. Det är även så att all splittring, dekadens, tribalism och okunnighet som för närvarande frodas i de muslimska länderna också importerats till Europa och detta skapar i sin tur en ny barriär som hindrar européerna från att acceptera islam.

B. Det har sorgligt nog skapats få positiva inslag från muslimerna som emigrerat till Väst. De åtgärder som skapats här har inte varit för att frambringa en relevant islam i en ny kontext.

C. Muslimsk aktivitet har ofta tenderat att monopolisera religionen till en viss etnisk grupp och att marginalisera konvertiterna, deras muslimska bröder. I slutändan har de inflyttade muslimerna visat sig mer angelägna om att stärka västerländska ickemuslimer istället för att stärka inhemska europeiska muslimer.

Så sakfrågan berör när allt kommer omkring att varje enskild muslimsk individ bör kontemplera detta nya komplexa fenomen och denna märkliga företeelse att muslimer emigrerar till Dar al-Kufr i jakt på dunya, till skillnad från våra ärorika muslimska förfäder, och varje individ bör därför pragmatiskt anamma den position som han eller hon anser vara den sundaste vägen och det som mest överensstämmer med religionen som den är, med full insikt om att religionen islam antingen förbjuder sådan villkorslös migration eller påbjuder dess motsats, hijra från Väst.

Sammanfattningsvis kan vi citera en av ummans största lärde, sufishaykh, jurist, och politisk statsman, Shaykh Usman Dan Fodio som i sitt verk Wathiqat al-ikhwan sammanfattar sakfrågan:

Emigration (hijrah) från icke-muslimernas land är obligatoriskt enligt konsensus.

Ett lands domar baseras på domslutet av dess politiske amir. Om landets härskare är muslim så är det ett islamiskt land, och om landets härskare är icke-muslim så är landet ett icke-muslimskt land och det blir obligatoriskt att emigrera ifrån det.

Att bosätta sig i Dar ul-Kufr är förbjudet enligt konsensus.

Detta är rådande såtillvida migrationen och en permanent bosättning inte har som uttalad avsikt antingen daw’ah eller jihâd. I dessa dagar är det ofta svårare att leva ut sin islam i muslimska länder och detta bör man naturligtvis ta hänsyn till i sin analys. Migrationen är emellertid underställt villkor och om dessa inte uppfylls så kan man inte ens tala om sakfrågan. Det bör även påpekas att denna frågeställning specifikt berör migration och alltså inte berör flyktingar som flyr för sina liv. Den bakomliggande orsaken (’illa) för att migration från Europa, och inte till Europa, är obligatoriskt (wajib), så som Ibn Rushd nämner, är att det leder till muslimernas förnöjsamhet med vantro (rida bi’l-kufr). Det stärks såväl av de klassiska texterna som av en sociologisk betraktelse av samtiden. Wahsharisi skriver att migration från Europa är obligatoriskt både för den som är född muslim och den som konverterat såtillvida villkoren för vistelse inte uppfylls, däribland da’wa. Al-Mawasi säger, ”Muslimer som lever under kristet styre är förbjudna från att vittna och agera som böneledare, men deras liv förblir okränkbara”.

Skriv en kommentar