Nådens tystnad: Imam Malik om argumentation

november 12, 2015 Ingen kommentar »
Nådens tystnad: Imam Malik om argumentation

En av de största prövningarna för den muslimska gemenskapen i vår tid är dispyten. Medan den muslimska världens politiska ledare tävlar i korruption och samhällsfördärv, tävlar muslimska grupperingar i argumentationer och debatter med varandra. Alla salafiter vet ju, exempelvis, att den muslimska världens fördärv beror på innovationerna bland ash’ariterna och sufierna. Likaså vet alla ash’ariter och sufier att den muslimska gemenskapens problem beror på salafiterna och bristen på ”traditionell islam”. Båda grupper är dock överens om en sak: att argumentationerna och dispyterna måste fortsätta – till varje pris. Dessutom finns det inom dessa båda läger en myriad av andra grupperingar som sinsemellan håller argumentationen vid liv.

Det räcker att ta en titt på vilken muslimsk Facebook-grupp som helst. Alla känner igen argumenten. Nästan alla är lika ivriga varje gång de sätter igång. Till och med i grupper som har en särskild ”inriktning” (t.ex. ash’ari, salafi, maliki, shadhili) debatteras det både med och utan kunskap. Hur ofta är det inte någon som skriver ett trevligt och uppriktigt inlägg men får till svar en motattack som t o m Ibn Hazm skulle bli mörkrädd av? Hur många är det inte som medvetet söker argumentation för argumentationens skull, för att visa upp hur rätt han eller hon har?

Detta är naturligtvis inget nytt, men likväl värt att upprepa. Redan på Imam Maliks tid var debatterna och argumentationerna ett problem. Därför är det givande att återvända till imamernas imam och se vad han hade att säga i frågan. Följande sammanställning innehåller tio återberättelser från Malik angående irrelevant argumentation och sekterism. Det tydliggör dels de medinska föregångarnas förhållningssätt till onödiga argumentationer och dels motsägelsen hos de som hävdar att de följer Maliks metod (madhhab) men samtidigt förhäver sig i ändlösa dispyter.

Det är även värt att lägga märke till Maliks korta, avvisande svar på frågor som leder till debatt snarare än lärande. Härigenom visar det medinska bevarandet av den profetiska sunnan att tystnaden är en medveten metod som blockerar vägen till käbbel.

  1. Abu Talib al-Makki sade: Malik var den som tog mest avstånd från de rationalistiska teologerna (al-mutakallimun), den hårdaste kritikern av irakierna [fotnot 1] och den som höll hårdast vid de föregående följeslagarnas och efterföljarnas sedvänja. (Qadi Iyad, Tartib al-madarik)
  2. Al-Haytham b. Jamil sade: Jag sade till Malik, ”Abu Abdillah, om en man är kunnig om sunnan bör han då argumentera för den?” Malik svarade, ”Nej, det räcker att han informerar människorna om sunnan och om de inte accepterar det från honom bör han vara tyst.” (Ibn ’Abd al-Barr, Jami’ al-’ilm)
  3. Ibn Wahb sade: Jag hörde Malik säga, ”Koranen är vårt rättesnöre (imam), men allt detta tjafs har jag ingen aning om var det härstammar ifrån.” (Ibn Batta, al-Ibanat al-kubra)
  4. Ishaq ibn ’Isa sade: Jag såg en man från Maghrib komma till Malik ibn Anas. Han sade till Malik, ”Sekterismen har spridits bland oss. Jag bestämde mig för att om jag träffar dig så ska jag ta mig an det du beordrar mig [för att försvara religionen därhemma].” Malik beskrev grunderna i den islamska lagen för honom: bönen, allmosan, fastan och vallfärden. Sedan sade han, ”Ta med dig det här och avstå från dispyter. (Qadi Iyad, Tartib al-madarik)
  5. Ashhab ibn ’Abd al-’Aziz sade: Jag hörde Malik säga, ”Akta er för innovationer.” Någon frågade honom, ”Abu ’Abdillah, vad är innovationer?” Han svarade, ”Innovationernas folk är de som talar om Guds namn, egenskaper, tal, kunskap och förmåga, och inte håller tyst om det som följeslagarna och efterföljarna höll tyst om.” (al-Sabuni, ’Aqidat al-salaf)
  6. Ishaq ibn Ibrahim al-Hunayni sade: Malik sade, ”Guds sändebud ﷺ avled och därmed hade den här religionen fullkomnats. Därför bör man följa det som förmedlas från Guds sändebud ﷺ och inte människors åsikter. När du väl börjar följa människors åsikter så kommer det komma någon annan med starkare åsikter än dig och då börjar du följa honom. Varje gång det kommer någon som vinner över dig i en argumentation så följer du honom. Detta leder ingen vart.” (Ibn ’Abd al-Barr, Jami’ al-’ilm)
  7. Mus’ab ibn ’Abdillah al-Zubayri sade: Jag hörde Malik säga, ”Jag mötte folket i den här staden [dvs. Medina] och de förkastade debatter och argumentationer så till vida det inte gällde praktiska spörsmål.” (Ibn ’Abd al-Barr, al-Tamhid)
  8. Al-Shafi’i sade: Malik brukade säga åt folk som propagerade för särskilda sekter, ”I mitt fall så utgår jag från tydliga bevis från min Herre och min religion. I ditt fall så är du en tvivlare, så ge dig av till andra tvivlare och argumentera med dem istället.” (Abu Nu’aym, Hilyat al-Awliya’)
  9. Ibn Wahb sade: Jag hörde Malik säga, ”Argumentation har ingenting med islam att göra.” (Qadi ’Iyad, Tartib al-Madarik)
  10. Malik sade även, ”Ge inte vilseledda människor tillgång till dina öron, du har ingen aning om vilka bekymmer det kan skapa inom dig.” (Ibn Abi Zayd, al-Jami’)

Fotnot 1: Två exempel på Maliks hårda kritik av den irakiska mentaliteten återfinns i al-Suyutis Is’af al-Mubatta’ bi rijal al-Muwatta’:

  1. Mansur ibn Salama sade: Vi satt tillsammans med Malik när en man sade till honom, ”Jag har varit här i sjuttio dagar och skrivit ner sextio hadither.” Malik svarade, ”Sextio hadither, anser du det inte vara värt mödan?” Mannen sade, ”Vi skulle kunnat skriva ner lika många hadither i Kufa eller i Irak under en och samma lektion.” Malik svarade, ”Varför skulle jag bry mig om Irak? Det är käbblets rike. De käbblar och bråkar nattetid och slösar [hadither] dagtid.”
  2. Sufyan ibn Harb sade: Jag sade till Malik, ”Vad är det för fel på er? Varför accepterar ni inte hadither från irakierna?” Han svarade, ”De första av oss vägrade förmedla hadither från de första av dem och på samma sätt vägrar de senare av oss återberätta från de senare av dem.”

Skriv en kommentar