Grupp-dhikr är bid’a enligt malikiskolan

november 22, 2015 6 Kommentarer »
Grupp-dhikr är bid’a enligt malikiskolan

Först ska det tydliggöras att dhikr (bokstavligen ”åminnelse”) har flera betydelser. Om man avser t.ex. ömsesidig påminnelse, religiöst lärande eller lyssnande till koranläsning, så är detta en god handling som uppmuntras. Därom finns flera hadither, bland annat om att profeten ﷺ beskrev sådana dhikr-sammankomster som paradisets ängar (riyad al-janna). Den här artikeln diskuterar dock recitation av Koranen, åminnelser, poesi eller sånger med gemensam röst, vilket är vanligt i många sufi-konvent. Enligt standardåsikten (mashhur) i malikiskolan anses detta vara en innovation (bid’a) och det klassas som ogillat (makruh). Vissa sentida malikitiska lärda har tolkat denna handling som en positiv innovation och en förtjänstfull handling (mustahabb), men det är som sagt varken Imam Maliks åsikt, standardåsikten i hans rättsskola eller praxisen bland de fromma föregångarna (salaf).

1. Vad är bid’a?

Al-Shatibi förklarar den malikitiska förståelsen av innovation (bid’a) som följer:

”Bid’a betecknar ett påhittat tillvägagångssätt i religionen som liknar det lagstadgade [shari’a-mässiga] tillvägagångssättet. Det som avses med detta [påhittade] tillvägagångssätt är detsamma som avses med det lagstadgade tillvägagångssättet.”

Ahmad Zarruq ger även en praktisk definition när han säger:

”Bid’a betecknar tron att något leder till gudsnärhet trots att det inte gör det, eller förnekandet av att något leder till gudsnärhet trots att det gör det, eller tillskrivandet av en dom utan grund i shari’a”.

Malik och de tidiga malikiterna delade inte upp innovationen i bra och dåliga så som vissa senare malikiter i likhet med två andra rättsskolor, Hanafiyya och Shafi’iyya. De flesta fuqaha klassificerar innovationer enligt de fem lagkategorierna (haram, makruh, mubah, mandub, wajib) men enligt al-Qarafi råder det konsensus bland de tidiga malikitiska skriftlärde att all innovation är förkastligt och inte delas upp. Nya fenomen kan dock komma att klassificeras som allmänt gagnande (maslaha) under vissa villkor, vilket vissa andra lärda kallar för ”goda innovationer” (bida’ hasana).

***

2. Malik om dhikr och koranläsning med gemensam röst

För att tydliggöra den malikitiska förståelsen inleder vi med Imam Maliks egna ord angående gemensam dhikr och koranläsning.

Al-Mawwaq förmedlar att Ibn Yunus återberättade att Malik ogillade att man samlas för gemensam recitation av specifika korankapitel. Malik sade, ”Så här brukade inte folket [dvs. salaf] göra,” och ansåg att det var en innovation (bid’a).

Ibn Rushd al-Jadd sade angående Maliks ogillande av sådana sammankomster för gemensam recitation:

”Malik ogillade det eftersom det är en innovation (amr mubtada’) som inte tillhörde de första generationernas (salaf) praxis. Han ogillade det även för att det leder till felaktiga uttal, försköning av rösterna genom de sammanträffar med varandra och tillägg till varandras uttal på samma sätt som sker vid sång. Anledningen till att detta är ogillat (makruh) torde därmed vara uppenbar.”

Muhammad al-’Utbi frågades om gemensam recitation av Koranen i moskén och svarade, ”Malik ogillade detta, förbjöd det och ansåg att det var en innovation (bid’a).”

Qadi Sahnun sade:

”Malik tillfrågades om de där sammankomsterna när folk samlas för gemensam recitation och han svarade, ‘Det är en innovation (bid’a)’. Jag anser att den politiske ledaren (al-wali) borde förbjuda dem från det och diciplinera dem på ett effektivt sätt för att lära dem korrekt beteende (adab). Bland plikterna gentemot Gud återfinns nämligen den uppriktiga inrådan (al-nasiha) och likaså bevarandet av undersåtarna och deras välfärd.”

Ibn Wahb sade:

Malik avskydde att att folk samlades för att recitera en sura, och sade ”Detta är inte så som folket gjorde”, och han ansåg det vara en bid’a.

***

2. Standardåsikten i malikiskolan

Från citaten ovan torde Imam Maliks egen åsikt angående dhikr och koranläsning med gemensam röst vara klar. Nästa steg är att se vad som sägs i den främsta källan för malikiskolans standardåsikter (mashhur): Khalil ibn Ishaq al-Jundis Mukhtasar.

Khalil säger angående gemensam koranrecitation i sin Mukhtasar, ”[Det är ogillat] som det sker exempelvis i en gemenskap [med gemensam röst].”

Al-Hattab hänvisar i sin kommentar på Khalils Mukhtasar till Ibn al-Hajjs ord i al-Madkhal, ”Alla åsikter som tillskrivs Malik är överens om att gemensam recitation och dhikr i grupp är en av de förkastliga innovationerna (bida’ makruha).”

Al-Hattab nämner även al-Mazaris åsikt att att det är tillåtet att samlas för koranrecitation i moskéerna, trots att Malik själv förkastade detta, på grund av den bokstavliga betydelsen av haditherna som indikerar att det är tillåtet. Detta är dock inte standardåsikten (mashhur) i malikiskolan.

Ogillandet mot gemensam koranrecitation med en röst gäller även dhikr-sammankomster där Koranen, åkallelser, åminnelser och poetiska verser reciteras med gemensam röst. Sadiq al-Ghiriyani förklarar:

”Malik ansåg att det var ogillat på grund av hans strikta följande av den profetiska sedvänjan och på grund av att han inte hade sett några följeslagare eller efterföljare göra något sådant – och de är de bästa generationerna. Det råder ingen tvekan om att det starkaste beviset och den bästa vägledningen är det strikta följandet av deras förmedling, även om åsikten om att det är tillåtet med gemensam dhikr har viss grund i autentiska bevis.”

Al-Shatibi förklarar angående om grupp-dhikr i al-I’tisam:

”Att engagera sig i något som inte är obligatoriskt i islam kan leda till att man ger folk intrycket att det tillhör religionen, speciellt om det utförs av ledande gestalter som anses vara föredömen på sådana platser där folk vanligtvis samlas, så som i moskén. Därför avhöll sig de tidiga generationerna från att göra dessa saker och om det vore lämpligt att ägna sig åt det så hade de gjort det om det nu är påbjudet i islam.”

***

3. Ghiriyani om invändningarna mot standardåsikten i malikiskolan

Sadiq al-Ghiriyani nämner i sitt öppna brev till en sufi-order i Wahran i Algeriet (Ziyara ila al-zawiyat al-bilqa’idiyya bi-wahran) tre vanliga sufi-invändningar mot malikiskolans standardåsikt och besvarar dem:

Påstående 1: ”Det finns meningsskiljaktigheter (khilaf) angående gemensam dhikr och alla lärda är överens om att man inte får förkasta sådant varom det finns olika åsikter.”

Svar: Detta är är helt korrekt och det håller jag med er om. Men det rätta tillståndet hos de som slagit in på vägen för att närma sig Gud – de som tillskriver sig traditionen att hänge sig åt gudstillbedjan (‘ibada) och asketism (zuhd) – är att vara försiktig och avstå från det som inte är felaktigt ifall det skulle vara något felaktigt däri. De bör inte regelbundet praktisera saker som de lärda har olika åsikter om och söka meningsskiljaktigheter och hålla sig fast vid dem. Anledningen till att jag ville klargöra domen vid det här tillfället var att boken som jag fann er läsa för er shaykh vid den sammankomsten [i zawiyan i Wahran] var al-Dardirs kommentar på Khalils Mukhtasar, vilket tydliggör att gemensamma dhikr-sammankomster är ogillat (makruh). Jag fann det underligt att ni helt och hållet gick emot det ni läste [när ni efteråt reciterade olika former av dhikr med gemensam röst i moskén]. Varför läser ni [om ni ändå inte praktiserar vad ni läser]?

Påstående 2: ”Ibn ‘Ata’illah al-Iskandari är maliki och han förespråkade gemensam dhikr, så pratet om att malikiskolan anser att gemensam dhikr är ogillat håller inte.”

Svar: Ibn Ata’illah i all ära, men Maliks rättsskola baseras på hans Mudawwana och hans Muwatta’. De åsikter bland de lärda som går emot Maliks åsikter är deras egna åsikter och deras egna tolkningar, men inte Maliks rättsskola.

Påstående 3: ”Al-Bukhari förmedlar i sin Sahih från profeten ﷺ något som avser ‘höj era röster med dhikr’ och detta bevisar att gemensam högljudd dhikr har sin plats i den islamska lagen.”

Svar: Angående detta så är det väletablerat i al-Bukharis samling och i andra hadith-samlingar att profeten ﷺ sade till sina följeslagare när de höjde rösten för att göra takbir och tahlil, ”Människor! Ta det lugnt mot er själva. Ni tillber inte någon som är döv eller frånvarande. Han är med er, hörande och nära.”

***

4. Frågan om hadra

Shatibi säger angående dhikr-sammankomster som innehåller stående dansliknande dhikr (hadra) i al-I’tisam:

”Det har ställts frågor angående som kallar sig de fattiga (al-fuqara’) – dvs. sufierna – och hävdar att de följer den sufiska vägen genom att samlas under vissa nätter för att utföra gemensam dhikr med höjda röster. Sedan sjunger de och dansar tillsammans och mycket annat. Vissa av de som kallar sig de fattiga (al-fuqara’) medverkar vid dessa sammankomster och iklär sig rollen som vägledande shaykher för den andliga resan. Frågan är således om dessa handlingar är giltiga enligt den uppenbarade lagen (al-shar’) eller inte?

Svaret är att allt det där är innovationer (bid’a) och nya påfund (muhdathat) som går emot den profetiska sedvänjan och sedvänjan bland följeslagarna och efterföljarna som följde dem i det goda.”

Därmed är det tydligt att dessa påfund, däribland dansliknande dhikr (hadra), räknas bland innovationerna enligt den ursprungliga malikitiska förståelsen som al-Shatibi framför. Det kan även illustreras av följande återberättelse från Imam Malik själv, som Qadi ‘Iyad återger i Tartib al-Madarik:

”Vi var tillsammans med Malik då han satt med sina elever när en man från Nasibin anlände och tog till orda ”Det finns en grupp som kallar sig sufis. De äter i mängder, och sedan börjar de sjunga sånger och därefter ställer de sig upp och dansar”. Malik frågade honom, ”Är de barn?” Mannen svarade, ”Nej”. Malik frågade, ”Är de vid sina sinnens fulla bruk?” Mannen svarade, ”Jo, det finns lärde bland dem och andra belästa människor”. Malik sade, ”Jag har aldrig hört talas om att islams folk ägnar sig åt sådant”. Mannen sade, ”Men de äter och dansar sedan utan att bli trötta och några av dem slår sina huvuden och andra slår sig i ansiktet”. När han fick höra detta så började Malik skratta och ställde sig upp och gick hem. Maliks elever sade till mannen, ”Du har fört med dig något dåligt till vår vän. Vi har befunnit oss i hans sällskap i över trettio år och vi har aldrig sett honom skratta förrän idag”.

***

Sammanfattning

Standardåsikten (mashur) i malikiskolan är att gemensam koranläsning med en röst och grupp-dhikr räknas som en ogillad innovation (bid’a makruha). Det är dock en fråga varom det råder meningsskiljaktigheter (ikhtilaf) bland de lärda. Det är därför inte tillåtet för individer att attackera eller klaga på de som väljer att utföra gemensam dhikr, eftersom flera stora lärda – däribland flera sentida malikiter – har tillåtit grupp-dhikr och t o m ansett det vara en positiv handling. Däremot är det fullt tillåtet, som Sadiq al-Ghiriyanis ord visar, att påminna andra malikiter om standardåsikten i skolan och Imam Maliks hårda ord om religiösa påfund som saknar företräde bland de fromma föregångarna (salaf). Detta räknas till som en uppriktig inrådan (nasiha) och inte som ett förkastande av något varom de lärda tvistar (inkar fi-masa’il al-khilaf).

***

6 kommentarer

  1. Ibn Åke 24 november, 2015 på 23:09 - Reply

    Hur ser man på sahabas sång som de gemensamt skanderade under ghazwat al khandaq, med tanke på innebörden kan den inte betraktas som en sorts gruppdhikr?
    لولا الله ما اهتدينا وما تصدقنا وما صلينا
    ”Om det inte vore för Gud hade vi inte vägletts, ej heller gett allmosor eller bett…”
    Tanken bara slog mig.

  2. Jakob Domargård 29 november, 2015 på 14:02 - Reply

    Tack för en intressant artikel! Gott att lyfta fram sådant som säkert kan kännas något obekvämt inom de egna leden.

    Tre korta kommentarer:

    1. Jag tycker det vore lämpligt att lyfta fram maliki-skolans särställning i dess konserverande ambition. T.ex. förhållningssättet till dåtidens diskussioner om aqidah, som man initialt helt avstod ifrån, som senare blivit allmänt vedertaget. En analogi till diskussion ovan känns relevant.

    2. Blir det inte något missvisande att hänvisa mashur till en typ 1000 år gammal text? Mashur torde ju vara, om än långsamt, i en stadigt organisk process allteftersom totalsumman av kvalificerade åsikter växer.

    3. Någonstans i texten ges känslan av att malikik-skolan och imam Maliks’ åsikter är samma sak. Differensen mellan metoden och resultat borde vara tydligare!

    • T. S. Andersson 30 november, 2015 på 14:56 - Reply

      Tack för de goda orden och dina kommentarer!

      1. Det har du rätt i. Vi valde dock att lämna det ämnet i den här artikeln och kommer skriva en enskild på det ämnet in sha Allah.

      2. Avsikten var att beskriva mashhur-åsikten under rubriken ”Standardåsikten i malikiskolan”, där vi inte citerar de allra äldsta malikitexterna utan framförallt Khalils Mukhtasar (ca. 700 år gammal) som anses vara den främsta källan till mashhur-åsikterna i malikiskolan (även om mashhur-konceptet är ett ganska komplicerat ämne i sig). Maliks egen åsikt i frågan anses dock vara mashhur, även om stora malikiter har tagit andra åsikter.

      3. Nej, malikiskolans mashhur-åsikt och Imam Maliks åsikter är inte nödvändigtvis alltid desamma i varje sakfråga, även om malikiskolan naturligtvis baseras på Maliks rättsförståelse. I det här fallet är dock Maliks åsikt och den vanligaste åsikten i skolan samma sak.

  3. Jakob Domargård 5 december, 2015 på 16:41 - Reply

    Tack för ditt svar!

    1. Verkar som om de tidiga malikiterna utmärker sig i förhållande till de senare dito, hanafiya och shafiyun, i hur man uppfattar bidah. Synen på mawlid och annan zikr blir ju i hög grad påverkad av denna förståelse.

    2. Kan mashur påverkas över tid ?, t.ex. förståelsen av systemfunktionen bidah? Om majoriteten av de senare malikiterna landar i annan förståelse än de tidigare, förändras synen på mashur ?

    Ett annat intressant perspektiv är hur en madhabs mashur påverkas utav dess relation till de övriga madhaibs. Råder nästintill samsyn? Är det radikalt annorlunda?

  4. Maliki 19 januari, 2016 på 17:04 - Reply

    Nja, de i maliki maddhaben ser inte mawlid som en bidah.
    https://www.youtube.com/watch?v=G6TonvWmXl0

    Här talar han även om bidah.
    https://www.youtube.com/watch?v=MmPbtDiHm0g

    Däremot så håller han åsikten om att läsa koranen i grupp är en DÅLIG bidah.

    • T. S. Andersson 26 januari, 2016 på 14:32 - Reply

      1. Den här artikeln handlar inte om mawlid.

      2. Shaykh al-Kamali säger inte att mawlid är varken ”bid’a” eller ”inte bid’a” – han påpekar bara att det är okej att minnas födelsedagen på ett särskilt sätt genom t.ex. sira-läsning eller da’wa till islam eller annat som stämmer överens med den profetiska sunnan, men inte genom sådant som inte stämmer överens med sunnan. Det är nog de flesta överens om – i teorin iallafall. Shaykh al-Kamali är en av de riktigt stora nutida malikilärda, men att slänga runt med fraser som ”maliki madhhaben ser inte mawlid som en bidah” baserat på ett youtube-klipp (som inte ens går igenom malikiskolans olika åsikter) och helt utan att definiera vad som avses med ”mawlid” är problematiskt.

      3. Angående malikiskolan och mawlid, se följande artikel: http://malikiyya.se/2015/12/03/den-medinska-skolans-vidd-i-fragan-om-firadet-av-mawlid/

      4. Det finns olika åsikter angående hur man ska förstå bid’a, vilken terminologi som ska användas och vilka specifika saker som anses vara bid’a. Det är bara att acceptera.

Skriv en kommentar