Att döma i enlighet med den nedärvda praxisen

november 26, 2015 Ingen kommentar »
Att döma i enlighet med den nedärvda praxisen

Fråga:

Vad är egentligen maa jaraa bihi’l-’amal och att döma i enlighet med den nedärvda praxisen?

Svar av Shaykh Ahmad ‘Ali al-’Adani

 

Det är ett levande verktyg i vår fiqh så att förståelsen kan utvecklas och anpassas inför de skiftande livsvillkoren och lokala sedvänjorna (med det har också lett till rigida ställningstaganden där ovälkomna utväxter lagts till i Dîn), men man kan inte förflytta detta från Fes till Stockholm eller förvänta sig att Chicago-malikiter utvecklat en vid det här laget stabil och erkänd ’amal i deras blandade och anarkiska samhälle som fortfarande befinner sig på spädbarnsstadiet.

Väsentligen, maa jaraa bihi’l-’amal är en förlängning av vår rotprincip, ’amal ahl al-Madinah. Det skedde en gradvis utveckling över flera århundraden vilket inleddes i spanska Cordoba (Qurtuba). Folket i Cordoba påbjöd deras domare, som ett medel att undvika utdragna och bittra dispyter, att de ålade sig själva att döma i enlighet med Ibn al-Qasims åsikt + det lokala juridiska tillvägagångssättet som muslimerna i staden brukade sig av i de relevanta delarna av deras levda liv. Slutligen förflyttades konceptet till Marocko där en domare när han blev tillsatt ålades att explicit döma i tvistefrågor i enlighet med al-mashhur eller det som lokalt agerades (’amal) på från ett juridiskt (och icke sedvänje-) perspektiv. Det finns villkor för att det lagligt ska kunna tillämpas:

Implementeringen av ’amal skedde genom genomgång av gångna annaler som beskrev folkets transaktioner och där domaren eller muftin som introducerat en sådan ’amal eller godkänt en praxis namngavs specifikt.

’Amal som implementerades skulle appliceras på konkreta fall genom att man definierade praxisen under en av de accepterade rotprinciperna i Lagen, eftersom Lagen strävar efter att uppfylla folkets väl och man erkänner att folkets intressen varierar från en plats till en annan och från en tid till en annan.

De domar som styr den relevanta ’amal i rättsskolan skulle länkas till de nödvändiga orsakerna av social natur, så som att adressera det nyttiga. Åsikten som länkar ’amal till sådana samhälleliga nyttor måste kunna backas upp på övertygande sätt. Den samhälleliga nyttan kan extraheras av de lärde som kommer till annalerna därefter för att utfärda fatwa (genom sedvänjan) och där de då kan avvika från strikta legala domar (som i vår samtid beträffande de scenarion där de förbjudna bankpengarna nödvändigtvis måste kunna användas) och basera sig på en obruten praktisk tillämpning i samhället, allt från maslaha mursalah, sadd eller fath al-dhara’i där man uppmärksammar akuta tvång eller nödvändiga behov, etc.

Konsten att använda sig av ’amal eller att kunna ge företräde till vissa av vår madhhabs åsikter framför andra är inte något som står öppet till alla, utan måste bara utövas av kvalificerade muslimer som har nått nivån av ijtihad i rättsskolan generellt eller minimalt en komparativ utvärdering av skolans juridiska åsikter (ijtihad at-tarjih) eller en mujtahid al-futya (om de andra kategorierna inte existerar).

Det är inte samma sak som att döma i enlighet med sedvänjan (’urf) i motsats till den juridiska ’amal i skolan, eftersom en muqallid faqih kan döma i enlighet med sedvänjan, eftersom sedvänjan är en påtaglig synlig realitet som förstås av både eliten och de vanliga människorna. Maa jaraa bihi’l-’amal, för att använda den arabiska terminologin, är däremot en mer subtil och dold realitet som inte uppfattas av de vanliga människornas intellekt, och Allah vet bäst.

Skriv en kommentar