Misshandel och skilsmässa

december 28, 2015 Ingen kommentar »
Misshandel och skilsmässa

Äktenskaplig skada: analys och prognos

Shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani

Har en lidande hustru inte skänkts botemedlet i islam?

Vi hör nästan dagligen om det extrema fysiska, emotionella och sociala förtryck som en stort antal kvinnor lider av och utsätts för av deras muslimska män. Det som gör denna tragedi ännu värre är de rättslärdas orubbliga likgiltighet inför deras plikt. Ändlösa försök att medla mellan makarna leder ingenvart, eftersom det inte skapats någon mekanism av de rättslärda som skänkts ansvaret att vägleda denna umma bort från fruktlösa försök att närma sig verkliga reella domslut. Som ett resultat av detta har vi begränsats till tre alternativ ur en liten korg där förtryckta kvinnor tvingas välja ”det minst onda” av två onda ting.

A) Du är gift genom nikah, och du måste som kvinna bara acceptera att shari’a ger mannen makten.
B) Det enda sättet för dig att att nå trygghet är att registrera ditt äktenskap som ett sekulärt äktenskap för de sekulära domstolarna ger dig åtminstone en utväg som den islamiska lagen inte ger dig.
C) Vi nödgas hylla en lagstiftning som ger sekulära domare rätten att döma i nikah-frågor, oavsett om det går emot religionen.

Är denna analys ovan korrekt eller är den bara ytlig och visar egentligen bara hur dålig vår kunskap är om vår egen shari’a? Detta är ett tema som jag, om Gud den Upphöjde tillåter mig, ska ta mig an.

Muslimerna måste erkänna, i deras hjärtan och inte bara deras tungor, att den ofrånkomliga verkligheten är att Guds sista shari’a till mänskligheten är en bred medelväg där striktheten alltid underställs den allomfattande barmhärtigheten, för både män och kvinnor, vuxna och barn, svarta och vita, muslimer och icke-muslimer, fria människor och människor i bojor.

Gud har inte gjort implementeringen av det som är halal svårt för Sina tjänare att uppnå. I en äktenskaplig relation så kan mannen alltid söka lättnad från hustruns förtryck mot honom genom talaq, och denna rättighet är det bara han som håller i, även om man måste ha i åtanke att det är en klandervärd men tillåten handling.
Den muslimska kvinnan däremot, till skillnad från den sekulära kvinnan, äger dock inte rättigheten att skilja sig, och detta är en välsignelse eftersom 90 % av alla separationer runt om i världen sker på kvinnans initiativ. Men detta betyder inte att hon inte har lagliga metoder att bruka sig av om hon utsätts för förtryck eller skada.
I vår fiqh, så stöter vi på en mekanism under termen tatliq bi l-darar, att ett äktenskap upplöses på grund av att en olycklig kvinna som utsätts för skada söker juridisk hjälp. Motivationen för att söka ett rättsligt upplösande baserar sig på en av islams rotprinciper, som hadithen definierar det, om att ingen självskada eller skada mot någon annan får lov att ske (la darar wa la dirar).
Religionen påbjuder goda äktenskapliga relationer, och det gäller alla religioner och alla kulturer eller etiska värderingar, och det är uppenbart att varje make eller maka, precis som alla andra människor, uppmanas att tålmodigt härda ut en viss skada som han eller hon subjektivt anser sig uppleva. Men vad utgör sådan skada som kan leda till att den muslimska domaren slår fast ett domslut. Det finns inget specifikt nummer av skador. De skador som rent juridiskt erkänns kan ta sig olika former, psykologiskt, fysiskt, intellektuellt, verbalt, existentiellt, finansiellt och andra saker. Generellt sett kan man dela in det i fem kategorier:
1. Fysisk och psykisk misshandel 2. att de sexuella plikterna inte uppfylls 3. att hustrun inte ges försörjning 4. att maken är frånvarande från hemmet i ett helt år eller mer 5. att mannen fänglas eller kidnappas. I denna artikel ska vi fokusera på den första kategorin, misshandel.

Fysisk och psykisk misshandel som nämns ovan, kan ta sig olika former: Kränkningar i form av ord eller att mannen förbannar hustrun eller hennes släktingar, lätt fysiskt våld utan juridiskt rättfärdigande, grovt övervåld, att mannen inte talar med hustrun, att mannen inte närmar sig henne i sängen, att mannen hindrar henne från yrken som kan utföras i hemmet, att mannen har sexuella relationer med sin andrahustru framför hennes ögon för att göra henne svartsjuk, eller att han plågar henne genom att hålla henne i en sorts limbo där hon varken är hans hustru vars rättigheter uppfylls men heller inte skiljer sig från henne så att hon kan söka sig vidare i livet.

Gud har sagt i sin upphöjda bok:

”Ni skall antingen ta henne tillbaka eller också ge henne fri, allt enligt god sed. Men ni får inte hålla henne kvar mot hennes vilja för att skada henne. Den som handlar så begår orätt mot sig själv” (surat al-Baqara 231, vers 229 i warsh).

Hur ska en hustru bevisa att hon lider under dessa omständigheter?
a) Ett sätt är att två sannfärdiga vittnen framträder för att lägga fram bevis om att hon skadas av sin make genom ett av de sätt som nämnts ovan. Dessa vittnen måste vittna om detta inför en domstol.
b) Vittnesmål från ”allmänheten”, och detta är en sorts tillåten hörsägen som ses som bevis. Det betyder att två eller fler vittnar om att hört eller sett, både utanför och innaför hemmet, från parets släktingar eller från deras betjänter, att maken utan grund skadar sin hustru. Hustrun som anmäler skada genom ett sådant allmänt vittnesmål måste svära en ed om att det rör sig om kontinuerlig skada. Orsaken bakom denna ed är att försäkra sig för att de sannfärdiga personerna som yttrar sig egentligen borde vara ögonvittnen till brottet.

Vad är de juridiska konsekvenserna som kommer ur domstolens fastställande om huruvida någon skada skett eller om det inte kunnat bevisas av den saksökande hustrun? Bevisen fastställs genom en av de två sätten. Men här måste man minnas att det konkreta vittnesmålet från två sannfärdiga vittnen väger tyngre i konfliktutredarens bedömning). Det kan röra sig om uppvisad fysisk skada eller att kvinnan skrivit in som villkor i äktenskapskontraktet att hon ges makten att skilja sig om hon utsätts för skada, och då kommer domaren att upplösa äktenskapet. Domaren kommer upplösa äktenskapet oavsett om mannens skadliga beteende bara skett en enda gång om hustrun kan uppvisa synliga skador på sin kropp. Det upplöses för att hon uttryckligen lagt till villkoret om att hon får lov att skilja sig om hon utsätts för misshandel och hon behöver då inte vänta och se om det bara rörde sig om en engångsföreteelse.
Om det rör sig om lättare skada, som kommer tas upp nedan, så kan det bara leda till äktenskaplig upplösning från domaren om mannen godkänner det. Å andra sidan, om skadan inte är öppet synlig, så som om mannen slagit henne lätt, och kvinnan inte adderat en villkor om rättigheten att skilja sig vid misshandel, så måste domaren informera mannen att om han fortsätter med sådant beteende som kommer han ingripa och upplösa äktenskapet. Orsaken till en sådan temporär juridisk lösning ligger i att domaren inte ska vara hastig i att upplösa ett äktenskap som är en allvarlig sak.

Låt oss anta att hustrun som kräver upplösning inte framfört tillräcklig bevisföring i domstolen, men att hon vid ett senare skede kommer med nya bevis som visar på samma problem, men att mannen vid båda tillfällena nekar till anklagelsen och kommer med motbevis. Låt oss inte glömma att misshandel oftast sker innanför husets fyra väggar och att tillräckliga bevis ofta saknas.
Hanafi-skolan skulle inte upplösa i ett sådant fall.
Imam Malik, baserat på den koraniska versen, skulle då kallat in en domare som sänder två medlare för att ge råd (ba’th al-hakamayn):

”Om ni är rädda för oenighet mellan en man och hans hustru, utse då en skiljeman ur hans familj och en skiljeman ur hennes familj; om båda vill försonas, skall Gud återställa det goda förhållandet mellan dem. Gud har kunskap om allt, är underrättad om allt” (Surat al-Nisa: 35).

Maliks position är det som de flesta muslimska rättslärda följer, däribland ibn Kathir. Det som sker är följande: Domaren informerar den saksökande kvinnan att blanda in rättfärdiga muslimer som observerar vad som sker mellan makarna så att dessa senare ska kunna vittna om vad de hört och sett. Om detta inte hjälper i situationen så kommer domaren att skicka två medlare för att rådgöra med makarna så gott det går. Om det inte går kan han upplösa äktenskapet. De ges först en tidsperiod (som juridiskt kan förlängas) då de ska diagnosticera och söka en lösning. Existerande lagstiftning i muslimska länder, så som Egypten, erkänner visdomen i detta tillvägagångssätt även om de inte följer den malikitiska rättsskolan. De godtar och följer principen om att skicka två medlare när ingen annan utväg att finna sanningen finns.

Gällande den skilsmässa som tar sig form på grund av skada så rör det sig om en oåterkallelig skilsmässa. Vad detta betyder är att när domen väl är given av domaren eller medlarna (som agerar som agenter för domaren) så har mannen ingen som helst rättighet att ta tillbaka hustrun. Deras äktenskap upplöses helt och hållet och hon är fri att gifta om sig. De kan bara gifta sig igen efter att hon ingått ett nytt äktenskap med brudgåva, förmyndare, vittnen och intim relation). Orsaken till detta är att skadan inte kan förhindras om det skulle röra sig om en återkallelig skilsmässa för då hade mannen kunnat tvinga hustrun att bo tillsammans med honom även utan hennes godkännande precis så som i ett vanligt äktenskap.

Slutligen, det är viktigt att observera att ett motbevis som motbevisar hustruns hävdande av skada kan finnas i en situation där mannen, efter att hon saksökt honom, visat sig villig till köttslig njutning, även om hon vetat att det hade nollställt hennes stämning. Det skulle vara en motsägelse att hävda att hon lider men samtidigt villigt ägna sig åt intim samvaro med den man som hon påstår skadar henne.

NU kommer vi till de rent praktiska aspekterna: Vad ska vi göra för att överföra dessa vackra domar till faktiska rättigheter och skyldigheter i länder som Sydafrika där det inte finns några islamiska domstolar?
Vi får varje dag höra ”Vi har ingen islamisk domstol och vi bor i ett ickemuslimskt land”. Svaret är enkelt:

1. Uppritandet och användandet av nikah-kontrakt som innehåller självbeskyddande villkor som shari’a godkänner. Detta är ett fascinerande ämne som kräver en egen text.
2. Alla nikah-kontrakt kan innehålla ett standardtillägg om att eventuella konflikter ska lösas genom shari’a, av en muslimsk avgörare, under lagen om skiljeförfarande 42 av 1965. Några jurister kommer kanske försöka säga att det inte berör dispyter som leder till domslut (skilsmässa, insolvens, att få förmyndarskap, bodelning, vansinnesförklaring, etc). Sanningen är emellertid att detta bara gäller äktenskap som den sekulära lagen erkänt. Det berör alltså inte islamiska nikah-kontrakt, som inte erkänns som lagliga. Enligt den sekulära lagen så finns de helt enkelt inte. Om det inte existerar så är ju följden att det inte kan leda till en förändrande dom, så som att vara gifta eller skilda.

För att återvända till vår inledande fråga. Är det således sant att kvinnor som lider i ett äktenskap inte kan finna lösningar i islam och att de måste vända sig till en lag som går emot vår Dîn och att de måste registera äktenskapet sekulärt, eller att de behöver en muslimsk familjelag som skapats av ickemuslimer?
Det enda som ligger i vägen för att vi ska återuppliva vår fiqh är vår egen ljumna vilja att leva i enlighet med islam.

Det finns ingen kraft och ingen styrka utom genom Gud.

Skriv en kommentar