Profetens ﷺ skilsmässor och stigmatiseringskulturen

april 4, 2016 Ingen kommentar »
Profetens ﷺ skilsmässor och stigmatiseringskulturen

Fråga: 

Tillhör det religionen eller är det en kulturell företeelse att stigmatisera och klandra skilda kvinnor och män? Skiljde sig profeten ﷺ från kvinnor före äktenskapet hade fullbordats?

Svar:

1. Det tillhör inte islam att stigmatisera och nedvärdera skilda kvinnor och män. Detta är en del av okunnighetens epok (al-jahiliyya) som vissa kulturer har bevarat och på vissa håll följer med stor noggrannhet. Den som studerar följeslagarnas och efterföljarnas liv inser att de gifte och skiljde sig i stor utsträckning, vare sig de hade varit gifta sedan tidigare eller inte. När man betraktar skilsmässostatistiken bland följeslagarna så inser man att separationer var en vanlig företeelse och samtidigt att frånskilda kvinnor snabbt gifte om sig efter vänteperioden (al-’idda). Ett illustrativt exempel är profetens ﷺ barnbarn al-Hasan ibn ’Ali som gifte sig med 90 kvinnor (Tarikh al-Mada’ini). De tidiga muslimerna såg inte ner på personer som gifte sig ofta (minkāh) eller personer som hade skilt sig ett flertal gånger (mitlāq). Den skamkulturen uppstod först långt senare och utgör inte den ursprungliga muslimska modellen. Det är även välkänt att alla profetens ﷺ hustrur var sedan tidigare skilda kvinnor eller änkor förutom ’Aisha. Den som nedvärderar tidigare gifta kvinnor och män riskerar att nedvärdera de troendes mödrar och mängder av stora följeslagare och efterföljare. Det innebär inte på något sätt att man ska ta lätt på äktenskapet och ringakta dess betydelse, utan bara att kvinnor och män som tidigare har varit gifta inte under några omständigheter får stigmatiseras eller nedvärderas.

2. Det är välkänt bland sira-experterna att Guds sändebud ﷺ slöt äktenskapskontrakt (’aqd) med ett antal kvinnor men avbröt dem före äktenskapet hade fullbordats. Det råder dock delade meningar angående hur många kvinnor det rör sig om. Det återberättas att han friade till några kvinnor men äktenskapet blev aldrig av och även att han i vissa fall avbröt ett kontrakterat äktenskapsavtal. Ibn al-Qayyim säger i Zad al-ma’ad:

Angående de kvinnor som han friade till men aldrig fullbordade äktenskapet med eller som erbjöd sig till honom utan att det ledde till äktenskap så rör det sig om fyra-fem stycken. Vissa säger att det rör sig om 30 kvinnor. Sira-experterna bekräftar dock inte detta utan snarare bestrider det. Det väletablerade hos dem är att profeten ﷺ skickade efter al-Jawniyya för att gifta sig med henne, men när han gick in till henne för att fria så sade hon, ”Jag söker Guds tillflykt från dig,” så han lät henne vara och gick inte vidare med äktenskapet. Detsamma hände med al-Kilabiyya. Likaså den kvinnan på vars höft profeten ﷺ såg vita fläckar och därför inte fullbordade äktenskapet med. Även hon som erbjöd sig till profeten ﷺ men som han lät gifta bort till en annan med några korankapitel som brudgåva (mahr). Det är detta som är välbevarat (mahfuz). Och Gud vet bäst.

Ibn Sayyid al-Nas nämner 30 kvinnor som det sägs att profeten ﷺ var på väg att gifta sig med utan att fullborda äktenskapet i ’Uyun al-akhbar och al-Salihi nämner 26 kvinnor i Subul al-huda wa-l-rashad, men den senare citerar också Ibn al-Qayyims ord att det bara är vissa av dem som är väletablerade bland sira-experterna. Det kan därmed konstateras att profeten ﷺ avbröt stundande äktenskap med ett antal kvinnor innan han hade fullbordat dem, även om det råder olika åsikter om exakt hur många kvinnor det rör sig om. Några av dem är dock, som  Ibn al-Qayyim nämner, välkända och etablerade bland experterna på profetens ﷺ biografi och deras berättelser återfinns i de stora hadith-samlingarna. Svaret på den andra frågan är, med andra ord, att profetenﷺ faktiskt avbröt ett ingånget äktenskap med några kvinnor före det hade fullbordats.

Allt i sändebudets ﷺ sunna innehåller visdom och lärdom för att vägleda mänskligheten till gott beteende och för att visa vad som är förbjudet och vad som är tillåtet. Att föredra kulturella sedvänjor som tillhör okunnighetens epok är naturligtvis oacceptabelt. Att hävda att dessa vedervärdiga sedvänjor dessutom tillhör islam är oerhört mycket värre.

Skriv en kommentar