Hjälpa ickemuslimerna till självhjälp eller självstjälp?

april 11, 2016 Ingen kommentar »
Hjälpa ickemuslimerna till självhjälp eller självstjälp?

Fråga:

Hedervärde lärare, vi har en fråga som berör muslimernas praxis i Sverige. Enligt Abu’l-Hassan al-Ash’aris teologiska skola, den skola som följs av majoriteten av malikiterna och shafi’iterna, så är ickemuslimer mukhatabun bi furu ash-shari’a (alltså ansvariga inför Gud för att de inte följer lagen) medan det i Abu Mansur al-Maturidis teologiska skola, som följs av majoriteten av hanafiterna, är så att ickemuslimerna endast anses ansvariga för deras otro (kufr). Hjälp oss i frågan så att muslimerna kan förstå huruvida de är ålagda att hjälpa och betjäna ickemuslimerna bort från sådana skadliga förbjudna saker som alkoholförtäring, spelberoende, att engagera sig i ränta etc.

Svar av shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani:

Åsikten att ickemuslimerna är förpliktade att följa lagens härledda regler, både i påbud och förbud, är åsikten som imam Malik höll, och det är ash-Shafi’is åsikt, det har återberättats från Ahmad och är den åsikt som hålls av majoriteten av ahl al-hadith, och al-Karkhi och al-Jassas bland hanafiterna håller också denna åsikt. Det är den bättre åsikten, och den stärks av både intellektet och av Koranen, ty Gud säger:

”De som är i paradiset frågar om brottslingarna, och säger: ”Hur hamnade ni i helveteselden?” De kommer då svara: ”Vi tillhörde inte de som utförde bönen. Vi gav heller inte de fattiga mat. Vi ägnade oss åt tomt prat och förnekade Domens dag” (sura al-Muddathir, vers 40-46).

De kommer bli tillfrågade om anledningen till deras hemska plågor i efterlivet och de kommer då erkänna att det var för att de inte utförde bönen eller såg till de fattigas behov. Därför anses ickemuslimer vara ansvariga inför Gud för sådana påbud och för att inte ha utfört dem. I efterlivet kommer deras straff orsakas både för deras vantro (kufr) och för att de inte agerat korrekt då de levde. Det är även så att om en ickemuslim börjar utföra bönen och annan dyrkan så kommer det inte räknas till hans fördel p.g.a av hans vantro. Det betyder att muslimerna inte kan ha en ljummen attityd och säga att det kvittar om ickemuslimer syndar mot lagens regler som är till för människans bästa och strunta i deras gärningar med bortförklaringen att deras kufr är värre. Muslimer borde med visdom hjälpa ickemuslimer bort från dessa skadliga ting, så som att dricka vin eller inta narkotika och äta svinkött, eller kräva eller betala ränta, eller ägna sig åt otukt, casinospel eller pornografi, att stjäla eller baktala, sodomi eller självmord, att beskatta människorna eller ta mutor eller vad det nu än kan vara. Muslimer bör naturligtvis även assistera ickemuslimer till shari’ans påbud så som att respektera äldre och vara barmhärtig mot barn och hjälpa de i nöd. Muslimer kan inte säga att det tillhör ickemuslimernas livsstil och att de bara förtjänar vår hjälp om de blir muslimer. Nej, sannerligen är det så att det muslimska politiska styret straffade ickemuslimer (ahl al-dhimma) som öppet bröt mot lagen, så som att kränka Ramadans helighet genom att äta utomhus, trots att ickemuslimerna inte fastade och heller inte tvingades fasta. På samma sätt, den institution som kallades al-hisba i den muslimska världen hade som uppgift att se till att Guds rättvisa lagar upprätthölls och att ickemuslimer inte tilläts kriminellt beteende i handel, uppförande, moral och sedvänjor. Det är en sak att vi inte får lov att tvinga någon att bli muslim eller tvinga någon att uppföra sig som en muslim, och det är en annan sak att tillåta ickemuslimer att uppvigla eller gå emot lagen i det offentliga. Barmhärtigheten kräver av oss att vi med kärlek och omtanke ska vilja våra medmänniskor väl, både i detta liv och i nästa.

Skriv en kommentar