Att skylla på oskyldiga

april 26, 2016 Ingen kommentar »
Att skylla på oskyldiga

               

Det återberättas att en man stal en rustning från sin muslimske granne i Medina. Rustningen låg i en säck där det även fanns mjöl. När han bar med sig rustningen lämnade den spår av mjöl som ledde till hans hus. Gärningsmannen beslutade sig dock för att gömma rustningen hos en jude i Medina. När de kom till gärningsmannen för att ertappa honom hittade de ingen rustning. Han svor att han inte hade tagit rustningen. Ägarna sade att de hade sett spår av mjöl i hans hus men lät honom vara när han svor att han var oskyldig. Istället såg de spår av mjöl vid judens hus i närheten och fann då rustningen hos honom. Juden berättade att gärningsmannen hade lämnat den i förvar hos honom. Därefter gick gärningsmannens klan till Guds sändebud ﷺ och sade att juden hade tagit rustningen och bad honom att försvara gärningsmannen, som var en av muslimerna, och istället bestraffa juden. Då uppenbarade Gud:

Vi har uppenbarat Skriften med sanningen för dig för att du skall döma mellan människorna med det som Gud har visat för dig, och försvara inte bedragarna. Men be Gud förlåta, ty Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. Och argumentera inte till försvar för de som bedrar sig själva. Sannerligen älskar Gud inte om den som ständigt bedrar och förhärdat syndar.

De försöker gömma sig för människorna, men de kan inte gömma sig för Gud. Han är med dem när de överlägger i nattens mörker om lögnaktiga utsagor, som Han inte godkänner. Gud har full uppsikt över allt vad de företar sig.

Här är det ni som tar dem i försvar i frågor som gäller det jordiska, men vem skall försvara dem på Uppståndelsens dag inför Gud? Vem skall vara deras talesman?

Den som begår en dålig handling eller på annat sätt förtrycker sig själv och som därefter ber Gud förlåta honom, skall finna att Gud är förlåtande, barmhärtig. Den som syndar, skadar nämligen bara sig själv – Gud är allvetande, vis. Men om någon begår ett fel eller en synd och sedan lägger skulden för den på en oskyldig, bär han ansvaret för både förtal och en uppenbar synd. (4:105–112)

Det sägs att gärningsmannen därefter lämnade både islam och Medina, och anslöt sig till avgudadyrkarna i Mecka.

Vad kan dagens svenska muslimer lära av denna händelse? Vi sammanfattar i 10 punkter.

  1. Adl: Vi bör behandla människor, muslimer såväl som icke-muslimer, rättvist oavsett religiös tillhörighet och bibehålla rättvisan som fokus även när det är emot oss själva. Vi har inget ansvar att försvara fuskande muslimer – tvärtom, vi bör påpeka felen så att de kan åtgärdas. Muslimska brott är en psykologisk barriär som hindrar svenskar att omfamna islam och det är en större stöld än något annat. Det är så som ’Ali ibn Abi Talib sade: ”Upprätthåll det goda oavsett om det gäller de i din närhet eller din opponent. Var ståndaktig och modig i detta oavsett hur det drabbar de under ditt beskydd eller dina nära och kära”.
  2. Al-wala’ wa’l-bara’: Lojalitet och bortstötande innebär lojalitet till religionen och dess folk, inte missriktat försvar för kriminella muslimer, och bortstötande innebär avståndstagande från det som går emot religionen, även om det kommer från andra muslimer. Samhället var inte utopiskt ens på sändebudets ﷺ tid. Det fanns i Medina otukt, stöld, hyckleri och tribalism och då såväl som nu bortförklaringspsykoser. Vi är ombedda att rikta vår lojalitet mot religionen, inte kulturen.
  3. Asabiyya: Händelsen visar oss en missriktad form av ’asabiyya (gruppsolidaritet) och dess konsekvenser. Tribalism är en av de sjukdomar som sändebudet ﷺ varnat muslimerna för och detta kan också betyda att man är lojal mot ett muslimskt kollektiv, fast baserat på etniska band eller sekttillhörighet. Vi ser i händelsen profetens ﷺ refutation av tribal lobbyverksamhet. Vi ska som muslimer i Sverige inte falla in i sådan selektivism att vi försvarar vår egen etniska grupp när de begår brott. Gud är ingen stamgud för Mellanöstern. En arab kan lämna religionen och en jude kan omfamna religionen. Det kan aldrig sägas för många gånger. ”Om ni vänder er bort [från Gud och Hans sändebud], skall Han låta andra människor inta er plats, och de kommer inte att vara [olydiga] som er.” (47:38)
  4. Kaba’ir: Stora synder kan leda en muslim ut ur islam och leda till en hijra i fel riktning. Girigheten vi ser i händelsen kan bara åtgärdas genom återgång till sunnans asketiska ideal. Objektet är oviktigt, en rustning eller en bil. Även metoden är oviktig, om det sker genom inbrott hos en privatperson eller inbrott i statskassan genom bidragsfusk och bedrägeri. Gärningsmannen begick två stora synder: stölden och skuldbeläggandet av en oskyldig individ. Ett annat misstag i historien var att ett kollektiv bland muslimerna – gärningsmannens stam – ville straffa en oskyldig man för att bevara sitt anseende. Syftet var inte att behaga Gud. I Sverige har vi bevittnat en rad sådana överträdelser där vissa muslimer vill döma folk för brott som inte finns inom islam, samtidigt som de bortser från handlingar som faktiskt är brottsliga enligt shari’a (även om svensk lag uppmanar till sådana brott). Man ska även komma ihåg att även om stöld och skuldbeläggande av oskyldiga är oerhört stora synder, så är det en ännu värre synd att förneka Guds lagar och sändebudets praxis ﷺ.
  5. Nifaq: Många svenska muslimer har idag en märklig benägenhet att skylla all världens ondska på judar istället för att ta itu med sin egen omoral. Det är dock ännu vanligare att muslimer skyller omoral och kriminell verksamhet inom de egna leden på ”utanförskap” och andra ogiltiga orsaker i shari’a, samt ropar varg (islamofobi) så fort någon påpekar problemen. Sunna är motsatsen till att infantilt skylla ifrån sig och religionen uppmanar de troende att kämpa mot de inre tendenser som vill skylla allt på andra och därmed passivisera en till det yttre. Att skylla på andra för att slippa ta ansvar själv var och är ett av hycklarnas kännetecken; den som gör det är inte nödvändigtvis hycklare, men har anammat en av deras egenskaper.
  6. Satr: Sunnan uppmanar de troende muslimerna att övertäcka och dölja andras synder men det gäller bara sådana synder som begås mot det egna jaget, inte förtryck mot andra. På Domedagen ska alla få sina rättigheter, tvärsöver religionsgränserna.
  7. Rahma: Sändebudet ﷺ sändes som en nåd till hela skapelsen, inte bara mot muslimer. Shari’a försäkrar allas trygghet, inte bara muslimers.
  8. Dayn wa Riba: Även om rustningen skulle ha använts i jihad och gärningsmannen skulle dött som martyr så bör vi minnas att en martyr förlåts alla sina synder, utom sina skulder. Det bör få oss att reflektera såväl över våra ockerskulder som de stölder från statskassan som sker genom bedrägeri.
  9. Qur’an: Den koraniska versen i surat al-Nisa deklarerar att sändebudet ﷺ ska döma mellan människorna. Det är en viktig sak för muslimerna i Sverige att shari’a inte var då och där, men är här och nu.
  10. Tawba: Dörren till Guds förlåtelse och barmhärtighet är alltid öppen för den som (1) erkänner och ångrar sina synder, (2) slutar upp att begå dem och (3) uppriktigt bestämmer sig för att inte återvända till dem, samt (4) åtgärdar eventuellt förtryck mot andra t.ex. genom att lämna tillbaka egendom man har stulit eller pengar man har fuskat sig till. Som versen lyder, ”Men be Gud förlåta, ty Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” Gud säger även, ”Den som begår en dålig handling eller på annat sätt förtrycker sig själv och som därefter ber Gud förlåta honom, skall finna att Gud är förlåtande, barmhärtig.”

Skriv en kommentar