Vita människor, vithet och vita ark.

juli 12, 2016 En kommentar »
Vita människor, vithet och vita ark.

Fråga:

Ärade shaykh, i dagens debattklimat ser vi fler och fler muslimer som betraktar det som halal att förakta vita människor och att anse att vita människor är kollektivt skyldiga för mänsklighetens brott så som slaveri i historien och i vår samtid. Detta förakt sprider sig som en innovation bland de outbildade muslimska massorna men även bland muslimska intellektuella. Frågan är huruvida denna innovation leder till kufr eller om det bara betraktas som en synd i shari’a? Är det islamiskt tillåtet att tala om vita och vithet som en analytisk kategori istället för kuffar och kufr när vi talar om brottslighet som ”vita” kafir-länder har utfört? En annan fråga är vad domen är för att skylla kafir-ländernas brott på vithet istället för deras kufr?

Svar av shaykh Ahmad ’Ali al-’Adani och tankesmedjan 

Bismillah ar-Rahman ar-Rahim As-salatu wa as-salam ‘ala Habibillah, Sayyidina Muhammad, wa-‘ala Alihi wa-Sahbihi ajma`in Amma ba`d

I sitt kortfattande verk som belyser släktforskning, med titeln Al-Qasd wa al-Amam fi at-Ta`rif bi-Usul Ansab al-‘Arab wa al-‘Ajam, så skriver Europas store Hafidh Abu ‘Umar Yusuf bin ‘Abd al-Barr, i slutkapitlet om Ya’juj and Ma’juj, Jafets avkomma:

Guds sändebud ﷺ tillfrågades om Gog och Magog och huruvida islams budskap nått dem, varpå han ﷺ svarade ”Jag färdades förbi dem under den nattliga färden från Mecka till Jerusalem och jag bjöd in dem till islam, men de svarade inte.

Bortsett från Gog och Magog så är alla nationer potentiellt välkomnande av sanningens budskap, och detta inkluderar ”vita” människor. Det är en omtvistlig sanning att ett flertal olika folk som slapphänt beskrivs som ”vita” har omfamnat islam och att de fortsätter omfamna islam.

Först och främst, vetenskapligt finns det inte någon ”vit” ras. Det finns något som sägs vara en kaukasisk ras, som består av en rad olika människor från den europeiska befolkningen, Nordafrika, Afrikas horn, västra Asien, Centralasien och södra Asien. [Den kaukasiska rasen omfattar människor som ska ha sitt ursprung i Kaukasus-området, därav namnet, och inkluderar enligt vedertagen definition bland annat européerperser och araber.] Allah säger i Sin bok, ”Inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog ibland dem”. Det ingår i islams mest basala doktrin att Allah sänt profeter till alla folk, även ”vita”.

För det andra så är islams lexikon baserat på våra två huvudsakliga källor, Koranen och Sunnan. Det finns ingenting i Allahs tal eller sändebudets ﷺ  tal som punktmarkerar ”vita” och ”vithet” som något av ondo eller som en motsats till islam. Kategorierna kommer alltid att vara samma och det är mu’minun, kafirun (med en nyckelroll för Bokens folk), munafiqun och mushrikun. Den nation som kallas Rum nämns många gånger i de profetiska återberättelserna och kan knytas till en specifik kufr-traditon (grek-romersk hedendom, kristendom och den postkristna sfären) och detta är något helt annat än en ”vit ras”. Det är snarare en av många kafir-nationer. En kaukasisk muslim är inte inkluderad då det profetiska talet nämner denna specifika nation. Om Guds oskapade och eviga tal inte beskriver den muslimska umman som en motsats till en ”vit ras” så betyder det att vithet är ickeexisterande och inte är av kosmologisk relevans i kampen mellan iman och kufr.

För det tredje, det finns faktiskt goda dygder bland ”vita” också. Mental skärpa, teknologisk briljans, entreprenörskap, litterär och konstnärlig förmåga, analytiskt tänkande, allvarsamhet i syfte, fokuserad beslutsamhet, ledarskapstalang, äventyrsanda, etc. De måste tas väl om hand och man bör koppla ihop vita människor med deras fitra och därmed till rättvisa, tolerans, ödmjukhet och barmhärtighet. De måste vägledas bort från den förfallna judisk-kristna traditionen som har förstört deras sunda spiritualitet. Deras latenta aggressiva läggning bör hållas i schack. Så som det nämnts i en rad texter, Isaw (Esau) var broder till Ishaq (Isak), frid över honom. Han växte upp i samma profetiska hushåll och gavs samma uppfostran i profetisk miljö. Han började emellertid avsky sin ärade broder och hans son, Rum, emigrerade västerut. Rum tog med sig sina ofantliga färdigheter och hans avkomma grundlade viktiga civilisationer, men han avsade sig sin profetiska härkomst genom att emigrera västerut. Han avskärmade sig därför mer och mer från upplyst spiritualitet och frälsning. Men på grund av deras gemensamma ursprung så hade han en djup fascination för det profetiska samfund han lämnat och det tog sig uttryck i en hatkärlek och det måste behandlas varsamt. Att tillhöra Rum (eller vara vit) har aldrig av muslimerna ansetts vara en skam. Många rättslärde har varit kända som al-Rumi. Det är inte bara Jalal ad-Din al-Rumi eller profetens ﷺ följeslagare Suhayb al-Rumi, men inkluderar många många fler.

För det fjärde, den anti-vita retoriken föder förbittring och det innebär att man även är förbittrad över Ödet och med ödets Skapare, Han som låter allt hända. Förbittring är islams motsats, ty en mu’min ser Hans visdom och makt i allt det som Han skapat (och det är även Han som skapat kolonialismen). I Sydafrika så hatar exempelvis de indiska gurjati-muslimerna alla ”vita” (men de älskar också ”vita” intensivt och de längtar efter deras acceptans). Det finns många långtgående symptom i denna psykologiska sjukdom. [Ressentiment är ett begrepp, som först infördes av filosofen Kierkegaard för att senare hos Nietzsche beskriva ett känsloläge hos individer, som anser sig förorättade eller underlägsna. Det uttrycks sällan öppet och yttrar sig i avundsjukt förakt för mäktiga, rika eller friska människor och ibland i en uppvärdering av fattiga och svaga. Ressentiment är en form av förakt och fientlighet. Det inbegriper en känsla som riktas gentemot det som man inbillar sig är källan till ens frustration, och är alltså att skylla ifrån sig på andra. Känslan av svaghet och underlägsenhet och avundsjuka genererar ett rättfärdigande värdesystem eller moral som attackerar eller förnekar det man inbillar sig är orsaken till ens frustration. Detta värdesystem används som ett sätt att dölja sin egen svaghet genom att man identifierar den man är avundsjuk på som objektivt underlägsen, och det är därför en psykologisk försvarsmekanism som hindrar en individ eller ett kollektiv från att ta itu med deras egna brister och osäkerhet. Egot skapar alltså en fiende för att fly undan egenansvar. Ressentiment uppkommer hos disponerade personer efter motgångar och misslyckanden och utgör en öm punkt (komplex) som leder till överstarka reaktioner på liknande upplevelser. Sådana kan fungera som nyckelupplevelser och utlösa vanföreställningar som t. ex. vara förföljd av omgivningen]. Att en muslimsk individ inte tillåts falla offer för sådana spirituella sjukdomar är en självklarhet, men att en innovatör göder sjukdomen och sprider sjukdomen i muslimska led och bidrar till denna materialistiska och ateistiska innovations fortsatta existens är kriminellt och en skymf mot den universella sanningen, islam. Generellt sett, denna onda bid’a i alla dess former har vilselett muslimer. Innovationen har inte skapats i våra egna muslimska led utan har uppdiktats av ateister och islams fiender. Innovationen är därför så uppenbart ond att det är förvånande att praktiserande muslimer faller offer för den.

För det femte, om muslimer bosätter sig bland en kaukasisk majoritetsbefolkning så är det av oerhörd vikt att de som gäster interagerar med dem positivt och konstruktivt och högaktar deras kultur och bidrar till samhället och filtrerar fram värdlandets positiva aspekter och att de bygger broar som kan fungera som medel för dessa människor att träda in i sanningens religion. Det måste ske på detta vackra upphöjda sätt eftersom da’wa är shari’as krav som möjliggör att muslimer får bo bland ickemuslimer överhuvudtaget. Man gör inte da’wa genom att skymfa någons förfäder. Det är inte bara osmakligt, men är även förbjudet. Man gör inte da’wa genom att håna den man vill bjuda in till islam. Motsatsen, att en muslim bosätter sig bland ett folk, oavsett om de är ”vita”, gula, röda eller blå, utan att presentera islams universella budskap och leva enligt religions föreskrifter är förbjudet. Att befria sig själva från anti-vit retorik och rasistiskt förakt för någon av de många mänskliga färger som Allah har skapat är således ett obligatoriskt villkor (shart) för att muslimerna ska vara lojala till sanningen och hedra det da’wa-uppdrag som Allah skänkt dem i kaukasiska områden. För att sammanfatta, det är en ond och ohållbar bid’a att överge iman-kufr dikotomin och byta ut den koraniska mallen (Allahs ord) och sändebudets ﷺ lära mot en falsk ”icke-vit” (tredje världen) vs ”vit” dikotomi som inte har något juridiskt stöd i shari’a och som är en ond innovation uppfunnen av ateister som aldrig någonsin dykt upp i vår umma tidigare, speciellt inte under dess glansdagar. Islam är en universell religion och inte något som tillhör en viss kultursfär eller Tredje Världen. Islam tillhör heller inte ett folk mer än ett annat folk.

För det sjätte, det är helt sant och riktigt att förslavning och frihet inleds och fullbordas i våra sinnen. Mental avkolonisering är högsta prioritet. Det är en korrekt muslimsk impuls att vi bör och skall befria våra synsätt från kufr-perspektiv. Så som med all annan innovation, bedräglig i sin natur som all bid’a ju är, så bär även denna rasistiska innovation ett spår av sanning eller avspeglar en sann aspekt av sunnan. Ibn Khaldun, denna ummas store sociolog var en långt större tänkare än icke-muslimerna Franz Fanon och Edward Said, och han bemärkte kring denna fråga att den koloniserade undermedvetet strävar efter att imitera kolonisatören. Det är emellertid en mänsklig princip, och har inget som helst att göra med varken ”vithet” eller någon specifik kultursfär. Vi muslimer ska befria oss från mindervärdighetskomplex och slavmentalitet, och det är därför särdeles ironiskt att de innovatörer som sprider vithetsförakt i denna umma hämtat dessa idéer från våra ateistiska materialistiska fiender.

För det sjunde, vithetsföraktet påminner om en annan modernistisk tankeströmning, den aggressiva feminismen. Bägge dessa idéer projicerar sitt hat på ett kollektiv av människor, vita och män, och allt som oftast förenas dessa två i sitt riktade hat mot just ”vita män”. Precis som patriarkatet av feministerna betraktas som en medveten illvillig organism med egen vilja så betraktas ”vithet” som någon udda slags gemensam markör som förenar alla vita i en slags kollektiv enhet. Både vithetsföraktet och feminismen är därför hämndrörelser som påminner om de vendettor som var vanliga i förislamiska Arabien där blodshämnd kunde ärvas genom generationer. Hämnd är sällan en god vägledning. Speciellt inte när oskyldiga får bära ansvaret för förfädernas brott. Ofta förstärks sådana hämndmotiv över tiden och de senare generationerna minns inte ens varför de hatar Den Andre. I vår tid finns det unga muslimer som växer upp i destruktiva sammanhang där det betraktas som en dygd att hata vita människor, precis som det finns kvinnor som lärt sig hata alla män, eller det finns rasister som lärt sig hata alla svarta eller xenofober som lärt sig hata alla muslimer. Det är en självklarhet att sanningens religion förbjuder allt sådant nedärvt hat. Islam är motgiftet till sådan jahiliyya. Man bör minnas att jahl (ignorans) inte har något som helst att göra med bildning och vetenskap eller ens med läskunnighet. Det finns vetenskaper som är manifestationer av ignorans men som likväl är ytterst komplexa, så som darwinism, frenologi eller astrologi. Det handlar inte om att islams fiender inte är intellektuella eller använder en dålig retorik. Iblis är det bästa exemplet på det. På samma sätt är de feministiska tänkarna eller postkolonialismens vithetshatare inte obegåvade. De är tvärtom ofta väldigt begåvade och faran ligger därför i att de outbildade muslimska massorna vilseleds av dem. Motgiftet till allt detta bråte är i varje epok och på varje plats och i varje kontext djuplodande kunskap (fiqh) om shari’a. De intellektuella muslimer som irrat sig vilse i kafir-universitetens labyrinter har inte studerat shari’a tillräckligt djupt.

För det åttonde, på tal om kollektiv skuld, slavhandeln i de subsahariska områdena ökade, intensifierades och förvärrades efter det att de ”vita” avskaffat slaveriet. Vi kan ta exemplet med den swahiliske Hamad ibn Muhammad al-Murjabi, känd som Tippu Tip (d.1905) som var sin tids störste slavhandlare. Han var svart och förslavade svarta. Vi kommer inte runt historisk fakta. Han ägde personligen 10 000 slavar på sina plantage. En annan svart slavhandlare, Zubayr al-Mansur Pascha (d. 1913) benämns ofta som världshistoriens störste slavhandlare. Rabih Fadlallah (d.1900) och Mwinyi Mohara (d.1893) var andra av de svarta slavhandlare som har rekord i förslavande av flest människor. Slavhandeln i Afrika var inte geografiskt begränsat till de västafrikanska områdena även om det är den transatlantiska slavhandeln som kommit att bli fokus i västerländska studier. Slavhandeln i Östafrika var större och i båda dessa afrikanska regioner var det svarta som förslavade svarta. Slavhandeln i östra Afrika, där svarta förslavade svarta, var så extensiv att vissa regioner helt avfolkades och hela befolkningar togs som slavar. Slaveriet österut är inte lika visuellt synlig för eftervärlden eftersom svarta slavar där kastrerades och alltså inte kunde få avkomma. Det är otroligt onyanserat och ignorant och rent ut sagt rasistiskt att betrakta alla svarta människor som en enhet eller ett folk. Afrika är en stor kontinent med många olika folkslag och en myriad olika kulturer som sinsemellan bekämpat varandra minst lika mycket som vita slagits mot vita i de otaliga europeiska krigen. Slaveri var rådande samhällsform i subsahariska Afrika långt innan några vita människor kom dit. Det hör därutöver till den gudomliga rättvisan i efterlivet att varje individ döms för sina egna brott och inte för sitt folks brott. Detta är Allahs löfte i Koranen. Ändå insisterar dessa innovatörer på en ogudaktig orättvisa där oskyldiga döms retroaktivt för andras brott för att de tillhör samma folkgrupp. Det är således även ignorans att betrakta ”vita” geografiska områden och kulturer som enhetliga. Utöver kulturell diversitet så har olika ”vita” länder inte samma koloniala historia. Vissa vita nationer har däremot koloniserats och utsatts för ett systematiskt förtryck. De flesta av nazismens och kommunismens offer var vita. Irlands vita befolkning halverades och såldes som slavar till Amerika. Förintelsens läger och Gulag-lägren var fyllda av vita. Bosnienkrigets koncentrationsläger var även fyllda med vita. Historikerna beräknar dessutom att ca en miljon vita européer togs som slavar till Afrika. Afrikaner gjorde slavräder till Island (1627) och Irland (1631) för att röva bort vita slavar hem till Afrika. Men det är självfallet helt intetgivande för muslimer att jämföra vilken kultur som begått flest brott, eftersom brott begås av individer, inte av färger. Det är som individer Allah kommer döma mänskligheten på Domedagen.

För det nionde, mänskligheten har i alla tider och i alla samhällen inkluderat slaveri som godkänd samhällsform. Men vem var det som avslutade detta kapitel i mänsklighetens historia? Det var ”vita” människor som slutligen fick resten av världen att avskaffa slaveriet. Upplysningen och abolitionismen inleddes bland vita för att sedan bli en global rörelse. Delar av ”vita” Västeuropa var först i världen med att förbjuda slaveri från 1200-talet och framåt. Det var det ”vita” brittiska imperiet som genom politiska påtryckningar förhandlade fram minskat oislamiskt slaveri i osmanska riket som vid det laget på många sätt övergett sunnan. Osmanernas oislamiska devshirme-system handlade dessutom om att kidnappa och förslava ”vita” kristna pojkar i Europa. Efter slaveriets avskaffande var det för övrigt ”vita” som slogs mot slaveriet i Afrika i områden där upp till 80 % av befolkningen var slavar till andra svarta. Gott och ont har inget med pigment att göra.

För det tionde, vi bör fokusera på nuet och arbeta för framtiden. Mångas ögon riktas mot IS och deras skymf av islam och implementering av slaveri. Det är blott en försvinnande minoritet av IS som består av europeiska vita män. Det är heller inte speciellt många vita europeiska män i Boko Haram i Nigeria eller Shabab i Somalia. Ändå finns det ett ofog bland muslimerna att t.o.m skylla dessa kharijitiska fenomen på vita människor. Kharijism uppstod bland muslimerna långt innan kolonialismen. Problematiken uppstod emellertid inte med IS. Barnslaveri förbjöds i Förenade Arabemiraten år 2003. Vi har fortfarande extensiva problem med sexslaveri i samma region. Regionen uppvisar slavarbetsläger som är värre än under slaveriets vertex under 1800-talet. 75 % av landets befolkning utgörs av dessa ”slavar”. Innovatörerna som talar om ”vithet” är selektiva i att bara se vita européers brott och förtiger därför annan kriminalitet. Fem miljoner människor har dött och två miljoner flickor har våldtagits i östra Kongo sedan 1998, och det är inte av vita män. Det passar inte in innovatörernas världsbild att alla folk oavsett kulör bär på samma förmåga till godhet och ondska. Vi kan välja att förklara folkmordet i Rwanda då en miljon människor slaktades och betrakta rasismen mellan hutus och tutsis som orsakat av vita män eller se det som en horribel allmänmänsklig kufr-problematik. Vi ska som muslimer bekämpa det som går emot vår religion, inte frenologiskt skylla ifrån oss. Det är helt sant och riktigt att vi ska studera historia och lära oss av mänsklighetens brott. Det är också helt sant att västerländsk media förtiger och övertäcker vad som sker i Afrika. Övertäckande av sanningen heter kufr och kallas inte vithet. Våra studier får inte leda till att vi återuppväcker dammiga rasistiska koncept och att vi därigenom förvandlas till den fiende vi försöker bekämpa. Trafficking sker idag på massiv skala globalt, och är verkligen inte något som orkestreras av i huvudsak vita människor. Dagens största exportland är Ryssland och de säljer i huvudsak ”vita” sexslavar till ”icke-vita” länder. Det beräknas finnas 13 miljoner slavar i världen idag och huvuddelen finns i ”icke-vita” länder som Pakistan, Bangladesh och Indien. 13 miljoner är för övrigt fler är alla de slavar som ”vita” Europa förslavade från 1400-talet fram till slaveriets avskaffande på 1800-talet. Om vi jämför det afrikanska och europeiska slaveriet i siffror så var slaveriet i form av livegenskap större i stora delar av Europa där vita bönder var regelrätta slavar vars liv tillhörde godsägaren. Slaveriet (livegenskapen) som drabbade vita förbjöds under samma tidsepok (1800-tal) som när den transatlantiska slavhandeln från Afrika upphörde. Det var alltså fler vita än svarta som levde under slaveri. När vi studerar slaveriets blomstringstid och den förväntade livslängden bland slavar i exempelvis Amerika och bland Europas proletärer under samma epok så ser vi att de är identiska. Hundratusentals vita män, kvinnor och barn från de lägre klasserna dog i de europeiska kolgruvorna under slavlika förhållanden under denna epok. En helhetlig historisk kulturanalys inkluderar klassanalys och inte bara etnicitetsanalys. När vi talar om människovärde är det viktigt att förstå varje enskild individs lidande inte får relativiseras. Varje människoliv, oavsett pigmentering, är ett liv Allah skapat. Sändebudet ﷺ har informerat oss om att även den förtryckte ickemuslimen hörsammas och bönhörs av Allah.

Trots att denna frenologiska ras-innovation och dess vithetsförakt inte kan kategoriseras som kufr som medför utträde ur religionen så är det en stor synd (ithm) att ägna sig åt, ty Allahs skapelse med människor i olika färger och former är en sublim manifestation av Hans oändliga skaparkraft. Det är heller inte tillåtet att marginalisera kaukasiska muslimer, eller några andra muslimer för den delen, och hindra dem från att spela en nyckelroll i deras egna länder. Vi måste våga tala om detta för att få bukt med denna jahiliyya-problematik och ickeislamiska mall.

Om en av dessa innovatörer skulle besvara mitt råd ovan med: ”Denna text hävdar att det är en innovation att hata vita för deras brott mot folk över hela jorden. Därför försvarar texten vit överhöghet och utgår från att vita besitter en kulturell överlägsenhet”, så svarar jag på denna lögn med:

Jag har blott sagt att muslimer är befallda att hata folks kufr, men inte att de ska hata kuffar, eftersom vi inte vet vem av dem som Allah kommer vägleda till sanningen och evig lycksalighet, och det kvittar om denna kufr kommer från ”vita”, gula, bruna, lila, svarta, oranga eller blåa människor.

Det är även så att Allah skapat olika folk (liksom olika individer) med olika styrkor och svagheter, och islam förbjuder orättvisa och tyranni oavsett vem som är förövaren och vem som är offret och oavsett om det sker på individuell eller kollektiv nivå. Det ingår i islams mest basala lära att det är ett brott i islam att anklaga oskyldiga. Alla muslimer vet att islam förbjuder kollektiv bestraffning. Retroaktiv skuld som gått i arv är ännu desto mer bisarr. Islams doktrin inkluderar inte arvsynd och islams lära säger att varje människa föds som ett vitt ark (tabula rasa).

Det är oomtvistligt att Allah, i Sitt eviga tal, fördömer kufr och kuffar och inte någon partikulär ras. Tvärtom har Han valt ut vissa folk, så som Bani Isra’il, som givits speciella gåvor. Skaparen har generaliserat men aldrig fördömt någon enskild ras. Inte heller i sunnan finner man några bevis för rashat, tvärtom. Demonisering bekämpas inte med demonisering.

Det finns en särskild psykologisk attityd gentemot ”vita” och ”vithet” som påverkar hur man interagerar med kaukasiska muslimer och detta påverkar da’wan i västerländska länder negativt. Islam får aldrig lov att sammankopplas med en speciell etnicitet.

Den muslim som förnekar att islam vänder sig till hela mänskligheten har förnekat något som är ma’lum min al-din bi darura (nödvändig baskunskap i religionen) och detta är kufr och medför att en person lämnar islam och vi söker skydd hos Allah.

De allra flesta av de kaukasiska muslimerna är kärleksfulla och omfamnande av icke-kaukasiska muslimer, men tyvärr är motsatsen vanlig.

Att sakligt tala om detta ämne är verkligen inte att ”försvara vit överhöghet” och att man befäster ”vit kulturell överlägsenhet”. Vi är ålagda att förakta och fördöma sådana absurda påståenden och visa de som irrar sig vilse i sådan retorik att rasorienterad livssyn är förkastlig. Det är emellertid ironiskt att tusentals svarta afrikaner riskerar döden eller att kastas i arabiska fängelser för att de i gummibåtar vill nå fram till de avskydda kaukasiernas ”vita” länder eftersom de vet att de där är som tryggast och tas väl om hand. Det är också ironiskt att de flesta av de innovatörer som irrat sig vilse i detta vithetsförakt av egen fri vilja väljer att bo kvar i ”vita” länder eftersom de innerst inne inte vågar bosätta sig i de länder de glorifierar. Dessa innovatörers hyckleri visar sig rent konkret i var de väljer att leva sina liv. För att veta vilken bagare som bagar bäst bröd så bör man undersöka utanför vilket bageri det är längst kö. Det är dessutom självhat när de omyndigförklarar oss muslimer och påstår att våra egna tillkortakommanden är orsakat av en extern ”vit” kraft. Muslimer ska alltid söka självrannsakande mogna svar och inte hemfalla åt infantil bitterhet. När muslimerna sviker religionen och därav drabbas av politiska katastrofer så är det vårt eget fel och inte någon annans. Att tala om detta ämne är en global fråga och har inget som helst att göra med den intetgivande dikotomin i USA som råder mellan vita och afroamerikaner.

Slutsatsen är att alla människor av alla olika kulörer föds som vita ark med svarta pupiller och rött blod. Det enda som höjer människans rang är taqwa. 

En kommentar

  1. Jussi 21 juli, 2016 på 19:54 - Reply

    Muhammed beskrivs dessutom upprepat som vit i Bukhari, Sahih Muslim & Ibn Ishaq. Att hata vita är att hata Muhammed.

Skriv en kommentar