Vi kallar det ”islamfientlighet”

juli 15, 2016 Ingen kommentar »
Vi kallar det ”islamfientlighet”

I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn

Inledande ord

Tankesmedjan Fridens trälar publicerade nyligen en artikel på Malikiyya.se där bland annat termen islamofobi kritiserades starkt. Detta ledde till starka reaktioner bland vissa läsare – särskilt de vars värdsliga intressen kan skadas genom ett ifrågasättande av det så kallade ”arbetet mot islamofobi”.

Kritiken kom dock från två olika håll. Artikeln kritiserades först av vänsterorienterade individer som menade att muslimer okritiskt kan låna in vilket tankegods och vilka ideologier som helst från icke-muslimerna.

Artikeln kritiserades därefter av ett fåtal individer med kunskap om islam. Dessa menade att termen islamofobi kan användas på ett ansvarsfullt sätt för att peka ut en negativ särbehandling av muslimer i det svenska samhället. Att yrka på islamofobi, menar de, skulle kunna gagna svenska muslimer och bidra till att flytta fram islams position i Sverige. Enligt dem är det inte termen i sig det är fel på utan snarare ordets användning som kan leda till att man förminskar muslimerna och att man bedömer samhälleliga fenomen enligt FN:s måttstock istället för Guds.

Den första kritiken från vänsterhåll kunde lätt vederläggas då den saknade förankring i islams lärdomstradition och muslimernas grundläggande världsbild – vid sidan av faktumet att den utgick från rent världsliga intressen snarare än att behaga Gud den Upphöjde. 

Kritiken från det andra hållet ansåg vi på tankesmedjan däremot vara värd att fundera över. Är det verkligen termen islamofobi som är problematisk eller bara användningen? Skulle man kunna använda termen islamofobi på ett vettigt sätt? Eller är det helt en hopplös term (och diskurs) som måste bytas ut för muslimernas bästa?

Vi har kommit fram till följande slutsatser. Dessa kommer att presenteras som svar på frågor som har dykt upp under diskussionens gång.

1. Varför är termen islamofobi problematisk?

Det finns en rad olika anledningar till att termen islamofobi är problematisk ur ett muslimskt perspektiv. Följande lista räknar upp några av de allvarligaste problemen:

  1. Termen islamofobi är en del av den vänsterpopulistiska diskursen – inklusive identitetspolitik och klapp-på-huvudet-rasism – vilken muslimerna bör hålla sig borta från och inte ge sitt stöd.
  2. Termen islamofobi utmålar muslimerna som offer i det svenska samhället istället för att understryka att det är vi som är här för att förbättra samhället och hjälpa icke-muslimerna. 
  3. Termen islamofobi riskerar att användas bland muslimer som bortförklaring av tillkortakommanden och problem bland muslimerna själva – istället för att muslimerna ber Gud om förlåtelse och strävar efter att rätta till problemen själva (utan projektbidrag och statlig klapp-på-huvudet).
  4. Termen islamofobi används för att relativisera sedefördärv och kriminalitet (enligt både den uppdiktade lagen och den uppenbarade lagen) bland folk med ”muslimsk bakgrund” då dessa inkluderas i begreppet – trots att deras handlingar knappast tillåts inom islam.
  5. Termen islamofobi vilseleder icke-lärda muslimer till att okritiskt anamma icke-muslimska värderingar eftersom dessa icke-lärda inte alltid förstår de ”nyanser” som brukarna av termen islamofobi avser. Därmed kan termen få den muslimska allmänheten att drabbas av vänsterpopulism och andra sjukdomar i hjärtat.
  6. Termen islamofobi betyder bokstavligen ”irrationell rädsla för underkastelse till Gud”, vilket inte alls stämmer överens med den praktiska användningen i betydelsen ”tal om muslimer som inte förmyndarvänstern gillar”. Olika bokstavliga och terminologiska betydelser är inget problem per se, men faktumet att termen används på olika icke-bokstavliga sätt som skadar muslimerna är tillräckligt för att den bör undvikas. 
  7. Det finns inga empiriska bevis för att termen islamofobi någonsin använts på ett sätt som gynnar spridningen av islam och muslimernas etablering i Sverige, däremot ser vi dagligen bevis på att termens negativa effekter: den har nämligen skapat en offermentalitet bland muslimerna och en kultur där brott mot shari’a bortförklaras genom islamofobi, utanförskap och andra ogiltiga ursäkter. Nyttan (maslaha) som termen islamofobi medför är således teoretisk, men dess skada (mafsada) är tydlig och allmänt påtaglig.

2. När skulle man kunna tänka sig använda termen islamofobi? Under vilka villkor?

Man skulle kunna tänka sig använda termen islamofobi om alla åhörare förstod den specifika betydelsen som man avser – dvs. fientlighet mot praktiserade muslimer p.g.a. att de lyder Gud och Hans sändebud ﷺ. Om det däremot framgår att muslimerna vilseleds av detta paradigm så är det inte ansvarsfullt att fortsätta använda termen.

Åtminstone följande villkor vore således nödvändiga att uppfylla innan termen kan användas:

  1. Att samtliga åhörare/läsare förstår dess specifika betydelse (dvs. fientlighet mot praktiserade muslimer p.g.a. att de lyder Gud och Hans sändebud ﷺ).
  2. Att termen inte används som en del i den större vänsterpopulistiska och identitetspolitiska diskursen.
  3. Att termen inte används för personlig vinning eller världsliga intressen, utan enbart för Guds skull och för att etablera och sprida islam.
  4. Att termen inte får muslimerna att framstå som offer och ansvarslösa individer.
  5. Att termen inte används som inkvisitoriskt hot så som ett barn som hotar sin förälder för att få godis.
  6. Att termen inte används för att försvara sedefördärv och kriminalitet bland ”folk med muslimsk bakgrund”.
  7. Att termen inte används för att imitera icke-muslimska minoritetsgrupper som rönt världsliga framgångar genom liknande metoder.
  8. Att termen inte framställer islam som något exotiskt eller icke-svenskt.
  9. Att det är omöjligt att använda någon bättre term för att beteckna ”fientlighet mot praktiserade muslimer p.g.a. att de lyder Gud och Hans sändebud ﷺ”, alltså en översättning av ordet kufr.

Det är dock uppenbart att dessa villkor under termens korta historia förmodligen aldrig har uppfyllts. Därför bör den snarare undvikas.

3. Finns det någon term som vore bättre att använda och i så fall varför?

En mer lyckad term är islamfientlighet. Denna term kan definieras som ”fientlighet och orättvisor som riktas mot praktiserande muslimer på grund av att de håller fast vid islams grundläggande trossatser och beteendemönster”.

Följande lista räknar upp de huvudsakliga fördelarna med denna term islamfientlighet istället för islamofobi:

  1. Den är tydlig och lättförståelig – t.o.m. enligt dess bokstavliga betydelse.
  2. Den betonar att fenomenet handlar om fientlighet och orättvisor mot muslimer för att de praktiserar islam – inte för att de har ”muslimsk bakgrund”.
  3. Den undviker termen islamofobi och dess diskurs, vilken har kapats av sekularister (framförallt vänsterorienterade sådana) som motarbetar islam och praktiserande muslimer.

Detta är dock bara en av många potentiella termer för fenomenet ”fientlighet och orättvisor som riktas mot praktiserande muslimer på grund av att de håller fast vid islams grundläggande trossatser och beteendemönster”. Man skulle kunna tänka sig andra termer så som islamhat eller shari’a-skräck, men islamfientlighet verkar för närvarande vara den bästa termen ur ett muslimskt perspektiv och utifrån muslimska intressen – dvs. att behaga Gud den Upphöjde och följa sändebudets ﷺ vägledning.

Villkoren för användningen av islamfientlighet är dock att termen inte associeras islamofobi och dess paradigm, samt att betydelsen av termen förstås av åhörarna eller tydliggörs om det finns risk för missförstånd. Att termen används för Guds skull och för att stärka Hans religion är därutöver givet.

Inquisitiowebn

Tillägg angående ytterligare frågor som har ställts under islamofobidiskussionen

Fråga: 

Den teologiska ash’ari-skolan använde främmande grekiska termer och ursprungligen icke-islamska koncept för goda syften. Varför kan inte vi göra detsamma i vår tid?

Hur kan man påstå att termen islamofobi är haram och hur yrkar man på det rent juridiskt?

Räddades inte den muslimska umman från antropomorfism genom inkorporerande av grekisk terminologi?

Svar:

  1. Om vi för argumentets skull säger att ash’ari-skolan lyckades med allt de gjorde, så var det i så fall för att de lärda på den tiden (1) förstod termerna och dess potentiella positiva/negativa aspekter, (2) rensade ut sådant som stred mot den profetiska traditionen (3) inte använde dessa koncept för att imponera på kuffar och söka kuffars stöd, utan snarare för att försvara islams storhet, (4) undvek att sprida denna metodik bland de obildade massorna,  (5) inte deltog i en diskurs som diskuterades inför ickemuslimer i dar al-kufr utan i trygga områden där shari’a styrde, (6) inte använde dessa termer som stridsmetod i fredstid för att hota sig till världsliga bekvämligheter i kuffars länder och (7) inte led av mindervärdighetskomplex. Det finns inget förbud mot att inhämta andra kulturers goda sedvänjor eller språk för att främja islam. Ett sådant exempel är sändebudets ﷺ följeslagare Salman al-Farisi som i slaget vid diket (khandaq) föreslog att muslimerna skulle använda en persisk stridsmetod för att försvara islam mot avgudadyrkarnas attack. I vår tid är det inget fel att dra nytta och lära sig från moderna termer eller teorier påhittade av icke-muslimska akademiker, men man kan inte låna in dessa utan att kritiskt granska dem och utan att sålla bort det som inte stämmer överens med det profetiska budskapet.
  2. Att ge goda råd till de muslimska massorna, i tal eller skrift, ska inte missförstås som en fatwa som deklarerar vad som är halal och haram. De fromma föregångarna i Medina var ytterst aktsamma med att deklarera något som haram utan synnerligen goda bevis från Koranen och Sunnan. Man bör inte försöka avväpna och nedtysta kritiker genom att dra fram haram-kortet, trots att kritikern aldrig någonsin påstått att något skulle vara haram från första början. I fallet islamofobi så har tankesmedjan aldrig någonsin påstått att termen islamofobi är haram att använda, utan enbart att den är ytterst opassande för muslimer att använda utifrån en avvägning av termens (teoretiska) nytta och (påtagliga) skada. Ordval är av värde men ännu desto viktigare är ordens inre association och dess språkliga konnotation. Inget ord uppstår ur tomma intet och översättningar av islamiska begrepp bör rymma den islamiska terminologins sanna innebörd. Andra jämförelser är ord så som ”terrorism” och ”islamism” som i folks medvetande indikerar ett visst tankegods. När det gäller översättningar av islamiska begrepp så kan man ljuga genom att tala sanning, ett sådant exempel är att översätta ordet jihad med ”strävan” eller översätta istishara med demokratisering i tron om att förljugenhet (taqiyya) ska lura ickemuslimerna trots att det sker på bekostnad av muslimernas vägledning. Det finns andra problematiska termer så som ”feminism”, ”mänskliga rättigheter”, ”tolerans”, ”mångfald” och ”mångkultur”. Dessa termer är inte heller lösryckta från ett större paradigm och kan inte heller frikopplas från dess konnotationer, från hur folk misstolkar dem och från hur folk vilseleds av dem.
  3. Nej, muslimerna räddades inte från antropomorfism (tajsim) genom inlånandet av grekiska termer. De tidiga muslimernas islam var trygg innan de teologiska debatterna blommade upp i Irak och innovationerna uppstod i denna region. Redan innan Abu al-Hassan al-Ash’aris tid så var muslimerna vägledda. Innan den turbulenta epoken i Irak levde många generationer muslimer. Vi kan som muslimer för all del använda oss av Aristoteles logik, men vi kan inte tillämpa alla grekiska vetenskaper och deras terminologi utan att granska dem och deras resultat. Därutöver har ash’ari-skolans mer komplexa terminologi varit reserverad för en relativt liten elit och de breda folkmassorna har genom historien inte räddats från antropomorfism genom studiet av grekisk logik eller djupstudier i ash’aritisk teologi, utan snarare genom att de förhållit sig till Boken och Sunnan på ett levande, enkelt, okonstlat och pre-ash’aritiskt sätt i vardagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv en kommentar