Angående Facebook-debatter: lärdomar från Imam Malik

augusti 6, 2016 Ingen kommentar »
Angående Facebook-debatter: lärdomar från Imam Malik

En av de största prövningarna för den muslimska gemenskapen i vår tid är dispyten. Medan många av den muslimska världens politiska ledare tävlar i korruption och samhällsfördärv, tävlar många muslimska grupperingar i argumentationer och debatter med varandra. Var och en känner till debatterna som pågår i de muslimska Facebook-grupperna. Det krävs mirakulös naivitet för att tro att deltagarna har hunnit uträtta allt annat viktigt i livet och därför faktiskt har tid för dessa diskussioner. En mer realistisk bedömning säger att merparten av oss – såväl kollektivt som individuellt – fullständigt har tappat fattningen när det gäller prioriteringar.    

Kollektivt kan bristen på prioritering ta sig uttryck som att vi spenderar hundratals miljontals kronor på moskébyggen i Sverige, men knappt någonting på utbildningsinstitut och anställning av lärda som storskaligt kan lära ut islam i Sverige (tänk vilka lärdomsinstitut vi skulle kunna bygga upp i Sverige för de pengarna!). Individuellt kan den ta sig uttryck som att vi spenderar stora delar av vår vakna tid med att argumentera på Facebook eller ändra sociala nätverkstjänster, men knappt någonting på att lära oss Koranen, förstå dess språk och inhämta traditionell islamsk kunskap (tänk hur mycket kunskap som skulle kunna inhämtas under den bortslösade tiden!). Detta är bara två exempel på otaliga företeelser som indikerar vår gemensamma och individuella brist på prioritering.

Ämnet för den här artikeln är dock dispyter och debatter. Angående detta är det är tillräckligt att lyssna till orden från Guds älskade sändebud ﷺ: ”En del av förträffligheten i en människas islam är att han undviker sådant som inte angår honom.” Förträfflighet är måhända inte det lättaste att uppnå för alla, men det minsta man kan begära av en individ som funderar på att delta i t.ex. en Facebook-debatt är att vederbörande noga och realistiskt överväger dess potentiella fördelar och nackdelar.

Irrelevant argumentation är dock inget nytt problem. Det fanns redan i Medina framåt mitten på 100-talet efter den profetiska utvandringen. Följande sammanställning innehåller tio återberättelser från Imam Malik – Guds nåd vare över honom – angående dispyt och sekterism. Dessa återberättelser tydliggör dels de medinska föregångarnas förhållningssätt till onödiga argumentationer och dels motsägelsen hos de som hävdar att de följer de tidigare generationerna (al-salaf), men samtidigt förhäver sig i ändlösa dispyter. Detta inbegriper naturligtvis inte rättfärdigad kritik mot felaktigheter eller kunskapsbaserade diskussioner om religiösa frågor, vilket är något positivt som bör främjas. En svensk grundskoleutbildning torde dock vara tillräcklig för att kunna särskilja sådana rättfärdigade diskussioner från de kunskapslösa och sekteristiska dispyter som avses i denna artikel. 

Det är värt att lägga märke till Maliks korta, avvisande svar på frågor som leder till dispyter istället för lärande och kunskapsutbyte. Härigenom visar det medinska bevarandet av den profetiska sunnan att tystnaden är en medveten metod som blockerar vägen till debatt och sekteristisk argumentation.

  1. Abu Talib al-Makki sade: Malik var den som tog mest avstånd från de rationalistiska teologerna (al-mutakallimun), den hårdaste kritikern av irakierna och den som höll hårdast vid de föregående följeslagarnas och efterföljarnas sedvänja. (Qadi Iyad, Tartib al-madarik)
  2. Al-Haytham b. Jamil sade: Jag sade till Malik, ”Abu Abdillah, om en man är kunnig om sunnan bör han då argumentera för den?” Malik svarade, ”Nej, det räcker att han informerar människorna om sunnan och om de inte accepterar det från honom bör han vara tyst.” (Ibn ’Abd al-Barr, Jami’ al-’ilm)
  3. Ibn Wahb sade: Jag hörde Malik säga, ”Koranen är vårt rättesnöre (imam), men allt detta tjafs har jag ingen aning om var det härstammar ifrån.” (Ibn Batta, al-Ibanat al-kubra)
  4. Ishaq ibn ’Isa sade: Jag såg en man från Maghrib komma till Malik ibn Anas. Han sade till Malik, ”Sekterismen har spridits bland oss. Jag bestämde mig för att om jag träffar dig så ska jag ta mig an det du beordrar mig [för att försvara religionen därhemma].” Malik beskrev grunderna i den islamska lagen för honom: bönen, allmosan, fastan och vallfärden. Sedan sade han, ”Ta med dig det här och avstå från dispyter.” (Qadi Iyad, Tartib al-madarik)
  5. Ashhab ibn ’Abd al-’Aziz sade: Jag hörde Malik säga, ”Akta er för innovationer.” Någon frågade honom, ”Abu ’Abdillah, vad är innovationer?” Han svarade, ”Innovationernas folk är de som talar om Guds namn, egenskaper, tal, kunskap och förmåga, och inte håller tyst om det som följeslagarna och efterföljarna höll tyst om.” (al-Sabuni, ’Aqidat al-salaf)
  6. Ishaq ibn Ibrahim al-Hunayni sade: Malik sade, ”Guds sändebud ﷺ avled och därmed hade den här religionen fullkomnats. Därför bör man följa det som förmedlas från Guds sändebud ﷺ och inte människors åsikter. När du väl börjar följa människors åsikter så kommer det komma någon annan som argumenterar för sin åsikt starkare än dig och då börjar du följa honom. Varje gång det kommer någon som vinner över dig i en argumentation så följer du honom. Detta leder ingen vart.” (Ibn ’Abd al-Barr, Jami’ al-’ilm)
  7. Mus’ab ibn ’Abdillah al-Zubayri sade: Jag hörde Malik säga, ”Jag mötte folket i den här staden [dvs. Medina] och de förkastade debatter och argumentationer så till vida det inte gällde praktiska spörsmål.” (Ibn ’Abd al-Barr, al-Tamhid)
  8. Al-Shafi’i sade: Malik brukade säga åt folk som propagerade för särskilda sekter, ”I mitt fall så utgår jag från tydliga bevis från min Herre och min religion. I ditt fall så är du en tvivlare, så ge dig av till andra tvivlare och argumentera med dem istället.” (Abu Nu’aym, Hilyat al-Awliya’)
  9. Ibn Wahb sade: Jag hörde Malik säga, ”Argumentation har ingenting med islam att göra.” (Qadi ’Iyad, Tartib al-Madarik)
  10. Malik sade även, ”Ge inte vilseledda människor tillgång till dina öron, du har ingen aning om vilka bekymmer det kan skapa inom dig.” (Ibn Abi Zayd, al-Jami’)

Avslutningsvis måste vi inse att kunskapslösa debatter är ett gemensamt problem för oss muslimer – i Sverige och utanför Sverige. Det är inget vi kan skylla på specifika individer eller grupper. Det är inte sufiernas fel. Inte heller salafiternas fel. Det är vårt fel och vårt gemensamma ansvar att rätta till. Så nästa gång det kliar i fingrarna och en ny Facebook-debatt är på gång, vänd dig bort från människorna till människornas Skapare och be om vägledning för dig, dina meningsmotståndare och resten av den muslimska gemenskapen. Ibland är tystnaden det bästa svaret – i Facebook-debatter nästan alltid.

Och glöm aldrig sändebudets ﷺ ord: ”Låt den som tror på Gud och den sista dagen tala gott eller vara tyst.”

Skriv en kommentar