Destruktiv manlighet – om machoismens önskvärda sammanbrott

november 15, 2016 Ingen kommentar »
Destruktiv manlighet – om machoismens önskvärda sammanbrott

I denna tid av förvirring vari både män och kvinnor tycks oförmögna att vaska fram sin egen fitra (naturliga mänsklighet) så är det viktigt att tala om den traditionella muslimska manligheten, muru’a. Det är av värde att tala om exakt vilka karaktärsdrag som måste vara närvarande i en människa med XY-kromosoner för att en han ska benämnas som rajul (upprättad karl). Det är inte tillräckligt att vara född i manskropp. Den klassiska mansrollen och det ideal som hör därtill inkluderar dygder som fakhr (stolthet över ens ursprung), hamasa (mod), karam (generositet), ‘ird (heder och integritet), sabr (tålamod) och hilm (överseende mildhet), wafa (lojalitet), balagha (vältalighet), fa’l (optimism) shahama (manligt civilkurage) och avsaknad av jubun (att fegt undfly sina plikter).

I det förislamiska Arabien och dess krigiska dagar (ayyam al-‘arab) plågades samhället av destruktiva dysfunktionella manlighetsaspekter som islam (din al-fitra) filtrerade bort, så som att hämndplikt, vendettakultur, eller att skydda sin stam eller klan oavsett om de hade rätt eller fel (ta’assub).

Människor, män såväl som kvinnor, är felande varelser och alla människor snubblar. Inför detta faktum bör man vara förstående och överseende. Nedanstående två listor är därför specifikt riktat mot manliga fussaq (repetitiva syndare) som envisas med att gång på gång utföra handlingar som befläckar deras manlighet. För att bättre förstå vad som avses så kan man säga att allt som utgör motsatsen till sändebudets ﷺ beteende är destruktiv manlighet. Profeten ﷺ var och är nämligen manlighetsidealets högsta punkt. Han ﷺ var en man som grät, en man som visade känslor, och en man som Quraysh anklagade för att vara feminin. Profeten Muhammad ﷺ förkroppsligade vårt muslimska manlighetsideal, futuwwa (ridderlighet) och furusiyya (manlig know-how). Detta bör man ha i åtanke när man läser nedanstående två listor. Han ﷺ skyllde inte sina problem på Bysans eller Persiens koloniala styren, och ännu desto mindre på det fallna Romarriket, och hans lära var inte ett kall till Statism. Han ﷺ uppfostrade en generation sanna män ur samhällets bottenskikt. Dessa män blev sedermera horisontens orädda erövrare, både invändigt och utvändigt, och därutöver familjefäder som tog ansvar. Hans ﷺ magnetism attraherade folk från överklassen som lämnade deras comfort zone för att frivilligt klättra nedåt på samhällsstegen och således uppåt i spirituell rang. Han ﷺ krossade statyer, både fysiskt och psykiskt, och var kvinnornas befriare. Destruktiv manlighet förtjänar att begravas utan att vi ber janaza-bönen över den.

När man talar om muru’a-nollställare, både det som klassicismens jurister talade om (sådant som exempelvis att gå ut barhuvad) eller muru’a-nollställare i vår nutid, så bör det påpekas att det rör sig om tillåtna (ickeförbjudna) företeelser som respektabla män ändå skall undvika.

Kontemporära muru’a-nollställare 

  1. Att ringakta den profetiska sunnan genom att man inte avbelastar sin hustru med hennes plikter i hemmet.
  2. Att vara rädd att utföra tidebönen offentligt p.g.a sneda blickar från ett fåtal hatiska ickemuslimer.
  3. Att gnälla, se sig som offer, och bli kränkt för minsta lilla sak, vilket är synnerligen relevant för svenska muslimska män.
  4. Att inte ens försöka tala eller stava korrekt, och att medvetet försöka bryta på svenska och betrakta idioti som status.
  5. Att vråla sig hes. Oavsett om det är under fotbollsmatcher, palestinska demonstrationer, eller 1 maj.
  6. Att omanligt skylla ifrån sig på allt och alla istället för att erkänna att man kan ha fel.
  7. Att ägna sig åt ”metrosexualism”, d.v.s att en man ägnar all sin tid åt självpynt (att tävla i bodybuilding i små trosor är emellertid haram).
  8. Att inte visa ömhet inför äldre och barn.
  9. Att svära eder vid Gud slarvigt och lättvindigt (missbruket av wallahi i var och varannan mening) även om det man säger är sant.
  10. Att hejdlöst titta på tv eller slösa bort sin tid på tv-spel.
  11. Att leva sitt liv framför en Iphone.
  12. Att förgifta sin kropp med kebabpizza och läsk.
  13. Att gå till fredagsbönen iklädd slafsiga adidasbyxor, eller att ha en pojkkeps på huvudet upp i 30-årsåldern.
  14. Att stå i gathörn eller att veva ner bilrutan och ropa efter kvinnor vad man vill göra med deras kroppar och kalla kvinnor rasister om de inte uppskattar gesten.
  15. Att ta av sig t-shirten på gymmet.
  16. Att ha ett ohygieniskt beteende, så som att inte sköta sin kroppsbehåring på islamiskt manér. Här kan också nämnas den besynnerliga seden att låta nageln på ena handens lillfinger växa.
  17. Att vara otacksam mot landet och folket som räddat en eller ens föräldrar från förtryck, krig eller misär och att inte se det som önskvärt att betala tillbaka sina moraliska skulder.
  18. Att som vuxen man ägna sig åt vårdlöst argumenterande och personattacker i Facebook-trådar likt en pojkvasker.
  19. Att inbilla sig att hänsynslös hårdhet mot kvinnor är manligt och ge utlopp för detta genom dysfunktionella machobeteenden.
  20. Att misstolka al-wala wa-l-bara (lojalitet och avståndstagande) och tro att det betyder att försvara fussaq-muslimer mot ickemuslimer som bara poängterar sanningen.
  21. Att omanligt och oridderligt förnedra sin fiende eller opponent.
  22. Att imitera kriminella (tashabbuh bi-l-safilin) i klädstil eller beteende.
  23. Att p.g.a lathet inte ha ork att vara livvakt åt sitt hushålls kvinnor (hustru, döttrar) när de ska ut och resa.
  24. Att en man låter sin hustru försörja honom utan att han strävar sitt yttersta för att vända situationen.
  25. Att en man ser det som Statens jobb att göra det som han själv borde ta itu med.

När det nu påvisats att manlighet alltså kan ifrågasättas även utan att en man specifikt bryter mot lagen (shari’a) så finns det en rad andra dysfunktionella aspekter kring dagens muslimska män som också bör belysas. Listan nedan är sådana saker som shari’a faktiskt rent konkret förbjuder men som ändå är vanliga företeelser i dagens Sverige.

Man bör även påminna läsaren om att diagnos kommer före medicinering. Vi muslimer är medvetna och eniga om att botemedlet är sunnan, men det kan finnas motstånd mot kollektiv självdiagnos (muhasaba). I sammanhanget blir det därför viktigt att påpeka att den enda vägen till tawba är erkännande av ens synder. Vi får som muslimer inte lov att sopa problem under mattan och låtsas som om det regnar och allt är frid och fröjd. När allt kommer omkring så är det inte bara vår manlighet som är dysfunktionell, men även vår medmänsklighet. Vår umma befinner sig i djup andlig kris och om vi inte öppet erkänner det så kommer det säkerligen finnas röster utanför umman som påminner oss om det. Om vi väljer att inte lyssna på kritiken utifrån så kanske det är dags att använda våra egna ögon och se sopbergen på våra allra heligaste platser i och omkring Mecka. Soporna som ligger i stora drivor vittnar om vårt spirituella tillstånd. Om detta inte erkänns och åtgärdas så är det vi muslimska män som är sopor. Inte ens pilgrimsfärdens allvar kan väcka minimalt hänsynstagande i de muslimska männen. Vårt enda hopp ligger i att vi som män återvänder till den profetiska manligheten. Läsaren bör påminnas om att manlighet inte bara sitter i skägget.

Lista över destruktiv muslimsk manlighet (fisq) i Sverige anno 2016 (1438 A.H)

  1. Att röka cigg utanför moskén. Fimparna vittnar om att det inte bara är den specifika synden rökning (självdestruktivitet) det handlar om, men även total avsaknad av hänsyn för andra människor samt total skymf av moskéns hurma (sanktitet).
  2. Att köra omkring med en bil och tro sig vara macho när alla ändå vet att bilen är finansierad genom ocker (riba).
  3. Att förse sin egen familj med mat från helveteselden, antingen stulen mat, mat köpt med stulna pengar, eller pengar man olovligt och omanligt tiggt sig till genom bidrag. Här inkluderas även muslimska banktjänstemän och andra muslimska män som försörjer sina familjer genom haramaktiviteter.
  4. Att riskera kvinnor och barns liv genom vårdlöst beteende i trafiken. Synden att lyssna på dålig arabisk musik är sekundär.
  5. Att raka av sig skägget och klippa sig i fula haram-fotbollsfrisyrer (qaza’) eller ha en Saddam-mustasch (den direkta motsatsen till sunna).
  6. Att iklä sig kvinnokläder. Fiqh-frågan om unisex-mode får inte plats i denna text.
  7. Att besitta postmodernistiskt civilkurage, d.v.s att fullständigt lämna nahy ‘an al-munkar (att förbjuda det onda).
  8. Att en muslimsk man gör da’wa till postmodernism, d.v.s att ägna sig åt amr bi-l-munkar (påbjudande av det värdelösa).
  9. Att bedöma islams juridik (fiqh) känslomässigt eller nationalistiskt eller och låta sitt omdöme bli påverkat av emotionella känslosvall.
  10. Att ljuga om sin identitet eller låtsas vara någon annan, s.k ”internet-trollande”, vilket också innebär att man implicit förnekar sin nasab (ättelängd).
  11. Att gifta bort sin dotter med en fasiq bara för att han har mycket pengar eller en titel.
  12. Att inte lära ut religionen och dess adab till sina barn, vilket är en plikt för muslimska män.
  13. Att lura eller ljuga för sin arbetsgivare att man är sjuk p.g.a lathet, vilket också är indirekt stöld.
  14. Att låtsas vara handikappad för att erhålla bidrag, eller att man ljuger om skilsmässa för att få dubbla bidrag.
  15. Att bjuda in till haram-bröllopsfester bekostat av ickemuslimernas befläckade allmosor (soc) eller genom banklån.
  16. Att skämmas för sina föräldrar, själva antitesen till birr al-walidayn.
  17. Att en vuxen man skaffar kamphund för att instifta fruktan (salufört som ”respekt”) i likasinnande, eller att han säljer narkotika för att vinna ”respekt”.
  18. Att inte lyda sin moder. I detta sammanhang avser det all form av rebelliskhet inför skapelsens hierarkier och dess fitrawi-auktoriteter.
  19. Att bära guldsmycken.
  20. Att kameleontiskt ha olika ansikten i olika miljöer baserat på egennyttan.
  21. Att äta utomhus dagtid under månaden Ramadan, vilket inkluderar att följa fatwan om att man kan ha picknick utomhus vid ‘asr-tid.
  22. Att ge vika inför kvinnors eller barns tjat och ta räntebaserade lån för att bekosta excesser.
  23. Att misshandla sin familj (och det avser både psykisk och fysisk misshandel).
  24. Att öppet visa sin egen ‘awra på stan eller stranden men kräva att ens hustru är täckt från topp till tå.
  25. Att bränna ner andras bilar, eller sin egen bil för försäkringspengar, eller på annat sätt kränka egendomsrätten.
  26. Att slänga skräp på gatan. Att ta bort något skadligt från gatan är den lägsta formen av tro vilket innebär att nedskräpning är bortom tro.
  27. Att öppet och demonstrativt skryta om sina synder (mujahara).
  28. Att sjunga eller författa jahiliyya-poesi, så som rapmusik med svordomar.
  29. Att föraktfullt fnysa åt sina muslimska bröder i en tribal anda, så som att vara rasist och icke-universalist.
  30. Att öppet äta haramkött, så som att sitta på McDonalds och äta en BigMac.
  31. Att främja oskuldhetskontroller eller direkt eller indirekt stötta haram-omskärelser av kvinnor.
  32. Att få okontrollerade raseriutbrott.
  33. Att överge sin avkomma efter en skilsmässa, eller att vägra betala sina skulder (mahr mu’akhkhar) till sin ex-fru eller att vägra betala för ex-fruns ‘idda-period.
  34. Att vistas på badhus eller på stranden och eftersträva att beblandas med lättklädda kvinnor.
  35. Att förbanna Allah, så som är vanligt i ett flertal arabiska kulturer.

En stor del av återupprättandet av muslimsk manlighet ligger i hederns återetablerande. Hedern baserar sig i sin tur på hederlighet och hedersamma transaktioner. Souqen eller bazaren har traditionellt varit männens sfär, och den profetiska sunnan förklarar att nio tiondelar av människans rizq baserar sig på handel. Det är lika omanligt att låta denna erodering ske runt omkring en som att själv ägna sig åt ohederliga transaktioner. Sadiq Ghiriyani säger i Mudawwanat al-fiqh al-maliki wa-adillatuhu:

Dåligt beteende i ekonomiska transaktioner (mu’amalat) har spridit sig bland muslimerna till graden att människor har börjat hylla icke-muslimerna och klandra muslimerna. Därigenom förtrycker muslimerna sin egen religion som är baserad på sanning och rättvisa samtidigt som de upphöjer icke-muslimerna och deras lagar som är baserad på orättvisa och förtryck.

Manlighet är också att försvara religionen från yttre angrepp. Men försvaret mot yttre angrepp måste gå hand i hand med försvar mot hycklarnas inre förräderi, så som i Medina på profetens ﷺ tid. Vi lever i landet Sverige 1400 år senare men principen förblir densamma. Vår uppgift som män är att skydda den muslimska kommuniteten genom rak ärlighet (sidq). Detta kräver att vi tar av oss skygglapparna och erkänner saker som de är. Hur ska vi kunna urskilja de sanna troende från hycklarna i vår tid och kontext? Hycklarna är de som kämpar för bekvämlighet och de sanna troende är de som kämpar för Gud och vår islamska måttstock. Den största majoriteten av våra fäder flydde inte till detta ickemuslimska land med en religiös niyya om att göra hijra för Gud och sändebudet ﷺ men de kom snarare för dunyas skull. Det är vår uppgift att åtgärda deras svek genom att vända denna process och återuppväcka hedern i våra led. Kriminaliteten  bland muslimska ungdomar i Sverige är blott bieffekten av deras fäders handlingar. Hade sändebudet ﷺ i Mecka fått reda på att de muslimska migranterna i al-Habash agerat rövare och terroriserat abessinierna så hade han förmodligen kallat hem dem till Mecka och åtgärdat problematiken omgående. Det är högst osannolikt att han ﷺ  försökt hitta på bortförklaringar.

Destruktiv manlighet föds i sin tur ur destruktiv kvinnlighet. Kriminella män kan hyllas som manliga för att de köper mycket guld till sina fruar eller bekostar höga mahr-summor trots att alla egentligen vet att det är orena pengar. En man som vägrar ta ribawi-lån kan således av vissa kvinnor bli kallad snål. Vi kommer inte få bukt med värdelös manlighet och dess tillhörande problematik förrän vissa sorts kvinnor tar itu med destruktiv konsumism, ytlighet och dunyawi-tävlan. För när allt kommer omkring så är vi alla en enda mänsklighet och män och kvinnor går hand i hand mot sin Skapare.

Samtidigt som vi som män låter oss inspireras av islams historia och ummans konstruktiva män så måste vi befria oss från den destruktiva eskapism som plågar vår kommunitet i Sverige. Vi lever här och nu. Att fly är omanligt. Vi bör därför omgående sluta skylla alla våra problem på ickemuslimerna och istället modigt se oss själva i spegeln. Gud säger i surat al-shura, ”Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk”. Det Gud säger är sanning. Det är vi själva som försatt oss i denna miserabla situation och det är bara vi själva som kan ta oss ut ur den.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriv en kommentar