Angående SVT:s ”Jag är muslim” – två lärdomar från den nattliga resan

november 16, 2016 5 Kommentarer »
Angående SVT:s ”Jag är muslim” – två lärdomar från den nattliga resan

Al-Isra’ wa-l-mi’raj – den nattliga resan och himmelsfärden – inträffade mellan ett och två år innan profetens ﷺ  utvandring till Medina, enligt de flesta lärda.

Al-Isra’ wa-l-mi’raj avser händelsen då profeten ﷺ färdades från den heliga moskén (al-masjid al-haram) i Mecka till Jerusalem (bayt al-maqdis). Där mötte han de tidigare profeterna och ledde dem i bönen. Sedan färdades han ﷺ genom de sju himlarna och mötte olika profeter vid varje himmel. Slutligen nådde han ﷺ trädet vid den yttersta gränsen (sidrat al-muntaha), bortom vilken vår förståelse inte når – och talade till Allah. Det var vid det här tillfället de fem bönerna blev obligatoriska. Under himmelsfärden fick profeten ﷺ  även se tillståndet för några av helvetets folk och paradisets folk. 

Två av de allra viktigaste lärdomarna från denna händelse för dagens muslimer handlar om dels modet att förmedla budskapet för de som har kunskap och dels den ärliga bekräftelsen hos den som saknar full kunskap.

I. Förmedlingen av budskapet för den som har kunskap

Efter himmelsfärden och återvändandet till Mecka talade profeten ﷺ öppet om för folket i Mecka vad han hade upplevt. Han visste att många icke-muslimer skulle förneka och rent av förlöjliga honom. Ändå presenterade han sitt budskap som det är. Han visste att de skulle förstå när tiden är inne. Antingen i detta liv eller i nästa.

Likaså måste våra rättslärda idag rakryggat förmedla den profetiska traditionen så som den faktiskt är – med vishet och goda ordval, men utan bortförklaringar, förvanskningar eller rädsla att förlora sitt goda rykte bland vissa muslimer eller icke-muslimer. Den rättrådige kalifen ’Umar ibn ’Abd al-’Aziz sade, ”Den som söker hjälp genom den profetiska traditionen blir hjälpt.”

Presenterar vi islam enligt dess klassiska förmedling behöver vi inte vara oroliga i det långa loppet. Vi må möta kritik och motstånd, men vi är förvissade om att det vi förmedlar är det barmhärtiga profetiska budskapet för hela mänskligheten. 

Detta är i skrivande stund synnerligen relevant för oss muslimer i Sverige. Vi kan ta frågan om homosexualitet som exempel. Den islamska ståndpunkten är glasklar: homosexuella känslor eller dragningar är inte förbjudna i sig så länge man inte agerar utefter dem, men utövad homosexualitet – dvs. sexuella relationer mellan samma kön – är strikt förbjudet och utgör en stor synd (mer detalj om detta ämne får lämnas till en annan artikel). Det har alla lärda varit överens om i 1400 år och det är alla lärda överens om än idag. Att berätta detta för människor, muslimer som icke-muslimer, är något som måhända kan leda till motstånd och kritik. Men vi är, som sagt, förvissade om att det vi förmedlar är det barmhärtiga profetiska budskapet för hela mänskligheten. Ickemuslimernas fredliga ifrågasättande är faktiskt en nåd för oss och en god möjlighet för oss att sakligt besvara deras frågor. Det får vi inte missa.

Förbudet mot samkönade sexuella relationer är något som alla muslimer känner till. Det är en allmänt känd del av religionen som ingen kan undgå (ma’lum min al-din bi-l-darura). Till och med icke-muslimerna känner till detta. Och de som inte känner till det kan bara vända sig till närmsta sökmotor på internet för att finna svar. Hur ska vi kunna bjuda in människor till islam och informera människor om islam om vi inte ens vågar berätta för dem om religionens allmänt kända delar som alla (ändå) känner till?

Har man som muslimsk lärd råkat uttala sig i media i vaga ordalag om att homosexualitet kanske inte är förbjudet och att samkönade ”äktenskap” mellan muslimer kanske kan komma att ske i framtiden så är det nödvändigt att göra tawba och sedan offentligt gå ut med ett avståndstagande från sådana idéer. En enskild okunnig muslims fördärv skadar bara den vederbörande själv, men en välkänd lärd muslims fördärv riskerar att vilseleda allmänheten. Detta kan enbart rättas till med ett offentligt avståndstagande.

Lärdomen för oss är att vi måste, likt vår älskade profet ﷺ, presentera det profetiska budskapet och ge människorna nyckeln till frälsning – vilken sorts motstånd vi än möter. Vår älskade profet ﷺ och hans följeslagare utstod svårigheter som vi inte ens kan föreställa oss. Så hur ska vi försvara oss inför Allah om vi undviker att förmedla det profetiska budskapet för att vissa icke-muslimer kanske kommer att kritisera oss i media eller för att vissa syndare kanske kan ta illa upp?

Nej, vi presenterar budskapet som det är och vi vet att människorna kommer förstå när tiden är inne. Antingen i detta liv eller i nästa.

II. Bekräftelsen av budskapet för den som saknar kunskap

Särskilt viktigt för dagens muslimer i Sverige är Abu Bakrs svar dagen efter himmelsfärden när några män från Quraysh kom till honom, må Gud vara nöjd med honom. De förlöjligade profeten ﷺ och sade, ”Hur kan du tro på det som Muḥammad säger? Han påstår att han har åkt till Jerusalem under en natt!” Då svarade Abu Bakr, ”Om han har sagt det så har han talat sanning. Jag tror nämligen på något som är mer storslaget än så [dvs. på uppenbarelsen från Allah].”

Det var på grund av detta detta som Abu Bakr kallades för ”den ärlige bekräftaren” (al-siddiq).

Detta måste vara inställningen för varje muslim som får obekväma frågor om specifika detaljer angående islam – vare sig det gäller tros- eller rättsfrågor. Varje muslim är inte ålagd att ha spetskunskap om varje detaljfråga inom religionen, men varje muslim är ålagd att bekräfta allt som kommer från Allah och Hans sändebud. Gud säger:

”Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem; den som sätter sig upp emot Gud och Hans Sändebud begår ett uppenbart svårt misstag.” (33:34)

När någon icke-muslim – t.ex. en journalist – frågar dig om någon specifik trosartikel, lag eller sedvänja inom islam så är det full godtagbart att säga, ”Jag vet inte.” Har du inte kunskap i frågan så är det i själva verket obligatoriskt att säga, ”Jag vet inte.” Eller så svarar du likt Abu Bakr: ”Är det en del av islam så är det en del av islam, är det inte en del av islam det så är det inte en del av islam.” Är du en kunskapssökare kan du därefter försöka leta upp svaret själv och annars kan du fråga en lärd.

Imam Malik brukade säga att orden ”Jag vet inte” är de rättslärdas sköld. Vi kan tillägga att det i dagens läge inte bara är de rättslärdas sköld, utan alla muslimers sköld. Det skyddar oss från att förneka obligatoriska delar av religionen precis som den skyddar oss från att tillskriva religionen något som inte är en del av den.

Bedriver vi gissningslekar om religionen utan kunskap så har vi fel – även om vi skulle lyckas gissa rätt. Den rättslärde som på kunskapens väg anstränger sig till sitt yttersta för att finna rätt svar kommer få dubbel belöning om han har rätt och en belöning om han har fel. Detta är dock reserverat för kunskapens folk och inte tillämpbart på varenda muslim som gissar fritt på gatan eller i tv-rutan. 

Med andra ord, känner du inte till svaret på icke-muslimernas frågor eller deras kritik, så svarar du lugnt och stilla, ”Jag tror på Allah och Hans sändebud ﷺ och jag agerar i enlighet med det som denna tron kräver av mig. Det innebär dock att jag inte uttalar mig om sakfrågor utan kunskap. Mitt svar är därför: jag vet inte.” 

Och om det är någon innovatör som försöker argumentera aggressivt med dig för att förmå dig att ändra på din tro så kan du säga som al-Imām Malik brukade säga när folk kom för att debattera med honom: ”I mitt fall så utgår jag från tydliga bevis från min Herre och min religion. I ditt fall så är du en tvivlare. Så stick iväg till andra tvivlare och argumentera med dem istället.”

Både lekmän och kunskapssökare i Sverige bör även påminnas om att SVT (eller ickemuslimerna överlag) inte är ålagda att göra vår da’wa-plikt åt oss. Det är muslimerna själva och inga andra som är förpliktade att bjuda in mänskligheten till sanningens religion. Många muslimska röster har höjts i klagan över att SVT inte porträtterar islam ”rättvist”. Sådant gnällbeteende är inte överhuvudtaget godtagbart. Ickemuslimerna har all rätt att ställa oss frågor om vår tro. Inte bara det, men de har rätt att ställa samma fråga hundra gånger, speciellt om de ges tusen olika diffusa svar. Om vi muslimer fortsätter att fly undan svaren så bör vi vara beredda på att de klassiska boomerangfrågorna om kvinnor, jihad och homosexualitet återvänder till oss. Det är vår plikt att besvara sakligt och konkret.

***

Må Allah öka vår kunskap så vi kan förmedla det profetiska budskapet och må Han öka vår vaktsamhet så vi undviker att tala om det vi saknar kunskap om.

5 kommentarer

  1. Jakob Domargård 16 november, 2016 på 23:59 - Reply

    Tack för en lärorik text. Jag har lärt mig mycket genom att utforska denna fråga!

    Profeten, Gud välsigne och fridkalle, lyckades alltid möta de som kom till honom på exakt deras nivå. Han lämnade de alltid med hopp och förtröstan:

    90:3 Din Herre har ej övergivit, ej heller hatar Han dig
    90:4 Sannerligen varder det tillkommande livet bättre för dig än det närvarande
    90:5 Och sannerligen skall din Herre begåfva dig så att du varder nöjd

    I det tv-inslag som indirekt refereras till i texten ovan försökte den lärde möta den homosexuelle killen på just ett sådant sätt. Jag delar uppfattningen att försöket inte kom så bra ut i tv-rutan. Men jag förstår vart han ville, och jag uppskattar verkligen att han försökte.

    Den normerande (!) tolkningstraditionen (!!) är i denna fråga helt entydig, men man kan framföra det budskapet på olika sätt. Antingen kan man skriva det på näsan, eller så kan man bjuda in till att söka vidare och fördjupa sin förståelse, och förhoppningsvis upptäcka något större än vad man först sökte under resans gång. Båda vägarna är möjliga. Jag tror att profeten, Gud välsigne och fridkalle, i detta fall precis som den lärde i tv-inslaget, hade valt det senare.

    90:9 Alltså beträffande den faderlöse, du må ej förtrycka honom,
    90:10 Och tiggaren må du ej stöta tillbaka
    90:11 Men förkunna din Herres nåd

  2. Abdussalaam Nordenhök 17 november, 2016 på 16:03 - Reply

    Tack, Jakob, för att du läste texten.

    Vi tror helt enkelt olika och kommer inte enas i just denna fråga. Därför är ett samtal om saken inte önskvärd. Jag tror inte att profeten ﷺ vilselett en sökare eller en kunskapstörstig publik på det sättet som gjordes i programmet, och jag tar illa vid mig av blotta förslaget som för mig indikerar att man sänker profetens ﷺ rang för att försvara en vän, bekant eller sin shaykh eller vad det nu månde vara. Det är förbjuden ta’assub är jag rädd. Båda vägarna är inte möjliga, och det är en obligatorisk fråga att känna till, för såväl lekmän som kunskapsmän. Att svara fel på en fråga är allvarligt nog men att inte åtgärda det innan det går till sändning är ett otroligt svek mot religionen. Att heller inte åtgärda sitt misstag efter att skadan är skedd är ett ännu större svek.

  3. Ibn Åke 17 november, 2016 på 23:12 - Reply

    Brukar inte kolla på dylika program (allt som oftast fyller de mig med negativ energi) men er artikel gjorde mig nyfiken. Mkt var helt ok faktiskt men jag förstår vad det refereras till här och jag blev paff minst sagt.
    وما على الرسول الا البلاغ المبين
    Här gavs det dock knappst ngn tydlig ”balaagh”
    أفتأتون الرجال شهوة من دون النساء؟
    Är Koranens retoriska fråga. Visst kan saker lindas in och sägas snyggt, tex lyfta fram att självförakt ذم النفس är positivt och ett skydd mot stolthet.
    لذنب أورثت ذلا وافتقارا خير من طاعة أورثت عزا واستكبارا
    Hur man nu säger det snyggt på svenska!
    Denne individ i fråga bör inte fördömas helt men samtidigt inte heller uppmuntras (som det nästan gjordes här) att bejaka sina köttsliga impulser. Nåväl, ni vet lika väl själva…
    اللهم تب علينا واكفنا بحلالك عن حرامك

  4. Jakob Domargård 18 november, 2016 på 22:45 - Reply

    18:78 Här skiljs våra vägar. Man jag skall låta dig veta den rätta innebörden av det som du inte kunde bevittna.
    79. Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som hämtade sitt levebröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den därför att de hotades av en kung som med våld bemäktigade sig alla båtar han kunde få tag i.
    80. Med den unge mannen förhöll det sig så att hans föräldrar var troende, och vi hade all anledning att befara att han skulle låta vrånghet och gudlöshet få makt med dem. 81. vi hoppades att deras Herre skulle giva dem en son, renare och ömmare, i stället. 82. Vad muren beträffar tillhörde den två faderlösa ynglingar i byn och under den låg en skatt begraven som var deras egendom. Deras far hade varit en rättrådig man och det var din Herres vilja att de, i vuxen ålder, som en nåd ifrån Honom skulle få gräva upp denna skatt. Ingenting av detta har jag gjort av egen drift. Där ser du innebörden av det som du inte kunde bevittna.

  5. Ibn Åke 28 november, 2016 på 13:34 - Reply

    wa bil-munasaba:

    Sh Abdal Hakim Murad säger i sina aforismer:

    ”Islam is not about being yourself; it is about improving yourself.”

    Tyckte det kunde passa in i sammanhanget 🙂

Skriv en kommentar